I-pod-slump-lycka...

Man stoppar sin I-pod full och så blir det mest de senaste plattorna som blir spelade... Ofta på slump. Men i går när jag åkte mot Askersund till, då kom det en Dylan-låt från "Live at Budokan" som fick mig att lyssna om hela plattan. Sicket ett mästerverk!

Solidaritet! Absolut. Men med vem?

Över vad begreppet solidaritet egentligen betyder funderar jag mycket just nu. Jag arbetar som rektor i offentlig sektor och i en politiskt styrd organisation. Som jag ser det betyder det anställningsförhållandet att jag har att rätta mig efter demokratiskt fattade beslut och försöka göra det för kommunens invånare allra bästa.

Men "ämbetet" rektor är lite större än så. Det innebär också att förhålla sig till skollagens tvingande skrivningar om alla barns rätt till undervisning på sina egna villkor och om att ge stöd när det faktiskt behövs. I vår kommun pågår just nu en intensiv debatt om hur mycket pengar skolan och förskolan ska ha, om vad som är rätt och rimligt och om hur en budget egentligen ska uttolkas. Vi pratar inte om småsummor för en medelstor svensk kommun. Det handlar om skillnader på upp mot nio miljoner i hur man uppfattar budgeten.

Vår kommunstyrelseordförande och vår chefsekonom har haft en presskonferens som ni kan se på kumlanytt.se Där hävdar de att vi fått felaktiga direktiv före beslut och att "tjänstemännen ska göra som politiken bestämmer". Vår förvaltningschef hävdar däremot att hon har ett stenhårt krav på sig att hämta hem en betydligt större summa pengar än vad politiken säger och att det är hennes tolkning som gäller... Det är en stor skillnad mellan 3 miljoner och 11 miljoner. Vi är alla undrande inför vad som ska bli av detta. Själv fick jag uttala mig om läget i NA och fann ingen anledning att mörka de direktiv jag fått.

Vi ska självklart inte använda mer pengar än de vi får oss tilldelade. Men när det inte finns en enda krona till barn i behov av särskilt stöd (som inte redan är intecknade) i budgeten, när hela "sparet" eller "ramminskningen" eller vad det nu kallas, fördelas ut på kärnverksamheten, ja då får vi problem.

Jag ska såklart förhålla mig solidarisk med mitt dubbla uppdrag så långt det är möjligt, men när jag tvingas välja så måste jag ändå hålla mig till gällande lagstiftning. Det gör mig möjligtvis till en "ekonomiskt dålig rektor" i vår kommun, men för det enskilda barnet kanske jag ändå kan innebära någon skillnad... Jag hoppas att tolkningarna ska redas ut så vi inte behöver hamna i det läget.

Lite väder-chit-chat...

från dagens radio... Jag fick ingen recension av mina föräldrar idag. De försov sig. Det gjorde nästan jag också.

Terrible headache

Superobehagligt jobbigt. Får nog lägga mig ner ett par timmar innan vm-kvalet. Har haft ett "ont-band" över pannan hela eftermiddagen.

Alice och Kristina kom och hälsade på idag.

Det var såklart trevligt att se dem, kändes som om det var längesen... Vi hann med lite lunch och en fika innan jag fick köra dem till tåget. Alice har verkligen blivit stora damen. Fort det går...

Tack Mona!

Måste säga det, partitillhörighet till trots... Du är en stark kvinna och jag önskar dig allt gott. Det finns ett liv utanför politiken.

Så tokigt det kan bli...

NA rapporterar om besparingarna inom Barn- och utbildningsförvaltningen på sin hemsida idag. Det är såklart bra att ämnet kommer upp men när fakta blir alldeles fel blir det bara förvirrande.

Stene skola ska inte halvera sin lärarkår. 0,5 tjänst av 6,5 har jag räknat med, vare sig mer eller mindre. Skolområdet behöver däremot reduceras med 4 tjänster om vi ska komma i ram, men då handlar det om all verksamhet. (Nog så bekymmersamt.)

The King´s speech

Kritiken till trots trodde jag nog inte att den här filmen skulle vara märkvärdig på något sätt, men min kollega Jörgen pratade så varmt om den och efter att ha gett den chansen sitter jag nu här och är alldeles betagen.

Fe-fe-fe-fe-fem stamningar av fe-fe-fe-fem....

Arbetsmiljöutbildning, dag 2...

Oj oj oj vad mycket regler och förordningar man ska hålla ordning på som chef, det blir man varse när man går på arbetsmiljöutbildning... Och det är säkert bra att det är så. Men vem tar hand om rektors arbetsmiljö? Den frågan ställde jag mig när jag gick hem idag.

Bergh till Bofors...

Är det början på en spelarflykt att vår lagkapten flyttar på sig? Klart grabben ska ta chansen att spela allsvenskt när han får den, men lite synd är det ju ändå...

Slakmåndag

Jag kände mig så rysligt trött igår, tyckte jag gick som i dimma ungefär. Kanske hade det något att göra med att blodvärdena var lite "förtunnade" som det visade sig när jag fick svar på pk-provet på eftermiddagen. Får låta bli att äta Varan ett par dagar så får vi se om det blir bättre...

Nå, det gick ju att jobba i alla fall, nätverksträff förskola på förmiddagen och konferens och lite annat smått och gott på eftermiddagen.

Det blev en söndag på Gustavsvik,

vi sprang på Hillevi och Hedvig på Innebandymatchen igår och fick en inbjudan attt följa med dem och Tomas till Gustavsvik. Vi hade inget inplanerat och inget bättre för oss, så idag åkte vi dit, vi stannade fem timmar ungefär och efter det var vi alldeles slut alla tre. Det blev till att åka hem och ta ryggläge i soffan.

Gustavsvik var lite mer "äventyr" förr i tiden, men barnen har fortfarande riktigt roligt där och jag har inget emot att blöta och glöta i lite vatten så det var en helt okej söndag.

I kväll var fadershjärtat stolt,

det var en upplevelse att få se "Bredbandet" i Lindesberg och jag får tillstå att jag hade tårar i ögonen flera gånger. Det var så bra, så coolt med så många musiker och så mycket god musik, och jag hörde ju inte Agnes "för sig" en enda gång men jag var ändå jättestolt över att hon satt med i den där häftiga orkestern, över att hon och hennes kompisar lirade Bach och Magnus Uggla med samma bravur, jag var liksom lika stolt över allihop. Det kändes riktigt bra. Lina Hedlund och Nassim Al Fakir skötte sig också med den äran.

Fick inte tag i Agnes förrän efter tio,

genrep på "bredbandskonserten" i Lindesberg i morgon var det och de hade nyss kommit till rummet som jag förstod det. Problemet de hade var hur tidigt de skulle behöva gå upp för att hinna städa innan frukost. Jag tror inte de kan ställa till så mycket, så det har nog mer med antalet lager foundation att göra. Nå. Det blir nog en höjdare i morgon, med 250-ungdomsorkester och Lina Hedlund och Nassim Al-Fakir. Ska bli riktigt kul att se.

Skulle vara roligt att vara hockeyintresserad Örebroare idag,

när Örebro HK möter MODO i kvalserien till Elitserien. Det är ju riktigt häftigt och så Kumling jag är, får jag väl ändå ta av mig kepsen och buga och gratulera. Något elitseriespel blir det väl knappast, men det här är ändå en stor framgång. 1-0 till MODO just nu, fem minuter in i första.

Olssons pastejer...

Jag har spenderat hela dagen tillsammans med trevliga människor från vår styrelse. (Barn- och utbildningsnämnden.) Det har varit bra diskussioner och jag tror inte att någon enda människa i sällskapet vill Kumlas barn något annat än gott. Men ändå kör vi fast. Det är svårt att prata samma språk ibland.

Gammal förskollärare som jag är vill jag komma med ett boktips. Jag ska be om att få påminna om den klassiska barnboken "Olssons pastejer" av Peter Cohen där det framgångsrika pastejföretagets bokhållare plötsligt sticker med hela kassan i väskan.

Pastejfabrikör Olsson får sedan mala ner både det ena och det andra i sina pastejer för att hålla produktionen uppe, men till slut går det inte. Människor upptäcker att det luktar unket och smakar surt om pastejerna. De fåtaliga "högstavinster" som finns i form av i pastejerna inblandade guldsmycken från fru Olssons egen kollektion räcker inte för att hålla alla nöjda.

Som tur är får bokhållaren dåligt samvete och återvänder med hela kassan intakt, minus 50 kronor som han förslösat på drinkar och dåliga flickor. Men därefter är "Olssons pastejer" återigen ett solvent företag som går att lita på och kunderna återvänder igen, pastejsugna som vanligt...

Vad ville jag nu ha sagt med det här? Att Olssons pastejer är en jättebra bok. Och att jag inte tänker gå på samma mina.

Det måste vara något allvarligt,

sade man på Stene skola, om Håkans bil står där kvart i åtta på morgonen och det dessutom finns en "Sveriges-radio-bil" där.

Nu var det ju inget allvarligt alls, utan bara ett arbetsplatsbesök av Filip Nyängen, men kanske värt att lyssna på ändå. Jag har inte sjungit offentligt sen jag blev dålig och var orolig för att ha tappat rösten, men den bar ju nästan hela vägen i alla fall.

Ny arbetsvecka,

den lär väl gå lika fort som den förra antar jag, dagarna bara rusar iväg när man är mitt uppe i dem, ibland undrar jag till vilken nytta... Idag har jag lämnat in sparförslag på ungefär 600 tusen kronor - det blir 1,2 miljoner med halvårseffekt... Jag fick spara bort en bit av mig själv för att få ihop det, det har jag nog inte råd med egentligen, men jag kanske kan extraknäcka om jag får en ledig dag emellanåt...

I morgon bitti kommer Filip Nyängen från radion till Stene ganska tidigt. Jag får stämma gitarren ikväll redan, för han ville visst ha en lektion...

Tröttsöndag

En del dagar försvinner liksom bara ut i ett stort intet... Söndagar utan barn exempelvis, det är lätt att sova länge och svårt att hitta något att ta sig för. Jag längtar riktigt mycket till våren nu.

06:39

Finns det någon som helst anledning att vakna då? Mer än att behöva gå på toaletten förstås... Nu går jag och sover igen och reser mig inte upp förrän tidigast 10.00.

Oh, nej!, inte Saaade...

Jag lade ju min röst på Swingfly och hoppades att han skulle komma till (finalen). Erik Saaade är en katastrof för melodifestivalen. Oj ojoj oj. Men han kanske älskas av Bucarestianerna.

Komparativa studier...

Jag såg en film som berörde mig mycket i veckan som gick, den hette "Brothers" och innehöll skådespelarnamn som Jake Gyllenhaal, Natalie Portman och Tobey Maguire. En riktigt stark berättelse om två bröder som gjort helt olika livsval och om konsekvenserna av dessa val. Portman var helt suverän och som vanligt fick jag tårar i ögonen vid flera tillfällen under filmen. Jag kan inte se film utan att gråta längre, inte ens barnfilmer som "Dumma mig".

Emellertid läste jag sedan i eftertexterna att "Brothers" var baserad på en dansk förlaga, skriven och regisserad av Susanne Bier (Hon som just fått en Oscar för "Hämnden" ni vet, "Efter bröllopet" har hon också gjort, och "Livet är en schlager".) Blev genast nyfiken och beställde "Brödre" på cdon.com. Såg den i går kväll och blev nästan lika rörd en andra gång.

Gjorde diverse komparativa studier och förstod bara av en enda anledning varför Hollywood valt att göra en remake. Bortsett från detta enda var filmerna nämligen i stort sett identiska, men i den Amerikanska varianten var Tobey Maguire aningen mer "hjältemodig" i sin roll som tillfångatagen soldat i Afghanistan. Han stod upp lite mer för land och fana. (Innan han tvingades till det otänkbara.)

Att (tvingas) mörda är okej i USA, men försvarshemligheter röjer man inte ostraffat...

Struntsamma, två riktigt bra filmer i alla fall och Susanne Bier är just nu min regissörshjältinna. Hon får 5 Tuborg och ett smörrebröd av mig.

Jag hejade ju på paret Haag,

damn it anamma. Varför kunde de inte ha fått vinna... Nej livet är förskräckligt orätttvist ibland. Dessutom läste jag någon slags "före-intervju" i DN i morse och den var hemskt partisk när den fokuserade på Benno/Apelgren. Nej usch och fy.

Unmentionable förstås, men i år har jag svarat mer rätt än alla finalister tillsammans, Så det så.

Fredrik Lindström var obetalbar i år i semifinalen mellan paret Haag och Bollibompa-Ylva och hennes kompis. En aning mer sånt så behöver vi inte ens svara på frågor. Suverän tv-underhållning. Södertäljevisan!

I år är det trettio år sedan jag slutade gymnasiet...

Holy Moses! Am I old or what am I?

Frågan ställd efter att ha spenderat dagen på Alléskolan i Hallsberg, Sydnärkesdag för skolledare och annat löst folk, en kvinna från SKL och en man från en stiftelse som hette sätesmuskelns fäste eller något annat, jag fattade inte riktigt... Men de ägnade sig åt världsförbättring genom positivt utvecklande av unga. Tror jag. Äh, han hade varit och hälsat på i Harlem i alla fall. Flera gånger. Och det var någon från Göteborgs energi som hade bjudit på resan så det var nog ett fall för Janne Josefsson.

Seriöst... Ett förskräckligt waste of time. Jag hade kunnat göra mycket mer nytta på hemmaplan. Det är inte roligt när det känns så, någon har naturligtvis tänkt något bra från början, men det här var inte ett dugg utvecklande.

Håkan Juholt...

Jag hade hört namnet men mycket mer var det inte. Kan inte bedöma honom utifrån några objektiva kriterier, men när han öppnade munnen tänkte jag, "wow, nu väljer sossarna en Carl-Bildt-imitatör till partiordförande, det här kan bli spännande i riksdagsdebatterna. R:en skorrade precis som Carls.

Jag gick på årsmöte med Lärarförbundet.

Det brukar vara en ganska välbesökt tillställning, i år var sannerligen inget undantag, folkets hus var knökfullt. Kanske berodde det till viss del på att det är bistra tider i kommunen, sånt tenderar att hänga ihop, men som sagt, det brukar komma mycket folk alldeles oavsett.

Per H berättade om den nya lärarlegitimationen (hello Janne B, går det ens att stava rätt till) och om hur det ser ut i de lokala löneförhandlingarna. Det kändes underligt att sitta där som skolledare och få informationen av honom, det hade varit trevligare att i alla fall ha ett hum om vad han pratade om innan, men vår sida av förhandlingsbordet har inte sagt ett knyst till oss, och då är det i alla fall vi som ska sätta dessa löner. Inte bra.

Annars blev det rena kramkalaset. Många tidigare arbetskamrater och medarbetare passade på att förhöra sig om läget på sjukdoms/friskhetsfronten och det värmde att inse att det faktiskt finns rätt många som bryr sig om hur man mår och hur det är. Sånt kanske man inte tänker på varje dag annars...

Var på ett överlämnande på barnneuropsykiatrin på eftermiddagen.

Det drog ut lite på tiden så jag fick bråttom att hämta Tuva till Cellon, hon är ju så obekväm med att komma försent kraken. Men vi hann, med flera minuters marginal.

Agnes hade ont i huvudet och hoppade innebandyträningen och jag tror att vi var ungefär lika trötta alla tre sen på kvällen. Inte mycket att bråka om, det är väl så det är när världen går för runt...

Fort går de förbi, dagarna...

Det är litet märkligt, dubbellivet, det kan jag tycka fast det snart gått tre år... Ena veckan är så lugn och stillsam så man riktigt går och längtar efter något som stör ordningen lite grann, andra veckan bara rinner dagarna iväg, då är det så mycket som ska hinnas, fixas, skjutsas, ordnas. (Och för all del också "varas tillsammans" - det är den bästa biten såklart.)

I går kväll var jag så trött att jag somnade vid nio. i kväll höll jag ut längre, men jag är inte riktigt säker på vad jag sett på tv sista timmen. Johan ringde och bjöd in till 50-årsfest, det minns jag. Trevligt! Men det blir inte förräns i april.

I dag var jag som en levande cover på gamla Dag Vag-hiten "Snorbloos"...

(Som i och för sig också var en cover på en gammal Dylan-låt, fast det kunde man inte ana när det begav sig....)

Jag fattar inte hur mycket "sånt där" det kan komma ur en näsa, det är inte så äckligt om vi nu ska prata konsistenser. utan nästan som vatten, alldeles genomskinligt och rinnande. Ett par deciliter har jag nog snutit ur mig under dagen, känns det som i alla fall. Nysningar till detta, ofta i serier om 3 x 3. Bortsett från detta är jag inte särskilt sjuk, men märkligt är det. Hoppas det ger sig till i morgon.

Annars har också söndagen förflutit lugnt. Vaknade vid halvnio, vi hann lagom med frukost innan den unga konfirmanden skulle till kyrkan och Kosovare Aslani-junior till sin träning. Hemlagad pytt till lunch och sedan hann vi se lite av femmilen från skid-vm innan vi åkte till Askersund där Agnes hade innebandymatch. Stryk med 2-1 men det gjorde inte så mycket.

Skönlördag med barnen...

Vaknade "lagom" sent, käkade frukost och såg lite skidskytte på tv. Så tog vi en promenad i det vackra vädret innan vi åkte in till Ikea och skaffade läslampor till barnen. Tog lunch där också.

Hillevi och Hedvig ringde och ville att Tuva och Agnes skulle komma en stund och jag körde dit dem och tog mig sedan ett skönt varmt bad.

De kom hem lagom till andra chansen som vi såg, samtidigt som vi åt lite plockmat. Cesarsallad, manchego, lite tunnskurna iberiska rökta fläskkotletter, korvslantar, kex, färskost.

Sen somnade vi allihop i diverse soffor och divaner.

"My name is Khan"

En bollywoodversion av "Forest Gump"? Eller "I am Sam" med Sean Penn? Eller "Pay it forward" kanske? Nej något alldeles eget, hjärtknipande och lite småmagiskt faktiskt. Se "My name is Khan" och ni får skratta och gråta. Eller, jag gjorde det i alla fall, flera gånger av varje.

Sagolik film, 5 aspergers av 5.

Radiodag igår,

länkade inte då så jag gör det nu i stället. Några minuter om de beryktade trädbeskärarhuliganerna. Börjar vid 11.30.

Annars var det lugnt. Åkte och simmade på kvällen. Skönt. Såg efter det oscarsvinnaren "Hämnden" - den danska. Mycket bra. 5 smörrebröd av 5.