...Ulf Lundells sång om sin far och det han med sina bara händer åstadkom... Den är vacker.
Jag (hopplösa opraktiker) som inte "kan någonting" blir stum av beundran inför ett verandabygge som det Leif och Ulrika genomfört, fast det säkert inte är speciellt svårt för den som vet hur det ska göras, pyramiderna krävde säkert mer av sina konstruktörer, kinesiska muren likaså...
I sammanhanget blir det oväsentligt, för mig känns det ändå som ett jättebygge, något att vara tacksam för, något som kommer att betyda mycket för mig i många år. Jag satt där i regnet i kväll, hörde "dripp-droppandet" mot taket. Jag blev inte våt... Det var stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar