Det här är Pär!

Vi provsmakade honom idag och han var väldigt god när han väl var färserad och blandad med persilja, mynta, rosmarin och vitlök. (Salt och peppar också förstås.)

I levande skick såg han ut så här:

Med åren har jag kommit till någon slags insikt om att kött faktiskt är djur som varit levande. Accepterat det också. Agnes hade däremot ingen lust att åka med till L och hämta hem Pär. "Nää vad hemskt. Aldrig. Jag kommer aldrig att äta lamm mer."

Fast det gick fort över. "Han var god", sade Agnes belåtet, klappade sig på magen och rapade lite vitlök. "Och söt var han också."

Vi är så ovana vid döden att vi nog helst tänker bort den. Jag glömmer aldrig när vi var i Sri Lanka och Anwer slaktade en höna till Lise och mig, med full respekt och i enlighet med halal tror jag, för Anwer är ju rätt mycket troende muslim. Han hällde vatten i hönkrakens strupe och sade "She must have something before she die". Sen högg han och när hon sprattlat färdigt fick den gamla tjänstekvinnan sätta sig och börja plocka av henne fjäderdräkten. Hon blev också god till slut men det kändes som hennes ande satt på min axel och tittade förebrående på mig för varje tugga jag tog.

Det är lättare att tänka bort ursprungsplaceringen av en välpaketerad fläskfile från Ica Maxi.