Det blir ett litet nyårsfirande

Tuva och jag "bara". Man har inte så många vänner att fira med nuförtiden inser jag. Och de jag har är på annat håll. Men det blir bra. Vi har bokat mat från Indigo. Sen får vi njuta av varandras sällskap. Agnes ska på fest.

Nu har jag varit ute och promenerat tre dagar i rad

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, för det gör ont i foten och i knät. Men jag behöver verkligen röra på mig. Så just nu tycker jag att det är bra. :)

Tänk att man kan bli så nervös för att inte vakna att man inte kan sova

Uppe i ottan i morse, efter två tre timmars sömn på sin höjd. Skulle till vårdcentralen och ta prover. Ville inte för mitt liv missa det. Det skulle vara så skönt om jag kunde få lite hjälp nu. Jag är så trött på att ha ont i alla leder och knappt kunna ta mig runt i tillvaron. Jag vet ju att jag inte är tjugofem längre, men en riktig promenad vill jag i alla fall kunna ta. Det blir så dåliga cirklar annars. Nå, vi får se vad det blir. Eller inte blir. Stucken blev jag i alla fall, av snälla syster Susanne.

Ett par hockeymatcher även idag

Kumla-Lindlöven live. 4-2 till Kumla. Det var inte alls rättvist. Men vad gjorde väl det? :) Blott intet.

Sverige-Danmark i junior-VM. 5-1. Det blev inte ens spännande.

Agnes lagade mat. Supergod gratäng. Hon har det i blodet. Efter sin far. :)

Ledigheten är räddad. Junior-VM är igång

Sverige håller på och spöar tjeckerna i detta nu. Kul. Fast det är lite virrigt. Men det är väl som det ska kanske.

En trevlig annandag

I morgon är en annan dag. Men idag var en annandag. Vi käkade frukost tillsammans. Det hör inte till vanligheterna nuförtiden. Tyvärr. Det blir så när barnen blir äldre tror jag, och när man har lov och lite olika gåupptider. Men idag gick det i alla fall vägen.

Skinkmacka orkade ingen med, men lite ägg och kaviar smakade fint.

På eftermiddagen åkte vi in till Örebro. Flickorna ville ju på mellandagsrea. Jag körde gärna in dem, men hem fick de ta bussen. Det tror jag var bäst för alla parter. :)

Vi käkade på Jensens. Letade efter en indisk restaurang på norr. Hittade den, men den var förstås inte öppen. Synd, för vi hade tänkt börja träna lite. Men Jensens gick också bra.

Det stora vemodet rullade in

Nej men det här går ju inte. Här sitter jag, rödgråten.  Alldeles svullen under ögonen. Ensam på julaftons kväll. Det är så jobbigt.

Inte att vara ensam. Jag har haft sällskap så det räcker. Agnes, Tuva, Lise, mina föräldrar, Dante. God mat åt vi också.

Det är inte det. Det är "Call the midwiwes" julspecial  på Netflix. Helt outhärdlig att se. En olycklig tonåring som måste överge sin bebis. En vanvårdad gammal tant som förlorat alla sina barn när hon var i spinnhuset men inte förstått det utan letar efter dem. Elände och fattigdom och loppor och löss. Ett julspel som håller på att gå åt skogen. Så reder Syster Lee och de andra barnmorskorna och nunnorna ut alltihop. Happy ending. Då gråter jag för det.

Det är som summan av alla Lassiefilmer, Barnen från Frostmofjället och "Gamle Yeller" ihop. Plus Rännstensungar, Heidi och "Förr eller senare exploderar jag". I taket lyser stjärnorna. Jag saknar dig. Rubbet.

Det är för mycket känslor. Det är så satans fint. BBC, vad gör ni med en gammal man?

Från mig alla (jag och garagebandet) till er alla:

En riktigt god jul!

Julledigheten är här. Men den kom med sorgligheter

I går ett besked om att en människa jag känt och brytt mig om inte orkat leva längre. I dag ett besked om att en kollega jag mötte så sent som för en vecka sedan och pratade länge om Sri Lanka med, fallit livlös ner under avslutningen med sin personal. Hennes liv stod inte att rädda. Hon ville åka tillbaka till Sri Lanka och hon ville ha mina råd om bra platser att besöka. Nu blev det inte så.

Livet är så mycket skörare än vi någonsin kan tro. Ta hand om er. Så gott det går.

Musikesteterna hade julshow i Hallsberg

Mycket vackert. Mycket fint. Mycket professionellt. Pappan grät. Men inte bara när hans dotter sjöng. Allt var bra. Middagen innan hade säkert också varit bra om huvudrätten bara inte bestått av fisk. Jag blev lite kinkig och fick äta en potatismuffin bara. Men jag fick efterrätt ändå. :)

Årets stråkensembleavslutning hölls i Bielkemässen

i stället för i kyrkan. Jag vet inte om jag tyckte det var något lyft precis. Men tindrade gjorde de ju, violinisterna och cellisterna. Som vanligt. :)

Katterna hade klättrat sönder den gamla granen

Så det fanns inte mycket att välja på. Iväg till stormarknaden för inköp av ny gran. Nya kulor också för den delen. Och belysning.

En trådlös skrivare fick vi också med oss hem. Sicken shoppingdag.

Det är ju bara jul en gång om året. Får väl trösta mig med det. :)

Jag älskar Jill Johnson

Hon är bara så cool. Och jagälskarmusikenkonceptet är också kanon. I kväll funkade det, fast det var rörigare än någonsin.

5 dagar kvar till julledigheten! :)

Tack för att ni finns SVT och Kunskapskanalen

Riktigt fina program ikväll. Ett om Pompeji och vad som (nog) egentligen hände och ett om Australien. Gratis är gott men tv-licens är prisvärt.

Lucia närmar sig och jag är inte alls orolig

Tiderna förändras... När jag var "liten" för så där 35 år sedan var Lucia alla föräldrars skräckhelg. Fylla och elände och barn som kunde frysa ihjäl lite varstans. Det är bättre nu. Ungdomar är bättre nu. Klimatförändringarna är inte bara av ondo heller.

Gick en runda idag

Måste ju få fart på benen innan vi åker till Indien. Lite ont i fötterna har jag. Men det får gå.

Igår var jag ute på Libanesiska restaurangen Meza med medarbetarna. Mums vad gott det var. De där filodegsinbakade ostrullarna. Ljuvliga. Lammracksen. Ljuvliga. Ska ta med Agnes och Tuva dit.

Denna dagen ett liv...

Chefsträff på Conventum mellan åtta och tolv. Stort. Lite för stort. Men Örebro är ju en stor kommun så. Vi fick ett linjetal av Lena Baastad och visioner av kommundirektör Isling.

Iväg till Previa för rehabträff sedan. Intressant möte med en läkare jag bara stött på i telefon förut. Det var ganska avmätt stämning i rummet. Jag fick medla lite.

Så upp till kontoret där Susanne bett mig vara "bodyguard" när hon skulle tala med upprörd förälder. Det gick bra.

Men fy så trött jag var när jag kom hem. Bara nio dagar kvar till julledighet nu.

Klockan är elva och det är söndag

Himlen är grå därute. Grå och dyster. Jag brukar inte längta efter snö, men nu är jag trött på det här gråa murriga.

Jag ska försöka tvätta lite, och ikväll är det dags för Tuvas dansuppvisning. Det brukar ju vara trevligt.

All I want for christmas is...

...rest. Tror jag. Det känns så i alla fall. Kanske lite god mat också. Och trevligt sällskap. Vi får se vad det blir av alla dessa önskningar. Någon av dem kanske ändå slår in. Det där med klappar kan jag nog nästan vara utan.

I dag var det kallt och mörkt när jag åkte och kallt och mörkt när jag kom hem. Så är det i Sverige i December...

Så gick en första advent...

Vad hände idag då? Inte så mycket. Vi vaknade till och plockade fram adventssakerna och åt frukost i skenet av det första ljuset.

Agnes och Tuva åkte med sin mor till Marieberg. Jag plockade lite i ordning.

Så bakades det pepparkakor hemma hos min mamma och pappa. De blev så vackra med all sin "klasym" som Agnes brukade säga när hon var liten. ;) Pizza käkade vi.

Avslutade kvällen med de två sista avsnitten av Vikings, säsong två. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den där serien. Den har ett visst underhållningsvärde i alla fall. Tre och en halv blodörn av fem.