Jag och 117 andra ensamma själar såg Kumla kämpa ner Olofström Steelers, det var nästan ruggigt öde, man kan ju inte låta bli att undra var alla människor som brukade tycka att det var roligt att gå på hockey i Kumla tagit vägen...
Revansch för debaclet på bortaplan alltså, och riktigt spännande och kul, trots att play-off-chanserna försvunnit redan. Jag kan ändå inte känna mig besviken över säsongen, att vi ändå gick till all-ettan var en höjdare och tabellplatsen kunde varit bättre med bara lite medflyt. Det har faktiskt tagits poäng i 5 av 11 spelade matcher, ser man det så är det godkänt tycker jag, övertid och straffar är alltid lotteri.
Hoppas vi får behålla en bra stomme från det här laget till nästa säsong och att någon med lite marknadsföringserfarenhet kan hjälpa till att locka publiken tillbaka. Jag kan nästan sakna den lilla radiostyrda lastbilen som skulle leverera matchpucken för en sju-åtta år sedan. Det funkade ju aldrig, men blev stor humor just tack vare det.
Lånade bilden från kumlanytt.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar