De anlände vid femtiden i går eftermiddag, åkte vid halvtre tror jag, nu är klockan 03.15 och jag har röjt upp det lilla som fanns kvar, lite kaffemuggar, ett & annat whiskyglas...
Vi har ätit tapas i form av Serranoskinka, honungsmelon, tre olika korvar, manchego, vindruvor, grissini, oliver, vitlöksbröd och getost, därefter grillade karrékotletter med färskpotatis och en god sallad, ett kryddsmör till detta eller bearnaisesås för den som hellre ville det, sedan mörkrostat kaffe, kaka och en Auchentoshan eller fyra. Så blev klockan plötsligen så här mycket, otroligt, vi hade ju fler världsproblem att lösa...
När man börjar närma sig 47 inser man att man inte så lätt skaffar sig nya vänner att vara existensiell med, de liksom inte bara trillar på en... Därför är det desto viktigare att värdesätta de man har kvar. I kväll tror jag att vi hann med politiken, relationerna till de åldrande föräldrarna, lyckan och olyckan med ensamhet kontra tvåsamhet, det mesta däremellan...
Dags att gå och sova nu. Mätt, nöjd, glad, medveten om att gallsten är ett välfärdsproblem.... Men vad f-n, cancern kan komma i morgon, you`ll never know....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar