Perspektiv på tillvaron... I morgon är det ett år sen jag åkte in på sjukhus

1/12 2010 - en skräckfärd till vårdcentralen som fortsatte med ambulansfärd in till USÖ med påslagna blåljus och en och annan siren. Jag höll på att dö. Två och en halv vecka på hjärtavdelningen, sjukskriven till slutet av januari, förtvivlan, elände och allmän misär.

Nu har det gått ett år. I dag mår jag bra. Jag äter visserligen en massa medicin var dag, men hjärtat slår i takt och jag sover gott på nätterna. Det är något att vara tacksam över.

Jag önskar i och för sig inte en enda människa att vara med om en sådan resa, men ibland kan det faktiskt vara nyttigt att bli påmind om sin egen dödlighet för att kunna uppskatta livet. Jag tycker jag haft ett bra år. Jag orkar (oftast) vara bra för mig själv, jag orkar vara engagerad på jobbet och jag orkar med att "inte bara sova". Det är härligt.

Tisdag med full fart.

Oj vad trött jag är i huvudet. Den här dagen gick för runt. 2 medarbetarsamtal på förmiddagen, handledning i Hardemo nästan till kvällen, föräldramöte i Stene klockan sex, därefter iväg till möte i Svenska kyrkan med anledning av Agnes och hennes konfakompisars vårresa till Krakow och Auschwitz. Ett hedervärt initiativ att ta med dem dit tycker jag.

Skulle ha velat ta ett varmt bad, men jag somnade till lite på soffan och nu är det för sent. Det får bli i morgon i stället.

Nu är det alldeles snart dags att spela in hockeylåten. Det ska bli så jäkla kul. Och bra kommer det att låta.

Tomorrow, when the war began...

Mycket spännande film, baserad på en "ungdomsroman" av australiensaren John Marsden. Jag trodde inte att jag skulle låta mig fångas så, men jag blev riktigt fast i den, trots att den pendlade mellan "söt" ungdomskomedi och sci/fi-krigsfilm. Märkligt hur det kan vara ibland. Ska nog försöka få tag i boken till Agnes, tror hon kan gilla den. Filmen kommer hon att älska. 4 exploderande broar av 5.

Slak söndag,,,

Förstår inte hurdan jag blivit, jag vaknade kvart över åtta trots att jag varit uppe länge igår och trots att jag fick sova så länge jag ville. Det kändes inte som om jag skulle kunna somna om så jag gick upp och satte på kaffe.

Fick gå och hämta bilen i snålblåst och ilsket regn sedan. Piggnade till så pass mycket av promenaden att jag bestämde mig för att åka till Arboga och se på hockey. Agnes var snäll nog att följa med och hålla mig sällskap.

Det blev stryk med 5-2. Kumla kändes rätt slutkörda och var aldrig riktigt med i matchen.

Hemma vid strax efter sju. Däckade i tv-soffan och avnjöt "Allt för Sverige" och "En idiot på resa." Småputtrigt. Nu ska här sovas.

Hemkommen...

En mycket trevlig kväll. Jag är mätt och glad och dessutom tacksam för att ha så goda och vänliga arbetskamrater. Jag tror att vännerna som lämnade oss kände sig både uppmärksammade och firade och jag tror att de flesta hade lika roligt som jag. Särskilt nöjd är jag med att ha förstått att hr Berglund på Haga är en Lundellkonnässör. Aldrig trodde jag väl att jag skulle få sjunga "Gå upp på klippan" tillsammans med någon som kunde texten bättre än jag själv. Det var riktigt roligt.

Fredagsmatch igår

Kumla höll i sin fina trend och spöade suveräna serietvåan Vimmerby med 6-5. Det var en spännande match att se och jag var alldeles slut i halsen när jag kom hem.

Nu har jag precis badat och pudrat näsan. Jag ska gå på avslutningsfest för Maj-Britt, Maria och Hasse. Det ska bli trevligt.

Dagens Janne

"Don´t you mess with me muttafokker, I´m a Hells Angels-prospect!" (Korsika 1984)

En månad kvar till jul sisådär...

Det får man väl vara tacksam för antar jag, för just nu går det för runt på jobbet. Jag ska inte plåga er med några beskrivningar, konstaterar bara att dagen var full av mer och mindre roliga möten med människor.

Bäst att gå och sova nu, så torsdagen kan hanteras.

Rapport från en vägkant

Då lät det så här. Konferensen var för övrigt ganska tråkig och på hemvägen körde vi fel, trots gps-stöd. Dimma och skogsväg i tre och en halv mil. Shit happens.

Jag ska bara mycket kort konstatera att

jag haft en trevlig dag på jobbet, fast jag känner mig så väldigt trött. Var inte hemma förrän strax före sex, så Tuva var hemma när jag kom. Hon hade knallat hem från Cellon själv. Det gick ju bra det också.

I morgon ska jag till Linköping på skolverkskonferens. Det ser jag väl fram emot ungefär så där mycket. En bit att åka, blir lång dag i morgon också med andra ord..

Återbesök hos kissarna

Vi var så sugna att se om de växt något. Eva var snäll nog att ta emot oss en gång till och var de små liven söta förra gången så var de ännu sötare nu. Doris och Skrållan, vad sägs om de namnen?

Kumla vs Mjölby 4-1

Agnes tog lite bilder som jag försökte lägga upp på hemsidan genom att länka hit. Det var förbaskat svårt. Omöjligt. Men referatet hittar du här.

En lördag passerade förbi.

Agnes nattgäster gick hem i omgångar. Julia stannade längst. Jag lagade helstekt entrecote med gratäng och sallad och Agnes svängde ihop en skysås till. Gott.

"Så mycket bättre" på tv:n sen. Lena PH är ju inte direkt någon superfavorit, men det är ett trevligt program i alla fall...

Brudarna har kommit

Tuva först, vi hann både äta lite mat och se på idol innan Agnes och hennes vänner anlände, glada i hågen efter att ha sett Twilight del 3 (4? jag har inte koll längre). Bra var den tydligen i alla fall. Nu ska de kämpa sig igenom en "filmnatt" och ligger utbredda i vardagsrummet och käkar chips och ser på "Jennifers body". Själv har jag dragit mig tillbaka in i sovrummet. Tuva kollar "Kronjuvelerna" på sitt rum. Jag är varm i pannan och trött, men jag antar att tjejerna sköter sig själva...

Turstag

Neh, ingen bra dag idag... Ont i halsen, lite feber, genomtrött...

Släpade mig iväg till utvecklingssamtal för min kloka dotter vid halvsex. Det var väl helt okej. Hon kan om hon vill och hon vill fast hon inte har fattat det förrän nu. Typ.

Disturbia...

Jag refererar till "the movie" såklart. Mina grannar Nessir och Almira går som på klocka. 21.45 släcker de ner sitt hus. 06.00 tänder de upp igen. Det är såklart bara de yttre tecknen jag kan tyda, de som syns från framsidan så att säga, men det är ändå imponerande. Jag önskar att jag hade tillräckligt mycket självinsikt för att gå och lägga mig så dags.

Dagens Janne (Jag skrattar hela vägen)

Här ser vi Jan Olsson identifiera sig totalt med kämparna i den antifascistiska/antinazistiska motståndsrörelsen. (Le Havre 1985) Hade han bara varit född i rätt epok så hade han sprängt x antal tyska trupptåg, trots att det fanns en del mörka inslag i hans släkthistoria. Enligt uppgift så specialtränades han för dylika uppdrag under sin militära tid i början av 80-talet. Bland annat körde han projektorn när de antikommunistiska filmerna visades vid I-3. (Special services branch, Orebro.)

Jag började skanna av bilder för ett par veckor sedan - det har jag redan skrivit om. Började i USA 1983. Nu har jag snart tagit mig igenom Jannes och min tågluff 1985 och jag kan utlova fler intrika bilder så småningom. Vilken nutidshistorisk resa man gör om man ger sig tid att betrakta bilder som fått en 25-30 år på nacken.

Absolut ingen idé att polemisera med skolinspektionen

Det visste jag ju från början egentligen, men när deras preliminära bedömning kom tillbaka för faktagranskning så kunde jag ändå inte riktig låta bli, jag tyckte nog att en del skrivningar var i tuffaste laget nämligen. Det hade jag inte mycket för. Bäst att hålla truten, annars blir det väl ännu värre...

Annars hände det väl inte så mycket idag. Var ute i Hardemo och pratade med Rebecca, Ingegerd och Eva. Katterna växer och har det bra säger Eva, vi får se om vi kan komma ut till Kånsta en sväng och kika på dem i helgen...

Jag var inne i Örebro och hämtade hem "Hello-Kitty-gitarren" efter jobbet också. Den har blivit rätad i halsen och fått stallet nedfilat och det blev som en ny gitarr nästan. Nu går den finifinfint att spela på. Ska nog ta med den till storsamlingen på jobbet i morgon.

Nu ska jag gå och sova - det ska bli skönt.

Agnes 14 år...

Stora lilla tjejen... Det blev till att gå upp sex i morse för att hinna åka och gratta henne innan skolan och jobbet. Det var en gitarr jag köpt till henne. En Tanglewood. Riktigt snygg och lättspelad och med kanonljud. Den kan hon ha länge. Och hon blev glad för den.

Efter jobbet var det dags igen. Spagge med kerre och körre och fultårta från Sveas tillsammans med mina föräldrar. Gott men jag tror Agnes tröttnade på uppmärksamheten efter ett par timmar. Inte att undra på...

Nu är det ett tag till nästa födelsedag i alla fall.

Fars dag...

Idiotiskt påfund egentligen. Varje dag borde ju vara fars dag. Nå... Jag fick messa Agnes och be henne gratulera mig, annars hade hon sannolikt inte kommit ihåg det alls.

Min pappa fick i alla fall ett lunchbesök och några trisslotter. Jag fick stekt fläsk med löksås.

Johan P ringde och frågade om jag kunde tänka mig att skriva "hans" hockeyreferat och visst, jag hade ju ändå tänkt gå ner till hallen och titta. Agnes ville hänga med och när jag åkte och hämtade henne begåvades jag faktiskt med ett par farsdagskallingar med käckt tryck på.

Kumla låg under i stort sett hela matchen mot Skövde, men lyckades komma ikapp med en halvminut kvar och vann sedan straffläggningen. Skönt. Referatet kan du läsa här.

Sen var det väl inte så mycket mer. "Allt för Sverige" på tv - underhållande program med överkänsliga svenskamerikaner. Alla gråter. Nu ska jag gå och lägga mig. Agnes ska ju firas i morgon bitti klockan sju.