Har jag blivit en tråknisse?

Ja det har jag nog, inser jag. För fem-sex år sedan skrev jag rätt intelligenta saker på den här bloggen ibland, men nu blir mest dagavrapporteringar. Jag har lite ångest för det, men jag kämpar på i alla fall. FB är ju bättre om man snabbt ska ut med något till någon man känner, men blogspot har den stora fördelen att den lätt är sökbar och att man inte måste låta sig begränsas av en liten ruta.

Förresten har jag ju sagt från början att jag mest skriver för mig själv. det blir någon slags kronomali i alla fall.

5 dagar kvar till semester - det ser jag fram emot. Och i dag fick jag mina beryktade fotinlägg. Ser fram mot att kunna gå som folk igen.

6 days to go and counting

Herreminje vad jag längtar efter semester just nu, måtte den komma snart. (Det ska den ju. Jag ska bara klara av i morgon och nästa vecka först.)

I morgon ska jag förresten åka till ortopeden och få mina plattfotsinlägg. Jag fantiserar om att slippa alla kramper och allt elände jag haft med fötterna det sista året, men vi får väl se...

Nästa vecka är det sommarverksamheten som gäller, och lite utstädning av kontor. Om jag vill, jag kanske vägrar... Det kändes verkligen jätteskumt att inse att mitt kontor snart inte är mitt längre. Men någon nyckel får hon baske mig inte förrän efter semestern.

Nä, jag begriper mig inte på fotboll...

Två timmars väntan på straffar och sen är allt över på en tåfjutt. Meningslöst. Och dessutom hejade jag på Portugal. Tacka vet jag hockey! Eljest bidas tiden i väntan på ledighet. Jag är så sliten nu, men snart är det bara en vecka kvar...

Hamnade i en liten "Anja-debatt" med G-O.

Och hade jättesvårt för att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte. Bestämde mig för att inte tycka något alls. Det är ju trots allt hennes beslut.

Nu du Hanna, nu är jag redo att gå till beslut... Min "måste-ses-film-lista".

Det här blev en verklig kamp kan jag säga. Usch vad jag har tänkt under det senaste dygnet. Men nu är jag i alla fall klar. Skulle du fråga mig i morgon skulle det kunna bli annorlunda.

Den här listan gör inga anspråk på att benämna världens tio bästa filmer. Det gör den sannolikt inte. Men det är tio filmer (eller filmserier) som betytt mycket för mig och som fått mig att vilja se dem igen.

Ingen inbördes ordning alls, bara rakt upp och ner. Du kan ha sett alla, eller de flesta. Men de du inte sett kan du komma och låna hos mig. Jag kan packa ihop dem i en snygg trave.

The Commitments - Alan Parkers underbara film om ett rockbands tillkomst och bortkomst i Dublin i början av 90-talet.

Missisippi brinner - Alan Parker igen tror jag. Gene Hackman i sin kanske finaste roll någonsin. En thriller om rasismen och medborgarrättsrörelsens framväxt i 60-talets USA.

Sekreteraren - Maggie Gyllenhaal och James Spader i den mest erotiska, neurotiska, romantiska film jag sett. Kärlek, tvångstankar, masochism och sensualism i en och samma film. Jag låter väl som en gammal snuskgubbe kan jag tänka, men flera av mina närstående kvinnliga rektorskollegor håller med mig. Om nu det ska vara ett försvar.

Gudfaderntrilogin - Coppolas mästerverk. Det går liksom inte att vara mer kriminal-episk än så. Som en parentes kan jag väl säga att jag nog gillar tvåan bäst - om man nu måste välja... Och vilka skådisar... Men Al Pacino är bäst!

Breaking the wawes - en dogmafilm måste vi ha med... Jag kan inte minnas att jag gråtit så högt och så hårt i en bioslaong någonsin som när jag såg Breaking the wawes första gången. Allt efter det kommer jag att älska Emily Watson.

Thelma & Louise - världens bästa roadmovie. Jag minns debatten om det eventuella "uberfeministiska" budskapet i filmen när den kom och det struntar jag blankt i. Geena Davis och Susan Sarandon är bara så jäkla bra. Och slutet. Fabbelofenomenalt!

Ringentrilogin - 10,5 timmars fantasy på toppnivå. Kanske har filmerna tappat något av sin glans efter att jag sett dem 30 gånger sisådär, men det är fortfarande toppklass. Och det feministiska inslaget? När Eowyn slaktat häxmästaren av Angmar som inte kan dödas av någon man och väser fram "I aint no man".

En långvarig förlovning - måste ju bara ha en Audrey Tatou och Jeunet-film med. Det här är den bästa, den vackraste, den mest färgstämda. Amelie från Montmarte kunde ha varit där, men nådde inte riktigt ända fram i konkurrensen.

Något av bröderna Coen... Och efter långt funderande och med hjälp av Tolle fick det bli The Big Lebowski. Störtskön, helt enkelt.

När lammen tystnar - thrillernas thriller nummer ett. Jodie Foster. Anthony Hopkins. "Jag åt hans lever tillsammans med ett gott Chiantivin". Bara det.

Tio upplevelser. Inga nyheter. Allt var bättre förr. Eller; det här är sånt man vet står sig...

Konkurrensen var mördande kan jag säga. Jag får gå och lägga mig nu.

Kämpar med listan

Men det är ren ångest att välja - och välja bort...

Utmanad...

Hanna har bett mig göra en "måste-ses-filmlista" för regniga sommardagar. "hah, enkelt", tänkte jag. Men det blev hundra stycken minst när jag började fundera. Håller på och sållar och återkommer...

Regn-slö-söndag

Det blev inte mycket gjort idag. Lite disk, lite plock, lite film. Orkar inte hålla entusiasmen för fotbollen uppe längre, så nu ska jag knäppa en rulle till innan jag somnar. Eva Lovén rekommenderade "My blueberry nights" - så den får det bli.

Så blev det midsommarafton

Arnes 80-års-dag dessutom. Vi var i Tjugesta, det blev en fin dag. Han var nöjd, jag tror att alla var nöjda.

Personalmöte med sommarverksamhetspersonalen igår

Sommarverksamheten är ett sammelsurium av logistik som ska lösas och att det blir något bra av det varje år är egentligen inget annat än ett mirakel. Tur man har god hjälp av de duktiga människorna i gruppen.

Jag var alldeles jättetrött i huvudet när jag kom hem, det kanske inte var så konstigt.

Hos Lise på 45-års-mat sedan. Det var trevligt.

En helg går så himla fort...

Redan söndagskväll och dags att jobba i morgon igen. Jag längtar verkligen efter semester nu, att bara få vara ledig och inte tänka på jobbet på ett bra tag. Men än är det ett par veckor kvar.

Tuva har haft sin kompis Johanna här hela dagen i princip. Det tror jag att hon tyckte om. De bakade bullar tillsammans med Agnes och sysselsatte sig med allt från cykling till studsmatta till...

Agnes och jag kollade en film - Safe House med Denzel Washington. En rätt bra agentthriller, filmad i Sydafrika. tre och en halv handboja av fem. Också Daniel Espinosas internationella regidebut

Överlevt två helvetesdagar...

Det låter säkert drastiskt och överdrivet, men så känns det i alla fall. Det är inte kul att stå och önska alla en trevlig sommar och allt det där när man vet att det är för sista gången och man själv inte mår särskilt bra. Det känns lite som DiLevas "vem ska jag tro på" med clownen som alltid ler. Men nu har jag i alla fall gjort det och jag tror inte att något enda barn blev lidande och det kanske i alla fall var det viktigaste.

Utvärdering och smörgåstårta på Stene på eftermiddagen och vi höll oss ifrån tunga tankar och skjöt upp dem till hösten. Agnes och jag såg Sverige förlora sig ut ur EM på kvällen sen och så var fiaskot kapitalt.

I dag har jag mest vilat mig i form, snutit ett par lite snor ur näsan tror jag. Så typiskt att det kommer när värsta anspänningen är över. Då kan man kosta på sig att bli lite risig...

Tuva har slocknat och Agnes är med kompisar i Örebro. Jag tror egentligen inte att jag behöver vänta uppe på henne, men det kan ju vara skönt att veta att hon är hemma...

Evangeline blev det

Och jag höll ihop och blev inte för känslosam - tycker jag själv i alla fall. Det kändes bara inte särskilt roligt utan mest tomt bara. Nå, det är bara att kämpa på. Hardemo i morgon och sen får vi se vad livet har att erbjuda.

Färdigtänkt på avslutningslåten...

Ska man lämna så ska man lämna med flaggan i topp var det någon som skrev till mig på Facebook. Och absolut. Jag har ingenting att skämmas för (inget jag tänker skämmas för i alla fall) så nog sjutton ska det spelas en trudelutt eller två i morgon och på fredag.

Titanic funderade jag på ett tag - "Vi går till botten där vi står men flaggan den går i topp". Hello Goodbye av Beatles också. Något ljushuvud föreslog "I did it Mait´s way" och det var visserligen roligt, men riktigt så enkelt ska jag inte göra det för mig. Nä. Det blir en Lundell. Mer säger jag inte.

Nedräkning, känns det som.

Till vad vet jag inte riktigt. Semester, nytt jobb, nytt liv... Äh, jag räknar bara.

Blev med Tuva på eftermiddagen - kvällen. Det var mysigt. Hon har mycket att berätta om man vill lyssna bara. Just nu rör det sig många tankar runt kamratrelationer i hennes huvud. Det är inte så lätt att vara snart tioårig flicka alla gånger. Skönt med sommarlov för hennes del tror jag.

Nä. Jag önskar jag vore någon helt annanstans

På Maldiverna till exempel. Gud så man kan längta bort ibland... (1990)

Direkt rutten avslutning på en trevlig kväll...

Personalpartaj i grillkåtan i Hardemo - sista kvällen med "hela gänget". Sång, musik, god mat, trevligt sällskap, frågesport, värme. Så åker man hem tidigt för att, ja för att, för att se Sverige förnedras av Ukraina. Jag trodde vi hade uppfunnit Ukraina, att svenska vikingar färdats utefter Dnjepr och liksom "startat" Ukraina. Att det mer eller mindre var en avverkningsbar koloni som vi skulle spöa med 2-0. Så fel jag hade. Och vad gjorde Lustig på plan? Överhuvudtaget?

Nu ska man behöva somna sur över att ha gjort en total felprioritering. Damn it!

Den helgen gick fort över

Lite fotboll och lite trädgårdarbete, och så var den över. Märkligt. Gräsklipparen går som den ska, men trimmern får jag inte att snurra. Antagligen för att jag lämnade batteriet i garaget i vintras. Det tålde nog inte kylan. Får ta mig in till K-Rauta och köpa ett nytt och se om den funkar då. Jag handklippte lite buskar i stället, så brevbäraren kan lägga posten i lådan.

Fick besök av Agnes på eftermiddagen, hon ville ha lite gitarrplocksövningar att bita i, så jag visade henne en liten "spansk" melodi och hur man fingerpickar "Sj-Sj gamle vän". Det blev lite att bita i men hon är verkligen jätteduktig på gitarr.

Irländarna kämpade tappert mot Kroatien men räckte inte riktigt till. Läktarmatchen vann de i alla fall. Och i morgon ska Sverige in i elden. Ska bli spännande att se hur det går. Ukraina blir ingen lätt match - när dehar hemmaplan och allt.

Den lilla butiken "Vardagslyx" - alldes bredvid systemet

har verkligen en oerhört trevlig och serviceinriktad ägare. Dessutom har de hur mycket godsaker som helst. Jag kom hem med en bit Granhammarsbrie idag, och en röd kittost. Dessa bägge godbitar har jag nu avnjutit till första halvleken av Portugal-Tyskland. Det var mumma det, med ett glas rödvin till. Gnarly head som nu också kommit i box. Lika gott, lite billigare. Så nu rapar jag belåtet och väntar på andra halvlek.

Eightees...

Hur stavade jag nu då? Blev det tokigt? Känns i alla fall mycket märkligt att se ett tv- program som ser tillbaka på 80-talets musik. Det var ju alldeles nyss och inte alls något man kan se nostalgiskt tillbaka på. Herregud, jag var ju där. Men okej då, det var en livstid sen. 30 år sedan i år sen vi i bandet började spela tillsammans. Sen dess har det fötts generationer. Och efter syntens ankomst - som vi knappt trodde var på riktigt - har så mycket hänt. I'm outdated. Bara att inse. Men i alla fall, det gjordes en del rätt schysst musik förr också. För flera hundra år sen såklart, men också på 50-60- och 70-talet. Basta!

Känslan av att vara på väg...

Har jag nästan alltid gillat, men alla resor är inte lika roliga. Jag skrev mitt tack för mig-brev till eleverna och föräldrarna i Stene och Hardemo idag. Märklig känsla att lämna en arbetsplats när man inte själv har valt det. Måttligt roligt faktiskt.

Tuva har sovit över hos en kompis

Och jag försöker få tag på henne så vi kan ägna oss åt någon form av nationaldagsfirande. Men det går inte så bra. Eller jo, nu ringde hon. Bra det. Halv tre ska hon hämtas.

Vänsterpolitik och sjissenje fission.

Så var man soffliggare hemma igen, efter att ha varit på vänsterpartimöte och diskuterat framtid. Nog borde det vara möjligt att plocka fler mandat än två i Kumla - om vi för en egen politik och inte associeras med socialdemokratin? Det behövs en vänster i kumla som ställer sig på de små människornas sida, prioriterar sociala värden framför projektledare och husbyggen.

I bakvattnet efter Phrometeus skulle vi sedan se "aliens" - för att få lite historiska referenser... "Vilken ful frilla" sa Agnes och somnade, fast jag laddat med kaffe och allt. Till hennes försvar ska sägas att hon varit på stockholmsresa i typ 14 timmar. Jag kan bara hålla med. Sigourney är mycket snyggare i "avatar", trots att den är filmad 30 år efter. The times they are a changing. No further your honor. Dags att sova.

Men vad som in i bomben håller datorn på med?

Alltså, värre har jag nog sällan varit med om. Nyfindatorn började konstra nu på eftermiddagen, något så bedrövligt. Flik efter flik med aftonbladets hemsida kom farande upp på skärmen, fortare än jag någonsin hann släcka dem, tog all processorkraft och allt hängde sig. Sen började tangentbordet skriva baklänges och ge ifrån sig massor med nior utan att jag ens tryckte på knappen. Detta tangentbord följde med datorn och sattes i igår när det gamla trådlösa vägrade skriva mer. Antagligen är det något som hänger sig och konfliktar. Just nu går det som synes att skriva, men det är nog bäst att snabba sig innan det börjar trassla igen.
Agnes och jag skulle gå på Phrometeus på Folkan i Kumla men kom dit en timme för sent, så det blev till att boka biljetter till 21.20-föreställningen i Örebro i stället. I dag är det lite oflyt med andra ord.

Fotbollscup i tusen timmar, dyngförkyld...

Tuva och jag har varit på fotbollscup i Sköllersta. Samling 07.15, hemma 16.30, svinkallt ute, ett par timmars väntan mellan de 2 x 12 minuter långa matcherna. Men seriöst, hur roligt är det? För någon? Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Klart jag ville att flickorna skulle gå så långt som möjligt, men inte grät jag när de åkte ut i semifinalen mot Hallsberg. Det får ju liksom vara någon måtta...