Det kastas äpplen på grannens hus

4 kvällar i rad. Busstreck kan man tänka, snorungar, inget att bry sig om. Fast det gnager ändå i mig att grannarna är från Bosnien. Och att de kastar just där.

Ibland står tiden stilla

I verkligheten men även på Håkans blogg. Det har väl sina randiga och rutiga orsaker, främst att det inte hänt så himla mycket faktiskt. Dagarna har gått i sakta mak.

Vi var i alla fall på Gyllene tider och det var riktigt skoj.

En nostalgitripp för mig men Agnes tyckte också det var bra.

Sen drog ungarna till Skåne och allt blev tyst.

Fast en dag stod Mikael och Bosse utanför dörren. Jag skrev så här på Facebook:

"Knackar det på dörren. Jag tror det är grannungarna som vill gosa med katterna. Öppnar i bara sarongen. Där står två män som unisont säger "ska du med och bada?"

Det är  Bo Johansson och Mikael Brandin. Jag kommer lite som i chock.

Mikael har jag inte sett på 25 år eller så. Mannen i vars föräldrars kök vi försökte torka bananskal som sedan skulle gå att röka i förment hallucinatoriskt syfte, mannen som penetrerade mitt vänsteröra med stoppnål. Mannen som jag bestämt tror är skolledarkollega i Sunne.

Bo har jag träffat så sent som förra året och haft en del Facebook-kontakt med, men det är lika roligt att se honom såklart.

De fick åka och bada själva, men de kommer tillbaka. Då åker vi till goda rum och äter god mat."

 

Det gjorde vi. Och pratade. I många timmar.

 

Vad annat? Inte så mycket. Lite bad, lite god mat, lite film. Men nu jobbas det igen som sagt. Jag ska i alla fall inte klaga på den här sommaren. Det känns som om den varit varm och skön.

Tre dagar på jobbet...

Och det går ju. Vad annars skulle det göra? Ungarna är i Skåne och har det skönt. Jag är inte ett dugg avundsjuk.

Tyskland blev för svåra...

Jag hade det på något vis på känn, fast hjärtat ville annorlunda. Men det är inte mycket att säga om. Vi tog ett brons och det får vi vara nöjda med.

En Tallinnresa

Hann vi med och det var en positiv upplevelse. Tallin kan jag gärna åka till igen.

En semester går så fort

Och på måndag är det dags att börja jobba igen, fattar ingenting liksom... Fast jag ska väl inte klaga, i år har ju sommaren varit som en sommar i alla fall. Solig lite här och där.

Kissarna har fått presumtiva omhändertagare allihop

Utom lilla Scar som vi behåller som vår. Hon är ju så söt!

Vi har också tagit med min pappa på 81-årsresa

Till Sannerud, till Forsviks slussar och till Karlsborg. Lunch på Idas brygga. Mycket gott och trevligt. I Forsvik hittade vi en tysk Irländare som seglat ända från Cork till Göta kanal. Det var coolt. Och det tivedsrökta sidfläsket från Sannerud är en kulinarisk delikatess!