Hoffa har blivit med blog!

En ung man med "blogdrömmar", ännu helt opublicerad, 2001.

Det hurrar vi för och firar såklart! Ni hittar länken i länkarkivet. Kör hårt Hoffa!

I dag är det fem år sedan Tuva föddes.

Från hjälplös liten groda till självständig cool tjej - fem år, vad fort det går... Perspektivet blir alldeles hisnande.

...Blev man hemmavarande ett par dagar då,

ont i hela kroppen, lite feber, plötsliga växlingar mellan frossa och svettningar. What to do?

Vill du ha din frihet...

...får du ta den...

Sällan det känns så, men ikväll längtade jag intensivt efter att hela familjen skulle gå och lägga sig så jag kunde få ge mig i kast med Måns Ivarssons Lundellbiografi. Till sist sänkte sig lugnet över Baldergatan. Nu är jag hundrafemtio sidor fram i första bandet, Lundell är publicerad av Stefan Daagarsson på Inferi, på väg mot Vargmåne och Jack och jag bara njuter, fast det verkar ha varit ett jäkla liv...

Äntligen...

höst...

Idag är det Kumlamarken,

barnen till fromma och föräldrarnas plånböcker till skada. Sånt trams fanns inte på min tid, då var det Sannamarken och Hallsbergsmarken som gällde. Till dessa begivenheter vallfärdade köplystna barn och föräldrar från hela Närke. (Om föräldrarna ville och hade råd.)

Det var mycket bättre förr. På Sannamarken vann jag en gång i en tombola en rökt ål. Jag blev glad och stolt över att vara en så duktig lottagare och min pappa dreglade av iver inför det goda som skulle undfägnas honom på kvällen sedan.

Om min minnesbild inte sviker mig alldeles så fick han ett stort gallstensanfall efteråt. Frosseri är väl en av de sju dödssynderna och en del straffar Gud med detsamma.

Ibland undrar jag om Gud hade en plan

när han knappt lät mig flytta hemifrån innan jag drabbades av tv-pejlarna.

Jag bekände omedelbart mitt innehav av svartvit tv med bägge kanalerna och slapp böter och allt sedan den dagen har jag varit ett stort fan av public service-tv.

2007 i september säger jag bara "Thank You Lord have mercy" och "Thank You for showing me the light that is called Kunskapskanalen".

Där får man se tv värd att sitta vid. De här Indienprogrammen. Makalösa. Allahu Akbar! Leve licensen!!!

Springsteens nya

har läckt ut på nätet, nästan en månad innan världsreleasen. Bossen är sur, eller skivbolaget hans i alla fall, vad Bruce själv tycker vet jag inte, jag har faktiskt inte snackat med honom på ett tag.

Surt förstås, men den gode Bruce har väl förhoppningsvis kulor så det räcker att försörja familjen ett tag till i alla fall.

Jag ska naturligtvis köpa skivan (!!!) men jag kunde inte låta bli att provlyssna. Det synes mig meget godt. Fett E-street-band-sound. Och Clarence piper i emellanåt.

2 SAS-plan i nödlandningar på ett par dagar. Och just i dessa tider.

Snart säger väl Bush att Skandinavien är ett Al Quida-tillhåll och bombar oss till atomer.

11/9 2001

En del datum glömmer man inte. Det var en fantastiskt vacker höstdag, klar och frisk. Jag stod på gården vid Hardemo förskola och pratade med R.E när en förälder kom för att hämta sitt barn och berättade att hon hört på radion att ett flygplan kraschat in i World Trade Center.

Jag åkte tillbaka till Stene skola och slog på tv:n och fick se de där vidriga bilderna av ett rökfyllt Manhattan och kvällen som sedan följde var mycket ångestfylld. Var det tredje världskriget som startat? Vad var det som hänt, egentligen, varför, vem...

Nu har vi mött Danskarna

I Varberg, släktträff, em-kval i fotboll samtidigt, klart man måste visa färgerna. Och visst var det så att vi vann en poäng och danskarna förlorade två. Aj lav you ich liebe dich, Slatan Ibrahimovich... Det blev i alla fall inte slagsmål.

En trevlig helg på många sätt. Fast nog är man lite trött så här efteråt. Dessutom både full av beundran inför det gitarrspel som den där lille dansken presterade och lite avundsjuk också. Så där flink i fingrarna har jag aldrig varit. Kommer aldrig att bli heller.

Kumla mötte Linköpings hc:s J-20-juniorer

i en träningsmatch i går och det var en av de roligare ishockeymatcher jag sett på länge. Junisar mot ett A-lag kan man ju tänka, men de flesta av Kumlas grabbar skulle faktiskt kunna spela J-20-hockey om de "ville" och LHC:s pojkar är ändå en del av gräddan av "de som ska komma sen". Dessutom var machen uppenbart viktig för dem, de tillhör knappast "en förlorande generation".

Fort gick det, intensivt var det, mål blev det - utvisningar också. Kumla vann klart till slut och det kan man ju tycka vad man vill om, men jag bestämde mig i alla fall för att köpa ett säsongskort. Jag tror att det kan bli ganska fin ishockey i hallen i vinter. Såg så ut i alla fall.

Det finns grannar och goda grannar...

Vår sommarstugegranne Björn tillhör definitivt den senare kategorin. Kom jag som sagt ut för att hämta lite saker, då hade han hört oss tala om "solen vi aldrig såg", gått till arrendebonden och frågat om han fick ta ner björkarna och sedan slitit tusen med motorsågen.

Det blev så jättefint, öppet och ljust. Veden fick han ju såklart (Annars jäklar Henry, du som ändå pungslår oss på 3500:-/år) och den kanske han behöver om han lever i tusen år, men jag är ändå rätt säker på att han gjorde det "bara för att vara snäll". Heder åt honom.

Man kan väl inte bara döda en katt?

Bara för att hon blivit lite tjurig under den senaste tiden? Det är väl inte så vi tar hand om våra familjemedlemmar?

Elsa har varit hos oss sedan 2001. Hon har aldrig varit världens socialaste katt, utan i stället varit lite reserverad sådär som katter ibland plägar vara. Men nog har jag haft henne i knät ibland och mig har hon aldrig lyft en tass emot.

Att sedan Agnes var liten när vi skaffade henne och Tuva inte ens var född spelar säkert också in, vi har väl inte brytt oss om kattkraken så mycket som hon skulle ha behövt helt enkelt. Ibland har det gått många veckor mellan p-pillren och det är ju inte så bra om man ska ha en katt i balans.

Nu har hon blivit påhoppad av barn några gånger och bitit ifrån och för någon vecka sedan blev hon överfallen av en vuxen kvinna med dammsugare och markerade rätt rejält och plötsligt har vi hamnat i en het "vi-måste-eller-måste-inte-döda-katten-diskussion".

Jag tycker förstås att hon ska ha en andra chans. Hon ska ha mat, få lådan bytt, få sina p-piller regelbundet och bli gosad med varje dag. Då tror jag att detta kattmonster kan rehabiliteras och bli en väl fungerande kattmedlem i vår familj.

L tycker att katten bevisat sig psykiskt sjuk och behöver "the final solution". Hon har stöd av min mamma (vad nu hon har med saken att göra, snacka om ohelig allians, det var väl bara för att det var hennes väninna som gav sig på kattkraken med dammsugaren???) och eventullt också av barnen som anar att tråkiga Elsa kan bytas ut mot något annat husdjur. En hamster eller en kanin eller kanske en snällare katt.

Det här kan man ju skratta åt eller avfärda som ett löjligt familjegräl, men jag tycker faktiskt att det är jätteallvarligt. Om vi måste avliva den där stackars katten (vilket vi ju måste, i alla fall om hon skulle bita en enda människa till) så tycker jag att vi har bevisat oss som en familj som inte klarar av andra husdjur än fiskar, för en lång tid framöver.

När jag för fram mina argument får jag höra att jag skuldbelägger en hel familj för en tokig katts skull. Det kanske är så. Men tänk om det varit lillasyster som bitit någon då? Slagit till någon...

Jag blir inte klok på det här. Har väl inte kommit över avlivningen av förra katten Maja än, det som skulle bli så fint, jag som så värdigt skulle sitta med henne i knät till hennes lilla katthjärta slutat slå. Hon dog ju aldrig. Usch!!!

GI passade över Moneybrother

Jag hann lyssna igenom plattan två gånger när jag körde till stugan för att hämta förnödenheter inför helgens släktträff, den som ska gå av stapeln i Varberg, fredag till söndag, för vilken jag till och med tackat nej till en resa till Kumlas finländska vänort Sibbo. (Eller Sippoo som en kille i förvaltningen envisas med att säga. P.M.E kan det mesta här i världen, men att det finska språket är otroligt fonetiskt i sitt uttryckssätt tycks han ha missat.)

Ja ja, Varberg i alla fall. Jag ser redan fram mot matchen på lördag och inser att det kommer att vara Zlatan, Magnus och jag mot halva Jylland... Vi ska nog ge dem en match.

Moneybrother då? Lika stark som den blivit omskriven. 10/10 sisådär... GI skrev Springsteen/Clash i de medföljande anteckningarna, det är såklart inte helt fel, men jag hör en lite yngre Plura om han hade bestämt sig för att göra soulrock på engelska i stället för "Spårvagn genom ljuva livet". Elvis Costello när han var som bäst. Och så lite klockspel-orgel-Springsteen då. Sista fjärdedelen låtar är fullständigt freaking apbra. Tycker jag. Alltså.

Syster Maria av bebådelsen

Fick tag på en dvd-film med en dokumentär som tydligen gått på svt någon gång i år, "Nunnan", om en svensk kvinna, fostrad i en djupt troende katolsk familj någonstans utanför Ulricehamn, om hennes tro och hennes väg in i Nunneklostret. Fascinerande och fullständigt obegriplig, rörande och emellanåt djupt smärtsam.

Marta - eller Syster Maria av bebådelsen som var det namn hon tagit sig i klostret - talade om sitt liv som uppfyllt av kärlek och lycka. För mig såg det bara tomt och ödsligt ut. Hennes mamma bekände att hon gärna sett flera av de åtta syskonen välja nunnelivet, även om det varit "smärtsamt och en stor sorg" när Marta lämnade dem.

Minsta lillebrorsan var bara fem år när hon försvann. När han ett antal år efteråt berättade hur mycket han saknat henne och fortfarande gjorde det, då brast det lite för mig. "Men om man bara varit snäll och biktat sig ordentligt då kommer man till det eviga livet i himmelen och där kan vi ju vara tillsammans och leka hela tiden, det är mycket bättre än här..."

En familj fylld av tro, men också en familj fylld av tomhet, så uppfattade jag dem, trots att de sade sig vara fyllda av Gudskärlek.

Det finns många saker jag inte förstår här i livet, en del saker kanske man inte ens ska förstå. Hur kärlek kan manifestera sig på det sättet kommer jag nog aldrig att begripa.

Fartdårar kör för snabbt förbi skolor,

rapporterade Tvärsnytt, och det är till och med föräldrar och lärare som syndar. Inte bra.

Tur att Tvärsnytt inte var med när rektorn för en av Kumlas skolor för ett par år sedan åkte dit för fortkörning samtidigt som morgonbussarna med skolbarn vällde in. Det fanns nog ingen som inte såg förödmjukelsen.

Empatisk journalist

Kunde inte låta bli att le en aning när jag läste NA för en stund sedan. Rubriken fick mig att tro att journalisten kanske bar på liknande erfarenheter.

Kånkade förgäves på sin platta öl

En yngling i Pålsboda fick se polisen hälla ut en hel platta med öl sedan han visat sig vara underårig. Sån är lagen. Inte mycket att säga om. Hoppas han inte burit den allt för långt bara.

Jag har umgåtts med Familjen Sopranos i nio månader ungefär

Ikväll ska jag se det allra sista avsnittet i den fantastiska sagan och jag är mycket oroad. Det här kommer inte att kunna sluta väl. Allt för mycket har redan gått åt skogen.

Det är genialisk tv. Det är spänning, drama, skönhet, råhet och psykoanalys i en fantastisk blandning. Världens bästa serie, någonsin och för alltid.

Edit: Och så var allt bara svart. Tomhet.

Dovra sjöar

Måste varit 11-12 år sedan jag var där sist. Innan barnen i alla fall. I söndags åkte vi i alla fall dit och det är ju så makalöst vackert. Ronja och Birk kunde ha bott där, rumpnissarna också. Stormköket hade vi med oss och Sibyllas knäckkorv på burk och det var riktigt mysigt.