och jag hatar att det inte går över. Antingen svettas jag så att lakanen blir alldeles genomblöta eller också fryser jag så att jag hackar tänder, rösten håller knappt att tala med, jag hostar så lungorna håller på att komma ut genom munnen, mina ögonlock är så varkletiga att jag måste tvätta dem med ljummet vatten på morgonen för att överhuvudtaget kunna se något.
Visst, det går ju över. Det är inte kroniskt. Jag såg Bert prata ut om sin impotens i "Ett herrans liv" för en stund sedan. Det kunde varit värre antar jag.
Fast jag vet inte riktigt på vilket sätt...
2 kommentarer:
du börjar låta som Ingmar Bergman - vill du ha medömkan eller fler introverta idéer till ett filmmanus?
Både och mon frére, både och...
Skicka en kommentar