lördag, april 09, 2011

"Du minns inte ett jäkla dugg va?" - sjukvård i genusperspektiv...

Sist jag var inne på "hjärt-rebooting" var både läkaren som skulle stöta och narkosläkaren kvinnor. Narkosläkaren var från ett odefinierat fd öststatsland. Hon var vänlig och korrekt och förklarade precis hur allt skulle gå till innan jag försvann in i dimman. Av henne kände jag mig omhändertagen.

I dag träffade jag på ett manligt arbetslag. Jag hade rullats ut i korridoren, låg i sängen och väntade på att det skulle bli min tur. Jag hann höra en massa obehagliga ljud från defibrillatorrummet, det var sirener som tjöt och pistolljud som skjöt och än det ena med det andra, kanske var det därför jag inte var helt bekväm med situationen när min sjuksäng rullades in till de väntande männen i grönt.

"Nämen tjenare, hur är det med dig då?" En tunnhårig kille i 30-års-åldern ler vänligt mot mig.

"Jo tack, det är väl hyfsat, fast meningen är väl att det ska bli ännu bättre om en liten stund... "

"Ja precis!" Han bläddrar i mina papper och säger "Du har visst varit med om det här förut, hur var det?"

"Jo, det var helt okej, fast det funkade ju liksom inte..."

"Säg som det är, du minns inte ett jäkla dugg va, för du somnade på en gång... Jag heter xx och är narkosdoktor här. I´m gonna take you to heaven..."

"Okej. Vad bra. Om jag bara kan få komma tillbaka sen."

"U bet! Nu kör vi!"

Masken på och tre djupa andetag ska jag ta fast jag hinner bara räkna två av dem innan världen försvinner och så - poff - är allt klart och jag ligger på salen och svävar mellan vakenhet och sömn. Härtat slår så jämt och fint och allt känns mycket behagligt. Kaffe och macka en stund senare och värre än så är det inte...

Märkligt egentligen, allt går som på löpande band, trevliga schyssta människor gör sina jobb och det känns inte alls som om det skulle handla om mitt liv, vilket det ju egentligen gör eftersom hjärtats väl och ve har en avgörande betydelse för hur det ska bli i fortsättningen...

Jag har inga synpunkter på någon av de här narkosläkarna, de var trevliga bägge två, jag kände mig trygg med bägge. Konstaterar bara att bemötandet var väldigt "olika".

Inga kommentarer: