Normaltiden är här, leve normaltiden...

Men är det inte märkligt så säg, att när jag för en gångs skull verkligen kan sova hur länge jag vill, ja då vaknar jag till liv hur tidigt som helst. Huvudet fullt med märkliga drömbilder, en del bara förvirrade, andra lite läskiga. Från att knappast ha kommit ihåg mina drömmar alls under många års tid kan jag nu vakna och minnas hela sekvenser. Som sagt, ibland är det roligt, ibland inte. Men det är väl som det sägs, att man bearbetar sitt kaotiska inre under natten.

Annars då? En promenad, lite städning, Per Hellström kom över på en kopp kaffe. Det var väl det hela tror jag.

Jag har varit i Viby. Nu är jag hemma igen.

Vilken höjdare, det var verkligen roligt att få vara med och spela, dessutom skönt att bara "få sitta i kompet" och njuta av dessa fiolekvilibrister. Nuförtiden är det ju inte så ofta jag spelar offentligt alls, men när jag gjort de har jag nästan alltid varit "mannen i mitten". Den rollen hade jag definitivt inte ikväll och tur var väl det, jag kunde bara hälften av låtarna...

Roligt att få spela tillsammans med Agnes också. Hon är verkligen duktig på fiol.

Grundlurad...

...men det gjorde inget. Agnes fiollärare Lisa och jag har en tradition av att en gång om året mötas i en ohelig allians mellan amatörism och professionalism. Skolavslutningen i Hardemo kyrka. Dagen före bestämmer vi låt och så träffas vi fem minuter innan och prövar tonart och kanske hinner vi också repa en gång. Det är väldigt roligt och det brukar uppskattas av de närvarande. Lisa tycker att det är kul just därför att det får vara spontant. I hennes värld är offentliga framföranden oftast en frukt av åtskilliga repetitioner och ganska allvarliga saker.

Nu har hon pratat med mig om att det vore kul om jag hängde med till den här folkmusikgruppen som hon håller i och som Agnes också finns med i. Agnes ringde i onsdags och sa "i morgon får du följa med pappa". Jag hade inget särskilt för mig och svarade "självklart".

I går var det dags, vi kom dit vid fem, jag trodde att det var Lisa och det vanliga gänget från Kumla, men det var en hel sal full med musikanter, Lisas hela familj (vilket innebär att Lisas make Christy var med, multiinstrumentalist från Irland, han hanterar både Uilean pipes, Tin whistles och det mesta däremellan), Isak, fiollärare från Hallsberg, Tuvas cellolärare, ett gång ungdomar i de något övre tonåren, och så vi då...

Fattade ingenting men det var bara att stämma gitarren och försöka hänga på. Jag hade vansinnigt roligt i ett par timmar och det var först när vi skulle hem som Lisa lät mig förstå att det här var det enda reptillfället inför en ljusfestkonsert i Viby nu på lördag. Hoppsan.

Jag kände mig nog inte alls redo egentligen, men det är bara att hänga på. Har jag glömt bort ackorden får jag väl spela med dämpade strängar. Det ska bli riktigt roligt.

Som sagt, det blev radio även dagen efter.

Trevligt samspråk, frågesport, lite sång till och med. Bilder och diverse ljudinslag här.

Dagens radio

handlade bland annat om om nya läroplaner och filmsamlarmani. Du kan lyssna här. Börjar vid 16.50.

Hektisk radiovecka denna, för i morgon bitti bär det av in till Radio-Örebro-studion för mingel med de andra korrarna. Det håller på mellan 07.30 och 08.30 mom jag förstått det hela rätt.

Vanvård på Kungsgården,

skriver Kumlanytt om i dag, som vanligt först ut med "stora" nyheter i Kumla. Ingen rolig läsning alls, förskräckligt rentav. Men händer det i andra kommuner så händer det väl dessvärre också här. Jag undrar vilka mekanismer som drar igång när man börjar behandla hjälplösa människor så illa.

Burr!

Hur kallt får det bli egentligen? Ska ta en värmande snabbdusch innan det är dags att åka till Conventum och delta i konferens om ny läroplan.

Helgen då allt gick sönder...

Sängen lagades visserligen av Bertil i fredags, men den lilla skruven har redan släppt. Får se om jag kan få hit Berra en gång till, och om det finns något annat han kan göra. Annars blir det till att investera i en ny säng.

Brillorna har jag precis hittat nermosade i soffan. Högerögat låg löst, men det räknar jag med att optiker Sundberg fixar i morgon. Han brukar vara bra på sånt.

Sen ringde Agnes och berättade att det var en stor spricka på skärmen på hennes lilla dator. Lät inte bra. Hon skulle ta med den hit i morgon så får vi se om det är reparerbart eller inte.

Passerade 1500-blog-inläggsgränsen igår. Vid 2000, i Februari-Mars 2011 kan det komma en förändring...

...Vi är många som behöver omställningstid när det gäller design-nyordningar...

Söndag morgon. Jag har varit ute och hämtat morgontidningarna. Den här helgen fick jag både DN och NA. Bra det. Brukar annars bli utan DN minst en dag på helgen. Ibland kommer den dagen efter, men inte alltid. Stort reportage från Sri Lanka i DN-söndag.

Oktoberlördag...

Så gick en dag till... Lite mat, lite tv, lite det jag förväntat mig, När man lever väntar man på döden, när man känner livet i sig gör man det. I dag var en grå dag. Sådana ska också finnas. Jag har nog läst för mycket Torgny Lindgren...

Minnen

Jag köpte den igår, läste ut den precis nu. Jag har skrattat och gråtit, Torgny Lindgren är den främste av författare, han går på djupet varje gång, får mig att fundera, ställa de eviga frågorna. Varför? Varthän? Efter detta?

Jag är liksom uppfylld av Torgny. Ingen kan liksom han beskriva ett ögonblick. Jag har försökt men jag kan inte. Inte som Torgny. Jämförelsevis är jag så här stor. Hur stort är det?

Kära barn,

det svider lite i hjärtat när barnaveckan är slut, det ska erkännas... Men jag får se det från den ljusa sidan, tänka att jag har en hel dag för mig själv. Jag ska fylla den med bubbelbad, Spotifyundersökningar och ett par bra filmer kanske...

Berra is the shit, min Gud, han has the borrmaskin. Och sakkunskapen.

Sängen är återupprättad. Jag är forever tacksam. Det är inte kul att inte ha en säng att lita på. Den som är intresserad av det Svenska språket konstaterar att jag åstadkommit en dubbel negation. Snarare är det såklart kul att ha en säng att lita på!

Jag är med Spotify, äntligen!!!

Som jag väntat på den inviten... Tack Bertil! Nu har jag lyssnat på allt från "Radar Love" till "Tårar över city", "Seasons in the sun" och "Rhinestone Cowboy" med Glen Campbell. Den sistnämnda fyllde jag ett helt C-60-band med när jag blev med kasettbandspelare 1976 eller så. Vansinnigt vacker uppgång, stråkarna virvlar, basen klättrar så fint, klart jag blev tagen... Musikaliskt schizofren har jag varit eversince, men det ser jag mest som en tillgång. Just nu rullar "In kommer Gösta" med Träd, Gräs och Stenar från Gärdesfestivalen... Bara det...

Fredagskväll i Kumlahallens bastu...

Fantastisk social mötesplats måste jag säga, medelålder 70 kanske, men i alla fall... Träffar Kristinas pappa Erik och en man som tidigare jobbat som pastor i Fylstakyrkan och har massor att berätta om Västernorrland där han också tjänstgjort. Jag får erkänna min okunskap och säga att det är en resa jag tänkt göra innan jag dör, men lite har jag ändå att tillföra, jag kan ju min Torgny Lindgren gubevars, så Myggvattnet vet jag en del om. Så kan jag en del om Pölsa också.

Ungarna badar tillsammans med Hillevi och Filippa medans jag bastar, men jag plaskar såklart med dem en stund också. Det är nästan bara vi i bassängen, märklig känsla...

Jag konstaterar att Kumlahallen funnits så länge jag kan minnas och att det kommer att kännas märkligt när den tjänat ut om ett år eller två. Jag har så många minnen därifrån, lärde mig simma där, höll på att drunkna under trappan i lilla bassängen men överlevde uppenbarligen, första "skolsimmet" sedan, tävling på den tiden, skola mot skola, jag kom säkert sist men jag deltog i alla fall, känslan av att få gå dit "själv" sedan, utan mamma eller pappa. Så småningom en lång period av "Turkbastu" på lördagarna, det höll på i många år. Återkomsten med Agnes och babysimmet... Ett badhus är en fantastisk tillgång för en kommun. Må det nya bli lika långlivat och välbesökt. I så fall kan jag tycka att mina skattepengar gått till något vettigt.

Hem till Idol sedan och lite Biff och potatisgratäng. Skön fredag.

Snön föll, jag med...

Oopsi Daisy... Klockan är tre på morgonen, er förvirrade skribent vaknade just av att sängen höll på att falla samman, det var fruktansvärt obehagligt. Inga brädor som gått av vid närmare undersökning, men hela ribb-botten hade förflyttat sig och det var kanske därför jag vaknade av att jag och min madrass snabbt närmade mig golvet. Kanske var det just därför jag hade en "fallande-mardröm" samtidigt. Fick väcka Agnes för att få hjälp med att få madrass och ribbor på plats igen, nu ska jag kasta mig i bingen för andra gången. Ute faller snön. Tungt.

Undercover boss...

...skulle jag aldrig kunna bli. Jag är bara en liten mellanchef, min organisation är alldeles för liten, det fonkar inte helt enkelt.

Det är en skum sorts reality-tv detta "Undercover-boss". VD:ar för jättestora företag "förklär sig" för en vecka, tv-teamet är med under förevändning om att "detta-är-en-story-om-en-man-som-försöker-hitta-ett-jobb-reality-såpa". Så hittar man tre stackars människor som jobbat rumpan av sig för detta företag och som nu får credit för det och en mellanchef som misskött sig och måste förödmjukas offentligt. Alltid proportionen 3:1.

Jag grinar varje gång. Det är alltid en cancersjuk medarbetare som får hjälp med sin sjukdom, eller en ensamstående morsa som får fast jobb i företaget så hon kan trygga sina barns försörjning. Väldigt rörande. Och förskräckligt. Om inspelningsplatsen är England eller USA är ovidkommande.

Jag kan aldrig bli en "Undercover-boss", men ska det verkligen behövas? Borde man inte kunna sätta sig in i andra människors livsvillkor ändå? Och också låta denna kunskap/vetskap/empati påverka ens vardag och ens val här i livet?

Jag känner människor som är jätteoroliga för sin akuta hälsa men som säger "jag får pengar nästa vecka, då går jag till doktorn". Då handlar det om åttio kronor som inte finns. Jag känner mammor som ringer och ber om anstånd med fruktstundsavgiften till förskoleklassen för sina barn. Den där 50-lappen vi har rätt att ta per termin.

Jag kan och vill hjälpa till, jag gör det också. Det spelar ingen roll. Det som upprör mig är är att vårt samhälle låter människor förödmjukas på det viset. Ingen människa i vårt land skulle behöva vara beroende av allmosor. Så enkelt är det. I teorin.

När såg du en fattig i ögonen senast?

Hamnar efter hockeyn hos SVT24 och en repris på debatt från igår tror jag...

Skitprogram måste jag säga, nästan oavsett vilket ämne som avhandlas. Det blir snuttifierat, banalt, svart mot vitt. Den här gången var frågan huruvida Jackie Arklöv eventuellt skulle få möjlighet till ett tidsbestämt straff.

Bland tyckarna; J.A:s advokat Ulf Durling, Astrid Gladh, mamma till mördad polis, Benniett, kollega till mördad polisman, fängelsepastor, journalist av skjutjärnkaliber och sen... ...pampampam... Liam Norberg. Skådis och exrånare.

Klart det blir pannkaka. Klart ingen orkar höra på vad någon annan säger. Klart alla har rätt, från sin sida sett. Bra tv? Nope.

Liam N kunde ha gjort ett klockrent tv-framträdande med sina tankar om förlåtelse som ett hopp för mänskligheten, men han föll igenom fullständigt när han kom med fnoskler som "klart man måste ha respekt för brottsoffers känslor och sådana grejer"...

Vad jag själv tycker: Klart J.A ska ha en chans att få sitt straff tidsbegränsat och få veta hur länge han ska sitta. Det är inte alls samma sak som att säga att det är dags att komma ut än på ett bra tag. Men det höll ju advokaten själv med om så...

Hemma igen efter 1-5 mot Vita Hästen...

Jag är ändå inte så besviken. VH är sannolikt seriens överlägset bästa lag, vi kan ha en chans mot dem en gång på fem kanske, om alla puckar studsar rätt. Det gjorde de inte idag. Det stretades emot i nästan två perioder i alla fall. Gott så. Nya tag nästa match.

Superenkel superpasta...

...för den som likt oss kommit hem med en kassse full med trattkantareller och tröttnat (kan man göra det?) på att bara käka svampmackor...

Tag en rejäl kastrull trattisar, förväll dem så nästan all vätska kokat bort. Tag undan.
Fräs 3-4 hekto lammfärs (finns bra fryst sådan, föredömligt billig på Lidl) med salt och peppar. Tag undan.
Fräs ett par hackade vitlöksklyftor och 3-4 finhackade schalottenlökar till de blivit mjuka och gyllengula, häll sedan på trattisarna och fortsätt steka en stund till.
Fyll därefter på med lammfärsen, lagom mycket grädde av (samvets)lagom fetthalt (3-4 dl kanske) och färsk eller torkad Timjan. Lite mer salt och peppar till såsen. Låt puttra till den färska pastan kokat färdigt, blanda ihop och servera.

Mycket gott, man kan dricka vatten, öl eller mjölk till, eller en smarrig Valpolicella kanske... 6010 Allegrini exempelvis.