Dags att vara solidarisk igen, ta kampen för nationell och internationell solidaritet. "This machine kills fascists" stod det på Woody Guthries gitarr. Får väl skriva det på gamla Bettan också, fast så värst våldsam känner jag mig förstås inte när jag spelar ett par låtar för de 40 närmast sörjande. Förresten finns det inte en enda fascist i närheten som jag skulle kunna dänga gitarren i huvudet på. Äppelkakan var god i alla fall och så skänkte jag en tjuga åt stopthewall.org och det kanske var det mest konkreta solidaritetsarbete jag gjorde igår.
Jag vet inte hur många år jag stått där på torget första maj. Jag vet knappt inte varför jag gör det längre. Jag menar, jag tror ju på ideérna, i grunden, men särskilt mycket förändring vet jag inte om mitt parti åstadkommit, så länge jag varit med i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar