Resande

Ord och bilder kommer skrev jag, och så blev det nästan bara bilder...

Det var en helt okej resa, Tunisien var mer "civiliserat" än jag trott, maten var riktigt god om man satsade på couscous i stället för "turistbiffen", mamma orkade i alla fall med att följa med på en del små utflykter, havet var härligt salt, folk var trevliga. (Om man nu bortser från de där hemska försäljarna som hela tiden ville pracka på mig något jag inte ville ha till ett pris jag inte ville betala.) Ungarna var nöjda också.

Nå men det räcker väl så. Förr skrev jag alltid resedagbok, jag har kvar dem allihop, de där tummade gamla anteckningsböckerna är nog bland de första saker jag skulle rädda om huset skulle börja brinna. Men åldern har kanske tagit ut sin rätt, jag vet inte, känns inte som om det behövs för en veckas chartersemester, inte med digitalkamera i mobilen och andra "minnesbärare".

Agnes däremot fick i läxa från skolan att skriva dagbok och som den rediga och ordningssamma flicka hon är (ett arv efter sin far såklart) så struntade hon i alltihop, varför hon fick sitta halva hemresedagen och försöka minnas vad som hänt vilken dag och fundera ut hur hon skulle kunna beskriva det med så få ord som möjligt.

"Först badade vi sen red vi kamel. I Kartago fanns fenicierna, sen kom romarna och byggde badhus över alltihop. Fenicierna offrade barn till gudarna. Tur man inte var född då. Sen åt vi lamm." Typ. *s* Tur hon inte går i någon av mina skolor.

Agnes har varit i 5 länder under sina första nio levnadsår. Jag var 19 innan jag kom utanför Norden, minns fortfarande känslan av att gå på färjan till Tyskland och veta att "så här långt borta har jag aldrig varit förr", precis som Sam Gangi när han kliver ur vetefältet och in i bockrikeskogen, 20 när jag flög för första gången. The times they are a-changing. Och tur är väl det.