Mathz, Dessan och jag var i Nikolaikyrkan ikväll.
Så här är det för mig: Tomas Andersson Wij har genom åren växt fram som en av landets finaste historieberättare och artister, med texter som känns viktiga och med en sångröst att omslutas av. Konserten i Nikolaikyrkan fyllde mig med värme och närhet och till och med en sådan förhärdad tvivlare som jag kan få en tår i ögat av att sjunga "Där får jag andas ut". Nya "Vågor" är fantastisk, liksom "Nu dör en sjöman". Och "Sturm und drang" förstås, ikväll med ett långt berättat intro om TAW:s möte med John Holm.
Så mycket bättre kommer att bli så mycket bättre i år, med Tomas med bland artisterna.
lördag, april 01, 2017
söndag, mars 26, 2017
Eftertankar
Nu är vi hemma igen, safe and sound. Varje resa jag gör får mig att inse hur fantastisk den här världen är, hur mycket det finns att se, hur många människor det finns att möta.
När jag tänker på New York - utan något längre och mer genomtänkt perspektiv - ser jag på den fantastiska mångfalden. Svarta, vita, asiater, män, kvinnor, straighta, homosexuella, tjocka, smala... Fler människor på den ytan än i hela Sverige och ändå i någon slags fredlig och ganska vänlig samexistens. Det ger mig någon slags hopp. Det går, om vi vill.
Nu ska jag ta mig en ägg och kaviarmacka och se på Homeland på SVT play. Det känns bra, det också.
tisdag, mars 21, 2017
måndag, mars 20, 2017
söndag, mars 19, 2017
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)