Gott nytt år kamrater!

Ett riktigt gott nytt år...

Vi ska fira nyår på Vintergatan med Kjell och Marie och Pethra och Fredrik och ett antal andra. Det blir säkert trevligt.

Vi åkte in och såg "Avatar" igår kväll...

Som bekant gillar jag scissencse fisscion och jag blev otroligt impad av detta Cameronska hybrisverk. Riktigt välgjort, spännande, vackert. Och med ett (över)tydligt budskap dessutom. Vad mer kan man begära?

Nu har stationära datorn fått tuppjuck igen...

Den här gången kan jag inte ens starta om den i felsäkert läge, det står att Windows inte kan startas för att det fattas filer. Hjälp!!! Det blir väl till att uppsöka specialist antar jag... Usch vad allt ska kosta pengar just nu känns det som...

Köldutmattad...

Köpa hus av sina föräldrar ja... Nu är det bistert kallt ute och då haglar de goda råden på telefon... "Du kommer väl ihåg att lägga filtar i springan vid garaget så inte vattnet fryser?", "Har du koll på elementen i källaren?", "Vet du hur man stänger av vattnet om det blir en läcka?", "Kan du fylla på vatten i pannsystemet?"

Nej jag kan fanimig ingenting och jag vill ha en lägenhet att bo i istället så jag slipper det här, nu small det ju ett rör i garaget såklart, så halva golvet var fullt med vatten när jag kom ut, men det var när det för en gångs skull var lite mildare ute, jag fattar ingenting.

Vore jag Mefistofeles skulle jag göra en pakt med mr dj direkt, alla mina verbala fattningsggåvor mot att få vara ett geni med skiftnyckel, en kille som verkligen kunde begripa en värmepannas uppbyggnad och funktion. Eller? Nja, fan vet, egentligen... Det finns gott om rörmokare, men av mig finns det bara en.

Micke Samuelsson är förbannad för att inte ha blivit uttagen till os-laget...

...inte nog med det, han säger det högt också, vilket man kan läsa om (och lyssna på) här.

Väldigt osvenskt och lite förvånande just därför, men jag kan förstå killen. Jag menar, petad av Fredrik Modin, som varit skadad hela säsongen??? Varför Bengan? Nu kommer Samuelsson att göra all time high i NHL bara för att visa förbundskaptenen att han hade fel. Och vi har fått en riktig hockeysnackis.

Måndag morgon, hyftsat tidigt väckt...

Agnes ska till tandläkaren och plocka bort mjölktänder som inte vill lossna, hon är nervös kraken...

Det blev bättre sen, som tur väl var...

så småningom riktigt bra till och med... Vi behövde nog tänka efter alla tre... Det är inte lätt att vara människa alla dagar.

Jag blir tokig, tror jag...

Dom går mig på nerverna just nu, de här barnen, gnäller och skäller och retas och tjurar från morgon till kväll, det är inte trevligt för fem öre. Och varenda medlingsförsök slutar i kaos, varenda försök att hitta på något roligt tillsammans nekas av den ena eller den andra, jag vet inte vad jag ska göra. Pulkåkning är fel, promenad är fel, pärlplattor är fel, laga mat tillsammans är fel... Dom lyckas till och med bli osams om hur ringsignalen på dörrklockan ska låta. Nu skrek jag åt dem, högt och med flera eder, Agnes försvann in på sitt rum och Tuva borde göra detsamma.

Dessa mina goda barn har återvänt,

det är ju gudagott såklart, men det tog inte mer än 25-27 minuter innan vi tvingades ha familjeråd...

Det är jättesvårt att ha fem år emellan sig, det är så lätt att något går på tok, man kan inte leka ordentligt för att man är för långt ifrån varann, man kan inte heller busa ordentligt för att det kan göra ont på den mindre, man kan inte skoja heller för den ena förstår ironi men inte den andra, det finns tusen fällor att falla i...

Vi får göra vårt bästa alla tre för att det ska bli en bra vecka, det kom vi överens om. Sen packade Tuva upp sitt pärlplattepaket från Panduro, det med medföljande dataprogram, det som gör att alla, jag menar alla!!! kan bli en pärlplatta. Då kom lugnet.

De enades om en bild från Egypten och vi fick fram mönster via datorn, sedan lades det pärlplatta i en timme drygt, men det är långt ifrån färdigt. Vi får se hur slutresultatet blir.

Mika och Micki kom till slut och lade sig för att bli kelade med och allt blev stilla. Välsignade katter.

Vaknade klockan tio av att Tuva den spjuvern ringde...

...hon fick ett biopresentkort igår och det ville hon utnyttja idag redan. Vi får se om hon får tag i en kompis att gå med...

Det var en stilla julafton, skönt det. Maten var god, tomten kom till slut, jag tror alla var nöjda med klapparna... Själv fick jag en ny ringklocka till dörren (äntligen) 2 ex av Steve Sem Sandbergs "De fattiga i Lodz", en fonduegryta och lite annat smått och gott. Vad mer kan man begära?

Nu ska jag klä på mig och gå ut en promenad, skaka ner lite julmat.

Kissarna fick smak på utelivet på självaste julafton,

så nu kommer jag att få lunginflammation och svår förkylning efter att ha fått jaga dem i decimeterdjup snö. Skit också. De satt och lurpassade vid verandadörren och när jag skulle in så sprang de ut. Nå, frigörelsens tid drabbar oss alla antar jag. Nu är de inne igen.

Jag ska gå och duscha och slå in de sista paketen innan det är dags att åka till Baldergatan och fira jul.

Läser någon en blog på julafton? I så fall önskar jag dig en skön och vilsam dag och kväll. För mycket lax kan ge gallsten.

3 julkort har jag fått i år, tre "riktiga"...

Det kändes så fantastiskt att jag måste tacka offentligt. Tack Mathz och familjen, tack Johan och Katarina, tack Kristina och Alice. Ni är traditioners förkämpar och era kort pryder verkligen sina platser på mitt kylskåp. Jag önskar jag vore lika duktig som ni. Jag har nog gått på den där enkla om att ett e-julkort är lika fint. Fast det är det inte. Dom gör sig sällsamt dåligt på kylskåp.

Det blir väl jul ändå hoppas jag... Klapparna är inköpta, Agnes och Tuva har varit här och lagat köttbullar och griljerat skinka och jag har såklart lyssnat på Pogues och tagit mig en liten glögg. (Jag har lyssnat på Dylan också om jag ska vara ärlig. Hans julplatta får mig på riktigt gott humör.)

Ta hand om er go´vänner. Godspeed.

Så var det plötsligt morgon och dags att fara in till Örebro,

jag hade lovat Malin och Mattias att sjunga julsång i radion gubevars, distanslös som jag är, jag tror till och med jag svarade "bland de bättre" på frågan om huruvida jag var bra på att sjunga. Är man dum så är man och jag ångrade mig bittert där jag satt och frös i bilen. Särskilt när jag hörde dem spela upp föregående inslags korkade uttalanden.

Nu är det i alla fall gjort, resultatet kan du höra här, den distanslöse sångaren dyker upp vid 13.00 cirka...

Nu är det jullov, men korreuppdraget fortsätter i januari.

Gun hade lite problem med hälsan...

och kunde tyvärr inte följa med, men Mathz, Lotta och Marie förgyllde min tillvaro i går kväll och det var precis hur trevligt som helst. Vi käkade Beef Burgundy och drack lite vin, snackade och sjöng, härliga människor... Lotta, som ju är uppvuxen i Kiruna, hade hur mycket spännande som helst att berätta om Laestadianer och om "arkar" på Torneträsks isfyllda vatten. Tänk så mycket man inte vet om sitt eget hemland...

I morgon kväll kommer Marie,

Mathz, Gun & Lotta på besök... Har just nu en liten paus från grytrörandet i köket, ska inte avslöja vad det blir, men jag törs lova att det kommer att bli gott! Det ska bli kul att få träffa det gamla "Via-gänget".

Det är gråkall söndag. jag laddar för ett bad...

Har varit och hämtat bilen efter sedvanligt jättetrevlig julfest hemma hos Pethra och Fredrik. Känner mig lite mosig men inte helt slut och det är ett gott tecken så här dagen efter, sakernas tillstånd kunde varit betydligt värre med andra ord. Kul att få umgås med människor man kanske inte annars träffar så ofta, jag fick provsjunga "änglarna" inför publik och så tror jag nästan att vi har ett rockband på gång. Kul i så fall. Jag fick en skojig bok i julklapp och gav själv bort fem rackabajsare (ölkorvar) i fint presentpapper. De blev mycket uppskattade.

Tog ett bloss på verandan,

hörde ljud från glada barn på Bondgårdsgatekullen, blev plötsligt nostalgisk och mindes min barndoms pulkaåkning just där, Bertil och jag, Kjell Wilén och Roffe Sipari, vi körde ner och sprang upp för den där lilla backen, hundratals gånger varje kväll, tusentals kändes det som... Vem vågade åka i största guppet? Vem vågade svanskotan för en snygg landning? Vem kunde uthärda mest snö innanför kalasbyxorna innan det var dags att gå hem och dricka O´boy? Vem hade råd med en snowboard och vem fick nöja sig med en vanlig "plastpulka"? Det var inte klasskamp på det sättet, men nog syntes det vem som hade rika föräldrar och vem som inte hade det...

Det tidiga sjuttiotalet var en annan tid, en annan värld, ett annat liv... Vi var så små då, så oskyldiga, så ovetande om vad som komma skulle.

Frostrosor på rutorna,

det måste ha varit extremt kallt i natt. Det är vackert att titta på, men sjutton vet om man ska våga sig ut på promenad i det här vädret... Det skulle nog kunna bli lite fina bilder om jag tog med mig kameran. Nå, vi får se...

Frostrosor förresten, vilket konstigt ord, när jag läste vad jag själv skrivit så tyckte jag det stod fros-trosor snarare. Det är väl något freudianskt...

Nya på spåret är fullkomligt briljant.

Måste få säga det bara. Underhållande, smart, svårt, Fredrik Lindström är kung.

I övrigt har jag planlöst zappat en stund, hittade så småningom Örebro-AIK på tv 8, det kändes märkligt att få se en tv-utsändning från den hallen, att få höra Håkan Södergren rescencera Lövgren, Filander och Orrsten... (Och Ryno för den delen, vår gamle kumling som nu mera håller till i AIK.) Suddenvinst för Örebro, nu är väl Roland lycklig. Det är bra. Allt som gör Roland lycklig är bra.

Fredag eftermiddag, ännu en jobbvecka är över...

Skönt det kan jag tycka, det är tungt just nu, ekonomin hänger över oss alla tror jag, och människor är trötta och slitna på alla kanter... Det är nog inte utan att det behövs lite jullov snart. I Kumla har vi skola även på måndag, det måste väl nästan vara riksunikt... Ja ja...