Sista Maj-dagen,

tre veckor kvar till semestern bara. Jag längtar faktiskt dit. hoppas på en fin sommar i år. Den förra regnade ju bort helt och hållet.

Tokiga tokiga Israel.

Det är så sjukt det som händer. Hur kunde ett så förtryckt och hatat folk förvandlas till en militaristisk terrorstat på bara 65 år? Hur kan man glömma sin egen historia på det sättet? Jag känner bara avsky.

Herregud, sov till halvelva nästan,

fast barnen hade kompisar på övernattning. Men de sov å andra sidan nästan lika länge. Det var väl schlagern som tog ut sin rätt.

Shoppingrunda till Marieberg på eftermiddagen, fästingmedel till katterna, lite kläder, en notpärm, nya nycklar till sommarstugan, morsdagsblommor och vad det nu var mer...

Hem till föräldrarna sedan och efter det bort till Lise så barnen fick lämna en blomma.

Det var väl det hela. Man behöver inte göra så mycket en söndag i senmaj

Värdig vinnare...

Miss Li från Tyskland sopade hem schlagerfinalen och det var förstås helt rätt. Charmig tös, trevlig låt. Eller var det Miss Lena hon hette?

Flickorna och jag åkte till stugan,

de tog med sig Hillevi och Hedvig, jag tog med mig dammsugaren...

De gick och badade och jag städade. Nu kan vi sova över nästa gång, om det bara blir lite varmare. Härligt!

Vi grillade korv till lunch och hade det ganska skönt även om det regnade en skur.

Nehe, det gick inte...

men det betyder i stort sett ingenting tycker jag. Den här tävlingen har utvecklats till ett stort skämt och jag behöver inte bry mig. Jag har redan börjat käka antidepressiva så mig ankommer det inte alls. Anna vann Sveriges hjärtan och hennes låt håller. Hennes sång är riktigt bra. För bra för denna Schlagervärlden.

Nog finns det sju som är MYCKET sämre...

men man vet inte, det är bara att inse att det finns människor utan smak i den här världen.

Bäst? Förutom Anna då, hon var riktigt bra idag också, men lite återhållsam och koreograferad om man jämför med svenska finalen... Turkiet. Kanon. Ukraina. Trodde inte att Paige/Plant skulle skicka en låt till den Ukrainska uttagningen. Coolt med lite Zeppelin mitt i alltihop.

Sen var det rätt jämntjockt. Holland värst kanske, eller killarna i glittrande hotpants...

Nå, vi får se.

Kvarten kvar.

Popcornen i micron och jag hejar verkligen på lilla Anna. Efter tisdagens pekoral tycker jag att allt annat än en finalplats vore ren skandal.

"Men Herre Gud" sa Linda som var här på lunch...

..."Vad är det där?"
"Det är citrondoftande diskmedel från Lidl, svarade jag, "äkta tysk kvalitet och märke".
"Tur det."

Nu har jag både provdiskat och luktat flera gånger, det verkar okej. Men jag ska ringa Tyska donationsbanken i alla fall, bara för att kolla så de inte haft inbrott.

Snälla Europa, sluta...

Nu har jag utstått den första schlagersemifinalen och jag har ont i huvudet, ångest och mår illa trots att jag inte ätit ett enda chips. Vad är det som händer? Vad har det här med musik att göra? Vad är det för pervers sida hos mig som gör att jag ändå sitter kvar och tittar? Jag är ju helt dum i huvudet.

Belgien, möjligtvis då, ... ... kanske... Men intet annat.

Dagens radio...

I dagens avsnitt fick jag stå till svars för min kaxiga attityd för två veckor sedan. Det blev det en del prat om idrott och musik... Skrålande också och inte bara från mig... Nu har jag fått lära mig Laxå IF:s hejalåt också! Börjar någonstans vid 12 och ½ minut.

Mycket tv-gråt ikväll

Först upplösningen av Lost, det sista dubbelavsnittet av säsong sex, det som skulle knyta ihop alla säckar, ge alla förklaringar, räta ut de alternativa tidslinjerna och skänka mig frid...

Jag grät som en morsgris var femte minut i två timmar. Det hände så vackra saker. Det var så fint.

Sen grät jag två timmar till för att jag inte fattade ett dugg av vad jag sett. Vad var det som hände, egentligen?

Så var det dags för dokumentären om den totalförlamade kvinnan som fick hjälp att avsluta sitt liv för inte så länge sedan. Under det grät jag också, men inte så mycket för döden i sig, jag tyckte det var alldeles rätt att hon fick den hjälp hon behövde och ville ha. Jag grät mest för att det visade sig att hennes mamma döpt henne till Sandra, fast stavat med C då. Candra liksom. Snacka om okänslighet...

Tuva BS är ingen tung mittback,

men hon har taktiken klar för sig, gå aldrig över mittlinjen. Poolspel idag, stryk mot Hallsberg, Adolfsberg och IFK Kumla blå. Men vad gör väl det?

Min pappa var med och hade full koll på läget.

Och här är en dramatisk spelsekvens.

Toni är här igen...

Den här blogens allra första inlägg skrevs 1/11 2006. Det handlade om kyla, Dan Hylander och Toni Holgersson.

Nu är det dags igen, tre och ett halvt år senare. Toni Holgersson har släppt en ny platta, "Ibland kallar jag det kärlek". Jag har lyssnat igenom den tre gånger i rad och jag är alldeles tagen. Lika naket som förr, lika mycket vemod, smärta, sorg, skörhet. Det är så fantastiskt vackert.

5 zigenare i månen av 5 möjliga.

Men vad gör du Bengt-Åke?

Man kan väl inte ta timeout i egen zon när det är femton sekunder kvar? Varför gjorde du det? Nu missade vi finalen bara för att du är så klantig. Om det inte vore för att det redan är ett faktum att du ska sluta skulle jag kräva din omedelbara avgång.

Hotta musikvideos

Agnes och folkmusikgruppen spelade så fint hos Trädgårdsföreningen i torsdags. Extra roligt med en kulturskolegruppering som kör notlöst.

Saknar en helgdag...

Förr fanns det alltid en annandag Pingst att förlora sig i, men den är visst bortbytt mot 6/6 på något konstigt sätt... Egentligen har jag lättare att förstå vad en nationaldag är än en annandag Pingst, men det ena behöver ju i alla fall inte utesluta det andra. Om du frågar mig.

Nu orkar jag inte ens googla. Om det finns någon snäll kristen människa som kan förklara det här med Pingsten för mig så är jag evigt tacksam.

När det plötsligt blir lite varmt ute...

...förstår jag knappt inte vad som händer. I kväll åt vi på verandan för andra gången i rad, det är så grymt skönt. Äppelträden blommar och på bara några dagar har det blivit riktigt skönt. Det är så vackert, även om det kliar i både ögon och näsa.

Spännande föreläsning idag.

Personalen i Kumlas skolor fick möta Sara Lund/Claes Schmidt idag, en fantastisk människa som bjöd på både skratt och allvar. Jag blev mycket imponerad. Kanske också lite mer medveten om en del av mina egna fördomar. (Inte så mycket om just transpersoner kanske, men om människor i allmänhet.)

Saras hemsida hittar du här.

Trevlig resenyhet...

Bokade en veckas semester i slutet av Juni, Agnes har absolut velat till Spanien för att kunna pröva sina språkkunskaper, Tuva vill vara där det är varmt och jag själv inser att jag är 47 år och aldrig har varit på Kanarieöarna, detta turismens Mekka. Det verkar ju fånigt och känns inte som något att skryta med om man ska vara det minsta allmänbildad.

Nu hittade jag en resa till riktigt bra pris och det blir säkert kanonfint.