Jag ville inte bara sitta hemma

Och man behöver ingen med sig för att åka ut till stugan. Jag fick en jättefin kväll, ugglan hoade och månen kom upp så vacker på himlen. Det var gott att leva.

En lunch vid sjöparken

Söndagsfinbesök av Janne och Thomas från kungliga huvudstaden. Vi käkade smaklig lunch vid Goda rum. Gott att träffas.

Torsk i kvarten

Jag brukar kalla min finaste katt för FRIDOLINA ROLFÖ när jag är på mitt mest satanistiska humör. Det är ett utslag av sarkastisk humor, eftersom jag anser att FRIDOLINA ROLFÖ är ett genialiskt pinsamt namn på en schysst fotbollsspelare. Hon skulle ju lika gärna kunnat få heta ROLFOLINA FRIDÖ. FRIDOLINAS mamma och pappa måste vara kvinnohatande sadister som inte klarar att ge sin flicka ett schysst namn.

Scarface kommer även fortsättningsvis att bli kallad FRIDOLINA ROLFÖ ibland, det är hennes kors att bära. Nu har jag emellertid också bestämt att Skrållan som är en tjurig katt och inte har många rätt ska få heta CAROLINE SEGER. Doris kommer att få fotbollsnamnet NILLA FISCHER och lånekatten Frasse kommer att få heta HEDVIG LINDAHL för att han alltid är på fel plats vid fel tid.

Tjugesta

Vi skaffade det här lilla stället ute i Tjugesta 1999. Vi bodde i lägenhet, Agnes var 1 och ett halvt, vi ville ha något att åka till. Tuva fanns inte ens. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, vi åker inte hit så jätteofta längre. Men när vi väl kommer ut. Ingenstans är susandet i träden så vilsamt som här. Här får man bara vara. Tuva och jag njuter av en fin sommarkväll. Det passar bra efter en jourvecka. Jag såg just en liten rovfågel flyga över himlen. Har vi tur så kommer det några rådjur ikväll. Det enkla livet är det sköna livet ibland.

Det är inte billigt att dö

Jag antar att begravningsbyråer kan ta ut i stort sett vilka priser som helst. Som anhörig har man ingen ork eller lust att börja diskutera om vad det kostar. Betalade räkningen från Fonus idag. Mamma var såklart värd varenda krona, men det kändes ändå märkligt. 4500 för en "transportkista" fram och tillbaka till begravningen och sedan vidare för att eldas upp. Tretusen för en dödsannons. Och så vidare. Hyra av vita dukar i församlingshemmet. Begravningsklarinettist. Representant från Fonus.

Vi ska alla den vägen vandra, tjofaderittan. Bara att betala och se glad ut. En vacker dag är man själv ett kostnadskrävande lik. På min begravning ska alla bjudas på Guinness och Jameson, så den lär bli ännu dyrare.

Ska regeringen falla?

Alliansen kräver tre ministrars avgång. Det är stort politiskt käbbel.

Nu har jag gjort en egen korrekt analys av den så kallade IT-skandalen och dess konsekvenser, så nu behöver ni inte kolla mer på nyheterna på tv.

1: Det känns inte bra att okända IT-tjecker sett mitt körkortsfoto eftersom jag ser väldigt kriminell och ful ut. Jag hade tänkt byta nästa år, men nu känner jag att jag vill skynda mig.

2: Tjecker kan inte läsa Svenska eftersom Svenska innehåller vokaler, vilket inte Tjeckiskan gör. Alltså kan ingen hemlig information vara begriplig för dem. De heter saker som Vlk och Svjk.

3: Löven behöver inte avgå. Däremot kommer jag att vilja ha mitt nya körkort gratis eftersom jag anser att jag är miskrediterad av den svenska regeringen som visar gamla fula bilder av mig.

Så. Nu vet ni. Problemet löst. Alla kan sitta kvar.

I väg till jobbet i morse

Det var ju inte så farligt, bortsett från att ångesten för att försova mig nästan inte fick mig att sova alls. Lustigt hur man funkar, pyskologiskt. Skulle tro att jag somnar gott i natt.

Roade mig med lite tankegympa

Och försökte mig på en översättning på "The River". Det blev lite Plura-Feeling på det hela.

Det är ingen höjdare att begrava sin mamma

Men det blev ändå ett ljust och fint avslut. Björn Svärd pratade så fint om min mamma. Stig-Erik Nerman spelade gammal fäbodpsalm och adagiot ur Mozarts klarinettkonsert i A-dur så vackert att tårarna rann på mig. De som brydde sig om min mamma var där och det fanns många glada fina minnen. Nu känner jag mig alldeles emotionellt slut faktiskt. Men det kanske inte är så konstigt.

I gamla stan 3

Mysiga platser fanns det gott om!

I gamla stan 2

Lite food-porn. Det var så gott.

I gamla stan 1

Vi gick ut på promenad, fler bröllop den här dagen.

Så hamnade vi på bröllop

Det var ju lite extra roligt. Vi skulle bara gå in och titta i den vackra barockkyrkan.

Museum of Illusions i Vilnius

Rätt roligt ställe faktiskt. :) En stunds tidsfördriv.

På plats i Vilnius

Resan gick bra, hotellet är fint, stan är vacker, mojiton god. Det känns ok.

Hur blir man glad?

Kan man bara bestämma sig? Eller måste det till något mer? Hjälper lyckopiller? Eller kan man konsumera sig till lycka? Eller gäller det bara att härda ut?

Juni 2017

Var det den värsta månaden i mitt liv, hittills? Jag tror det faktiskt, trots att jag, som alla andra, haft min beskärda dos av illamående genom åren. En mamma som dör, förvirring, konstiga saker på jobbet, tystnader, oro. Ångest.

Nej fy fan. Nu får det väl ändå vara någon måtta.

Tuva och jag åker till Litauen på onsdag. Det ska bli så skönt att få komma bort ett tag.

På kyrkogården

Idag har vi varit på ängskyrkogården och sett ut en gravplats och en fin natursten till min mamma. Vilken vacker och vilsam plats. Det blir bra.

Skönt att ha tjejerna hemma igen

Det har varit en omtumlande vecka på många sätt och det kändes gott att få hem Agnes och Tuva idag. På något sätt blir inte tystnaden så öronbedövande när det finns fler människor i huset. De verkar i alla fall ha haft det bra på Brac. Det är ju en mysig ö.

Och nu ska de hämtas

Sitter och väntar i Täby, hoppas de är någorlunda i tid. Och välbehållna förstås.

Den här världen

Nu har jag köpt tvättmedel, blöjor och barnmat till tiggerskan vid Lidl. Man ska hjälpa i hemlandet sägs det, men hon och bebisen behövde ju hjälp här. Jävla skitvärld vi lever i när människor ska behöva sitta och förödmjuka sig så där. Det kunde varit jag som satt där om jag inte haft turen att födas i det här landet. Eller du.

Onsdagstråkigheter

Det hjälper ju inte henne, men kanske någon annan. Jag vill i alla fall veta hur IVO ser på saken.

Kört familjen till flyget

Lise fyller 50 på tisdag. De ska till Kroatien, till Sutivan på Brac, där Tuva och jag var för ett år sedan. Hoppas de får en fin vecka. Skönt för dem att komma ifrån allt ett tag. Jag önskar också att jag var på någon annan plats. På Irland skulle jag vilja vara. I Clifden, Connemara. Eller i Rathdrum, mitt ute i ingenstans.

Det börjar väl sjunka in, så smått...

"Sandberg"
"Hej det är jag."
"Jag ska bara dämpa lite på tv-n, det är veterinärerna, det är ju så bra, har du sett det?"
"Nej jag kollar ju inte på det. Ska jag ringa sen?"
"Nej jag kan se reprisen."

Så 10 minuter om ingenting och allt. Nu blir det inga såna samtal mer. Och det känns förfärligt. Alldeles för jävligt förfärligt.

"Agnes har klippt sig." "Tiggarn var tillbaka, jag gav honom 20 kronor, han vill åka hem men det är svårt med flyg." "Tuva är så snäll, hon handlade åt oss..." "Birgit har varit sjuk." "Els-Marie var här och städade idag. Hon hängde om alla gardiner." "Eivor och jag ska äta våfflor i morgon på Betania." "Sossarna var här och bjöd på fika. Stefan Svensson var här. Och Katarina."

"Du kommer nog alltid att vara sosse mamma?"

"Ja men den där Mona Sahlin tyckte jag inte om."

"Det kanske inte bara var hennes fel?"

"Nä men hon var inte bra."

Mamma, lilla mamma... Du kämpade för de små människornas rätt, hela livet. Från "tiggarn" vid ICA, till de funktionshindrade på Mossbanegatan där du jobbade i köket, till Kvarngården, överallt. Det hedrar dig, ditt minne. Jag är lärd av dig. Det är jag så tacksam för. Jag vet vad en människa är värd. Vem den än är.