Idag är det födelsedag, tralala

Jag minns när det verkligen fanns något magiskt med att fylla år, när jag längtade till min födelsedag, till uppmärksamheten, känslan av att vara speciell, tårtan, presenterna. Det är rätt längesen nu.

Sen kom trettioårskrisen, vem är jag, vem blev jag, vart ska jag, vad har jag gjort...

Och nu, 44, med största sannolikhet en bit inne i andra halvan av livet och det känns som, jaha. Okej... Jag är gråhårig. Då är jag väl det då.

Usch att den stora likgiltigheten ska behöva infinna sig.

Jag får citera Lundell igen, som så många gånger förr:

"Välsigna en främling på främmande mark

han bär sina ärr som medaljer

han längtar inte längre till nån blommande park

så ge honom några liljekonvaljer

Ge honom himlen och hav och sol

kanske han har glömt bort dom

kanske det är därför som han ser på din kjol

med ögon som verkar så bortom"

Det önskar jag mig mest idag, att bli påmind. Men jag måste bli bättre på att påminna mig själv också.