Lordagskvall...

Miradou Santa de Iris

Riberia Grande

Eldsjön

Ovan molnen...

Vattenfallsdopp

Annu en dag full av fantastiska vyer. Vi korde till Ribeira Grande, en riktigt mysig stad pa norra kusten, stannade for bildtagning bade har och dar efter vagen, fantastiska kustvyer. Sedan upp till eldsjon, en vulkansjo hogt hogt upp i bergen. (Ovan molnen...) Stannade vid ett badbart vattenfall pa nedvagen. En bit att ga, men val vart besvaret.

Lagom mora nar vi kom hem, nu har vi varit och kakat middag ute pa byn, Agnes och Tuva slog till pa grillad haj, sjalv klippte jag en mixed grill. Dags att nanna kudde, i morgon ska vi aka tillbaka till Ponta Delgada. An sa lange motsvarar Azorerna alla mina forvantningar.

Ola!

Utsikt från balkongen, Nordeste by

Tuvas första dopp

Två stekare, en fläskkotlett och en mörbiff!

Agnes på promenad i Nordeste

Efter Nordostkusten

Efter vägen mot Furnas

Vulkaniska källor, Furnas

Tuva och Agnes i ungdomens källa, Furnas

De sju pelarnas bro, Nordeste

Tredje dagens morgon pa Azorerna... Vi har det absolut kanonfint, har spenderat de tva forsta dagarna pa serpentinvagar upp och ner for vulkaniska berg, badat i ungdomens kalla, sett underbara utsikter och pittoreska byar. Vi landade i Ponta delgada efter en ganska behaglig flygning och fick ut var hyrbil utan storre problem. Trasslade oss sedan fram till Nordeste som verkligen ar remote... En liten livsmedelsaffar, ett hotell, tuppar och kossor utanfor rummet. Lackert! Nu ska vi ga och ata frukost och sedan far vi se vad dagen har i sitt skote!

Agnes och Tuva sager hej till de som eventuellt laser. Ma sa gott!

Packat och klart, tror jag...

Allt som är glömt får stanna hemma, så är det inte mer med det. Katten är hos mina föräldrar, blomvattning och postintag är ordnat, ungarna sover och jag ska försöka få mig ett par tre timmars vila också, innan vi beger oss mot Arlanda. Jag hoppas så att det här blir en bra resa. Jag tror det.

Må så gott alla läsare! Vi hörs snart igen.

Nu börjar det så smått närma sig,

sån där magpirrig resfeber har jag inte haft på många år, men jag ser fram mot Azorernaresan riktigt ordentligt och hoppas och tror att det ska bli en riktig höjdare. Vi har påbörjat packningsbestyren så smått och dividerar som bäst om hur många bärbara datorer man måste ha med sig. Jag tycker det räcker med en men flickorna vill ha varsin och tycker att jag kan ta med en egen också för att inte störa dem. Jag försöker förklara att vi kommer att göra så mycket annat att de inte kommer att ha tid att sitta och stirra på en dator särskilt mycket. Snacka I-landsproblem.

Jag ska som vanligt försöka uppdatera blogen emellanåt i alla fall - så gott det nu går.

Nå, än är vi inte iväg. Jag återkommer.

Stor dramatik i huset idag

Vaknar fem på morgonen av att katten hoppar in genom sovrumsfönstret och gnyr på ett märkligt sätt. Tror först att hon är pilsk men inser snart att hon knappast kan vara det, fixad som hon är. Tror kanske att hon fått stryk och tänder lampan för att se om hon är skadad. Icke då. Hon har jagat. På husses sovrumsgolv ligger offergåvan, en söt liten gråsparv... Fy vad äckligt. Jag fick gå upp och hämta hushållspapper att ta ut fågelkraken med, sen skällde jag på katten och gick och lade mig igen.

På eftermiddagen var det dags igen, men den här gången hörde jag ett jäkla liv från köket, gick dit och fick se kattskrället leka med en i allra högsta grad levande liten fågel som önsom spelade död och ömsom flaxade hysteriskt med vingarna. Blod och fågelskit på golvet, jag försöker få ut katten men fågeln flaxar till och flyger in i Tuvas rum och katten far efter. Jag lyckas inte fånga någon av dem. Ut i garaget för att hämta arbetshandskar, jag tror jag ska få bära ut ett fågellik till, ett massakrerat sådant den här gången. Men som ett mirakel får jag tag på fågeln. Jag tittar på den och den ser inte våldsamt skadad ut, bara tilltufsad. Går ut på trappan och kastar fågeln upp i luften och den flyger bort mot Nessirs trädgård. Tack och lov. Katten har inte förlåtit mig än.

Efter ett barnfritt dygn har ungarna återinvaderat huset igen. Vi hade en bra söndagskväll. Nu ska vi umgås intensivt i tre veckor i princip. Får väl se om vi går varann på nerverna... Men på resande fot brukar det gå bra. hoppas på det även denna gång...

Jag förstår fortfarande ingenting

Satt och snyftade framför teven mest hela dagen igår, särskilt när överlevande ungdomar berättade om vad de varit med om. Nu är det minnesgudstjänst från Oslo klockan 11 och jag lär väl titta på den också.

Det som skett i Norge...

Jag vet inte vad jag ska säga, det är bara så... Sinnessjukt. Bombandet av Osla är vidrigt i sig och en fruktansvärd händelse, men det som skedde på Utöya är bortom allt man ens kan tänka sig. Hur kan en människa göra så? Hur kan en? Människa?

Dagens Janne...

Jag vet att det var längesen det kom en "dagens Janne", men det finns ännu en outsinlig skatt att ösa ur. Den här gången har Janne vaknat upp och bestämt sig för att se ut som... ... ... OZZY.

Han klarade det rätt bra. Själv hade jag problem med min ögon just den dagen. De rann så väldigt.

Scannar vidare...

Börjar nog närma mig botten av diabildsarkiven snart... Kan inte undanhålla er den här emellertid. Sluskblues.... Eller vad man nu ska säga... Mikael Madsen, gå och dö... Jag kunde varit en tusen gånger bättre exjugoslavisk filmskurk. Danmark, 1995.

Fredagkväll

Elvis (Agnes) has left the building, temporärt... Hon ska vara hos sin mor över helgen, sen börjar Lise jobba och då kommer hon väl tillbaka, antar jag. Vi ska ju förresten snart åka iväg, så nog hinner vi umgås alltid.

Konstig känsla att ha en trött tonåring härhemma, nu börjar hon komma i en ålder jag själv kan minnas och relatera till. Sova till tolv, kompisar är viktigast i världen, inte gå till soptunnan utan att ha makeup, ja, ni fattar nog. Nå, livet har sina faser och i det stora hela är hon (som alltid) en väldigt trevlig tjej. Jag kan också känna mig lite stolt för att hon gärna tar med sig sina kompisar hit, det måste väl betyda att hon tycker jag är okej som pappa också.

Den här dagen har gått åt till att halvt desperat leta pass... Stora byrån är rensad, kökslådorna, databordet, källare är genomkollad... Vi hittade ingenting och jag förstod ingenting. Kollade - mest på chans - med Lise sen och det visade sig att de låg hos henne. Jag tror att Agnes bar passen när vi åkte hem från Gran Canaria förra året, de följde säkert med i någon handväska till Baldergatan... Strunt samma, återfunna är de i alla fall.

Trädgårdsarbete...

Herremingud så vansinngt tråkigt. Vad ska man med en trädgård till? (Två trädgårdar...) Men vi har klippt häcken i dag i alla fall. Och gräset som var kvar sen det började regna i går. Tuktat äppelträdet som växte över gångplattorna så man fick huka varje gång. Tråkigt, men duktigt. Nu blir det lammkotletter bara för det. Som belöning.

Filip ringde och vi fick oss en semesterpratstund.

Om du vill kan du lyssna här.

Fikabesök på förmidagen

Min kära mor kom och hälsade på och ville ha förmiddagskaffe. Hon hade också med sig lite semesterpengar till barnen och nu känns det som om vi börjar räkna ner. Vi har kollat på google earth en lång stund, letat utflyktsmål, och är det bara hälften så vackert som det ser ut så kommer jag att vara nöjd.

Ojdå, två veckors semester har redan gått...

Det är naturligtvis bara stressande att räkna dagar på det sättet, så det ska jag omedelbart sluta med. Vi har ju fortfarande mycket kvar att göra, åka till Azorerna inte minst...

Jag såg Sveriges damer spöa Frankrike igår kväll, det var roligt. Messade Roland och gratulerade till vinsten, han har ju trots allt tränat både Lisa Dahlqvist och systrarna Hammarström. Han konstaterade förnöjt att "jag har lärt dem allt". Typiskt Roland. Sen visade det sig att han inte ens sett matchen. Han var ute på hurtigrutten.

Agnes kom farande med tre kompisar och ville se på film sedan på kvällen. Det gick förstås bra, även om jag var tvungen att ha fem minuter att göra mig presentabel på först. Jag satt i bara sarongen när de kom.

Att göra ingenting är kanske precis vad semester ska vara...

Det blir ju lite bakvänt i år med resan inplanerad på slutet av semestern, men att göra precis ingenting kan vara ganska avkopplande det också. Regnmolnen har hängt tunga över mig idag, så jag är snart färdig med Ozzys biografi. Trevlig läsning. Tänk vad normal jag känner mig, i jämförelse...

Japanskor, Japanskor, Japanskor...

Ja vad ska man säga. Förnedring. Jag hade nog trott att det skulle bli match i alla fall. Det här var inte ens kul.

Vi trivs på i stugan

Mycket bättre väder idag och när vi jobbat en stund med olika sysslor - gräsklippning, rensning av trädfällning och målning av stupränna - så hade vi alla gjort oss förtjänta av ett dopp. I dag var det riktigt skönt i Tjugestasjön, ljummet rent av...

Alla bilder ser säkert likadana ut för den som inte kommer med regelbundenhet. Men på bild fyra kan man se hur fint och ljust det blivit vid infarten. Tack Henry för att du äntligen gjort något för att förtjäna arrendeavgiften... Och sen syns också våra nymålade stuprör... Bara det...

Nyss tillbakakomna till stugan

efter en tur till Fellingsbro där vi käkade pizza och efter ett bad i Tjugestasjön. Vi hann precis bli blöta innan regnet kom. Då blev vi i och för sig också blöta. Ett riktigt slagregn var det. Nu ska vi ta oss en eftermiddagsfika. Vi stannar ett tag till känns det som. Det är lugnt och skönt härute. Leif har också varit här och satt upp fungerande läslampor i sovalkoverna. Äntligen! Yippie! Nu är snart de flesta "stugmål" jag satte upp inför den här sommaren klara.

The longest day...

Upp i ottan för att färdigställa grytan till konfirmationslunchen, 08.00 stod jag och stekte sidfläsk och champinjoner... Sedan in i duschen och iväg till kyrkan. Två timmars konfirmationsmässa och en lång fotograferings-session efteråt sedan hem och hämta gryta, sallad och potatis och iväg till Lise. Presentutdelning, en lunch som var som hämtad ur Dantes inferno, med förvirrade människor som pratade förbi varann. Vad säger man om det? Hoppas Agnes tyckte det var okej i alla fall, det var ju liksom för hennes skull vi var där...

Skönt att komma hem till ett tyst hem sedan, ungarna följde med hit också. Vi var trötta alla tre, rundade av kvällen med en riktigt bra film - the adjustment bureau - med Matt Damon och Emily Blunt. Romantisk sci-fi med en hel del twister... 3 och en halv förflyttningshatt av 5.

Agnes konfaredovisning

Agnes och Julia rockar loss i en ballad och jag tycker de var jätteduktiga.

Nu ska vi åka och käka i Örebro. Fler bilder och referat senare. Det var en trevlig tillställning i alla fall.

Fredagskväll

Tuva har slocknat i min säng efter tältövernattning hos hedvig igår, det är skit på teven och det är fruktansvärt varmt. Lika bra att gå och lägga sig kanske, i morgon startar ju den stora konfirmationshelgen... Redovisning på Hult klockan 4, sedan är bord beställt på Efesos klockan 19.30. Det blir nog bra. Agnes messade att hon var trött på det mesta nu så hon kanske tycker att det blir skönt att komma hem...

Värmen...

Tre gånger har jag duschat idag men jag är lika varm ändå... Det går liksom inte att coola ner sig mer än för en kvart i taget. Tuva och jag har haft trädgårdsdag, eller, ja, typ klippt gräset i alla fall. Hon svor ve och förbannelse över sin lilla del, men den stränge fadern var obeveklig. Ska man ha ett hus så måste man hjälpas åt. Sen åt vi spagge med kerre och körre och så såg vi på tillbaka till framtiden 2. Den där trilogin tål att ses om med jämna mellanrum. Stor humor. 1:an och 3:an är lite bättre än 2:an fakiskt, men det är bara marginellt.

Sedan ringde Hedvig och bjöd in Tuva till tältövernattning så nu är jag solokvist igen. Men bara till i morgon.

Den förlorade dottern är tillbaka.

Tuva har återvänt till fadershuset efter en tiodagarsvistelse hos mormor i Skåne. (Och en utflykt till Legoland i Danmark.) Det var så himla kul att se henne igen. Jag tyckte nog hon hade växt en decimeter eller så, men det tror jag mer var dåligt ögonmått än "på riktigt".

Vad annat? Min mamma och jag åkte och hälsade på Agnes på konfalägret. Jag hade med mig två fioler och en systemkamera och nu är jag livrädd för att något ska gå sönder innan söndag. Men det kommer såklart att gå bra. Jag kände mig som en riktig relobabb när jag plötsligt fick en gitarr i handen och fann mig själv sjunga "den blomstertid". Jag kanske ska åka på egen konfirmation nästa år...

Sent ska syndaren vakna...

Idiomet stämmer emellertid inte så bra eftersom jag vaknade vid halvåtta och hade jättesvårt att somna om... Men; det var baluns i går kväll. Bertil, Ylva, Helena, Annelie och Peter förgyllde min kväll. Tagliatelle med oxfile, grönmögelost och parmesan gick bra ner.

Slösöndag

Det kan man ju tillåta sig när man går in i semesterfirandet. Men vi hann en tur till skogs i alla fall, en liten, för att se om ryktet om kantarellernas ankomst/uppväxt stämde. Om det gjorde det? Njaoe... Vet inte vad jag ska säga, vi hittade väl en näve ungefär, sen gick vi tillbaka till bilen. Det kändes inte som det var värt att fortsätta traska...

Nu har vi kommit hem från Askersund

Vi har varit och hälsat på Johan och Katarina, Olof och Sofi, fått god kyckling, fänkålsgratäng med mozzarella, jordgubbs- och rabarberpaj. Mumsi mumsi. En trevlig pratstund också, och en reprisvisning av "Life of Brian", med anledning av Agnes konfirmationsundervisning kanske. Skön kväll.

Dan-Åke och Lennart försvarar lönebildningen i Kumla Kommun.

Lasse Litzén är en oerhört duktig journalist och det jobb han gör med kumlanytt.se är makalöst, speciellt med tanke på att karln är pensionär och jobbar ideellt. Den här intervjun med våra två ledande socialdemokratiska politiker är så avslöjande för hur hela det politiska systemet fungerar och fungerat i vår kommun i allt för många år.

Näringslivsdirektören Thage Arvidsson får en löneökning på 10.000/månad för att Dan-Åke tyckte det skulle vara så. Inte för att han skulle flytta på sig annars, inte ens för att han begärt det om man ska tro Dan-Åke, utan för att (...) ja för att vad då?

Dan-Åke säger att det är för att Thage är ovärderlig för kommunen. Jag tänker att de är gamla kompisar som jobbat sida vid sida i många år och som delar den socialdemokratiska ideologin fast Thage blev tjänsteman och D-Å politiker. Klart killen ska ha en liten löneökning. Vi säger väl tiotusen jämt, det blir ju enkelt för personalavdelningen också, bara att ändra från 80.000 till 90.000. Det blir nog inget rabalder om det, märks nog knappast....

I vår skolledargrupp var vi i år 15 stycken som fick dela på ungefär det som Thage bystade in själv. Då fick vi ändå förhandla en del för att få upp summan med någon tusenlapp. Men det är klart att det är skillnad på folk och folk, även om nu till och med personalavdelningen medger att rektorerna i Kumla tjänar betydligt lägre än i andra jämförbara kommuner. (Ska väl också tillägga att många andra kommunalanställda fick ännu mindre, så det är inte "mest synd om oss".) Ska man ha bra chefer måste man vara beredd att betala säger Lennart Eriksson i intervjun. Gäller tydligen inte rektorer. Eller också är vi inte bra nog, enligt Lennart i alla fall.

Söndagen den 11/3 skrev Dan-Åke ett rätt ilsket inlägg i sin egen blog, betitlat "Svenskar allt rikare". I det inlägget ger han sig på regeringens politik och konstaterar att hushållens (ökade, min tolkning) sammanlagda förmögenhet endast drabbat de som har och har haft det bra". Kastas det inte lite sten i glashus där? Om man själv drar in en dryg mille om året i lön och pension? Och delar ut löneökningar i tiotusenkronorsklassen till redan väl bemedlade?

Förr kom man undan med sånt där utan att människor förstod, men idag syns det och pratas det om det och för varje plump som Sossarna i Kumla lyckas med så närmar de sig sin egen undergång.