Jag blir tokig, tror jag...

Dom går mig på nerverna just nu, de här barnen, gnäller och skäller och retas och tjurar från morgon till kväll, det är inte trevligt för fem öre. Och varenda medlingsförsök slutar i kaos, varenda försök att hitta på något roligt tillsammans nekas av den ena eller den andra, jag vet inte vad jag ska göra. Pulkåkning är fel, promenad är fel, pärlplattor är fel, laga mat tillsammans är fel... Dom lyckas till och med bli osams om hur ringsignalen på dörrklockan ska låta. Nu skrek jag åt dem, högt och med flera eder, Agnes försvann in på sitt rum och Tuva borde göra detsamma.