lördag, juni 22, 2019
fredag, juni 21, 2019
Det kan vara den lyckligaste tiden i mitt liv...
måndag, juni 17, 2019
Rolling thunder revue...
Vilken film, vilken tid, vilket dokument, vilket flum. Jag har sett Dylan några gånger, första gången på Ullevi 1984. Det var en bra konsert. Det här är ingen bra konsert, det är ren och skär Dylan-magi. Kolla!
torsdag, juni 13, 2019
tisdag, juni 04, 2019
Löjligt stolt
Jag känner mig lycklig, stolt och mallig.
Min lilla dotter (som nog tycker att det är pinsamt att jag skryter och därför inte vill bli taggad) och två av hennes klasskompisar tog hem första priset i Rudbecksgymnasiets tävling i hållbart entreprenörskap idag.
Det är ingen liten grej. Inga samhällsvetare har vunnit tidigare på de 12 år som tävlingen funnits. Juryn skriver om "global utvecklingspotential". De vinner en resa för 30.000.
Klart att det är kul att resa, men bäst av allt är nog ändå att hon verkligen är engagerad i och brinner för vår gemensamma miljö, såpass mycket att jag blir tokig ibland när jag får höra om hur mycket jag bidrar till koldioxidutsläppen genom att välja fel mat.
Grattis älskade dotter. Ni är bäst. Girl Power.
Hälsningar
"Stolt och mallig pappa"
Modern tidsmaskin
We found a #timecapsule in #santigo #chile and it was really cool. Today I had to clean out my #office and realized that I have been working in a timecapsule for the last five years. It wasn't half as awesome. Anyways, I had to capture this piece of #modernhistory before i took it down. Damn me for keeping that shit for so long. #procastination #igwanderlust #igtravel 2018 @ Santiago, Chile
lördag, juni 01, 2019
Stroganoff
fredag, maj 31, 2019
Pekoral
Mat och glädje
En superduperjättetrevlig fest med människor och mat från många delar av världen. Att till vardags få arbeta med de här underbara människorna är ett privilegium, att få träffas så här än mer. Vi fick verkligen smaka allt, från raggmunk till samosas. Kyckling Schezuan däremellan. Länge leve mångfalden.
söndag, maj 19, 2019
Livet
Det blir inga fler bibliska referenser i den här texten, jag lovar, men den här kan jag inte motstå; jag var som Petrus, jag förnekade alla känslor under lång tid, många fler gånger än tre, innan tuppen gol.
Jag var tvivlande, liten, rädd, osäker, förvirrad. Jag var många saker. Mest av allt tvivlade jag på mig själv. 56 år, gråhårig, fårad, uppgiven, trött. Jag hade så svårt att tro att jag någonsin skulle få vara vacker i någon annans ögon igen. Jag trodde att jag skulle leva resten av mitt liv ensam, en unge har farit ut ur boet redan, den andra är på väg bort om några år, då skulle det bara vara jag och katterna kvar. Tv:n. Böckerna. Musiken. En god vän på besök ibland. Ett liv. Ett begränsat men ofarligt liv.
Sen hände det. Sen hände Marcia. En eftermiddag i februari stod hon där på mitt kontor och sa "jag tycker så mycket om dig, det har jag gjort länge. Jag är så kär i dig. Jag vill att du ska veta det."
Och jag var som Petrus. Värre. Jag förnekade inte bara mig själv. Jag förnekade henne också. "Nej det är du inte", sa jag. "Det där är bara något du fått för dig. Du är ung, du är vacker, du förtjänar någon annan, någon bättre."
Hand mot kind innan hon gick. Det var allt. Det var elektriskt.
Det tog tre dagar innan jag samlat ihop spillrorna av mig själv och förstod att jag var en komplett idiot. Att jag var den siste att se och förstå det som många andra redan sett och förstått; att det fanns kärlek mellan oss. Stor kärlek. Och när jag insåg det vågade jag säga det också; "jag vill vara nära dig Marcia, jag känner det också."
Många vet det redan, men nu vill jag berätta det för alla som vill höra på, för hela världen; det här är Marcia Regina Da Silva. Jag älskar henne av hela mitt hjärta. Ovillkorligt.
För 35 år sen skrev jag sångtexter som innehöll fraser som "jag älskar dig för kärleks skull, du är som stjärneglans och ljus, jag vill kröna dig till drottning, jag vill ha och äga dig, låta dig få lysa upp mitt hus"
Något har jag lärt mig genom åren. Det enda jag kan skriva nu är att jag vill vara hennes, så länge hon vill ha mig. Vi är inga kungar och drottningar, vi är bara små människor som kan ta hand om varann. Vi är bara lyckliga idioter.
Te amo Vida.
söndag, maj 12, 2019
Kotten
Vi lade pappa i jorden
...på det som skulle varit mammas 82-årsdag. Inte var de sams hela livet, men nu är det i alla fall lugnt och stilla. Det blev en kort men fin stund och vi fikade efteråt och pratade lite goda minnen. Häggen blommade så vackert.
söndag, maj 05, 2019
A better friday
Bissingarna klara
Det här är en bild på mig och två #vardagshjältar som det nästan känns som om jag umgåtts mer med än min familj under det senaste året. På självaste #valborgsmässoafton skruvades #bissingarna dit för gott. Klart Rickard och Åsa skulle ha varsin flaska #cava med sig hem. Tack för #fintbemötande och #trevligtsällskap, även om det gjort ont ibland. #smilekumla #tandimplantat #detgårbranu #livet #everydayheroes #atthedentist #tandläkaren #happy #smile
måndag, april 29, 2019
torsdag, april 25, 2019
Lidl is da shit
Jag har INTE betalt för att säga det här men LIDL is som vanligt da shit. Nu har de asiatisk vecka och jag har bunkrat upp med lite av varje men mest med bambuskott som man aldrig kan få för mycket av. 9.90:- är superbilligt. ICA tar 15 spänn för burk med hälften så mycket i. Just saying. #ww #vv #bramat #0p
Adjö Rana Agilis
Det var med en viss känsla av vemod som jag fick se Bennys oceanångare Rana Agilis transporteras bort idag. Den har varit min enda utsikt från köksfönstret i många år.
Benny gillade verkligen att införskaffa saker som han kanske skulle kunna ha användning för "vid ett senare tillfälle". Rana Agilis spontanköpte han exempelvis utan att rådfråga sin sambo, varvid en existensiell och relationell kris av större format utlöstes. Han hade ju redan flera båtar.
Benny hade också i sin entusiasm glömt att ställa sig några viktiga frågor. Behövde han verkligen den här båten också? Kunde man ens framföra en sådan bamsing i hans lilla sommarstugesjö? Fanns det tillräckligt med cash i hushållskassan? Ville Bettan också ha en ny båt, nästan lika stor som Titanic?
Förhållandet överlevde i alla fall, eftersom Benny bad om förlåtelse och som kompensation bjöd sin käresta på både Cliff Richard- och Smokiekonsert. Båtjäveln stod emellertid där den stod, i rätt många år.
En gång övernattade de i alla fall i den, så Benny fick ändå prova hur det kändes att sitta på däcket och titta på stjärnorna och att ta plats i kojen under däck.
Benny dog i januari i år. Jag saknar min bästa granne för många saker, bland annat för hans obotliga optimism, hans förmåga att se möjligheter i allt från gamla rostiga beachbuggys till utrangerade kubiktankar att tillverka simbassänger av, till blå corvetter till... You name it.
Att titta på båten kommer jag inte att sakna så mycket, men att Benny är borta begriper jag fortfarande inte riktigt. Det är bara sorgligt.
