Vad gjorde du för 25 år sedan?

Jag låg hemma i sängen på Solhemsgatan när telefonen ringde. "Palme är skjuten", grät min mor. "Du skojar", sade jag. Det var nog bland de underligaste dagarna i mitt liv. Så många människor var rädda, ingen visste riktigt vad som hände, skulle ryssarna invadera eller vad handlade det om...

Bra dokumentär på tv om ungdomars arbetsmiljö.

Jag ska nog inte gå på Jensen Böfhus någon mer gång. Knappt inte McDonalds heller...

Söndag, latdag, bad och rakdag...

Men mitt i skäggansningen så tog batteriet slut. Nu ligger trimmern på laddning och jag kan inte gå ut för jag ser inte klok ut. Nå, framåt kvällen så...

Trött, mätt och belåten.

Hemkommen från en väldigt trevlig kväll som först tillbringats hos Agneta & Per B och därefter (en stund) på Bishop Arms.

Allt var så bra. En brasa i kaminen. Lite ost och knäckebröd, en sån där randig blandgorgonzola/mascarpone, en supergod mezekorv och lite oliver, en Maredsous till detta. Så pepparstekt oxfile med sötpotatis och en smaskig sallad, en god Valpolicella. Därefter créme caramel och ett glas sydafrikanskt dessertvin - Nederburg Late Harvest. Så lite espresso. Trevligt sällskap och en cellofuga av Bach. Läs och njut.

Så småningom tog vi bussen till Örebro och tittade in på Bishop Arms. Nu ska här sovas gott.

Kumla Kommun syns i riks-medierna. Lasse L och Kumlanytt har gjort ett scoop.

Man kan läsa om "trädmarodören" Torgny Buske på både Aftonbladets och Expressens webbsidor - liksom på svt.se. 5 pensionärshuliganer gav sig på förskolan Hästens päronträd och jämnade det med marken, trots att de bara skulle ta bort lite toppskott med sekatör. Hoppsan...

Tur man inte är chef där längre...

Vaknar "miss i nassen", halvsju i alla fall,

för en ledig Håkan är det alldeles för tidigt. Jag lär gå och lägga mig igen, men inte utan att ha kollat nyheter och post. Ser att Agnes motvilligt bloggat. Det var nog under hot...

Kumlanytt toppar fortfarande med Göran Greider, NA serverar lite "privatskolenyheter" för andra dagen i rad. En och annan mening att suga på...

Sportlovsonsdag, vad gör man då?

Går till Kumlahallen såklart, såsom gjorts i urminnes tider.

Förr fanns det något som hette "lögaredagen" på sportlovet. Då var det gratis bad & bastu för alla och sen kunde man få (lika) gratis pisk med björkris om man ville. Det satt väl någon socialdemokratisk sadist som ordförande i den dåvarande fritidsnämnden kan jag tänka...

Idag fanns inte tillstymmelse till villig smiskare men det var skönt i alla fall. Simmade 1000 meter, det tog evinnerlig tid, men hjärtat brydde sig inte alls. Bra det.

Jag kommer att sakna den där gamla Kumlahallen när den tas ur bruk. Den har alltid funnits där för mig, från lögaredagarna när jag var liten, till "turkbastun" jag besökte de flesta lördagarna åren mellan 16 och 23, fram över babysim med egen dotter och så till nu då...

Vi gav oss av mot Mjölby,

detta Östergötlands Mekka, den storslagna knutpunkt varifrån man kan sätta sina barn på direktfärd till Skåne, hemplatsen för ett mediokert ishockeylag också för den delen. Vackert vinterväder på vägen dit, klarblå himmel, skarp sol och snöiga fält som så småningom ska komma att ge skörd av såväl vete som råg. (Eller kanske sojabönor, vad vet jag...)

Käkade lunch i Motala, var framme i god tid, vinkning vidtog och sedan hem igen. Stannade till i Skänninge och tog mig en liten promenad i dessa historiska marker. Gulligt litet samhälle (by).

Snöstorm så fort jag närmade mig Örebro-läns-gränsen, hemåt tog en evighet.

Nu är de framme i alla fall, de små liven. Hoppas och tror att de får bra dagar med Else & Ulf.

Bäst att gå och lägga sig,

så jag är pigg i morgon. Ungarna ska till Skåne och jag ska köra dem till Mjölby så de slipper byta tåg. Jag är säker på att de skulle fixa det nu, men den här gången fick det bli så. I sommar kan de pröva själva, då vet man något säkrare att tågen går i alla fall.

Jag får se det som en utflykt. En tisdag i Mjölby. Coolt.

Sista hockeymatchen för säsongen.

Kumla- Nybro 2-6 Det var hyfsat jämt i två perioder, sen fick Nybro ett skitmål direkt efter en felaktig icingavblåsning och Kumla missade en straff och så rann det iväg lite. Spelade ingen roll för Kumlas del alls, säsongen som sådan får man väl ändå vara nöjd med.

Lördagseftermiddagen spenderades på Marieberg av alla ställen.

Jag tyckte vi kunde åka och bada men blev nedröstad med 2 mot 1. Bara att foga sig. Det blev väl ändå rätt okej. Vi intog lunchen på "Chili & wok" och det var ju både prisvärt och gott. Agnes letade rätt på en bh och en tunika och Tuva slog till på ett Nintendospel. Själv köpte jag inget annat än lunchen, men det gick ju åt en del pengar i alla fall...

Nu snusar det och sover, i varje flickas rum...

Tuva somnade, mot mitt skenben någonstans, mitt i "På spåret". Agnes hjälpte mig att bära in henne "på plats".

Sen ville Agnes se på "Lost", säsong 4. Jag sade ok. Från och med nu blir allting bara bättre. Jag älskar Lost. Har till och med bidragit med teorifunderingar på Lost-Wikin. Det är ju fånigt i sig, men måste man så måste man. En gammal ateist som jag börjar så smått ändra mig. Jag kanske kommer till ön när jag dör. Eller till Nangilima. Den som lever får inte se.

Snart sportlov...

Det går fort undan... Likaså skönt det kan man tänka, varje dag som går är en dag närmare våren...

I dag har vi haft en heldag med skoljuridik igen, mycket sånt nu, men det är väl för att det händer så mycket med lagstiftning och annat. En kvinna från JP-juridik, tidigare jurist på Skolverket. Hon var riktigt duktig och trevlig att lyssna på så det blev en bra dag.

Apropå kylan... Jag fick ge mig ut och byta proppar på utsidan av huset vid halvett i natt. Det funkade inte med både värmefläkt, tvättmaskin och diverse andra elartiklar samtidigt och så blev allt bara mörkt.... Jag svor ve och förbannelse innan jag hittade rätt trasig propp och fick ordning på alltihop. Ska det vara på detta viset?

Jag fryser fryser fryser fryser...

Nu hänger inte elementen med igen och det är "in-i-märgen-kallt" i huset. Har hämtat upp värmefläkten från källaren, får se om det hjälper lite...

Annars då? Dagens radio kan du lyssna på här, 12 minuter in ungefär.

Nähä, det höll inte i sig så länge...

Var på "hjärt-check-up" på alla hjärtans dag idag och den där elkyssen hade inte gett någon mer långvarig effekt tråkigt nog, för nu tickade det i sin alldeles egna takt igen. (7/8) För övrigt mådde jag bra, så det är nog inte så mycket att göra stor sak av, men vi får se om dom vill pröva igen eller inte. Jag märker ingen större skillnad i måendet nu eller då, så för den saken skull spelar det inte så stor roll, men det är klart att det är bättre om det slår jämt som det ska.

Kvällens "Solsidan" är hysteriskt pinsamt roligt,

missa det inte, vad ni än gör. Där finns några sekunders svensk tv-historia.

Söndag klockan ett...

Huset är alldeles för tyst och stilla. Det ska omedelbart rådas bot på. Får leta rätt på lite schysst musik att pigga upp mig med. Robert Plant kanske. Sen ska jag hoppa in i duschen och försöka trassla ut håret som verkligen blivit alldeles för oregerligt fulslitet långt. Klippläge.

Det här var nog, helt seriöst, den sämsta schlageruttagningen någonsin...

Det är två timmar sedan tv-utsändningen slutade och jag minns inte ens en liten hake av en enda refräng... Jag brukar ha hyfsat melodiminne och tror därför att det beror på att det inte fanns någon refräng värd att minnas. Däremot kan jag fortfarande skråla på Fireflys "Me and my drum" från förra veckan. Teddybears sthlm light skrev en del, men light can be good enough.

Jag längtar så jag spricker efter att få vara...

...kreativ... ...levande... ...uttrycksfull...

...efter att få vara något mer än 48 år och systembevarande...

Vad ska jag göra med den här känslan? Vad törs jag? Vad har jag att lägga in? Vad kan jag? Vad kan jag leva på om jag inte har det jobb jag har?

Är det här en 48-årskris eller en reaktion på att ha varit dödssjuk och tillfrisknat? Eller något annat? Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte känner överdrivet mycket för att ägna ett år till åt att berätta för människor att de inte får plats i systemet. Jag vill vara proaktiv i stället för reaktiv.

Vi får se vad det blir. En tumvante kanske.

Var och såg Kumla ta första vinsten i all-ettan igår...

Jag och 117 andra ensamma själar såg Kumla kämpa ner Olofström Steelers, det var nästan ruggigt öde, man kan ju inte låta bli att undra var alla människor som brukade tycka att det var roligt att gå på hockey i Kumla tagit vägen...

Revansch för debaclet på bortaplan alltså, och riktigt spännande och kul, trots att play-off-chanserna försvunnit redan. Jag kan ändå inte känna mig besviken över säsongen, att vi ändå gick till all-ettan var en höjdare och tabellplatsen kunde varit bättre med bara lite medflyt. Det har faktiskt tagits poäng i 5 av 11 spelade matcher, ser man det så är det godkänt tycker jag, övertid och straffar är alltid lotteri.

Hoppas vi får behålla en bra stomme från det här laget till nästa säsong och att någon med lite marknadsföringserfarenhet kan hjälpa till att locka publiken tillbaka. Jag kan nästan sakna den lilla radiostyrda lastbilen som skulle leverera matchpucken för en sju-åtta år sedan. Det funkade ju aldrig, men blev stor humor just tack vare det.

Lånade bilden från kumlanytt.se