Dagens Janne och Kristina

Två mycket goda gamla vänner som dessutom råkar fylla år på samma dag. I söndags fyllde de 50. Jag var inte på plats för att gratulera någon av dem live, men telefonledes blev det i alla fall varsin hyllning. Här är en bild som visar hur de såg ut för ett halvt liv sedan - och ja, vi var verkligen Närkes pärlor där på Roskilde 1986. Notera även Love Blom på bilden, Lilian Iwarsson Sporrong, YP såklart och Kristina 2. Sista tjejen är jag lite osäker på, men jag tror hon hette Anna.

Ett samtal om små flygplan och oförväntad vardagsstress...

Så här lät det i radion i morse.

Skratt & gråt

Jag hade bestämt mig redan före... "Hur många lingon finns det i världen" var knappast värd att se, jag menar hur skulle något kunna bli bättre än "the real thing" liksom...

Men jag ger mig. Jag både skrattade och grät, huller om buller och hursomhelst. Tuva gav den 11 av 1o möjliga i betyg och Agnes sade "f-n vilken bra film jag brukar säga att den här filmen var så j-kla dålig men jag kan inte säga det nu"...

Bortamatch...

Flickfotboll. Mot Pershyttan... Man får gå upp tidigt på söndagen om man ska hinna dit i tid. Vi hann äta lite frukost innan det var dags att bege sig - sen var det uppvärming och ombyte och Kumlas tappra åtta spelare ställdes mot 14 Noraflickor. Jag tyckte nog Kumla var bättre i första halvlek, men på slutet tröt orken och koncentrationen lite grann. 3-1 till Nora blev det. Lång väg hem.

Hemma igen, efter en utflykt till Båsenberga

Båsenberga är ett mycket trevligt konferensställe alldeles utanför Vingåker, ett gammalt fattighjonshem omgjort till modern konferensanläggning, supergod mat, trevlig personal, naturskön omgivning... Meganice helt enkelt. Jag var där med Åbytorps förskola som inte varit ute och rört på sig på flera år, det var alla väl unt att få njuta av lite lugn och ro och lite omhändertagande... Och maten; maten... Vad sägs om Heta räkor med guacamolemousse till förrätt, hjortfilé med Karljohansvampsfylld gnocchi, rödvinssky och rödlöksmarmelad, en superfin ostbricka därefter och en fin dessertbuffé som avslutning... Paltkoman var total kan jag meddela och jag gick och lade mig kvart över elva...

I dag jobbade vi ett par timmar innan vi åt lunch och åkte hem - plockade upp Tuva sedan och så gick vi på hockey. Träningsmatch Kumla-Arboga, 3-2 till Kumla efter straffar. Det såg inte alls så dumt ut, fast det var massor med nya spelare jag inte hade någon koll på...

Hockeyreporter...

Var på möte med en del hockeymänniskor idag. Jag har lovat att hjälpa till med lite skriverier på hemsidan och det här var en första planeringsträff. Inte mer än rätt åt mig så mycket som jag svurit för kvaliteten på hemsidan. Nu är det (i alla fall till dels) upp till mig också...

Stolleprov...

Blev uppringd av Henry på Tallängen. Han ställde frågan om jag kunde tänka mig att spela ett antal låtar på en "proggmässa" i Johanneskyrkan. Vad en proggmässa egentligen är kan man fråga sig, men det lät alldeles för speciellt för att tackas nej till i vilket fall som helst. Söndag den 18/9 klockan 18.00 i ovan nämnda kyrka. Missa det inte. Eller... Ja, gör som ni vill. Nu har jag ett hårt arbete framför mig med att plocka fram lämpliga låtar. Agnes har i alla fall lovat att hjälpa till på fiol, det känns extra roligt.

Tisdag i augusti

En arbetsdag full av anställningsintervjuer följdes av en spännande fotbollsmatch mellan IFK Kumlas flickor 02 och Rynninge Ik:s motsvarande lag. 4-2 slutade matchen och Tuva var en gigant på inkast. Det ni.

Skolstartsdags...

Denna gång med "antiregnsång" på skolgården, för det var riktigt blött ute. Nu såg inte barnen särskilt ledsna ut för det och vi kunde i alla fall oficiellt inviga skolåret 2011-2012. Det blir nog ett bra år. På tiorasten kom glassbilen och levererade mormors finaste strutar och då kändes det helt okej... barnen såg riktigt tillfreds ut där de gick och slickade på sina strutar.

Söndagar kan vara tysta och långsamma...

Inga barn att pigga upp sig med heller. I brist på annat att göra satte jag mig och micklade lite med Photostory som är ett trevligt litet gratisprogram från Microsoft. Reslultatet kan du kika på här om du vill. I och med detta ska jag sluta tjata om Azorerna. Musiken är från Luc Bessons "Det stora blå".




Skumt det blev, var kom den svarta kanten ifrån? Nå, struntsamma.

Första arbetsveckan gjord, den var okej, men i kväll känns det som höst...

Det regnar utanför och det är inte ett vackert sommar-regn utan en riktig föraning om hösten som ska komma, siligt och intensivt och grått och kallt och allmänt mulet.

Jag klagar inte för det, det är så här det är att bo i Sverige, men jag hade tänkt att åka ut och sova i stugan i kväll, när barnen var på fotbollsläger och ingen bjöd in mig på middag och... Suck! Pust! Stön!

Det blir nog bättre i morgon. Jag är rätt övertygad om det, faktiskt.

Superduperjättemegatrött

Det är inte jobbet som tar musten ur mig än så länge... Det är de fåfänga försöken att vända dygnsrytmen tillbaka igen. Jag klarar liksom inte att gå och lägga mig - och det får naturligtvis konsekvenser för hur det känns när jag ska gå upp.

I natt låg jag och vred på mig som en kålmask i en kåldolme. Till slut gick jag upp igen och såg "I gryningens timmar" med Jean Reno och Mélanie Laurent. Den var jättebra men sen kunde jag knappt inte sova efteråt heller. Jag kunde inte sluta tänka på filmen, en mycket sorglig historia om Franska judar och deras barn i det nazistockuperade Frankrike 1942.

Tänk vad veckorna går...

Två veckor sedan jag satt i Ponta Delgada och pratade med Filip redan och i dag var det radiodags igen, den här gången med en tjej som hette Elisabeth som jag aldrig pratat med förut. Men det gick ju alldeles utmärkt.

Men se det gick ju det också...

Första dagen avklarad och det var inte ens svårt, alla var jättegulliga mot mig när jag kom tillbaka och det kändes helt okej. Trevlig lunch med Helena och Catharina sedan och då var jobbmotståndet (nästan) helt borta.

I kväll har jag fortsatt den sedan några dagar påbörjade saneringen av mitt hem. Herre min tid vad mycket fett och skit det kan samlas på köksluckor som inte är alldeles släta, det letar sig ner smuts i varenda liten avfasning och kant. Slutsats? Snyggt måhända, men inte alls praktiskt. Men jag känner mig ju duktig när jag håller på.

Söndag lunch, kanske lite jobbångest...

Jag har inte tänkt på jobbet på jättelänge, till och med avhållit mig från att ha telefonen på långa perioder, och inte kollat epost heller. Det har varit jätteskönt och det här är den bästa semester jag haft på många år känns det som. Men i morgon är det alltså dags igen. Det kommer såklart att gå bra fast jag kan inte påstå att jag längtar överdrivet mycket. Jag vet ju att vi har en tuff höst framför oss, att Skolinspektionen kommer och att det aldrig är roligt eftersom de bara "letar fel". (Det är deras uppdrag.) Nå, inte mycket att göra åt.

En som blev glad över vår hemkomst var katten...

Två veckor i en trerumslägenhet var väl kanske ingen idealisk semester för en katt som är van att springa ute. Det har inte gått någon nöd på henne för hon har blivit lite småfet eftersom min mamma har gött henne, men hon var klart lycklig över att återfå sin frihet.

Vi hann med mycket...

Vattenfallet på vägen till Nordeste

Delfinskutt

Det inser jag när jag tittar igenom bilderna. Mycket bra saker. Inga eller väldigt få dåliga saker.

Jag lägger upp bilder under respektive inlägg i stället för att göra en lång radda här, på så sätt får de lite kontext och det känns bra tycker jag.

Vad säger man då om Azorerna som resmål med en halv dags distans? Att det överträffade mina förväntningar. Klimatet var precis lagom hälsosamt. 25-30 grader på dagarna, men oftast med en frisk bris så det inte blev kladdvarmt. En förmiddags regn på 15 dagar kan man inte heller gnälla över. Maten var helt okej, i alla fall i Ponta Delgada. Hyfsade priser också, om än inte "extremt billigt". Men i vilket Euroland är det på det viset nuförtiden? Jättetrevliga och avspända människor, jag har inte blivit inkastad i en enda affär eller restaurang på två veckor, däremot fått hjälp när jag frågat om saker. Lugnt och stilla - inget partyparadis, men det var ju inte heller det vi sökte.Fantastiskt vackert, underbar natur. Delfinerna var en höjdare, men också bergen, vattenfallen, blommorna, atlantklipporna.

Jag åker gärna tillbaka igen, men till en annan ö kanske... Sao Miguel kan vi ganska bra nu. 8 mil bred och 15 kilometer på längden, då hinner man se det mesta på två veckor.

Familjemässigt har det också varit en jättebra. Agnes är inget barn längre inser jag, utan en fullfjädrad tonåring med allt vad det innebär, men det har funkat superbra ändå, man får ge varandra lite space bara... Och Tuva är i en underbar ålder, hon suger in intryck och funderar jättemycket och tillsammans har vi nu bestämt att universums slut inte är en stenhård vägg utan kanske en seg mur av pannacottaliknande material - eller kanske inte alls. Jag tycker jag har lärt känna mina barn lite bättre på den här resan och jag är glad för det.

Hemma igen, 10 grader varmt när vi landade...

Hoppsan, jag som trodde sommaren höll i sig här hemma också... Nå, det blev en resdag helt enkelt och det tog sin tid, men nu är vi hemma igen. Ungarna har stupat i säng och jag ska göra detsamma alldeles strax. Vi är mycket nöjda med resan. I morgon ska jag försöka sammanfatta lite intryck (med Å, Ä och Ö, det känns greit, och lägga upp lite bilder. Till dess, boa noite!

Det här var nog i alla fall resans höjdare.

Pa vag ut for en sista middag pa stan...

I kvall ska vi till "Alceides" - ett stekhus vi fatt oss rekommenderat. Sen blir det till att packa och i morgon bar det av hemat igen. Gonna miss this place. Azorerna var en hojdare.

Nedrakning infor hemresan...

Nu har vi bara tva natter kvar har pa Azorerna. Jag hade latt kunnat stanna en vecka till, men allt roligt har ett slut och det kanske blir jattebra sa har. Tuva borjar fa lite hemlangtan, men inte jattemycket. I gar var vi och badade pa en jatteharlig badstrand (Caloura Beach utanför Agua de Pau) ett par mil fran Ponta Delgada, det var haftigt att fa plaska i riktiga atlantvagor. Fast det var varmt om fotterna.

I dag har vi mest chillat vid poolen, men ocksa varit vid Marieberg (eller Parque Atlantico som det visst heter "pa riktigt". Det blev lunch pa Pizza Hut. Tuva var sugen.

Och i kvall har vi skrattat gott at fulla Norrman som dansat disco och sjungit karaoke. God natt!

Sondag...

Sao Miguel park, vårt trevliga hotell

På Vandring mot O Museo

Agnes smarriga Shish Kebab Fish

Glada familjen

Markliga saker sker... I dag forsov vi oss och missade frukosten. Trodde jag val aldrig skulle ske. Na, det fick bli barfrukost istallet, apelsinjuice, kaffe och hamburgare typ.

Slodag vid poolen sen och i kvall har vi varit pa O Museo och atit jattegod mat. Mmm. Kvallspromenad tillbaka till hotellet sedan. Ponta Delgada ar en fin liten stad. Och lugn. Har inte sett en arg manniska pa 11 dagar. Det ni. Och inte varit arg sjalv heller.

Lordag - halvdag med regn...

Lagoa Verde

Mitt emellan sjöarna

Lagoa Azur

Och det just under var utflykt till tvillingsjoarna... Dessa Azorernas underverk var insvepta i dimma och syntes tammefan inte alls, sa det var lite fiaskovarning. Na, vi har varit dar i alla fall. Och det maste ju fa vara daligt vader nagon dag...

Efteråt konstaterar vi också att en av de absoluta höjdpunkterna måste ha varit Solresors guide som antingen var från Ekshärad eller Torsby. Vi dog. "Dä finns inge store djur här, bare igelköter å röter å illrer. Å sjöera ser vi inte så dä strunt vi i. Men nu ska ja beräte lite öm jördbävninger. Innen vi köme te anasplantaje." Det var obetalbart och jag är tacksam för att man tillåts ha en dialekt även som Solresepersonal. Men Tuve fatt int möe.

Tillbaka pa hotellet kom solen igen, bad och brannpabattring. Ikvall har vi varit pa "Arriba" - mexikansk restaurang som serverade goda Tacos och bjod pa en gratis Tequila knack till avslutning, serverad ur patronbalte och med servitorerna skanderandes "AAAARIBBA!" till nedsvaljandet. Kul...

God natt! Tuva och Agnes sager hej.

Hemkomna fran delfinsafari.

Lika bra att saga det pa en gang, delfin- och valsafari var det ju vi akte ut pa, men nagra valar blev det inte, det var for disigt for att spanarna pa kusten skulle kunna identifiera nagra djur. Synd forstas, men inte hela varlden, for det var fortfarande en riktig upplevelse. Vi for ut i en liten gummibat, ratt ut pa atlanten i en sjujakla fart, snart lag Sao Miguel bortom synhall och det var bara blatt blatt blatt overallt. Vi satt gransle over nagon slags bank och formligen studsade fram over vagorna. Jag trodde inte jag skulle ha nagra pungkulor kvar alls, men jag kikade efter nar jag kom hem och de satt fortfarande pa plats. Det var nog bara sa att jag var forlamad i hela underlivet.

Na, delfinerna var underbara nar vi val traffade pa dem. En stor flock som vi umgicks med i over en timme. De hoppade och tumlade och simmade med baten och de sma slog magplask och det vara bara sa lackert att se dem. De var emellertid svara att ta kort pa de rackarna, oftast hann de lagom plumsa i vattnet igen nar kameran tog fotot. Men nagot blev det sakert.

Det var njutbart och ett riktigt fint minne kommer det att bli.

Nar vi kom tillbaka stapplade vi in pa en restaurang och kakade mat. Det holl pa att bli katastrof, for Tuva glomde vaskan med kameran pa restaurangen. Det kom hon pa nar vi kommit tillbaka till hotellet. Jag ner till receptionen i ilfart for att se om jag kunde fa hjalp att ringa och se om den var kvar, men vi lyckades inte identifiera restaurangen sa det funkade inte. Blev att ta taxi ner pa stan igen och till all lycka var den kvar. Jag var glad, men mest lattad var nog Tuva...

Ont i hela kroppen nar jag skriver det har. Ska bli skont att lagga sig.

Edit på hemmaplan: Inga bilder i världen kan göra de här djuren rättvisa inser jag... Dessutom är de oerhört svårfångade på bild för när de "dyker upp" är det nästan försent att trycka på knappen. Det här är våra ödmjuka försök. Det var bättre live.

Och plotsligt var det onsdag...

Klev upp i ottan i gar for att prata med Filip pa radion... Det var val dagens hardaste ovning... I ovrigt badade vi och hade det skont och gick ut och kakade kinamat pa kvallen. Vi har ocksa bokat in oss pa delfin och valskadning i morgon torsdag och pa en utflykt till tvillingsjoarna pa lordag. Sen har vi nog sett det mesta av den har on. Vi lurade i Tuva att hon inte kunde folja med pa delfinturen for att hon var for liten och att hon skulle lamnas in pa bamseklubben. Det var inte populart... Desto gladare blev hon nar hon forstod att det bara var pa skoj.

Idag tar vi det bara lugnt. Det ar inte sa dumt. Ponta Delgada ar en jattemysig stad.

Tuva star bredvid nar jag skriver, hon halsar.

Mandag i Ponta Delgada...

Jag bkev vackt av Jessika fran jobbet klockan sju i morse, det var saklart inte hennes fel att jag hade telefonen pa, jag vantade samtal fran Philip pa radion sa jag fick skylla mig sjalv. Goda nyheter var det emellertid, sa ingenting att klaga pa.

Vi skulle tanka hyrbilen full och kopa lite dricka pa formiddagen, det tog oss en bra stund att ens hitta en mack, men vi lyckades till slut.

Eftermiddagen spenderades vid poolen, riktigt lata var vi, kan man kosta pa sig efter 4 dagar pa rymmen...

I kvall tog vi en taxi ner till byn och kakade pizza pa en mysig restaurang. Bast att ga och lagga sig nu. I morgon bitti ringer Philip. Vill ni hora far ni lyssna pa 102,8 efter 09.00

Sov gott allesammans! Agnes och Tuva halsar.

Nordeste - Povoacao - Ponta Delgada

Skiftbyte i bregottfabriken

Dagens tripp, det var dags att lamna hotell "Estalagem dos clerigos" och paborja farden till Ponta Delgada. Vi kom pa att vi hade hyrbilen i fyra dygn - dvs anda till i morgon - sa vi behovde inte skynda oss. Tog oss ett bad efter frukost, packade ihop och lamnade Nordeste strax efter tolv.

Korde ner till Povoacao - forsta bosattningen pa on, tog lite lunch dar, kikade nere vid hamnen och i Sao Miguels aldsta kyrka. Sen rullade vi i maklig takt till Ponta Delgada, hittade hotellet utan storre problem. Jattefint och frascht rum. Vi har poolbadat och gatt en svang pa stan for att ata kvallsmat, ikvall blev det pizza nere vid hamnen. Inte sa markvardigt, men helt ok. Jag tror vi somnar tidigt ikvall, vi ar alla trotta.

Tuva och Agnes halsar!