Stora affärer....

Jag åkte till Rusta för att fylla på tvål, deo- och shampoo-förrådet. Hamnade i kassakön bakom två herrar av odefinierat arabiskt ursprung. De hade fyllt sin kundvagn med sexton (16!) vattenkokare. Fascinerad undrade jag hur mycket vatten de egentligen tänkt koka...

Det var verkligen ett fyndpris, det inser jag också, men man kan ju inte köpa 16 vattenkokare för att ha på lager... Kanske skulle bli presenter till släkten? Kanske skulle säljas någonannanstans för lite mer än inköpspriset?

Veckans ljudtips från mig; Sophie Zelmani, "I´m the rain"

Att få vila i en röst... Zelmani får mig att vila. Det är så... ...vackert. Jag älskar det.

Aaargghh! Börsen faller!

Gode Gud, låt mig aldrig mer bli övermodig och tro att jag är en kapitalist som klarar att förmera kapital. Min semesterkassa är snart alldeles uppäten, mina surt ihopsparade stackars kronor bara minskar i värde. Jag skulle stoppat dem i madrassen istället. Fattigt folk ska inte hålla på med Aktiefonder i Rysland. Bara att inse. Nå, nu håller jag mig kall och ser om vi kan få råd med en resa till Mumindalen i stället för den önskade till Italien eller om det blir till att mycket hårt utnyttja årskortet till Kumlasjön...

Kim är död, skriver Aftonbladet,

det var vad hon önskade sig och hennes beslut respekterades. Jag gör det också, naturligtvis, men det betyder inte att jag tycker att det här med "rätten till vår död" är en enkel fråga sedd ur ett medicinskt-etiskt perspektiv.

Klockan ringer 07.00,

jag drar upp rullgardinen och ser solen... Öppnar fönstret och hör fågelkvitter... Ljuva tid! Jag hade glömt bort att det kunde vara så här.

Lycka kan vara...

...att hitta Pac-man som gratisapplikation till I-poden! Nu blippar det och bloppar mest hela tiden. The 80-s is back.

Vi tog oss iväg till stugan på eftermiddagen,

käkade lunch på Pizza hut, köpte lite blommor på Plantagen och sen bar det av. Jättemysigt att vara där tillsammans med Agnes och Tuva, men var sjutton är den där förbaskade nyckeln?

Nu fikade vi på verandan och körde bort en massa skräp från tomten, men vi måste ju ta oss in. Det här är kul, inte.

Ingen vet om morgondagen har något i sitt sköte.

Vaknar jag i tid så ska jag ge mig av fram till torget och smaka Lailas äppelkaka. Det kan vara en lagom ideologisk handling detta valår 2010. Stå där och synas "för sakens skull". Det räcker bra för mig.

Säga vad man vill om sossarna i Kumla,

så här dags på året har de i alla fall ett par riktigt starka och karismatiska killar som gör service. Jag menar; Björn Eriksson ikväll, vårtalare, och Lennart Eriksson i morgon, förstamajtalare. Det är pondus det. Ungdom. Virilitet. Det glimrar. Bägge kan läsa innantill!!!

Hur kan det redan vara Valborgsmässoafton i morgon?

Jag förstår det inte alls. Ett år går fort nuförtiden, väldigt fort... Hur tar jag tillvara på tiden egentligen? Tänker på den där lilla kortdikten som fanns i poesiboken vi fick i gymnasiet. Den har hängt med mig genom åren.

Var och en står ensam på jordens hjärta

genomborrad av en solstråle -

och plötsligt är det afton

Det är Salvatore Quasimodo, det är briljant och det är Nobelprisvarning ... Eller förresten, han fick väl Nobelpriset? Måste kolla...

Jodå, 1959...

Denna underbara kurs...

Jag säger bara B.K! Idag har vi raka i ryggen som pinnar sakta fått gunga fram och tillbaka på sittknölarna i rumpan. Mycket meditativt, mycket "själv-vaggande". Påminner mig om damen jag mötte på vårdboendet, hon gungade precis likadant som oss, men i stället för "mmm-ljudet" vi gör på utandningen sade hon "sjöfåglarna, sjöfåglarna..."

Lustigt hur det är, men det kanske finns en logik i att en gravt dement kvinna också blir basal och monoton i sina kroppsrörelser...

Vi människor tycks gilla det där repetitiva, att gunga när vi är små (och sen också kanske), muslimernas ödmjuka pannor mot bönemattorna, de dansande dervischerna i Turkiet, rejvarna, qui-gong-utövarna... Måhända tillfredsställer det vårt behov av trygghet?

Tom Alandh intervjuade Annika Östberg ikväll...

En del tycks aldrig vilja glömma och förlåta och av somliga har hon jämförts med mången rå sälle och förhärdad mördare. Det finns de som tycker att hon kunde ha ruttnat därborta i sunny California...

Jag tittade på programmet och kände stor värme och jag kan bara säga "välkommen hem". Hoppas du får leva resten av ditt liv i frid och lugn och ro.

Jag tycker att det är stort att kunna värdesätta sitt liv på det sätt som Annika Östberg gav uttryck för, det verkade som om hon kommit till ro, accepterat det som hänt och gått vidare. Det skulle vi nog alla behöva. Jag och många med mig har en del att lära när det gäller den biten.

Och natten gick och det blev morgon...

Jag somnade på soffan och vaknade till vid halvfyra, släpade mig in i sängen och fick tre timmars sömn där också. Hittade ett gulligt sms på telefonen och blev glad för det och genast kändes livet något enklare...

Mattias och Malin ringde från frukost (börjar vid 13.40) och vi pratade om ditt och datt och älgar och prinsessor en stund och sedan var det bara att ge sig i kast med livet igen.

Ringde några samtal och försökte få lite styrsel på det som stört mig under gårdagen och bestämde mig sedan för att jag gjort det jag kunnat göra. Med det lät jag mig nöja.

Föräldramöte på Agnes spår på Skogstorp på kvällen sedan och information om smart drugs och annat elände... Inte lätt att vara tonåring i Sverige idag inser jag, kanske inte bara av den anledningen heller men...

Just nu mår jag inte så bra...

Det sägs ju att Gud inte ger oss mer än vi klarar av på en dag, det är säkert så, men jag får tillstå att det ska bli rätt skönt att bara få gå och lägga sig... Jag hoppas jag sover drömlöst och slipper fundera på hur en del människor egentligen är funtade. Ska nog inte vara mer specifik än så och det är säkert bättre i morgon.

Söndag morgon, vackert väder...

Kanske läge att ta sig en tur ut till stugan idag, måste ju göra första vårröjet någon gång... Ska se om jag kan samla ihop lite kraft kanhända...

Nä nu går skam på torra land!

Jag är upprörd! Madolene och Jonas går skilda vägar. Ska det vara på det här viset i vår monarki att man inte kan lita på folk längre?

Stillheten har sänkt sig över Fylstagatan...

Vi hade ett riktigt uttag idag, barnen och jag. Det kändes inte särskilt roligt att behöva bli så arg, men det funkar inte att leva tillsammans om man inte tar hänsyn till varandra. Huset såg ut som sju svåra år, kläder låg kastade överallt, jag räknade till sju glas och två thekoppar utplacerade på strategiska ställen, grrr...

Nå, till slut förstod vi varandra, städning vidtog och så avslutade vi med kräftskiva. Agnes bjöd sin lillasyster på sina födelsedagskräftor. Själv tog jag en Felix tacopaj. Jag ser ingen som helst anledning att äta kräftor i april.

Vård av sjuk Agnes...

Den stackars kraken liggen hemma med feber och hosta. Då händer det inte mycket annat här i världen... Nå, det är bara att ta det lugnt. Det går ju över.

Underbart bra!

Kan inte säga så mycket annat. Eller, det är klart jag kan, det var verkligen en fin konsert. "Unplugged", 8 musiker på scen förutom fru Johnson själv, multi-instrumentalister, mycket stämsång, mycket känsla, mycket vackert. Både Agnes och jag var mycket nöjda.

Jill Johnson-dags

Hemkomna från simtur i Kumlahallen bidar vi vår tid.

Snart ska Agnes och jag ge oss av in till konserthuset i Örebro för att se Jill Johnson göra "akustisk" konsert. Det ska bli jättekul, jag gillar verkligen den tjejen, hon har en sällsamt bra röst, väljer låtar med omsorg och känns genuin i sitt artisteri. Inte gör det ont att titta på henne heller...

Återkommer med omdöme efteråt.