Hanami 2020

En del saker är sig ändå lika. Körsbärsträden blommar, bryr sig inte alls om Corona. Det finns hopp.

Tuva kör lite Pilates

Text-tv - bärare av alla slags nyheter

Jag älskar text-tv, förbehållslöst. Bra nyhet dessutom. Bättre att folk har det mysigt än depressionsdricker. Eller det är väl alltid bra att ha det mysigt förresten.

R.I.P Skrållan

Denna dag har katten Skrållan gått till de sälla #jaktmarkerna, vid en ålder av 8 år och 5 månader. Hon avled efter en kort tids sjukdom och sörjs av den närmaste familjen; dottern Scarface, systern Doris, husse Håkan och mattarna Tuva och Agnes, övrig släkt, vänner och #grannar. Skrållan var en katt som ofta gick sin egen väg genom livet. Hon födde fyra egna barn och uppfostrade ytterligare ett som sitt eget, efter det att hennes syster fått #förlossningspsykos och inte fattat det där med #basalomvårdnad och #amning. Efter förrättat värv nöjde hon sig inte med första bästa utan sökte sin tillflykt till andra sidan gatan, där hon lät sig omhändertagas av en annan familj. Där fick hon namnet Sissan. Hon är saknad. #rip #thedeathofacat #catscratchfever #gogetthemheavenlyrats

Det viktigaste var förstås att hon slapp lida, men 1780* bubbertsar kostade det. Med kremering och nedläggning i massgrav.

*absurda fakta

Teammöte i coronatider

Nya tider, nya lösningar. Tur det finns teknik. Svårt att prata en i taget.

Corona Corona corona

Som Astrid skulle ha sagt. (Kanske).

Jag är så förvirrad över det här med Corona just nu. Jag är inte rädd för egen del, kanske borde vara, men jag är inte det. Däremot tänker jag mycket på hur det påverkar precis allt. Idag har jag skickat hem folk från jobbet, lite snuviga, men inte ett dugg nedsatta... Trump stänger USA. Danmark spikar igen. Och så svälter människor ihjäl i Afrika varje dag?

Är det en så här akut världskris och jag inte förstår det? Eller har världssamfundet fått paranoia? Det lär visa sig.

Motionscykeln

Note to self:

Det går inte jättefort, men det går framåt. Idag körde jag 3x12 min, 8 kilometer, 120 kalorier.

Jag känner mig nöjd och glad.

Jonas Gardell på konserthuset

Så bra. Efteråt gick vi på La Pampa och åt god mat. Agnes och Tuva var med.

Svanarna har kommit till Tysslingen

Och vi var där och tittade på dem. Vackra djur. På håll.

Vårt första år

Tänk så fort tiden går. Jag minns det som om det vore igår, när du kom hem till mig. Vi var lite blyga och förvirrade bägge två, men det gick bra. Jag älskar dig precis lika mycket som den dagen. Kanske till och med mer. Djupare. Tack för vårt första år Marcia.

Heja mig

Jodå. Jag kan när jag vill. Idag ville jag.

Staffan Hellstrand

Jättefin och intim konsert inför 70 personer i Stadsträdgårdens växthus. Så många fina sånger. Staffan är en hjälte. Jag

Att komma hem

Brasilien var fantastiskt på många sätt. Det enda som kändes jobbigt var att jag reagerade så starkt på solen. Jag fick klåda och eksem och det har tagit mig tre veckor att bli som folk igen. Så starkt har jag aldrig påverkats av sol förut. Det blir till att käka allergitabletter profylaktiskt nästa gång. Och morotstabletter.

Annars rullar det på. Någon vinter har det inte varit, bara blåst och regn och mörker. Jag längtar till våren.

Två veckor i Brasilien

Vad fort det gick. Vad fint det var. Och varmt. Så här mycket sol var det länge sen jag fick. Det är skönt, men min hud är inte riktigt gjord för 30 grader. Det kliar lite här och där.

Liten men tuff

En kaxig liten bil i Lissabon, dit jag anlände vid halvtolv i går kväll. Nu har jag käkat frukost och om fem timmar flyger jag till Brasilien. Till Natal. Till Marcia.

Det är inte kallt här, men ganska grått. Jag tror jag stannar på rummet så länge jag kan.

Packar

Den nyblivne 57-åringen börjar packa inför morgondagens resa. Kommer på att han kan ha några slantar i guldburken. Kollar. 33 euro och 70 cent.

Det räcker till flera glas rödvin i Lissabon i morgon kväll.

Pass, plektrum, USB-minne med "A star is born" dubbad på Português.

Mycket mer behöver jag väl inte ha med mig?

Jag längtar efter att komma iväg. Längtar till ett nytt och spännande land att besöka men mest efter Márcia såklart. Det har varit ett par tomma veckor härhemma. Jag trodde jag var bra på att leva ensam, men det är jag inte längre.

Snart.

Denna sista stund. Lika märklig varje år.

Ångest. 57 är inte bra att fylla. Folk dör när de blir 57. Jag får se till att bli undantaget (eller göra som de flesta faktiskt gör) - överleva.

Det är ändå lite läskigt att närma sig 60. När jag var liten tänkte jag att en 60-åring var jättegammal.

Det är ju ett par år dit. Ordnar sig.

Onsdag

Finns väl inte så mycket mer att säga. Jobb. Trött. Cykel i källaren. Pasta med Tuva. Fredagens på spåret som vi missade. Nu är det sovdags. Och två dagar kvar till ledigt. Härligt.

Jäkla ryssar

Inget bra slut, men det var i alla fall spännande. Och den ryska nationalsången är vacker. 5-4 i övertid. Grymt.

Uttråkad. Kinkig.

Jag har ont lite överallt också. Känner mig skruttig idag.

Sitter och tittar lite på hotell i Lissabon. Ska försöka hitta något nära flygplatsen, det behöver inte vara fancy,det är ju bara en natt.

Och snart är det hockey. Heja Sverige.