Äntligen lite liv i luckan...

Agnes & Tuva är här, Ida Markström också. Känns bra att det inte bara är jag & kattspöket som smyger runt och spanar på varandra...

Fick en inbjudan till Pethra och Fredrik till kvällen, hade gärna velat gå dit, men det funkade dåligt med tiden och med Tuvas inplanerade Halloweenfirande, vi bestämde oss för att hitta en annan helg inom en snar framtid i stället.

Katten vägrar envist komma fram...

...Jag ringde spinnhuset igen och de säger att det inte finns något annat att göra än att a; ge honom tid eller b; ta dit en kattkompis åt honom...

Det här kanske inte precis var exakt det jag fantiserade om, jag såg mig själv ligga i soffan med en spinnande liten kisse på magen. Ska det någonsin bli så?

Britt T säger att hon inte kan kommentera inlägg på blogen...

Gäller det er andra också? I så fall kan ni väl skicka en kommentar så jag vet. Eller.. eh, kanske inte fonkar, men ringa, eller slänga iväg en e-post, eller nåt. Man kan få bullar om man kommer och fikar.

Filmefterlysning...

Jag hade redan poppat popcorn och förberett mig mentalt för att ta årets titt på "En långvarig förlovning". Då stod den inte där i hyllan. Suck...

Finns det någon därute som vet med sig att den lånat en av mina absoluta favoritfilmer så kommer jag att bli evigt tacksam för att få den tillbaka. Har du inte hunnit se den än så ska du såklart göra det först, men sen vill jag gärna ha den. En del filmer saknar man aldrig, men det gäller inte den här... Audrey är Audrey, liksom...

Dagens radioprat...

Så här lät det i morse... Skolprat och kattprat... Börjar vid 17 minuter sisådär...

Åh, jag älskar en del fåniga fantasyfilmer,

som "City of Ember" till exempel, mänskligheten har (i princip) gått under, men i en stad under jorden lever en folkspillra kvar, ditplacerade av "grundarna" för 200 år sedan. Nu klickar det i maskineriet, transformatorn håller på att ge sig och allt kommer att bli mörkt. Tur då att det finns två modiga ungdomar som funderar på om det kanske finns en väg ut... Bill Murray spelar korrumperad borgmästare. Jag associerar både till "Bee movie" och Jeunets "De förlorade barnens stad". Mäktig scenografi, lite läbbig säkert om man är 10 år, annars inte, logiska luckor och plotholes, men vad gör väl det? 4 bärnstenar av 5.

Isak trycker under soffan,

känns konstigt att ha en katt i huset som man inte ser något av, men han kommer nog så småningom. Idag har han i alla fall vågat sig fram för att äta i dagsljus och när jag var hemma. Fast han stack som en avlöning när jag kom ut i köket...

Rätt trevlig söndag på det hela taget,

fick en extratimme i present kändes det som när vintertiden inträdde, Krickan och Alice var och hälsade på Lise så det bjöds på lunch, gott, sen fick jag med faderskapet på hockey och se på sjutton, Kumla spöade Vita Hästen med 2-1...

Lägg till detta en bra dansk rulle "Fri os fra det onde" så kan man gå och lägga sig ganska nöjd.

Förnedrings-tv brukar man förknippa med barn ställda på the nauhgtyspot,

vuxna som inte kan sköta sin ekonomi eller kåta människor som driver lantbruk och vill hitta någon att leva med.

I kväll kom en ny variant; avdankade musiker som måste ställa upp i dansbandschansen för att bli sedda...

Jag menar "Black Ingvars" i en Whitesnakeversion av en Ledinlåt, det är väl helt okej och kul... Men när de gör den i "Dansbandskampen"??? På allvar.... I kamp med andra band... Och när Tengby ser glad ut över att ha gått vidare??? Vad säger Uffe Lundell om det här månntro? Jag tror han gråter floder och rensar i telefonlistan.

Det var bland det mest patetiska jag sett i hela mitt liv...

Isak är här nu,

han sitter under soffan. Jag försöker locka fram honom med den godaste kattmat, men det hjälper liksom inte... Jag tror han kom som i chock när jag blev inspirerad av Team Pontares körslagssång nummer två och gav mig på att sjunga "The great pretender" i Freddies version...

Dandsbandsnissens kör borde ha åkt. Definitivt.

I dag får vi hämta lille Isak...

...det är väl inte som att föda barn precis, men det känns i alla fall lite högtidligt att få hälsa en ny familjemedlem välkommen. Den här katten ska bli väl omhändertagen och gullad med. Han kommer att växa upp till en gay eunuck, det är jag övertygad om, tjejerna har bara köpt rosa leksaker och halsband till honom.

Fredag blivit lördag...

ungarna har åkt till sin mamma, god bless, den stora tystnaden infaller sig, den är skön skön skön i en timme ungefär, sedan saknar man de där små krabaterna och deras gnabbanden.

Nå, jag har ätit en pizza, zappat mellan idol och dobedo, imponerats av årets idolkandidater otroligt mycket, mest av Mariette får jag väl erkänna, hon skulle vara min drömbrud om hon nu inte vore gift med en annan kvinna, men också av lille Erik och flera andra. Den ende jag inte tyckte var ett dugg bra var Rabih, men han tog sig tydligen vidare ändå...

Dobedo hade Hanna Ljunggren med sig i kväll, hon förgyller varje tv-studio med sin gullighet och sitt ständigt koketta val av söta klänningar. Nu får jag väl stryk av genusmedvetna kompisar, men hon sjunger bra också. Frågan är väl i vilken ordning man ska rangordna det hela...

Den här blogen har snart gjort sina tre första år, genomlevt en massa "Sandbergsk nutidshistoria", välmåenden, illamåenden, resor, en separation, e.t.c.... Dessutom har den varit en ansats till kulturyttring i form av diverse film- tv-, litteratur- och musiktyckanden

Gott så kanske, men jag själv börjar fundera på formen. Kanske räcker det nu? Kanske ska jag återgå till de där små svartröda anteckningsböckerna? Vi får se.

Ont i rumpen...

Jag har problem med sittningen för tillfället. Svanskotan fick sig en ordentlig törn vid söndagens Gustavsviksbesök. Jag fastnade i vildforsen på något konstigt sätt, kom varken framåt eller bakåt utan studsade liksom på ryggslutet/ändan en bra stund. Och det var väl inte särskilt bra.

Kommer på mig själv med att ha "tyckt väldigt illa om" utan egentlig anledning...

Björn Afzelius har jag dissat genom årtionden, jag har till och med skrivit en nidtext till "Ikaros" som inte förtjänas att återges här...

Lyssnar nu igenom B.A:s retrospektiva box och inser att det finns mer god musik och mer goda texter än jag själv skulle kunna åstadkomma i min livstid.

Jag minns en kväll i slutet på 80-talet när Joppe & jag åkte över sundet & Björn var med, han hade lättare att få gig i Danmark än i Sverige berättade han för mig då, det var nog innan lungcancern var konstaterad & innan Hoola bestämt sig för en sista turné...

Björn, ditt fokus var absolut, du var en bättre socialist än jag någonsin kommer att vara... God bless...

Uppmuntrande av barns intresse...

...särskilt om man själv tycker att musik är viktigt...

Frågade Agnes vad hon önskade sig i tolvårspresent, hade någon slags aning om att hon skulle säga "en egen digitalkamera"... Själv hade jag kollat in en apläcker elfiol på Tradera, tänkt att "den kan jag bjuda på"...

No no, hon sade "jag vill åka till England"...

Jag kan så klart kolla biljetter och boende via Ryan air och Skavsta, men när hon uttrycker sådana önskemål börjar jag fundera på om mina barn tror att jag är miljonär eller så...

(Det är jag alltså inte, om du Anna Anka skulle råka läsa det här. Å andra sidan vill jag inte ha dig heller. Så det så. Din gamla broskäterska....)

Första bandet av Norstedts nya svenska historia...

hittade jag på Bokia igår... Det gick ju inte att motstå. Jag älskar fina bokserier av den här karaktären, synd att de är så jäkla dyra bara... Dick Harrisson är redaktör och det jag hann läsa i går kväll var både välskrivet och spännande.

Länk till hemsidan här...

I-poden krånglar...

...stänger av sig själv, sätter på Beatles fast jag vill höra Aerosmith, jag får göra reset hela tiden. Åkte in till Siba, får höra att det kan vara virus??? Hur fasen kommer det in dit i så fall? Jag ska pröva att återställa den innan jag får den inlämnad i alla fall, kanske tur att jag köpte med sån där idiotgaranti den här gången...

Hembesök av Malin Holmberg i morse,

det här radiouppdraget får mig att bli morgonpigg mot min vilja, sist var det Reykjavik 06.15 på morgonen och nu fick jag ju gå upp mitt i natten och städa så mitt hem skulle se bra ut i radion...

(Nej jag skämtade bara, det fick vara som vanligt, men upp skulle jag ju i alla fall och så skulle jag ju hinna sätta på kaffe också...)

Himla trevlig människa den där Malin måste jag säga. Kul att få se hur hon "såg ut i verkligheten".

Det togs en bild till radions hemsida och så lät det så här... Börjar efter 15:40 ungefär.

Ahhh! Äntligen!!! Ljuva smärta, ljuva cortisonspruta!!!

Nu ser jag äntligen ljuset i slutet av smärt-tunneln. Idag ringde läkaren från vårdcentralen och sade att hon fått svaret från röntgen och att hela axeln såg ilsket inflammerad ut.

"Det talade jag om för dig för en vecka sedan" hade jag på läppen, men det sade jag naturligtvis inte.

Istället blev jag jublande glad över att bli erbjuden en tid för cortisonsprutning redan samma eftermiddag. Jag åkte dit, sprutades och nu skakar hela axeln. Fast det är visst som det ska vara. Först blir det bättre, sen blir det värre och sedan blir det bättre igen. Har jag hört.

Jag älskar det faktum att min dotter numera spelar "på gehör" i folkmusikgruppen...

Hör bara så fint de spelade på lionskonserten i torsdags...