...kreativ... ...levande... ...uttrycksfull...
...efter att få vara något mer än 48 år och systembevarande...
Vad ska jag göra med den här känslan? Vad törs jag? Vad har jag att lägga in? Vad kan jag? Vad kan jag leva på om jag inte har det jobb jag har?
Är det här en 48-årskris eller en reaktion på att ha varit dödssjuk och tillfrisknat? Eller något annat? Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte känner överdrivet mycket för att ägna ett år till åt att berätta för människor att de inte får plats i systemet. Jag vill vara proaktiv i stället för reaktiv.
Vi får se vad det blir. En tumvante kanske.
3 kommentarer:
En tröst kan ju vara att ingen annan gör det bättre än du. Fast jag förstår att det känns tungt.
Mvh Malin
Tja vi behöver fler karlar i revyn och på kören. Välkommen
Tack snälla Malin, det värmde.
Och tack för tipsen Susanne, jag ska seriöst överväga i alla fall kören...
Skicka en kommentar