Pampas

Hästar, tango, asado med blodkorv och kött. Mycket trevligt. Mycket gott. Mycket varmt.

Sen åkte vi till Kyrkogården där Evita Peron är begravd och på kvällen gick vi på steakhouse

Mycket gott och trevligt, fast det var lite svårt med kommunikationen. Irish coffee gick inte alls. Fick en espresso med en sexa whisky. Men det gjorde ju inget.

Och lite till...

Blev så fascinerad över färgerna på husen. Coolt så det förslår. Turistigt, visst, men mysigt.

Mer La Boca

Patagonien, en höjdaröl. :)

Buenos Aires första dagen

Vi fick vänta på vårt rum och åkte till La Boca. Mycket färggrant, mycket trevligt. Goda empanadas.

Silver i skidskytte

Den såg man inte komma. En svensk junis jag aldrig hört talas om - Sebastian Samuelsson - slår alla utom Martin Fourcade, helt otippat och mycket roligt. Vid sådana tillfällen är OS kul.

Reseförberedelser

På torsdag åker vi. I helgen har jag köpt en ny rygga, hämtat pengar, tömt kameran, tvättat. Det ska bli så fantastiskt roligt och spännande. Jag längtar. Och känner mig som en miljonär.

Resebilder

Idag har jag lagt upp bild nummer 300 på mitt resebildskonto på Instagram. Gå gärna in och kika. Det kanske finns något du gillar. https://instagram.com/hakansresebilder

Altered Carbon

Ny serie på Netflix. Sciencefictiondeckare. Joel Kinnaman som stenhård deckare i Bladerunnerniljö. Mycket underhållande tre första avsnitt. Rekommenderas.

Joe och The Clash

Nu sitter jag här och är lite tagen. Jag har just sett en av de bästa rockdokumentärer jag sett i mitt liv. "The future is unwritten" - en film om Joe Strummer från The Clash. (På Netflix för er som har.)

Clash har alltid varit ett hjälteband för mig. Jag gillade Clash långt innan London Calling, minns hur jag (16) och Ylva (15) lyssnade om och om igen på "White riot" och MEST AV ALLT "Police and thieves" från den självbetitlade militärolivgröna lp:n, -79? Det var punk, det var aggressivitet, men det var också kamp och klass och allt det där som var viktigt då. Vi lyssnade och häpnade och "kan det vara så jäkla enkelt" och det var reggae och skabeats och taffliga gitarrsolon och distat och hårt det var PÅ RIKTIGT. Det var också låtar.

1983 såg jag Clash live för första och enda gången i mitt liv. US Festivalen, San Bernandinoöknen, USA. Alldeles för stort, konstigt sammanhang, men ändå en upplevelse. 

Joe och the Clash blev inte bättre efter det, men deras arv lever kvar i all rock som görs idag. Fråga Thåström, fråga Springsteen, fråga mig. 

Rekommenderar den där filmen till alla som är det minsta lilla intresserade av människor, musik, politik, omvärld. Nu kommer jag inte att sova på flera timmar för jag ska lyssna och känna mig ung och arg igen. Och glad och lycklig.

1/2 och middag på Maxim

Gunnel har gift sig och fyllt 60. Det var gott och trevligt. Jag käkade bruschetta, flamberad oxfilé med grönpepparsås, turkisk bondsallad och gratäng. Helt okej.

En kille söker jobb

Det här kan vara bland de bästa personliga brev jag någonsin fått i samband med rekrytering. Den här gången söker jag en socialpedagog. Lämplig utbildningsbakgrund kan vara socionom, beteendevetare, socialpedagog eller möjligtvis någon annan relevant akademisk bakgrund.

Inte bryr sig Frippe om det. Han har andra kvalifikationer.

"Hej, mitt namn är Frippe och jag såg att ni sökte personal till företaget! Jag tycker att det låter intressant och är intresserad utav tjänsten! Lite om mig själv, jag är en glad och possetiv kille som letar efter ett job då jag har tröttnat att sitta hemma och känner att jag måste ta tag i detta nu! Jag kan jobba vilka tider som helst men helst kvällar, kan även tänka mig och kunna jobba någon helg då o då! Så det finns inga förhinder för tider och jobba för mig, har även snart körkort!"

Nu behöver jag inte leta längre! :)

Söndag och misslyckad söndagsmiddag

Agnes och Tuva ville ha biff bourgogne. Det ville jag också. Åkte till ICA och handlade. Det fanns ingen högrev så jag fick ta grytbitar av nöt. De såg helt okej ut men det var de inte. Jag anrättade efter konstens alla regler. Såsen blev gudomlig, men köttbitarna var sega och osmakliga och rent av otrevliga trots att grytan fick puttra i över tre timmar. :( Aldrig mer Icas skitkött. Tacka vet jag Lidl. Usch vad besviken jag blev.

Skaldekonsten

Idag har vi diskuterat Bruno K Öijer i vår litteraturcirkel. Det blev vi nog inte kloka av. Men det spelar ju ingen roll. Jag ska nog återuppta min skaldkarriär. :) 

jag åker tåg 

sa en 

Balkan

jag färdas snabbt 

genom natten

jag sitter säker 

här i min stol

städerna regnar förbi och

min rutas film är blank

Film noir

är det Belgrad

är det Skopje

det är döden för muslimer

det är Srebrenica 

Mostar

det är skuld

Slivovic och salta mandlar

Jag dödade ingen

men min far dräpte tre

tusen eller två

det är skuld

någon lade rälsen

vi grävde gravar

det är plikt

vi visste inte

att vi hatade så mycket

vi visste inte

nu vet vi

aldrig 

mer 

vad kärlek är

jag åker tåg

åker

tåg

Det har gått en hel vecka sedan jag skrev något senast

Det kanske beror på att det inte finns jättemycket att skriva om, det är kallt ute, snön har fallit, ungarna är inte här, det känns rätt grått faktiskt. Funderar på min pappa och hans mående, känner att det inte är så mycket jag kan göra, nu har två av hans vänner dött på en vecka, jag tror att han känner att han håller på att bli ensam kvar. Så snurrar det till i huvudet på honom. Jobbigt läge.

I morgon blir det i alla fall bokcirkel. Bruno K. Öijer. Natten viskade Anna-Belle Lee. Tyckte det var svårt, inte att läsa men att komma på något att säga. Den rann mig lite ur händerna.

När söndagen kom var alla återsamlade

Och jag blev bjuden på lammstek med potatisgratäng och marängsviss av mina döttrar. Det kunde inte varit godare. Ryggen var krökt som en märla efter Göteborgstrippen för att hämta Agnes, men vad gjorde väl det? Gott att hon är hemma.

Pappa-oro

Den här veckan har han varit jättesnurrig. Dygnsvill, ringde mig i morse och trodde att klockan var halvtio på kvällen, glömde bort att jag fyllde, blandar ihop dagar och tider... Det känns inte bra. Jag måste se till att han får lite hjälp därhemma, någon som kommer och ser till honom varje dag. Det kanske kan hjälpa honom att hålla ihop trådarna lite. Hoppas jag.

Vad är väl en 55-årsdag?

Inte mer än en insikt om att livet går fort och att vi bör ta det tillvara alla dagar. Tack till alla som skrivit hälsningar och gratulerat. Det är visserligen en facebookalgoritm som påminner, men det är ändå fantastiskt att få så många tillrop. Det värmer.

Min pappa har inte Facebook, så han glömde bort det. Så kan det vara. Det känns ändå lite surt.

Slut på ledigheten

Lika bra det, känns bra att börja jobba igen. Det blir nästan segt att vara hemma, i alla fall om inte barnen är här.

Agnes åkte till Thailand igår. Hon ska hälsa på Hanna som jobbar på Grabbarna Grus i Phuket. Sen kommer hon hem och börjar sjuksköterskeutbildningen. Det skulle mamma ha älskat. Jag hoppas och tror att det blir jättebra för henne. Och lilla (?) Tuva har bara en termin kvar i grundskolan. Vart tar åren vägen?

Så var hockeyresan över

Det slutade med silver. Ingen skam att förlora mot Canada, men det kändes orättvist. Vi förlorade på utvisningar son bara (hemma)domarna såg. I min värld har inte Canada varit en hockeynation som lägger sig för minsta lilla tidigare, men så var det nu. Och i VM förra året. Veklingar.

Vilken jäkla pärs...

Nu är klockan tre på morgonen. Det gick vägen i alla fall, fast Slovakerna kämpade tappert och höll på att kvittera med fyra sekunder kvar. Pust.

Då var det dags igen...

Kvartsfinal i j-VM. Sverige-Slovakien. Det ska väl inte behöva ta slut i kväll/natt hoppas jag. Det är roligt med juniorhockey. Finland tycker nog inte det efter att ha torskat mot Tjeckien efter sin kvart. Emellertid slapp de ju nedflyttningsspel i år. Alltid något. Hakkapällä!

Nytt år och allt är som förr...

Man ska nog inte inbilla sig att saker och ting förändras bara för att en datumgräns passeras. Förändring kräver medvetenhet.

Gick och la mig 04.45 efter att ha sett småkronorna slå Ryssland på straffar. Det är den största anledningen till att jag är trött idag.

Ett skitår är slut

Som Tomas Andersson Wij sjunger. Det går väl inte att beskriva på något annat sätt när ens mamma försvinner fort och livet plötsligt förändras.

Det är bara att acceptera det man inte kan förändra, men det är ändå en märklig känsla.

Det hände bra saker också, absolut, resan till New York till exempel. Men på något sätt är det ändå inget som uppväger det andra.

Nu får vi hoppas på ett bättre 2018. Gott nytt till den som läser, om nu någon läser...

Var och hämtade mitt nya pass

Det tråkiga med nya pass är att de är så tomma. Det roliga med nya pass är att de inger förväntningar om nya spännande resmål. Till 15/2 går det fort. Härligt!

Det här med "gamla" vänner...

Om en vänskap överlever sju år blir den med största sannolikhet livslång sägs det. Jag är rätt övertygad om att det stämmer. Jag har några - få - stycken jag varit vän med länge. Människor man inte behöver förklara så jäkla mycket för. Människor som vet hur det är. Människor man kan ta upp en konversation med fast man påbörjade den för 20 år sen och ingen minns hur den började och vem som visste vad.

Två av dem var här och käkade ikväll. Det blir ingen namedropping. Jag vet och de vet. Men jag är tacksam. Det är så jäkla svårt att hitta nya vänner.

New day new way

Slutar vara bitter från och med idag. Livet är en märklig resa. Det är nog bara att flyta med strömmen. Jag har ändå två fina döttrar, tre katter och en lånekatt och jag har läst en jäkla massa böcker. Jag kan också skriva helt grammatiskt fel. Sån är jag. :) Ikväll börjar j-VM i hockey. Om Kumla har en skitsäsong så kanske småkronorna lyckas bättre.

12:e gången svarar han

"Nej jag hade ju glömt telefonen i sovrummet... Och förresten har jag varit så ledsen idag. Har du varit ledsen nån gång?"

"Vad menar du?"

"Tänker du på henne nån gång?"

"Ja, varje dag."

Idiot. Jag vet snart inte vad jag ska göra. Jag orkar inte starta en svart blogg med jävulstyg, jag får pysa lite här. Och skratta och le på Facebook.

Nu är jag så trött på det här.

Jag HATAR att han inte svarar när jag ringer. Jag HATAR att han inte kan tänka "jag kanske skulle höra av mig och säga tack för igår. Jag fick ju ändå mat och sprit och blev skjutsad hit och dit och jag blev ju fjäskad för till 100 %., jag kanske skulle ringa och säga något i alla fall. "

I morgon kommer han att ringa och klaga på att jag inte hört av mig. Och jag HATAR det. Gubbjävul.

Man vet aldrig hur det blir

Men det blev bra. Vi åt god mat, Lise hade fixat det mesta. Alla fick paket i år, vi var ju en färre än vanligt så det kändes rimligt. 

Jag begåvades med; örngott (handtryckt) gottkorg med ost och lokala öl, toasits, en slant från pappa, ett set med tändstickor (?), en låda att ha bredbandsmodemet i och flera festligheter.

Själv skänkte jag bort (bland annat) följande;

En av Abbas bästa sånger

får vi nu höra många gånger

Inget krångel, inga appar

Den har bara fyra knappar

Handikappmobil

En duktig och flitig nursingstudent

Behöver ju ha en lyxig present

Från spindelmannens alter ego

Kommer denna som ej är av Lego

Det är inte heller en morrisbil

Men den kan hjälpa dig med din skrivstil

Parkerpenna

Till det blivande hemmet

Får du något fint

Som fylles med vin

Men ej med absinth

Behöver läsas på Närkingska för att bli kul.

Men det var ju såklart inte det viktigaste. Det viktigaste var nog att vi fick en bra stund tillsammans, att min pappa inte hade dött som jag trodde igår kväll och att stillheten fick råda en stund. 

God jul!

Dan före dan

Det är grönt ute. Eller grått. Eller vad man nu ska säga. Nu ska skinkan griljeras. Musten mustas. Köttbullarna trillas. Prinsarna malas till korv. Mat ska vi inte behöva sakna.

God jul!

Julledig

Jag vet inte riktigt hur det känns. Har varit dassig i en hel vecka, kan vara så att det tar på det goda humöret och på julanden. Eller också är livet bara trögt emellanåt.

Det blir första julen utan mamma inser jag, det känns väl sådär, pratade med Karin och Marita om det på jobbet idag, de har ju också mist sina mammor i år. Det är tillräckligt klurigt att inse att ens mamma är borta i vardagen, men när de där speciella tillfällena kommer blir det ännu tydligare. Hon har alltid gjort revbensspjällen, Janssons, frågat mig om jag vill ha en bit skinka av henne eftersom hon köpt för stor. Hon har funnits där så länge jag minns, gett mig de där julklapparna jag längtade efter när jag var liten, fortsatt att ge så mycket hon kunnat, varit rolig att ha med vid julbordet för att hon uppskattat allting. Nä fan, det blir tomt i år. Men det får ju gå.

Nä nu...

Hmm, Tuva, vad är det jag hittar på Kumlanytt.se? Jag, kräsen? Säger inte vad jag vill ha?

Jag är inte kräsen, jag tar vad jag får. Så länge det är bra grejjer.

Jag önskar mig fotvård hos Malena Bäckström eller en byrå att ställa modemet på/i eller pilledutter till toastolarna eller hemkokt knäck eller ett presentkort på häckklippning i vår eller en fin röd tröja eller nåt annat. Fred på jorden. Men mest av allt önskar jag mig glada barn.

Vinterförkylningen slog till med all kraft

Nu har jag legat hemma sen i torsdags, och då menar jag bokstavligen legat hemma. Jag har pallrat mig ut och handlat en gång. (Idag) Annars har jag hostat och stirrat på katterna och nu håller det här på att gå mig på nerverna. Inga ungar hemma heller. Telefonledes osams med min pappa som jag ibland funderar över om han inte är dement på riktigt. Han hör saker som inte sägs. Obehagligt.

Missade dessutom att hjälpa Maud och särskolan med ukulelelektion ikväll. Och Tuvas julcellospelning. Life sucks. Men det går väl över. Hoppas jag.

I morgon ska jag försöka åka iväg. Har ett möte med en förälder som redan blivit ombokat för många gånger.

Det blev inte Jordanien...

...men väl Argentina och Chile, avresa 15/2. Buenos Aires, Pampas, Mendoza, Santiago de Chile, Valparaiso. Blodiga biffar, gott vin, en massa spännande att se hoppas jag på. Tuva ska med,men stackars (?) Agnes har ju precis börjat sjuksköterskeutbildningen då så det funkar inte. Vi får resa någonannanstans när det passar.

God asiatisk julmat på Wongs ikväll

Crispy duck gick inte av för hackor. Inte den koreanska oxfilén heller. Ingen behövde gå hungrig från bordet!

Kan det vara så att det här är nästa resmål?

Petra i Jordanien har jag velat se i så många år. Kanske kan det bli verklighet i vår? Det vore ju underbart.

Vi har blivit med fiber

Idag fick vi vårt blixtsnabba fiber installerat. Tack för det Televerket. Tänkte omedelbart ringa Bredbandsbolaget, be dem fara och flyga och säga upp det abonnemang som plågat oss med sitt icke fungerande i flera års tid. Då funkar inte deras datasystem. "Jag kan tyvärr inte registrera din uppsägning, kan du återkomma på måndag..." Bara Bredbandsbolaget kan vara så U.S.L.A. :(

Fastnade framför tv:n - orkade inget annat

Såg "min sanning" med Sara Danius. Klok kvinna. Hon har min respekt. Men vilket skitjobb hon har att reda upp i akademins trassel nu. Det kan inte vara någon höjdare.
Och i fotbollsvärlden rök det en höjdare i svenska fotbollsförbundet idag. Det tar nog aldrig slut med #metoo Bra det.

Söndagshockey

Kumla - Vik Västerås. Förlust, men en riktigt bra match. Mest oflyt att det inte blev poäng.

Icona pops dag på så mycket bättre

Inte dumt, inte dumt alls. Eller en del var ju dumt, som Eric Saade, men annat var riktigt bra. Anders Wendin sjöng nästan hjärtat ur kroppen. Jag tycker det har varit en ganska bra säsong. Detta trots att en del klagat,

Klantjag

Fick slut på medicin alldeles insåg jag. Gjorde en snabb beställning på internetapoteket, det brukar komma dagen därpå. Fast nu gjorde det inte det. Och sen blev det helg. Och jag tror inte man kan hämta ut på vanligt apotek om man lagt en beställning, i alla fall inte utan att betala en jäkla massa pengar. Jag dör väl inte av att vara utan betablockerare ett par dagar, men det känns inte riktigt bra i alla fall. Shit happens...

Novembermörkret är kompakt, både morgon och kväll

Det är den här tiden på året jag verkligen längtar "någonannanstans". Jag vet inte vart, bara bort. Kanske behöver lite lyckopiller eller nåt. Om nu det skulle hjälpa...

Det kanske bara är att inse att det är så här livet är i perioder. Jämngrått, genomtrist, kallt och blött. Antingen får man värma sig med något eller så får man frysa.

Usch vad deppigt det där lät. Men jag tror många känner ungefär likadant. När jag själv bar liten fanns ju alltid julen att längta till. När barnen var små kunde man längta tillsammans med dem. Men nu?

Årets julfest 28/11 2017?!

Känns lite konstigt att gå på julfest i November, men när arbetsgivaren bjuder tackar man såklart inte nej. Maten var jättegod och de små flickorna och pojkarna sjöng fint till förinspelade bakgrunder och glittrade ikapp. Skämten om #metoo var däremot inte ens kul någonstans. Zorry Eztrad. Slutbetyg; 2,5 av 5. Det var skämten som var skämda.

Köldrapport

Kommer hem, genomfrusen. Tappar upp ett bad. Tinar. Kollar kalendern och njuter av att inse att det INTE är någon hockey idag. Tänker på varma saker. Solen. Irish Coffee. Stark tacosås. Helvetets sjunde krets. Juli. Då kommer glassbilen körande utanför. Tutar sin fåniga melodi. Allt är förstört. Jag HATAR kyla

Den här är faktiskt riktigt bra och jag försöker...

Lyckas förstås inte jämt men...

Nu har det FORSAT snor ur näsan sen i morse klockan åtta

Det är 11,5 timme det. Det blir mycket snor. Klart, rinnande, som vatten nästan. Undrar hur mycket mer SNOR det kan finnas i min skalle. Kan det bli värre? Eller bättre? Hoppas förstås på det senare.

Agnes och Tuva och Lise har målat om Agnes rum idag. Av någon anledning ville hon byta sina mörkt cerisa väggar mot något mer neutralt. Och okej, det blev mycket finare. Det är skillnad på att vara 10 och 20 år.

Helvetes hockeylag...

Katastrofsiffror. Sju spelade hemmamatcher, en poäng. Det värsta är att det inte ens finns hopp om att det ska vända. Idag kom Kumla knappt över halva plan. Grums hade bud på fler mål än de två de gjorde. Tränar-Mattias står med armarna i kors. Spelare skickar puckar planlöst och passar fel så det sjunger om det, är tvåa in i de flesta situationer. Någon blir frustrerad och slår sönder båsdörren när Grums gör mål så vi får sitta och vänta på den ska bl lagad så att förnedringen ska fullbordas. Kanske kunde materialförstöraren ha tacklat nån i stället, det hade varit bättre. Så här illa har det inte sett ut på 15 år, inte ens på Åhlunds tid. Man måste väl i alla fall kämpa. Det är fan skamligt. #nyahungrigakumla #kumlahockey #pinsamt #fyfan #varfinnsglöden #gemigterapi #tainenpsykolog #helvetesjävlaskit

Tänk att jag har en dotter som är 20 år

Gränsen till vuxenlivet är passerad. Inte tonåring längre. Konstigt det känns. Grattis min lilla stora Agnes. Jag är så glad för dig.

Jag är inte överförtjust i fotboll

Och brukar inte applådera 0-0-matcher. Men ikväll får jag ge mig. 0-0 borta mot Italien räcker för att ta oss till VM. Det är hedervärt. Och man får konstatera att Sverige utan Zlatan klarar det som Sverige med Zlatan inte klarade. Kollektivets seger över individualismen. Grattis Sverige.

Fantastiskt fin spelning med Louise Hoffsten

Det är svårt att gå och lägga sig när hjärtat är fullt av musik och känslor. Jag har varit på en fantastisk konsert med Louise Hoffsten, en av Sveriges finaste sångerskor, låtskrivare, bluesartister, vistolkare. Hennes kropp må vara skör, men hennes röst är det inte. Den är hjärta, smärta, blues, nakenhet, känsla. Fantastiska musiker hade hon också med sig.

Man måste älska East West för deras livescen. Det är en ynnest att gång efter annan få njuta alla dessa fina artister i ett så intimt sammanhang. Ett privilegium.

Nu sitter jag och lyssnar på ”Röster ur mörkret” och inser att det är en jättefin sångsamling.

Nu ligger hon bra

Så. Stenen blev fin. Det känns okej.

När vi satt på Lill-Annas och fikade efteråt kom den gamla begravningssången till mig:

I dag ska Gunvor i jorden
Se på de dukade borden
Åh vilken glädje
Ack vilken fröjd
Å få vi int brännvin
Så få vi nog plättar
Å få vi int plättar
Så få vi nog bullar
Men det gör detsamma
Blott själen är nöjd

Man kan sjunga den och minnas med glädje. Hon gillade bullar. Och hon tyckte inte om ledsamheter.

Fattar inte hur fort åren går

Tuva tog moppekort i fredags. Varje gång hon kommer in genom dörren med skinnjacka och svart integralhjälm tror jag att det är Lisbeth Salander som hälsar på. Tuva är ju liksom fyra år... Eller var alldeles nyss i alla fall... Jaja, grattis i alla fall

I dag saknade jag mamma

Vet inte riktigt vad det var som fick mig in i den känslan, det kanske var för att jag pratade med min pappa om gravsättningen som ska bli av på onsdag. Sen tittade jag på lite bilder. Sen grät jag en skvätt.

Hon blev ju så skröplig de sista åren. Jag hade svårt att acceptera det, ville ju att hon skulle vara som hon alltid varit. Det gjorde ont i mig när hon trillade och slog sig, när människor utnyttjade henne, när hon for illa.

Jag var inte där så mycket som jag hade velat vara. Det känns inte bra. "Du kommer väl opp någe tag" sa hon ofta. Och jag gick dit, men jag skulle gått oftare. Inget att göra åt nu, men ändå. Det gnager i mig.

Agnes är på väg att lämna mig, klart hon vill bo själv, hon är 20 snart, själv flyttade jag när jag var 18. Det är förståeligt, men känns ändå svårt. Hoppas jag inte blir sittande här som pensionär, hoppas jag inte ska behöva säga "du kommer väl opp någe tag". Det älskar jag henne för mycket för.

Alias Grace

http://www.imdb.com/title/tt1034007/?ref_=nv_sr_1

Jag inbillar mig att de flesta har Netflix nuförtiden. Annars kan man ju fundera på att ha. Enormt mycket bra utbud för en hundring i månaden.

Favoritförfattaren Margaret Atwood (A handmaids tale till exempel) har skrivit boken varpå den här serien baseras. Rekommenderas varmt. En fascinerande historia, välspelad, ett feministiskt perspektiv, långsam spänning, drama. Go for it. 

För elva år sedan idag

Var jag inte 54 år, snart 55. Jag var 43 år. Jag var inte gråhårig. Jag var inte så tjock. Jag bodde på Baldergatan, hade jobbat som rektor i Stene Hardemo i fem år. Tuva var inte 15 år och på väg att ta moppekort. Hon var fyra år och hade stödhjul på cykeln. Agnes var nyss snart nio. Det var en annan tid.

För elva år sedan idag skrev jag det första inlägget i den här bloggen. Jag är lite stolt över att jag hållit liv i den så länge, trots att jag skriver mer på Facebook nuförtiden och nog har gjort det i sex-sju år.

Till slut blir det ändå nån slags berättelse om ett liv. Mitt liv. Rapsodiskt och kort, men ändå. För vad nu det är värt.

Det var iskallt och måne för elva år sedan. Det är det idag också. November är ändå november.