Två veckor i Brasilien

Vad fort det gick. Vad fint det var. Och varmt. Så här mycket sol var det länge sen jag fick. Det är skönt, men min hud är inte riktigt gjord för 30 grader. Det kliar lite här och där.

Liten men tuff

En kaxig liten bil i Lissabon, dit jag anlände vid halvtolv i går kväll. Nu har jag käkat frukost och om fem timmar flyger jag till Brasilien. Till Natal. Till Marcia.

Det är inte kallt här, men ganska grått. Jag tror jag stannar på rummet så länge jag kan.

Packar

Den nyblivne 57-åringen börjar packa inför morgondagens resa. Kommer på att han kan ha några slantar i guldburken. Kollar. 33 euro och 70 cent.

Det räcker till flera glas rödvin i Lissabon i morgon kväll.

Pass, plektrum, USB-minne med "A star is born" dubbad på Português.

Mycket mer behöver jag väl inte ha med mig?

Jag längtar efter att komma iväg. Längtar till ett nytt och spännande land att besöka men mest efter Márcia såklart. Det har varit ett par tomma veckor härhemma. Jag trodde jag var bra på att leva ensam, men det är jag inte längre.

Snart.

Denna sista stund. Lika märklig varje år.

Ångest. 57 är inte bra att fylla. Folk dör när de blir 57. Jag får se till att bli undantaget (eller göra som de flesta faktiskt gör) - överleva.

Det är ändå lite läskigt att närma sig 60. När jag var liten tänkte jag att en 60-åring var jättegammal.

Det är ju ett par år dit. Ordnar sig.

Onsdag

Finns väl inte så mycket mer att säga. Jobb. Trött. Cykel i källaren. Pasta med Tuva. Fredagens på spåret som vi missade. Nu är det sovdags. Och två dagar kvar till ledigt. Härligt.

Jäkla ryssar

Inget bra slut, men det var i alla fall spännande. Och den ryska nationalsången är vacker. 5-4 i övertid. Grymt.

Uttråkad. Kinkig.

Jag har ont lite överallt också. Känner mig skruttig idag.

Sitter och tittar lite på hotell i Lissabon. Ska försöka hitta något nära flygplatsen, det behöver inte vara fancy,det är ju bara en natt.

Och snart är det hockey. Heja Sverige.

Längtar så jäkla mycket

efter att komma iväg. Det är pisstråkigt här hemma. Tyst. Mörkt. Kallt.

Jag trodde mig uppskatta ensamhet, lurade i mig det i alla fall. Men nu inser jag hur mycket mer levande det är att vara två.

Jag vet inte om det är någon tröst, men Marcia ser ut att längta efter mig också. Trots systrar, mamma, solsken, hav.

Jo. Det är trösterikt.

Tjeckien avklarade

Kvartsfinalen gick bra. Höll på att skriva att tjeckerna blev "avstädade" men riktigt så enkelt var det inte. Några fina mål, sen på slutet något som gjorde mig illa till mods. En svensk skridsko på väg upp i skrevet på en tjeck. Jag vet inte, men det såg ut som om han tryckte till. Kastrationsångesten gjorde sig gällande. Jag hoppas verkligen att det var som det sades efteråt, att han ramlade och försökte återfå balansen. Fan trot. :(

Tillbaka till jobbet

Det kändes bra. Roligt att träffa lite människor. Det har varit tyst och tomt här sen Marcia åkte. Katterna och jag har tittat surt på varann.

När jag kom hem kikade jag på na.se. Såg att det brann på Gunghästen. Ringde och kollade läget på en gång. Någon hade eldat i en soptunna. Idioter det finns.

Nåja, ingen blev skadad.

Ikväll är det VM-kvart. Sverige-Tjeckien. Något att se fram mot.

Längtar

1/1 2020

Det fanns såklart ett liv även efter nyårsafton. Dagen har gått i sakta mak. Marcia är 850 mil ifrån mig. Det känns tråkigt. Långt borta. Extremt långt borta.

Jag fyller snart 57. Det är faktiskt närmast obegripligt. Jag tycker ju, på riktigt, att jag nyss var 17 år, 1980. Hur kan det vara så? 17-åringen lever ju fortfarande kvar i mig, på något sätt...

JVM är det bästa med jul- och nyår

Visste väl det. Sverige slog Slovakien med 5-1. Kvartsfinal på torsdag. Tjeckien. Det ska vi klara. Allt annat vore katastrof.

Två inlägg måste det bli

Jag har aldrig gjort under 100 förr. Det kommer inte att hända i år heller.

Jag har skrivit det förut i år. Lyckan tiger still. Det är nog så enkelt.

Summeringen

Nyårsafton. På väg in i 2020.

Jag minns hur vi stod nere vid i hamnen i Askersund 1999, vakade in millennieskiftet. Agnes var nyss fyllda två. Tuva var inte ens tilltänkt. Herregud, det är tusen år sen, det går inte ens att tänka sig ett liv utan Tuva. Hur skulle det se ut?

Vi visste inte om världen skulle gå under, millenniebuggen skrämde oss på riktigt; kunde alla datorer låsa sig, våra sparade slantar försvinna, skulle det gå att boka ett tåg, skulle flygen gå ner? Europes "The final countdown" spelades på alla radiostationer. Men allt gick bra. Så klart.

Retrospektivitet är ett äventyr och ibland kostar det på att se tillbaka. Det har varit lite skröpligt ett tag. De sista åren har jag citerat Tomas Andersson Wij på nyårsafton inser jag.

..."och ett skitår är slut, och huden kring hjärtat är tunn..."

Dödsfall. Mamma. Pappa. Ohälsa. Allmänna jävligheter.

I år blir det inte så. I år kommer jag att avsluta med en annan T.A.W-sång.

2019 är inte alls likt de senaste åren. 2019 är året när jag återfunnit min mänsklighet igen, på många olika sätt. 2019 är ett lyckans år.

24/12 2018 fick jag en julklapp av mina döttrar. En middagsbiljett och ett besök på bio. Jag blev glad såklart. 4/1 gick vi på Chandani. Det var gott. Tuva blev lite svett efter att ha ätit chicken Vindaloo. Jag hade varnat henne, men hon lyssnade inte. Jag åt lamm. Sen kom mitt wakeupcall. Jag kunde knappt ta mig till bion, från restaurangen till Filmstaden. Jag var helt slut. Min kropp var slut. Jag var tvungen att göra något. Viktväktarna. Det har gått bra. -25 kilo på ett år. Jag kan gå ett par kilometer igen. Jag kan till och med träna lite grann. Det känns stort.

Sen kom Marcia. Mitt hjärta. Min skatt. Vi har tagit oss igenom ett år som varit stort, kärleksfullt, insiktsfullt, glädjefyllt, någon gång ibland också sorgesamt. Det är inte alltid så lätt med skilsmässor, barn, andras reaktioner. Men mest av allt har det varit ett år fyllt av kärlek, gemensamhet, skratt, värme, lycka. Att få dela. Jag är så tacksam för det. Jag älskar dig Marcia. Incondicionalmente.

Agnes, Tuva och jag åkte på vårt livs resa i juli, till Singapore och till Nya Zeeland. I Nya Zeeland kuskade vi runt i en husbil i flera veckor. Det var stort, för mig i alla fall, för dem också tror jag. Tack pappa Arne, det var farsarvet som förslösades där. Jag vet att du hellre velat att jag skulle lagt om taket på huset, men nu bestämde jag själv och det kändes bra. Vi fick se så mycket. Hobbiton, Wellington, Mount Cook. Vi åt getragu vid Franz Josephs glaciär. Vi såg regnbågar.

Jag lämnade Marcia vid Arlanda i förrgår. 12/1 åker jag till henne. Till Brasilien. Det är en dag att längta till. Det blir mitt sjuttioförsta land. Jag har nog alltid längtat bort. När jag sätter mig på planet till Natal blir det både som att åka bort och att komma hem. Vilken härlig känsla.

T.A.W sjunger;

Vi är alltid på ett berg när vi faller
Vi är alltid på ett hav när åskan går
Och den är skör den här tråden
som gudarna sytt i oss
som de sytt i oss

Men vi får dö en annan dag
Vi får dö en annan dag

För nu dröjer ljuset längre om kvällarna
Nu dammar gatorna av vår
Och nästan allting är möjligt
nästan allt är vårt
att leva av

Vi får dö en annan dag
Vi får dö en annan dag

Alla haters
all denna bitterhet
De vill få dig skämmas
de vill få dig tyst
Men ingenting svart
inget av hat
kan leva nån längre tid
Nej ingenting svart
inget av hat
ska släcka oss

Nej vi ska dö en annan dag
Vi ska dö en annan dag
En annan dag
En annan dag

Vi får dö en annan dag. Gott nytt år. Gott slut. God början.

Jo det blev en hyrbil

Dacian var INTE lämplig att köra runt med. Det visste jag ju för en vecka sen. Tur jag inte gjort det. Det skulle kunna ta en månad sa killen på verkstaden. Nu har jag en Renault till låns. Måste prata med försäkringsbolaget. Jag tycker gott de kan betala för när bilen stått still. Jag har haft körkort i 39 år. Aldrig tagit ut en krona från någon försäkring. Utom någon spräckt ruta.

Tänkte sova länge.

Gick inte alls. Hade glömt att vi bytt städdag. Det borde jag kommit ihåg. Ingen vill väl städa på Nyårsafton. Nå. Jag får huka i soffan en stund.

Idag körde jag Marcia till Arlanda

Det kändes väl sådär. Det skulle varit jätteroligt att få åka med redan nu såklart. Fast jag kan inte vara borta så länge. Och om två veckor åker jag. Det är bara att börja längta. Det blir bra.

God jul

Det är allt som behöver sägas. Ta hand om er. Vila. Njut god mat, vin och bröd, njut god musik. Älska någon. Livet pågår.

Det var glashalt

Och jag tappade fästet och for rätt in i Adolfsbergsrondellen. Det gjorde inte ont, men fronten blev demolerad. Och jag körde inte ens fort.