För mig är det fortfarande ett vackert ord. Det finns såklart många definitioner; "tillsammans är vi starka, vi hjälps åt, ingen lämnas ut..." och så vidare.
Jag kanske har tagit det för självklart. Så inser jag plötsligt att det inte alls är så, att människor går sina egna ärenden på ett sätt jag inte trodde var möjligt.
Vi har "mejslat ut" en egen hederskodex som alla satt sitt namn under. Vad är sånt värt?
Desillusionerad är ett rätt bra ord för hur jag känner mig just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar