På väg till Vadstena

alla skolledare i Örebro ska dit och prata ledningsorganisation i två dagar. Det började inte så bra. 100 personer får inte plats i en buss. Men trekvart sena rullade vi iväg.

Då har vi tyckt till om och analyserat Modianos "Lilla smycket"

Kul att äntligen komma igång med manligt bokprat, fast boken i sanningens namn var "sådär". Det blir bättre nästa gång, då tar vi Lundell.

Tomas hade gjort god paj också. Najs.

Vilket roligt ord förresten

Frakturkaos... Jag kunde knappt inte själv se vad jag skrivit...

Frakturkaos på USÖ

Står det på Allehandas hemsida. Det kan jag förstå, för någon värre halka har jag aldrig varit med om, vad jag kan minnas i alla fall. Det är fullkomligt livsfarligt ute. Och jag vill inte bryta benet innan Indienresan.

52-åringen

Det låter nästan lite kriminellt, men det är alltså min nya identitet. Bara att rätta in sig i ledet, kamma de grå håren och försöka leva lycklig. Det borde inte vara så förbaskat svårt. Jag ska försöka i alla fall.

Tuva och Agnes gav mig fin frukost i morse. Hempressad blodapelsinjuice, äggmacka, kaffe.

Presenter fick jag också. Badankor! Kläder, ett duschdraperi med ankor på.

Vi käkade pizza och så kom mina föräldrar hit och fikade. Det gick ju bra. Budapesttårta hade tjejerna bakat. Det blev tabberas. Min pappa måste varit hungrig.

Dessutom var Anders och Linda här och käkade lammfile i fredags. Det var så trevligt. Och gott. Det tyckte vi allihop.

Bevara Blodapelsinen

Jag är inte konservativ. Jag förstår fuller väl varför chokladbollar heter chokladbollar. Jag är helt med på att Pippis pappa är kung och ingenting annat. Men nu är jag upprörd.

Något "Smarto" (???) Har kommit på att begreppet Blodapelsin inte är okej längre. Röd apelsin ska frukten heta. Hur dumt är inte det? Denna läckra lilla välsmakande söta citrusfrukt kan väl få behålla sitt namn? Det kan väl inte kränka den minsta lilla vampyr? Inte skrämma någon minderårig heller!

Om det trots allt nu är så att barn kan bli rädda för blodapelsiner så tycker jag vi kan införa åldersgräns på dem istället. 15 år kan vara lämpligt. Då får man se skräckfilm på bio och köra moped. Man får också ha sex. Man får köpa energidryck i vissa butiker. Då tycker jag också att man är mogen att förstå att en Blodapelsin är en Blodapelsin och inte någon fjompig Röd apelsin.

Den är för övrigt inte röd. Den är orange. Det är bara fruktköttet som skiftar i rött.

Om du håller med mig så skriv "Bevara Blodapelsinen" i kommentarsfältet.

Arga hälsningar

"Upprörd citrusentusiast"

Skattebetalare dessutom. Och pappa!

Hou-ah!

Jag är vaken. Det har snöat. Dags att åka till jobbet. Det ska nog bli jättebra.

Lars Lerin - min sanning...

Vilket fint program. Vilken fin människa. Vilket människoöde. Ibland är SVT väldigt bra.

Upp som en sol, ned som en pannkaka

Så kan man sammanfatta den svenska insatsen i semifinalen i juniorvm. Eller, det var nog mest pannkaka hela tiden. Ryssarna var bättre i allt. Svenskarna åkte omkring och ramlade. Vi fick i alla fall höra världens vackraste nationalsång. Alltid något.

Agnes och Tuva återvände till fadershuset. Emanuel kom också. Det var ju trevligt.

Snart slut på ledigheten. Kommer nog att ha börjajobbaångest på tisdag kväll. Men det får jag ta då.

Är det möjligt att komma tillbaka till den gamla ordningen?

Skriva lite oftare helt enkelt? Prioritera blogg framför FB?

Kanske. Borde inte vara så svårt. Vi får se.

I dag skulle jag ha haft Anders och Linda på besök. Av det blev intet. Anders var magsjuk. Det kändes trist eftersom jag längtat efter lite vuxensällskap, men vad ska man göra? Försöka igen på fredag. :) då är han nog frisk igen.

Det här med att vara 52 år (mycket snart) och leva ensam... För det mesta går det bra. Jag är nog lite av en enstöring. Jag tycker om att gå och skrota och prata med katterna. Ungarna är här varannan vecka. Men det är klart att jag känner mig ensam ibland. Jag får inga inbjudningar längre. Vill jag ha sällskap så är det jag som måste fixa det. Och det är väl okej. Antar jag.

Det gick vägen

Nu är jag nöjd. Ryssland i semi kan gå hur som helst, men Finnarna är besegrade!

23:00 fredag

Kvartsfinal JVM. Sverige-Finland. 4-3 till Sverige med 12 minuter kvar. Det är oliiiidligt spännande. Nu åker väl en svensk ut också.

1/1 - rent hus, nytt år, nya möjligheter - eller en stilla fortsättning på vardagslunken...

Gott nytt år kära läsare. Jag tror inte världen kommer att förändras särskilt mycket bara för att vi vänt blad i vår kalender, men det kan ändå vara skönt att göra delbokslut ibland. 2014 var ett mycket bättre år för mig än 2013. De kroppsliga krämporna möjligtvis undantagna.

Byta jobb blev en friskfaktor. Att komma utomlands ett par gånger en annan. Det var en lång het sommar. Jag har två fina barn som jag spenderat mycket tid med. Jag har musicerat lite grann i alla fall. Lärt känna lite nya människor. Det var ett okej år.

2014 - en bild i månaden...

Jag måste fundera på hur jag ska sammanfatta 2014 i ord.  Med hjälp av "En bild i månaden" skulle det kunna se ut så här:

Januari: Dominikanska Republiken. En bra resa. Att få se valarna var fantastiskt!

Februari: Jag slutade jobba i Kumla och började ett nytt jobb i Brickebacken. Det var det bästa jag kunnat göra. Tack för att jag äntligen tog mig ifrån min gamla arbetsgivare. 26 år var minst sex för många.

Mars: Jag fick jätteischias och blev liggande på soffan i flera veckor. Fick se lilla Scarface komma in med sitt första riktiga byte.

 

April: Tog med min pappa och Tuva på Björn-Afzelius-konsert i Växthuset. Det var fint.

 

Maj: Min mamma hamnade på intensiven och det var lite krisigt ett tag. Men det ordnade upp sig. Det roligaste som hände: Tom Bombadills återförening på Biblioteket.

Juni: Fina dagar i stugan.

Juli: Fina VARMA dagar i Lettland och i Riga.

Augusti: Eldkvarn gjorde en toppenspelning vid Sjöslaget. Plura var i toppform. Det spelades massor med hits. Tuva och jag diggade.

September: Läskigheter på altanen. Men jag var modig. ;)

Oktober: Besök av gamla goda vänner. Det var så roligt att träffa Hasse och Tina.

November: Dylanmässa i Johanneskyrkan. Johan, Agnes och jag spelade och det lät bra. Riktigt bra.

December: Kan inte släppa att det var så jäkla svårt att söka visum till Indien... Men nu är det gjort. Vi har fått sms från ambassaden. De behandlar vår ansökningar för fullt. :)

Det blir ett litet nyårsfirande

Tuva och jag "bara". Man har inte så många vänner att fira med nuförtiden inser jag. Och de jag har är på annat håll. Men det blir bra. Vi har bokat mat från Indigo. Sen får vi njuta av varandras sällskap. Agnes ska på fest.

Nu har jag varit ute och promenerat tre dagar i rad

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, för det gör ont i foten och i knät. Men jag behöver verkligen röra på mig. Så just nu tycker jag att det är bra. :)

Tänk att man kan bli så nervös för att inte vakna att man inte kan sova

Uppe i ottan i morse, efter två tre timmars sömn på sin höjd. Skulle till vårdcentralen och ta prover. Ville inte för mitt liv missa det. Det skulle vara så skönt om jag kunde få lite hjälp nu. Jag är så trött på att ha ont i alla leder och knappt kunna ta mig runt i tillvaron. Jag vet ju att jag inte är tjugofem längre, men en riktig promenad vill jag i alla fall kunna ta. Det blir så dåliga cirklar annars. Nå, vi får se vad det blir. Eller inte blir. Stucken blev jag i alla fall, av snälla syster Susanne.

Ett par hockeymatcher även idag

Kumla-Lindlöven live. 4-2 till Kumla. Det var inte alls rättvist. Men vad gjorde väl det? :) Blott intet.

Sverige-Danmark i junior-VM. 5-1. Det blev inte ens spännande.

Agnes lagade mat. Supergod gratäng. Hon har det i blodet. Efter sin far. :)

Ledigheten är räddad. Junior-VM är igång

Sverige håller på och spöar tjeckerna i detta nu. Kul. Fast det är lite virrigt. Men det är väl som det ska kanske.

En trevlig annandag

I morgon är en annan dag. Men idag var en annandag. Vi käkade frukost tillsammans. Det hör inte till vanligheterna nuförtiden. Tyvärr. Det blir så när barnen blir äldre tror jag, och när man har lov och lite olika gåupptider. Men idag gick det i alla fall vägen.

Skinkmacka orkade ingen med, men lite ägg och kaviar smakade fint.

På eftermiddagen åkte vi in till Örebro. Flickorna ville ju på mellandagsrea. Jag körde gärna in dem, men hem fick de ta bussen. Det tror jag var bäst för alla parter. :)

Vi käkade på Jensens. Letade efter en indisk restaurang på norr. Hittade den, men den var förstås inte öppen. Synd, för vi hade tänkt börja träna lite. Men Jensens gick också bra.

Det stora vemodet rullade in

Nej men det här går ju inte. Här sitter jag, rödgråten.  Alldeles svullen under ögonen. Ensam på julaftons kväll. Det är så jobbigt.

Inte att vara ensam. Jag har haft sällskap så det räcker. Agnes, Tuva, Lise, mina föräldrar, Dante. God mat åt vi också.

Det är inte det. Det är "Call the midwiwes" julspecial  på Netflix. Helt outhärdlig att se. En olycklig tonåring som måste överge sin bebis. En vanvårdad gammal tant som förlorat alla sina barn när hon var i spinnhuset men inte förstått det utan letar efter dem. Elände och fattigdom och loppor och löss. Ett julspel som håller på att gå åt skogen. Så reder Syster Lee och de andra barnmorskorna och nunnorna ut alltihop. Happy ending. Då gråter jag för det.

Det är som summan av alla Lassiefilmer, Barnen från Frostmofjället och "Gamle Yeller" ihop. Plus Rännstensungar, Heidi och "Förr eller senare exploderar jag". I taket lyser stjärnorna. Jag saknar dig. Rubbet.

Det är för mycket känslor. Det är så satans fint. BBC, vad gör ni med en gammal man?

Från mig alla (jag och garagebandet) till er alla:

En riktigt god jul!

Julledigheten är här. Men den kom med sorgligheter

I går ett besked om att en människa jag känt och brytt mig om inte orkat leva längre. I dag ett besked om att en kollega jag mötte så sent som för en vecka sedan och pratade länge om Sri Lanka med, fallit livlös ner under avslutningen med sin personal. Hennes liv stod inte att rädda. Hon ville åka tillbaka till Sri Lanka och hon ville ha mina råd om bra platser att besöka. Nu blev det inte så.

Livet är så mycket skörare än vi någonsin kan tro. Ta hand om er. Så gott det går.

Musikesteterna hade julshow i Hallsberg

Mycket vackert. Mycket fint. Mycket professionellt. Pappan grät. Men inte bara när hans dotter sjöng. Allt var bra. Middagen innan hade säkert också varit bra om huvudrätten bara inte bestått av fisk. Jag blev lite kinkig och fick äta en potatismuffin bara. Men jag fick efterrätt ändå. :)

Årets stråkensembleavslutning hölls i Bielkemässen

i stället för i kyrkan. Jag vet inte om jag tyckte det var något lyft precis. Men tindrade gjorde de ju, violinisterna och cellisterna. Som vanligt. :)

Katterna hade klättrat sönder den gamla granen

Så det fanns inte mycket att välja på. Iväg till stormarknaden för inköp av ny gran. Nya kulor också för den delen. Och belysning.

En trådlös skrivare fick vi också med oss hem. Sicken shoppingdag.

Det är ju bara jul en gång om året. Får väl trösta mig med det. :)

Jag älskar Jill Johnson

Hon är bara så cool. Och jagälskarmusikenkonceptet är också kanon. I kväll funkade det, fast det var rörigare än någonsin.

5 dagar kvar till julledigheten! :)

Tack för att ni finns SVT och Kunskapskanalen

Riktigt fina program ikväll. Ett om Pompeji och vad som (nog) egentligen hände och ett om Australien. Gratis är gott men tv-licens är prisvärt.

Lucia närmar sig och jag är inte alls orolig

Tiderna förändras... När jag var "liten" för så där 35 år sedan var Lucia alla föräldrars skräckhelg. Fylla och elände och barn som kunde frysa ihjäl lite varstans. Det är bättre nu. Ungdomar är bättre nu. Klimatförändringarna är inte bara av ondo heller.

Gick en runda idag

Måste ju få fart på benen innan vi åker till Indien. Lite ont i fötterna har jag. Men det får gå.

Igår var jag ute på Libanesiska restaurangen Meza med medarbetarna. Mums vad gott det var. De där filodegsinbakade ostrullarna. Ljuvliga. Lammracksen. Ljuvliga. Ska ta med Agnes och Tuva dit.

Denna dagen ett liv...

Chefsträff på Conventum mellan åtta och tolv. Stort. Lite för stort. Men Örebro är ju en stor kommun så. Vi fick ett linjetal av Lena Baastad och visioner av kommundirektör Isling.

Iväg till Previa för rehabträff sedan. Intressant möte med en läkare jag bara stött på i telefon förut. Det var ganska avmätt stämning i rummet. Jag fick medla lite.

Så upp till kontoret där Susanne bett mig vara "bodyguard" när hon skulle tala med upprörd förälder. Det gick bra.

Men fy så trött jag var när jag kom hem. Bara nio dagar kvar till julledighet nu.

Klockan är elva och det är söndag

Himlen är grå därute. Grå och dyster. Jag brukar inte längta efter snö, men nu är jag trött på det här gråa murriga.

Jag ska försöka tvätta lite, och ikväll är det dags för Tuvas dansuppvisning. Det brukar ju vara trevligt.

All I want for christmas is...

...rest. Tror jag. Det känns så i alla fall. Kanske lite god mat också. Och trevligt sällskap. Vi får se vad det blir av alla dessa önskningar. Någon av dem kanske ändå slår in. Det där med klappar kan jag nog nästan vara utan.

I dag var det kallt och mörkt när jag åkte och kallt och mörkt när jag kom hem. Så är det i Sverige i December...

Så gick en första advent...

Vad hände idag då? Inte så mycket. Vi vaknade till och plockade fram adventssakerna och åt frukost i skenet av det första ljuset.

Agnes och Tuva åkte med sin mor till Marieberg. Jag plockade lite i ordning.

Så bakades det pepparkakor hemma hos min mamma och pappa. De blev så vackra med all sin "klasym" som Agnes brukade säga när hon var liten. ;) Pizza käkade vi.

Avslutade kvällen med de två sista avsnitten av Vikings, säsong två. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den där serien. Den har ett visst underhållningsvärde i alla fall. Tre och en halv blodörn av fem.

Första advent

det närmar sig... Julledigheten är bara tre veckor bort. Och idag ska första ljuset tändas. Härligt!

Det kom ett brev från "Rolfs flyg & Buss" idag

Dags att skicka in visumansökningar till Indien. Det var lite krångligare än jag trott faktiskt. Och dyrare. 700 kronor var... Nå, de ska väl ha in en slant till statskassan antar jag. Det kan vi väl bidra med...

Det kröp i alla fall lite närmare. Mindre än tre månader kvar nu. :)

Bara förluster - det var väl som det skulle kanske

Kumla fick stryk av Vimmerby och chansen att få spela i allettan försvann. Det kanske var för mycket att hoppas på från början. Tycker ändå att Kumla gjort en bra säsong så här långt och om Lejdborg fortsätter som tränare så kan det bli bra nästa år...

Malmö fick stryk av Juventus och missade chansen till fortsatt spel i Champions League. Inte heller så mycket att säga om. De hade inte flyt med domsluten och Juventus ska naturligtvis vara ett mycket bättre lag.

Sånt är livet på en pinne.

Måndag och hackhosta

Jaja, det tycks varken bli bättre eller sämre. Bara att leva med det.

Idag har jag i alla fall varit på fotvård. Det var tokskönt. Naglarna är filade, hälarna likaså. Dessutom insmetade i alolja??? Tror jag det var. I vilket fall som helst var det skönt för mina små (47:or) fossingar.

Utvecklingssamtal för Agnes var det också. Det hade jag förträngt. Men vi hann...

Nu ni, förbaskade äpplen...

Nu ska ni få er en match igen. Jag ger mig inte. Det är bara det att ni är så förskräckligt många...

Jag tänker att tjejerna kan lägga dem i säckar om jag krattar ihop dem. Får se vad de tycker om det.

Hunger Games 3 - Mockingjay - några korta tankar

Jag tyckte om filmen, får väl ändå lov att säga det först. Men de yngre biobesökarna tappade man kanske. Tuva var måttligt imponerad. Någon "proffstyckare" skrev att det här blev en lång uppladdning inför sista delen. Så var det nog.

Jennifer Lawrence var strålande dock. Hon är magisk den tjejen. Det är såklart hon som bär den här filmserien, även om det finns fler goda skådespelarinsatser. Philip Seymour Hoffman (R.I.P) såklart. Woody Harrelson, Julianne Moore.

Jomen det var helt okej. Men jag kände mig ändå inte upprymd när jag gick ut från bion.

I krig finns inga vinnare. Det kanske är så enkelt.

Bara att vänta in sista delen. Den blir inte särskilt mycket muntrare. Men säkerligen mer actionfylld.

Vi spelade i Johanneskyrkan i söndags

Det blev riktigt lyckat. Vi kunde låtarna hyfsat, det var "hyfsat" mycket folk där, det vi gjorde blev uppskattat. En bra kväll! Bara Dylanlåtar.

 

 

17 år sedan Agnes föddes och jag blev förälder

jag var så rädd innan. Visste inte om jag fixade det, om jag skulle kunna bli en bra pappa. Ingen lyckas jämt, men jag har gjort så gott jag kunnat.

Agnes och Tuva är de två bästa "saker" som har hänt mig.

Fot och benont

Suck.

Jag fick ju någon slags svar på datortomografin till slut. Där såg man att jag hade trånga kanaler i ryggen och att det kunde vara det som gjorde att nerver hamnade i kläm.

Nu har det nog hamnat en där. Öm och avdomnad i halva benet och foten. Svårt att gå utan att halta. Ont gör det också.

Fick remiss till ortopeden. Brev hem igår. "Vi kan inte uppfylla vårdgarantin. Beräknad väntetid 6-9 månader".

Det finns såklart många som har det värre, men det är inte så kul att ha ont. Man blir lite folkilsken.

Fars dag

Det kan man ju både ha och mista. Men jag ska i alla fall åka upp till min pappa med en rulle snus. Agnes och Tuva kommer också dit. De har bakat lingonpaj. Sen blir det Kumla-Tranås. En riktig sexpoängsmatch.

God morgon världen

Lördag i november. Gråkallt. Lätt dystert. Uthärdbart.

Jag vaknade lite för tidigt för att känna mig utsövd. Så är det att vara 52 när prostatan pickar på. Men eljest finns inget att klaga på.

Vi får se vad helgen har att bjuda. Det är fars dag i morgon. Och en hockeymatch. Det behöver tvättas lite. Känns skönt att kraven inte är större än så.

Nu har vi repat två gånger inför Dylan-mässan

Och bitvis låter det riktigt bra. "Där anar jag din hand" är alldeles ny på repertoaren. En riktigt fin bit. Nästan så man blir lite religiös. Eller... Nah, kanske inte... "Oh sister" har jag själv översatt till "Åh syster". Det funkar.

Missa oss inte. 16/11, 18.00. Johanneskyrkan.

Vad gör man en lördag i November?

Jo man vaknar sent, äter äggfrukost, ser välkommen till Pleasantville med sin yngsta dotter, åker och handlar, lagar entrocote med rotfruktsgratäng, hämtar sin äldsta dotter i Fjugesta, ser på "Så mycket bättre". Det är väl det man gör, ungefär.

Behöver det vara så mycket mer? Jag tycker att de här månaderna fram till jul mest bara är mörker, fukt och väntan på bättre tider. Men man kan ju ha rätt mysigt i alla fall.

En blogg fyller år.

Åtta år till och med. Den har varit yngre, spänstigare och mer livaktig, men den lever och rör på sig emellanåt. Åtta år är trots allt en ganska lång tid. Jag var 44 år då. Rena ungdomen. :) Det kanske man inte kan säga om dagens 52-åring. Men jag lever och rör på mig emellanåt.

Det är ändå rätt häftigt att ha med sig åtta år av sitt liv i nedtecknad form. Jag märker att jag går tillbaka och tittar emellanåt, påminner mig om vad som hände när - och hur det kändes.

En skön dag

Jag hämtade tjejerna hos Lise vid tolv och körde Tuva och hennes kompis till Hallsberg där de skulle höstlovsbada. Agnes och jag tog en tur till Sköllersta för att köpa korv. Korv blev det, men den beryktade knäppkorven lös med sin frånvaro. Har jag väl aldrig varit med om förut. Men det fanns ju annat smått och gott.

Upp till mina föräldrar sen och så åt vi lunch på New Tokyo. Alldeles för sent. Det var slut på nästan allt och det som låg där i botten på trågen var fruktansvärt ofräscht. Det misstaget ska vi inte göra om.

Tuva kom hem med tåget och så var det Agnes som skulle köras till en kompis. Så käkade Tuva och jag lite ost och kallskuret och hade det rätt trevligt tillsammans. Nu vet vi vem som vann "Hela Sverige bakar".

Tio över tolv

Och jag ska vara hemma i morgon. Det känns så vilsamt. Lyxigt rentav. Skoskav. Visste ni att man tror att Mozart led av Tourettes syndrom? Palindrom. Inkråm. Därav drillarna i hans arior säger man. Pitt. Säger Lars Ekborg, Riddarborg. Tomas Borg. Hjärtesorg. Papapapageno. :)

Idag var jag på USÖ

Och kollade upp mina sömnvanor. :) Kände mig riktigt glad när jag gick därifrån. För tre och ett halvt år sedan hade jag upp till 60 registrerade sömnstörningar i MINUTEN. Tror fasen att hjärtat tog stryk då. Sista året har jag haft ett snitt på 2,5. Det är helt normalt. Genomsnittlig sömn per natt: 6,5 timme. Det klarar jag mig bra på. Blodtryck och annat var också helt okej. Snacka om ökad livskvalitet. :)

Fast snarkat har jag ju aldrig gjort. Om jag får säga det själv. Men det får jag väl inte.

Gone girl - David Fincher

såg vi i går kväll. En bra film, lätt olustig, i sann Finchersk anda. 4 psykopater av 5. Och det är en speciell känsla att se film på bio.

Det går bra för Kumla i hockeyettan

Så pass bra att laget ligger på den sista allettanplatsen när halva serien är gjord. Det är kul. Det är kul att inte bara inkassera förluster, för så har det känts de sista säsongerna. Nu önskar jag bara laget lite mer publik på hemmamatcherna också. Det är de värda.

Esteterna hade öppet hus på Alleskolan.

Agnes och hennes kompisar spelade. Tuva och jag var där och kollade. Det lät jättebra.

Hasse och Tina har varit här

Det var flera flera år sen vi sågs och det var alldeles för länge sen insåg jag. Vi hade mycket att prata om så det blev en sen natt. En sen och trevlig natt. :) Jag fick ett Citronträd i värdinnegåva. Det var inte så stort. Men det kan bli. Om jag tar bra hand om det. Ett vårdträd.

 

Jag har verkligen ruttnat på det här med bloggande

Jag inser att det är så och det gör mig lite sur. Det är ju inte så jäkla svårt egentligen...Några rader ibland bara, en bild eller två. En baggis... Det är bara det att både orden och bilderna hamnar på Facebook istället. Där får man ju till och med svar emellanåt.

Nå, skam den som ger sig...

Den här veckan ska det bara bli tre dagars jobb har jag tänkt mig. Sen ska jag vara lite välförtjänt (?) höstlovsledig. Det ska bli skönt. Den här hösten har inte många lediga dagar annars. Å andra sidan är det snart jul och då blir det ju riktigt härligt långledigt. :)

varför finns det inga stora kvinnliga konstnärsskap?

Agnes kommer hem med läxor vars innehåll jag nog skulle trott var på högskolenivå allra minst om jag inte vetat om att hon går i tvåan på gymnasiet. En skitkrånglig sociologisk essä om kvinnligt konstnärsskap. Vi försökte analysera den ihop, men jag vet inte om hon blev så mycket klokare av det. Jag begrep knappt inte vad jag läste. Och då har jag i alla fall 20 poäng i sociologi...

Jaja. Tiderna förändras. Och kravnivåerna.

Svaret på frågan: att det är en dum och omöjlig fråga.

Alldeles utmattad ligger jag i sängen i Ånnaboda.

först var det arbetsplatsträff med chefen på morgonen. Sen bar det av till Ånnaboda för chefsintroduktion för Örebroare. Den höll på lite för länge för att min hjärna skulle kunna orka med. Det framförde jag till kursledningen.

God mat på kvällen sedan. Oxfilé på lavasten. Black rock kallade de det för. Goda tillbehör. Och nu, dags för bingen.

Och plötsligt är det höst

Riktig höst. Löven rasar från träden. Det regnar. Det blåser. Det är mörkt på mornarna. Det är rätt mysigt. Faktiskt.

Vi var i Hallsberg och fixade nytt pass åt Tuva innan hennes dansträning idag. Därmed har jag uppfyllt alla mina utlovade födelsedagsplikter mot henne. Hon hade växt 32 centimeter på de fyra och ett halvt år som gått sedan det förra passet. Hon såg inte ut som ett U-barn den här gången. Och hon grät inte av besvikelse över sin namnteckning. Bra det.

The Giver

En underhållande film tyckte jag. Lite Hunger games, lite Divergent. En förändrad framtid där människorna är "lika" och inte känner. En förändrad framtid som kanske behöver förändras.

4 plastcyklar av 5. Sevärd. Meryl Streep och Jeff Bridges är med. Och Alexander Skarsgård.

Jag trodde inte det var sant först

Jag trodde jag hade haft min beskärda del av vattenskador och mögelhus när jag lämnade Kumla Kommun och Trädgården, men historien upprepar sig. Nu är det Bollens förskola vi ska rymma ut, lite halvakut sådär.

Det är tur att jag har optimistiska och goda medarbetare, för det är inget enkelt logistiskt projekt.