Den förlorade dottern är tillbaka.

Tuva har återvänt till fadershuset efter en tiodagarsvistelse hos mormor i Skåne. (Och en utflykt till Legoland i Danmark.) Det var så himla kul att se henne igen. Jag tyckte nog hon hade växt en decimeter eller så, men det tror jag mer var dåligt ögonmått än "på riktigt".

Vad annat? Min mamma och jag åkte och hälsade på Agnes på konfalägret. Jag hade med mig två fioler och en systemkamera och nu är jag livrädd för att något ska gå sönder innan söndag. Men det kommer såklart att gå bra. Jag kände mig som en riktig relobabb när jag plötsligt fick en gitarr i handen och fann mig själv sjunga "den blomstertid". Jag kanske ska åka på egen konfirmation nästa år...