Konferens i Västerås

Trevligt och intressant, fast lite ångestfyllt med en skral ekonomi i förvaltningen. Det gjordes faktiskt ett försök att boka av, men det hade i princip kostat lika mycket ändå så nu är vi här.

Om miljön på Steam hotel finns bara gott att säga, liksom om sällskapet och middagen. Rödbetstartar, mycket god kalventrecote med betor och morötter och en liten vaniljglassburk till efterrätt. Och trots konferenskäk höll jag mig inom pointsen. Vindruvor är lika gott som konferenskolor!  Minst. Dessutom kan man prata mer om man inte tuggar kola, vilket är till min fördel och Annalena Miramadis nackdel.

First Aid Kit på globen 26/1 2019

Fantastisk konsert. Jag blir varm och glad när jag tänker på den. Klockren stämsång, tight band, bra gästartister som Sarah Klang, Amanda Jensen, Little Jinder och Silvana Imam. Bästa låten? Emmylou, tror jag. Eller the Lions roar.

Mia Skäringer 7/3

Yippie. Fick tag på biljetter till "No more fucks to give". Det blir en höjdare. :)

Skickat från min iPad

Bokcirkel ikväll

Dodgers hos Jyrki. Gott käk, boken var inte så omtyckt däremot, bland de lägre omdömen vi givit som grupp. Så kan det bli ibland. För konstruerad handling tyckte flera.

Läst färdigt Dodgers idag

Boken vi har i litteraturcirkeln på tisdag. Ska inte avslöjavad jag tyckte, än. :)

Annars har helgen förflutit i ett ensamhetens landskap. Så kan det vara ibland. Nästa helg ska vi på First aid kit. Det ser jag fram emot. Agnes kunde inte så Marcia hänger med. Trevligt. Tuva också förstås.

Veckans andra arbetsplatsträff

Man blir lite mör efteråt, men det är väl som det ska vara kanske? Nya tag i morgon, :)

På det hela taget en fin helg.

Födelsedag med ungarna i fredags, det gick ju bra att fylla 56 också.

Linda på besök i lördags.

Idag var jag på hockey, det var ju typ måttligt kul. :( Sen kom Anders och käkade lite kalops och fixade till avloppet i badrummet. Nu kan jag bada igen och för det är jag honom evigt tacksam.

55 år i 41 minuter till

Så här ung kommer jag aldrig mer att vara. Jag har heller aldrig varit äldre. Det är något fascinerande med det perspektivet. Vad är tid egentligen? Finns tid, eller finns bara ett nu? Jag är allt en riktig 55-årig djuping. Huvva.

Riktigt roligt att vara tillbaka på jobbet igen.

Nya och gamla bekantskaper, men det känns supertrevligt att träffa alla. Nu känner jag att vi har ett bra 2019 framför oss. Det räcker bra så.

Vad är jag nu?

Så är det alltså definitivt officiellt. Det var med stor tvekan jag förmådde mig att anta det här erbjudandet, men nu har jag alltså ett SENIORABONNEMANG. Vad blir nästa steg i åldrandet? Jag törs inte ens tänka på det.

Skickat från min iPad

Nytt år nya tag

Det är nog så man får tänka. Det kommer att bli bra, så småningom. Och det finns mycket att se fram mot. Våren. Sommaren. Långresan. Livet helt enkelt. Man får vara glad för sitt liv.

Nyårsafton 18-19

...och ett skitår är slut och huden kring hjärtat är tunn... (TAW)

Det känns så ungefär, sprött, lite ömkligt, melankoliskt. Det var många år sedan jag gick till ett nyårsfirande med förväntningar och gott humör och en känsla av att "nu är det bra och det kan bara bli bättre". Det är ju ändå bara tiden som går.

Jag går ingenstans i år. Jag har en potatisgratäng i ugnen och en lammfilé som väntar. Lite rödvin. Agnes har flyttat och är på fest i Örebro, Tuva är med sina vänner. De jag eventuellt skulle ha firat med åkte på nyårssjukdom.

Det är okej. Kanske till och med bättre så.

Livet är upp och ner. I år har jag blivit föräldralös, det är hanterbart men inte okomplicerat, särskilt inte när människor tror man haft ett helgon till förälder fast ytterst få har sett igenom ytan, jobbet har varit tufft och tungt i vissa avseenden, goda vänner mår inte alls bra, den stora meningslösheten infinner sig med jämna mellanrum.

Inget av det där kommer ju att ändra sig bara för att det blir ett nytt år.

Jag vill inte låta eller vara bitter. Jag har gjort fina resor tillsammans med mina barn, jag har läst bra böcker och lyssnat på god musik, jag tror jag varit en god lyssnare för vänner som behövt det, jag har försökt vara en schysst människa. Det får väl vara bra så.

I slutändan är det nog allt som räknas. Jag vill inte dö bitter. Jag vill inte dö med ouppklarade relationer till mina barn. Jag vill kunna känna att jag gjort så gott jag kunde. Är det inte det vi alla vill?

Det här var nog årets mest deprimerande nyårstext. So be it. Den var i alla fall ärlig.

Gott nytt 2019

Håkan

Julafton 2018

Inga "gamlingar" med. Uffe och Else är i Thailand, mina föräldrar i graven. Annorlunda såklart, men det gick ändå bra. Vi åt god mat, spelade lite spel. Glädjen i ungarnas ögon när de insåg att vi ska på ett treveckorsäventyr i sommar, till Singapore och sedan vidare till Nya Zeeland där vi ska ha en husbil i två veckor. Det blir ett äventyr, med vänstertrafik och allt. Så kan man sprätta ett farsarv. Pengar ska inte ligga på hög. Jag är redan förväntansfull.

God jul allesammans.

Nu är det jul igen!

Bästa foto som någonsin tagits, alla kategorier. En riktigt God jul tillönskas alla vänner av familjen Sandberg. Se det lilla barnets förväntansfulla ansiktsuttryck och känn julanden. 

Det rullar på

Nu har vi rensat klart, städning pågår i lägenheten, brev om att askan är klar och att hyran av dukarna till begravningskaffet ska betalas kom med posten idag. En sak i taget. Det finns ju liksom inget annat sätt. Jag blir glad när det är över.

Nästan en Jan Stenmark :)

Politiska decembertankar

Jag tycker inte man ska ägna sig åt politikerförakt. Det är så lätt att klaga och skälla och gnälla. Jag förstår att man vill ha igenom så mycket som möjligt av den politik man gått till val på. Fast nu känns det ändå som om vi behöver ta oss förbi en massa prestige och som om det krävs många kompromisser. Så får man väl eventuellt hoppas på ett tydligare resultat nästa gång.

Vill vi inte ge SD inflytande: S - V - Mp- L- C. Lätt att komma överens i "humanistiska frågor". Svårare men inte omöjligt i annat. Varför inte A.L som statsminister. 

Vill vi ge SD inflytande: M - KD - SD. Obehagligt, men ett sätt att syna kort inför framtiden.

Vill vi ha ett starkt men obehagligt "måstekompromissaochdetkanblihursomhelstläge" S - M

Jag vill helst se alternativ ett, trots allt. 

Jaja, spännande är det, fast dumt.

Slowly slowly

Inser jag. Ett steg i taget. Djupandas ibland. Det ordnar sig. Det blir bra. Det finns ljus i tunneln. Hopp.

Jag är inte så rädd för döden längre. Jag var det förr. Nu tänker jag ibland att det är värre att bli kvar än den som går. (Nej, jag är inte suicid. Men själva "upphörandet" kan mest vara som att slockna. Somna. Drömma.) Att bli "lämnad" är däremot ganska smärtsamt. Det har jag känt av genom åren.

Det här blev en riktig djuping. Ta det för vad det är.

Julmat kulmat

Årets internationella julmat åt vi på härliga Khana Khazana! Så gott och trevligt! Och tänk att jag har så fantastiska medarbetare från de flesta av världens alla hörn. Eller från fyra världsdelar i alla fall. Ni är fantastiska! För det ni gör, för de ni är. Tack för fina julgåvor från er alla. Nu går jag och lägger mig, mätt och belåten.

Nu är nog det värsta gjort

Eller jag vet inte. Det kanske det inte är. Men begravningen är i alla fall avklarad. Jag tyckte den blev fin. Värdig. Inte för hemsk. Scouterna var där med sin fana. Stefan Svensson stod med socialdemokraternas. På fikat efteråt tror jag att människor fick en god stund. Det kändes så i alla fall. Och Anna Martinsson sjöng Gunnar Vägman så fint. 86 år är ändå en respektabel ålder att lämna oss på. Men fy vad trött jag känner mig. Det är nog som det ska vara.