Det är svårt att gå och lägga sig när hjärtat är fullt av musik och känslor. Jag har varit på en fantastisk konsert med Louise Hoffsten, en av Sveriges finaste sångerskor, låtskrivare, bluesartister, vistolkare. Hennes kropp må vara skör, men hennes röst är det inte. Den är hjärta, smärta, blues, nakenhet, känsla. Fantastiska musiker hade hon också med sig.
Man måste älska East West för deras livescen. Det är en ynnest att gång efter annan få njuta alla dessa fina artister i ett så intimt sammanhang. Ett privilegium.
Nu sitter jag och lyssnar på ”Röster ur mörkret” och inser att det är en jättefin sångsamling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar