Det är inte jobbet som tar musten ur mig än så länge... Det är de fåfänga försöken att vända dygnsrytmen tillbaka igen. Jag klarar liksom inte att gå och lägga mig - och det får naturligtvis konsekvenser för hur det känns när jag ska gå upp.
I natt låg jag och vred på mig som en kålmask i en kåldolme. Till slut gick jag upp igen och såg "I gryningens timmar" med Jean Reno och Mélanie Laurent. Den var jättebra men sen kunde jag knappt inte sova efteråt heller. Jag kunde inte sluta tänka på filmen, en mycket sorglig historia om Franska judar och deras barn i det nazistockuperade Frankrike 1942.
2 kommentarer:
Du behöver en vuxen som ser till att du kommer i säng före midnatt och så får du välja lagom spännande film. :-)
Jag vet Ingela!
Skicka en kommentar