Mina fina barn 2 - Agnes skolavslutning...

Den hade jag aldrig fått vara med på förut. Har ju alltid själv varit på skolavslutning med Stene, åkt som en galning men aldrig hunnit i tid.... Extra roligt att få se alltså. Och alla var så fina.

Mina fina barn 1 - Tuvas skolavslutning...

Den hade jag aldrig fått vara med på förut. Har ju alltid själv varit på skolavslutning med Stene, åkt som en galning men aldrig hunnit i tid.... Extra roligt att få se alltså. Och alla var så fina.

Veckouppdatering

Heter det ju när man slarvat med bloggandet... Det var nog mera facebookaktiviteter för mig under veckan som gick. Så kan det bli ibland...

Vi sov över ute i stugan nationaldagen och det var hur mysigt som helst. Ungarna badade, Manne fick igång gräsklipparen, vi spelade kort, grillade.

På lördagen-söndagen hade jag besök av makarna Olsson/Hoffman och av Johan och Katarina. Det blev ett härligt dygn. Timman var sen - eller tidig, hur man väljer att se det - när de åkte hem. Vi åt och drack och lirade så jag trodde polisen skulle komma. Men det gjorde hen inte.

Så blev nog Doris på smällen igen och nu är det dags för "fixning" omedelbart.

I tisdags var det sedan avslutningsrevy för min lilla Agnes som ger sig till att sluta grundskolan.  Sanslöst! Hennes syssling Alexander svarade för en riktig "Brasses enmansshow" men Agnes och Wilma fick till ett par schyssta bitchclaps också.

Mmm, var det det hela? Sannolikt inte men...

Celloavslutning och blomplantering

Dagens "efterjobbetövningar". Agnes planterade blommorna ska jag väl erkänna, men vi valde dem tillsammans. Manne klippte gräset.

Tuva excellerade i cellospel på sin terminsavslutning, "nu grönskar det" gick hur fint som helst. Fast lite surt var det ändå att hon ballade ur "av längtan till dig" som var den melodi hon egentligen skulle spela. Hon vägrade helt enkelt. Kunde den inte sa hon. Och det var synd för det var minsann gott om andra cellospelare som inte heller kunde sina låtar, men som glatt spelade ändå, så hon hade definitivt inte gjort bort sig.

Nå, är man perfektionist så är man. Hon kanske har det efter far sin. Eller inte.

En händelserik helg i någon mån

Vaknade i fredags morse av att det pep från källaren - gick ner och letade och hittade tre kattungar i en kartong, en levande och två döda. Ingen kattmamma där däremot. Funderade på om det kunde varit så att bägge katterna fött samtidigt... Så var det ju inte, det var Doris ungar och för henne hade inte modersinstinkten tickat igång. Hittade Skrållan i Tuvas garderob med fyra ungar, två röda och två svarta med diverse "fläckar".

Fick så småningom lägga in den lilla övergivna till Skrållan och se, det gick bra!

På lördagen for vi ut till stugan. Härligt med en övernattning!

Och SNART! är det semester!

Trevlig avslutning på flängig dag...

Landade härhemma för en timme sen, efter en sån där dag som nnehöll precis allt och kanske ingenting...

Jobbet är som det är, inte mycket att skriva om här just nu. Men sen var det till apoteket och hämta medicin till mamma, så skulle pappa hämtas för vidare transport till Agnes fiolavslutning, så kompades det lite där och lyssnades lite också, sen in med Arne i bilen igen och snabb hemtransport av honom, sedan in och handla blomma till en blivande pensionär, sedan hämta gitarr och ta sig till "goda rum" där sommaravslutning och pensionsavtackning väntade. Det var trevligt. Men nu är jag trött.

Jamen jag fick ju gräset klippt i alla fall

På dryga två laddningar av batteriet. Det blev så fint så! Var dessutom hos min mamma och gratulerade på mors dag, tvättade två maskiner, vattnade blommor, diskade, såg något avsnitt av "the Borgias". Snart är det semester!

En välkommen helg!

Jag var svintrött igår kväll, satt och halvsomnade till Let´s dance. Roligare än så blev det inte. Idag är det i alla fall fint väder ute. Jag har suttit på altanen och njutit av den lagoma värmen och läst sista delen av Dick Harrissons "Slaveri". Egentligen vet jag inte varför, för så himla rolig var den inte, men man ska ju avsluta det man påbörjat.

Tuva tittade in tio sekunder och Agnes och Manne kom förbi en lite längre stund. Nu ska det bli revbensspjäll och färskpotatis. Det går nog ner.

Katterna blir bara fetare och fetare och jag vet inte hur jag ska klara av två kullar kattungar här hemma. Helvete!

Tisdagsröj i timmerkojan...

Det var verkligen dags att städa av lite härhemma. Så det gjorde vi. Tuva kämpade frenetiskt för att hålla sig undan men lyckades inte riktigt utan fick ta sig en svängom med snabeldraken. Lustigt det är, det kostar henne dubbelt så mycket kraft att sura över det faktum att hon måste hjälpa till som att verkligen göra det. Varje gång. Jag är en hård fader, anser hon då i alla fall. Fast jag tycker det är självklart att vi hjälps åt. Nå, det blev lite renare och vi somnade inte osams.

Vi blev världsmästare - och så blev det måndag...

Så fort kan det gå när det ska sammanfattas... Det var en fin triumf och en bra match och idag har jag bara talat, talat, talat. Känns det som. Lyssnat lite också förstås. Det är inte utan att man börjar längta lite efter semester nu.

Lite hockey, lite mode,lite mello (gäsp)

Sverige är i VM-final efter att ha gjort en fullgod insats mot de Finska lejonen. 3-0 är oantastliga siffror. Mäktig vändning detta nedsablade lag gjort, man får nog prata om en Sedineffekt faktiskt. Det var spännande, fast inte lika mycket raffel som mot Canada (tack och lov!). Och i morgon väntar Schweiz, årets sensationer. Det blir ingen lätt match, det kan jag lova.

Mellon sen, en storslagen föreställning med ett knippe halvbra (halvdåliga) låtar. Petra Mede gjorde grande sucess i Jean-Paul Gaultier-kreationer, Robin gjorde nog så gott han kunde men var för liten i sammanhanget. Danmark vann med en inte allt för märklig etno-pop-dänga. Själv tror jag till slut att jag gillade Island bäst, den låten växte verkligen live.

Eljest har ungdomarna klippt gräs och så har vi grillat i en sedan igår nyinköpt grill. Vår familj har aldrig klarat av att vårda sina grillar, så vart tredje år eller så är det dags att köpa ny. Därför kommer heller aldrig någon "fingrill" till detta hushåll.

Lite hockey, lite mello, lite mode. (Gäsp!)

Zappade förstrött mellan Sverige-Danmark och mellosemin. Hade svårt att bestämma mig för vilket som var mest ointressant... Hockeyn tror jag. Eller mellon?

I dag har i alla fall en ny klänningsmodell sett världens ljus. Muskortkort! Tack för det Vitryssland. Och Serbiens klänningar gick inte heller av för hackor. Fyndade på myrornas barnavdelning, 80-talsunderavdelningen? Tänk att få se bröderna Sedin i varsin sådan...

Hemlock Grove

Jag såg sista avsnittet av serien ikväll, riktigt bra tv tycker jag, fast jag är inte riktigt säker på vad det är jag tittat på. True blood möter Twin peaks kanske, med lite Hostel-splatter här och var. Bill Skarsgård var i alla fall bra. Kanske förstår jag bättre när säsong två kommer... 4 vampyrlöständer av 5. Och Netflix är prisvärt.

Tänk vad åren går - idag fyller min mamma 76...

Vi ska dit och räcka över en blomsterkvast sen - och få en bit smörgåstårta tror jag. Det blir ju bra.

Det är en fin dag idag, nitton grader varmt och vindstilla. Jag har plockat fram shortsen från garderoben. Hoppas jag får ha dem länge nu, gärna ända in i september...

Jag är i (pollen)chock

Det kan jag lugnt konstatera efter dagen och gårdagen. Prövar med allt från Clarityn till Livostin, men det hjälper liksom inte alls... Näsan snörvlar, halsen piper, ögonen vattnas. I kväll kom det i alla fall lite regn, det binder väl en del hoppas jag...

Märklig vecka den här annars också. Besked om att chefen fått silkessnöret i måndags. Det kan man ju tycka många (olika) saker om i och för sig. Det jag reagerar på är väl mest sättet det görs på, jag tycker det är lite osmakligt faktiskt. Det räcker liksom inte med att inte förlänga förordnandet utan man måste skicka in en konsult också, innan hon slutat ens en gång. Det känns osnyggt. Och vad som är problemet med organisationen har jag redan berättat, för över ett år sen. För splittrat, för mycket medarbetare, för många geografiska ställen. Det är klart att man inte kan vara särskilt närvarande då. Det kan ju vemsomhelst begripa.

Och Sverige i hockey-vm, fågel eller fisk? Det kanske morgondagens match mot Canada får utvisa, 5-1 mot Norge i kväll i alla fall.

Trevlig dansuppvisning i Hallsberg

förgyllde den här söndagen. Alla var så duktiga, fast Tuva var så klart duktigastast. För mig.

Eljest? En tur till Fjugesta för att hämta Agnes. Och en sväng till Elgiganten för införskaffande av liten högtalare till Apple-tvn.

Dagen efter kvällen före...

Vårt möte med Springsteen...

Det var ett överväldigande möte, tyckte jag i alla fall. Agnes var så klart inte lika imponerad, men så har hon heller inte följt "the Boss" i 35 år eller så. Fast hon tyckte det var bra i alla fall.

Vi tog bilen till "mr Chip hotel" i Kista, stuvade in väskorna och tog en taxi till Friends arena. Konsertstart vid 8, sedan fullt ös i tre timmar, många höjdpunkter vill jag lova, kanske mest otroligt av allt att han körde igenom hela "Born to run"-plattan i sekvens, som "en gåva till det Sverige som följt honom sedan 1975". Det var många ståpälstillfällen vill jag lova.

Friends var mäktigt och stort, det är en stadion som tar 55.000 människor. Men jag såg hyfsat bra hela tiden och Agnes såg lite bättre när vi gick bakåt och det blev mindre trångt.

 

Inte slog det väl Johanneshov 1981, det gör nog inget, men i paritet med Ullevi 85 var det definitivt. En kväll att minnas.

Också för hemfärden, när vi hamnade i ett lämmeltåg av människor som skulle mot pendeltåget och inte visste vart vi gick. Lämmeltåget hamnade i bergsbestigningar i lera och vi trodde aldrig vi skulle ta oss tillbaka till hotellet. Vid ett var vi tillbaka, lagom sent för att ha hunnit bli osams om vem som kunde fråga efter taxi och lagom sent för att ha hunnit få en p-bot vid hotellet.

Nå, det var det värt. Fast onödigt.

Hemfärd efter frukost idag och sedan har det mest varit att vila trötta fötter och ben. :) Agnes drog till Fjugesta och Tuva sov över hos Tuva F. Kanske lika bra det? Jag såg i alla fall Sverige vinna över Tjeckien.

Nu är jag trött i både huvud, kropp och öron.

Lyssnat igenom 60 Springsteenlåtar nämligen. Det tog mig fem timmar. Men jag måste ju vara förberedd,

Tandstensborttagning i morgon klockan 11 och sedan rullar Springteenobilen mot Stockholm!

1/5 - känner jag mig socialistisk? Så där får jag väl säga...

Men hjärtat är såklart rött i alla fall. Jag tror fortfarande på de där grundideerna - solidaritet, jämställdhet, jämlikhet. Och jag gillar inte vinster i välfärden.

YES!!! Det gick bra!

2 ståplatsbiljetter till på fredag! Agnes och jag åker upp. Skulle gärna tagit med Tuva också, men det är ju trettonårsgräns. Kan inte riskera att bli stående utanför Friends...

Bokat hotell i Kista (var nu det ligger) och därifrån får vi ta tunnelbana. Har också gjort i ordning en spellista med de 38 låtar hr Springsteen körde i Oslo. En del av dem lär ju vara utbytta till på fredag, men stommen är väl där i alla fall.

Jag är så taggad! Det ska bli sjukt kul!

Väntans tider - nu är det dramatiskt...

Facebookvän lägger ut meddelande om att hon har biljetter till Springsteen på fredag. Jag bara HOPPAS HOPPAS HOPPAS!!!

Det här var en riktigt fattig månad

Jag tycker att jag har en ganska hyfsad lön, men en del månader är vidrigare än andra. Den här till exempel, med huslån och arrendeavgifter och bil och villförsäkring och fan och hans moster. Jag är ohyggligt tacksam för att det är lön i morgon.

Pengar är inget att stå efter, men det ska ändå gå ihop sig i slutändan, gör det inte det mår man dåligt.

Men som sagt, i morgon är en annan dag...

En enda liten fråga bara...

Är det bara jag som tycker hösten kom ovanligt tidigt i år? Fifan!

Agnes satte sig på tåget och drog till Stockholm...

Tillsammans med Wilma visserligen, men ändå... Justin Bieber-konsert på Globen. Lillasyster som är det största Bieber-fanet fick stanna hemma. Hon har hela veckan påstått sig lida av en allvarlig depression,

"Bieber var bra, men Coldplay bättre", sade Agnes (Gudskelov) när jag pratade med henne efteråt. Hon har bra musiksmak.

Och jag vet att hon klarar sig, det är jag alldeles övertygad om, men åren går så fort. Det är bara att inse att föräldraskap alltid måste syfta till att kunna släppa ifrån sig, mer och mer...

Skojig hockeynyhet - Fredrik Johnson tillbaka i Kumla - som tränare...

Det var riktigt positivt måste jag säga - än så länge för att jag minns hans sejour som spelare i Kumla som alldeles fantastisk. Han gjorde mål i varje match, som jag minns det i alla fall... Ska bli roligt att se vad han kan göra med laget.

En mysig dag i trädgården...

Jag är ingen trädgårdsmästare, det är bara att erkänna... Kratta och klippa gräs kan jag, det är väl typ det. Det är meditativt och man ser hur fint det blir, som en buddhistisk mandala...

Men idag har vi gått lös på de alldeles för förväxta buskarna i trädgården. Spirean som gjorde att man knappt tog sig in på altanen förra året, en del annat också. Det var som en reningsprocess. Riktigt bra blev det. Nu gäller det bara att hitta någon som kan hjälpa mig att köra en vända till tippen med resterna bara. För man kan väl inte lägga ett ton buskar i komposten?!

Första stugbesöket i år...

Det har ju inte alls varit läge förut, men idag var det det. Läge. Alltså. Det var solsken, klar himmel, inte särskilt blåsigt...

En del år har hela tomten sett ut som kriget när vi kommit ut, men nu var det faktiskt inte så farligt. Vi hade med oss lite fika och stannade ett par timmar. Det var skönt.

Emmanuel var också med. Jag tror han tyckte det var ett trevligt ställe. :)

Så åkte vi hem och fixade lite mat, lövbiff, stekt lök, gräddsås, gröna ärtor. Mums fillebabba!

En bra handledningsdag

har jag varit på, den sista tillsammans med psykologpartners om det nu inte skulle upphandlas en ny omgång. Det vore en nåd att stilla bedja om, i alla fall för oss "gamlingar" som gått rektorsutbildningen för tio år sen eller så. Det är så värdefullt med lite "oberoende input".

Vi får väl se vad som händer... Nu blir det ett varmt bad och sedan ska Skellefteå ta hem SM-guldet i ishockey 2013. Kanske...

3 - 0 Skellefteå...

Jag vet inte varför det glädjer mig, mer än för att jag är betingad så... Men heja Skellefteå AIK!

Vad gör lite sol och värme med oss, kamrater...

Massor! I dag har jag sett människor komma gående på gatan, leende. Det var länge sen. Vi har längtat så. Vi behöver så lite, egentligen. Bara lite sol, bara lite hopp... Det kommer något annat, något bättre. Något vi kan leva i. Fifan för Fimbulvintrar!

Hallelujah, Anwer är här.

Vår lankesiske vän...

Det är som vanligt, lite förvirrat sådär. Han spiller ut kaffe, vill låna min rakapparat, eller rättare sagt, vill helst att jag ska raka honom, fast det gör jag inte. Däremot ger jag honom en rakhyvel...

Hockeyn vill jag inte missa. Anwer begriper ingenting av matchen. Han är ju en "kricket-man". Det skiter jag i. Jag ser på hockeyn i alla fall.

Jag inser att jag inte har någon mat hemma som en rättrogen muslim kan äta, så det blir till att bjuda honom på New Tokyo. Rättrognare än att han kan dricka starköl är han emellertid inte. Jag håller mig till mineralvatten.

Så somnar han lite i soffan, ber att få sova över, frågar om vi inte kan åka till Vintrosa när klockan är halvtio sådär, somnar lite till... Frågar om det finns andar i huset, vilket jag emellertid inte tror. Nu har jag bäddat ner honom i Agnes säng. Hoppas han slipper andarna och att jag får sova...

Tomas Andersson Wij är en hjälte!

Hemkommen från konsertkväll med Tomas Andersson Wij på Clarion i Örebro. Varm i hjärtat och glad, trots alla dessa sorgsna sånger.

TAW ställer sig därframme, ensam, gitarren på magen, munspel. Naket. Skärpt. Fantastiskt bra. Jag fick nästan höra alla låtar jag önskat mig. Landet vi föddes i, Oroshjärta, De gröna vagnarna, Blues från Sverige, Mellanstora svenska städer, Där får jag vila ut, Evighet...

Så förbaskat bra och starkt. En timme och trekvart med en man och hans gitarr och jag hade gärna hört mer.

 

men alltså, idag snöade det. igen...

Jag misströstar snart. Det var skitkallt och blåste och det blev inte nollgradigt förrän vid lunch. Undrar om det har något med den globala uppvärmningen att göra?

Jag var med Agnes på hennes sista utecklingssamtal i grundskolan, det gick bra och jag tycker hon är duktig som kämpar på. Svårt att hålla studiemotivationen uppe med ett par månader kvar kan man tänka.

Annars vet jag inte, hade blixtrande huvudvärk en stund, funderade på om jag höll på att få en stroke, men besinnade mig. Så farligt var det (nog) inte.

Livet känns lite lättare

när det är ljust både på morgonen och kvällen. Herregud vad jag längtar efter sol och värme nu. Det känns som om det var evigheter sen. Sitta på verandan, ta ett glas vin, grilla en köttbit, god sallad till, färskpotatis... Det finns mycket att längta till.

Just nu längtar jag dessutom lite grann till lördag, då ska jag på på Tomas Andersson Wij-konsert på Clarion och det tror jag kan bli riktigt bra. Blues från Sverige vill jag förstås höra, och många andra.

Hemarbetsdag...

Till dels i alla fall. Tuva och jag tog oss ut i trädgården och började reda upp det kaos som äpplen som fått ligga under snö och ruttna innebär. :) Inte jättekul, men det ska ju göras. En liten familjekris uppstod när Tuva ägnade dubbelt så mycket tid åt att smita från jobbet som att verkligen göra det. Men en del fick vi gjort i alla fall och vi var inte jätteosams.

Lördagen gick fort...

Vi vaknade väl till liv framåt nio (i snitt i alla fall). Lite frukost, lite prat, lite musik...

Agnes och Emanuel försvann vid tre, då hade vi hunnit käka lunch. Jag tror jag har en mission att fylla vad gällder den stackars Emanuel som inte ätit en grönsak på 17 år. Det ska nog gå att få honom att pröva om man ger det lite tid bara. :)

Tuva och jag har tillbringat kvällen i tevesoffan. Falling skies har vi sett ett par avsnitt av. Lite rötter därtill.

Jag ska gå och knoppa nu, trött som jag är. Härligt att det bara är söndag i morgon i alla fall.

3700 fattigare och kanske också lite rikare...

Betalade in arrendeavgiften till Tjugesta idag, kom väl på att jag hade lite för mycket kvar på lönekontot helt enkelt - och varför...

3700 är inte så mycket pengar, men en slant i alla fall och jag hoppas verkligen att vi kommer att vara en del ute i stugan i år. Det ska ju vara värt det, på nåt sätt, och det blir det om man bara tar sig dit.

Det är fjorton år sen vi skaffade den där stugan nu, och jag har haft många härliga stunder där. Det var en bra sak vi gjorde, trots att jag nog var lite skeptiskt då... Om jag bara vore lite mer praktisk. Det finns fönster som behöver fixas och det vore trevligt med lite nya tapeter...

Sommartid är svårt!

Insåg jag i morse när jag skulle infinna mig på Vialund 07.15 för att bära stolar och bord inför dagens kompetensutveckling. Det var ju kvart över sex, egentligen. Det innebar att jag fick gå upp kvart över fem, egentligen. Jag var så rädd för att försova mig så att jag knappt kunde sova, så det kan inte ha blivit mer än ett par timmars sömn.

Nå, det blev en bra dag i alla fall, med en intressant föreläsare. Christina Boork Schillgaard. Ap-träff med Kumlasjön direkt på det och så iväg till Skogstorp för att ha utvecklingssamtal med egen dotter. (Som dessbättre verkade klara sig förträffligt bra i skolan.)

Efter det var jag helt slut och åkte hem och somnade framför Sveriges mästerhoppare eller vad det nu kan heta, simhoppstävlingsprogrammet som jag som tur är egentligen inte alls är intresserad av. (Eftersom jag nu inte vet hur det gick.)

Men det blev ju en fin första april.

Jag kunde sitta ute på altanen och både läsa bok och fika. Kanske finns det ännu hopp om våren.

Jag tror inte jag blev lurad särskilt mycket heller... NA hade en variant med Conny Strömberg-staty utanför ishallen och Kumlanytt körde ett reportage om att Kumla skulle få sin första rulltrappa i badhuset. Den var rolig! Och retade en del.

Nu är det dags att gå och sova. KUP-dag i morgon. Jag ska bära bord 07.15. Tvi dvale!

Skär torsdag

Kunde inte låta bli bara, men vad ni än gör; skriv ihop. Den enda regel man behöver kunna är ju "en grej, ett ord"...

Dagen innehöll både glädjeämnen och tråkigheter. Att barnen städade altanen när jag lagade lunch var förstås ett glädjeämne. Att Agnes ställt Iphonehögtalaren på altantrappan för att kunna lyssna på musik under arbetet var nog tänkt som ett glädjeämne från början, men slutade i bedrövelse när Wilma kom på besök och öppnade altandörren så att högtalaren välte och skärmen sprack. Suck. Jag har inte råd att betala skärmbyte igen. Hon får ta av sparkapitalet.

Lunchen blev i alla fall god. Entrecote, färskpotatis, sallad, grönpepparsås. Glädjande.

Så var vi på bio och Stephanie Myers "The host". Inte så dum, fast jag hade ju velat ha ett sorgligare slut förstås...

Man måste ju bara älska Clintan...

Trouble with the Curve är kanske inte den bästa film mr Eastwood medverkat i (eller rättare sagt, det är det inte!) - men det är ändå en söt och  trevlig liten film om en äldre man och hans (icke)relation till sin 33-åriga dotter, snyggt spelad av Amy Adams. Justin Timberlake har också en roll. Bara det!  Jag gillade den. Mycket. 4 blinda gula fläckar av 5.

Det stackars barnet blöder näsblod. Ofta.

Det är väl inte så dramatiskt i och för sig, men jag tycker synd om henne i alla fall. Det skvätter på rätt bra ur näsan och det tar en stund innan det ger sig. Det är väl tunna slemhinnor bara, hoppas jag,..

Dessutom var det våffeldagen idag. Det var gott!

Anwer är på ingång...

...Tror jag i alla fall. Han ringde på knagglig telefonlina från Colombo och vad jag kunde uppfatta så skulle han snart resa mot Sverige. Han ville gärna komma och bo en natt. Det får han ju såklart. Vore intressant att veta när bara, men det uppfattade jag aldrig.

Får vi se hur vi kan utnyttja honom på bästa sätt. Men det går väl inte.

Kommer på mig själv med att sitta här och längta till onsdag

Av vilken anledning då kan man undra? Jo, dels blir det lite påskledigt och dels är det avlöning. Tacksamt det, för jag känner mig verkligen fattig just nu. Det blir så ibland.

Förväntade mig en fotbollsfest, det bidde inte ens en tumme...

Fredagkväll och kompakt mörker och vinterhelvete ute. Ungarna som skulle kommit hit och förgyllt min tillvaro drog till Skåne i stället, på kusindop.

Ljuspunkten i tillvaron? Fotboll Sverige-Irland. Trodde jag. Men icke.

En sån här kväll inser jag verkligen varför jag tycker att fotboll är världens tråkigaste sport.

Jag kom på mig själv med att sitta och fantisera om att Irlands landslag i stället bestått av Philip Lynott, Brian Downey, Edge, Bono, Sinead O'Connor, Rory Gallagher, Shane McGowan, Bob Geldof, Enya, Gary Moore och Van "the Man" Morrison. Då hade det sannolikt varit ett riktigt sjujäkla fotbollsparty.

Dubliners och the Corrs kunde ha agerat avbytare.

Nä, jag går och lyssnar på "the Emerald" i stället. Live and Dangerous!

Världens längsta och kortaste prinskorv

I samma laddning... Jag antar att tarmknytningsmaskinen fått spunk, för i samma "längd", eller tarm eller vad man nu ska säga, samsades två knappt centimeterlånga prinskorvar med en som var minst två gånger längden av en vanlig wienervurre. Så kan det gå när tarmarna är i olag. Men det smakade bra i alla fall. Såsom korv ska smaka.

Jag brukar verkligen försöka tänka att alla människor förtjänar en andra chans...

...Mördare, tjyvar, alla... Jag anser att vi ska ha en human kriminalvård och att målet måste vara att få människor att komma ut ur fängelse någorlunda hela och med en chans att fungera i samhället. Det är min absoluta grundhållning.

Men när jag läser den där artikeln i Aftonbladet, med utdrag ur förundersökningen mot den man som misstänks för att bära skulden för den lilla flicka som i förtvivlan gick framför tåget här i Kumla för en vecka sedan, när jag läser om hennes förtvivlade vädjanden och om hans svar "du får tre minuter på dig att klä av dig inför kameran, annars skickar jag bilderna till din lärare", ja då har jag väldigt svårt att vara vidsynt och human och verkligen mena det.

Jag har så svårt att förstå hur man kan göra så. Det är väl kanske tur för mig att det är obegripligt.

Söndagskväll, filmkväll, en chokladkaka till filmen

Rätt behagligt får jag väl lov att säga, det behövs inte mycket mer för att göra mig på bra humör vissa dagar. (Eller också krävs det mycket mer, men lite nöja är jag i alla fall.) Solen har varit framme, det var plusgrader mitt på dagen, jag fick revbensspjäll hos mina föräldrar och hjälpte dem att få igång på fjärrkontroll och tv dessutom. (Och gick och handlade åt dem.)

Filmen jag såg? Extremt högt och otroligt nära. Tom Hanks och Sandra Bullock, mycket vacker, mycket rörande. 5 skyskrapor av 5.

Vad annat bjöd helgen på? Inte så mycket kanske. En hockeymatch i Örebro, men det skriver jag inte så mycket mer om här eftersom jag inte går på hockey i Örebro. :) Vanligtvis.

E-cigaretter, kan det vara min väg ut ur rökträsket?!

Kanske kanske kanske, även om det vid första anblicken verkar vara en extremt fånig idé, en plastig cigarett som laddas via usb-kabel, med fejkad glöd i toppen och med samplat "bloss-ljud". Men jag köpte ett startkit och har prövat ett par dagar nu och jag kan faktiskt tro att det kan fungera. Man "röker" fortfarande. Det kommer rök som man drar ner i halsen - fast denna rök består av vattenånga med nikotin i. Ingen tjära, ingen kolmonoxid, ingen lukt, ingen "dålig andedräkt". Jag har i alla fall klarat mig utan att köpa vanliga cigaretter.

Om det funkar så kan man antingen köpa "filterampuller" med halva styrkan efter ett tag, eller bestämma sig för att sluta i alla fall. Eller fortsätta röka, fast utan de värsta farligheterna.

Jag återkommer i ärendet. Just nu känns det i alla fall positivt.

En stad i sorg och förvirring

Det är väl så Kumla känns nu, efter den tragiska händelsen med flickan som tog sitt liv i fredags. Jag ska inte kommentera det som hänt så mycket här, det är naturligtvis fruktansvärt och obegripligt på alla sätt. Fundrade mycket på hur Agnes och Tuva skulle reagera och tänka. Vi har pratat en del förstås, men som tur är har de inte "grottat in sig" allt för djupt. Det hade nog varit skillnad om flickan gått på barnens skola.

Det som skrämmer mig ordentligt är att det pågår någon slags hetsjakt på exempelvis flashback, där namn på ungdomar (barn nästan, de flesta sannolikt helt oskyldiga) hängs ut helt offentligt. Det ger mig ont i magen, för det betyder ju att näthatet bara fortsätter. Man kunde ju tänka att effekten skulle bli den motsatta. Jag vet inte om det går att få stopp på, det gör det väl sannolikt inte, den där sajten är som en rutten amöba på samhällskroppen.

Från fredag eftermiddag till söndag kväll går tiden så oerhört fort.

Swisch säger det bara, och så sitter man där och undrar vart helgen tog vägen.

Jag vet det ju för allan del. I fredags var jag med vännerna från Duvan och firade Lasse Feldt som fyllt 65. Vi var på Wild West steakhouse och dunkade i oss maffiga entrecoter och öl i enliterssejdlar. Mer "mycket" än lyxigt kanske, men en trevlig kväll i alla fall.

Egentligen är det ju oerhört fånigt, men med tanke på att det var internationella kvinnodagen kunde jag inte låta bli att fundera på varför det bara var de kvinnliga servitriserna som skickades upp på scenen för att dansa linedance och vippa med kjolarna? Undrar om det villkoret diskuterades redan i anställningsintervjuerna? Det kanske inte är något problem egentligen, men lite tveksamt kändes det i alla fall. Jag tycker i alla fall att herrarna också skulle ha dansat, med eller utan kjolar.

I går var det lördag och stor mellodag - Agnes hade Emanuel på besök och det blev sen frukost för oss allihop. Sen for han iväg och Agnes till Marieberg med Wilma och Julia, Tuva och jag åkte och bunkrade upp gottis till mellon, lite av varje kan jag säga, säkert mer än nödvändigt.

Vi lagade kycklingwok i nya fina induktionswoken som jag fick av Else i julklapp och sedan var det dags för det stora spektaklet som inte alls slutade som jag kanske trodde med en Ulrik- eller Yohio-vinst utan med en Robin-rip på en the Fray låt. Eller vad det nu var... Ja ja...

Idag då? Inte så mycket. Stor kylskåpsrensning som fyllde halva bruna tunnan - en del saker blir verkligen JÄTTEÄCKLIGA när de får ligga till sig kan jag säga...

Ja, så går ett par dagar i ens liv. Fort.

Hastar hem från jobbet - Stenevännerna kommer på besök

Jag mutade hit Agnes igår så vi kunde hjälpas åt att städa lite och nu ska jag förbereda lite käk. Jag har gjort det enkelt för mig, köpte lite ostar från vardagslyx, så lite frukt och bröd till det. Jag tror det blir nog så gott ändå.

Det var mig en snabb månad - mars i morgon redan

Och de sista två-tre dagarna har luften i alla fall burit en liten föraning om vår... Någon några plusgrader på dagarna och lite tar det på snötäcket i alla fall. Det är ju inte klokt, snön har legat sedan i november, konstant. När var det så senast? Kan inte minnas...

Och hur mycket 50-åring har jag blivit när jag börjar skriva om väder och vind? Det är nog mest för att jag är så dödligt trött på den här snön nu. Jag vill kunna sitta på verandan och ta mig en kopp kaffe, känna lite sol mot kinderna, slippa frysa om fötterna hela tiden.

Annars inte mycket. Vi var trött allihop ikväll. Agnes somnade först, i soffan, kvart över nio sådär. Det är hårt att vara kär. :)

Berättelsen om Pi

En så fantastisk, underbar, vacker film. Jag såg den igår med Tuva. I kväll såg jag den med Agnes. Jag skulle kunna se den i morgon också. Mitt hjärta svämmar över av den här berättelsen.

Jag har fortfarande två läsare har jag förstått.

Tack för sms! Uppskattas! Jag ser ju lite besöksstatistik och att det rör på sig ibland, men man vet ju aldrig om det är en ensam Stalker som gått in tvåhundra gånger. En snygg en! Det kunde man ju önska. :)

Fast ni är ju vackra människor, jag menade inget annat. Såklart. Men kanske inte Stalkertypen direkt.

Oliver Stones "Savages"

...har jag nyss sett. Jag gillade den, absolut, men jag är lite förvirrad. Har Stone försökt göra en Tarantino med Savages? Tål att tänkas på. Fyra jointar av fem emellertid. Och en motorsåg. Minst. Och om någon undrar, jag är buddhist, inte bad-ist.

Eksem eksem eksem...

Kli över hela kroppen... Mina psoriasisfläckar blev mycket bättre på Sri Lanka, men jag fick en massa andra eksem i stället och jag har stora problem med att få bort dem. I nacken, på ryggen, på armarna, i hårbotten. Skitjobbigt kan jag säga, inte bara för att det är osnyggt, utan mest för den vidriga klådans skull, Jag kanske fick skabb där i Unawatuna?! Fast när jag googlar så ser det inte ut så. Jag kör på med hydrocortison någon vecka till och ger det sig inte får jag väl knalla iväg till doktorn...

Det är nog snart bara jag som läser den här bloggen...

Inser att det kommer att bli så om jag inte skärper till mig lite. Men än så länge håller jag i, för jag inser att det är mitt liv det handlar om, och om att i alla fall jag kan ha lite nytta och glädje av lite kronologi. Ni andra får gärna vara med på resan också, om ni vill och har lust. Facebook är mer direkt i tilltalet, och man får kommentarer betydligt oftare, men det blir också slarvigare och "mindre". Där kan varje liten hostning väcka uppmärksamhet.

I lördags var vi på Petra Marklund på Conventum. En riktigt bra konsert som nog både jag och Tuva och Agnes uppskattade. Snyggt ljud, snyggt ljus, bra låtar. En skiva till i bagaget så kan nästa turné bli en femplussare,

I söndags var jag först på ishockey och såg Kumlas sista match för säsongen, stryk med 1-2 , Det spelade ingen roll eftersom möjligheterna till avancemang bara fanns om Tranås förlorade mot Mjölby. Det hände inte.

Så var det Ted Gärdestad-konsert i Johanneskyrkan. Agnes, Åsa Wikström och hennes dotter (tillika mitt "gamla förskolebarn") Ellinor sjöng så fint att jag fick ståpäls flera gånger.

Det var väl det hela, ungefär. Bortsett från att jag längtar oerhört mycket efter våren nu. Det är så kallt! Och det slutar aldrig snöa!

Tuva och jag har prövat "nya Djupadalsbadet"

Vi är tillbaka igen efter att ha provbadat Kumlas nya badhus. Vi är renade. Och jag fick plats i bastun, trots allt jag hört talas om dess litenhet.  Detta till trots kan jag inte låta bli att tänka på den gamla Lindemannen "matforskare Lindeman".

"Mina experiment med korv. Jag har bland annat experimenterat med att steka falukorv i tolv graders värme."
"Men det går väl inte?"
"Nej det går inte alls..."

Det går inte att bada bastu i tolv graders värme heller kan jag meddela. Det kanske var därför jag fick plats.

Annars var det jättefint. Och vattenrutschbanorna var det bra tryck i.

Jag försöker tro att det fortfarande är spännande...

Kumla hockey gjorde vad de skulle ikväll. Sjunde raka segern. Solklara 0-4 mot Grästorp. Tranås vann sin match och är 3 poäng före inför sista omgången. Fördel Tranås alltså, men it ain't over til the fat lady sings the blues

Min dotter har haft manligt besök.

Inget att säga om alls egentligen, det ska hon såklart ha om hon vill. Men lite ovant är det ändå. Fast han verkar jättetrevlig. Nu har hon dessutom försvunnit till Lekeberg för att sova över där. Hon ska vara hejaklack på innebandymatchen i morgon. :)

Liten blir stor, förr än man tror...

Mera firande!

Vad det känns bra att få fira sin 50-årsdag i omgångar, vecka efter vecka... Idag har jag först (helt otippat) fått blommor och presentkort av Kommunfullmäktige i Kumla. Kaffe och "dammsugare" dessutom, och en trevlig pratstund med Stefan Svensson

 

 Jag har dessutom fått uppleva en supertrevlig fredagskväll tillsammans med vännerna från Trädgårdens och Duvans förskolor. Jag blev upphämtad vid huset, inkörd till Wobbler av Lasse och Alina, blev satt vid dukat bord och fick avnjuta en trerätters middag av bästa kvalitet. Bruschetta, ryggbiff med gorgonzolacreme och potatisgratäng med oliver och soltorkade tomater, ett par glas rött till detta. Därpå en perfekt avslutning med espresso, avec och tryfflar. Biopresentkort och finblomma dessutom.

 

Jag är fullständigt överväldigad. Och glad. Och mätt. Tack till er alla som var med, och ni som inte kunde men ändå bidrog.

Två dagar i Kungsör - och jag är lite mör...

Jag har varit på handledning med vår ledningsgrupp och haft två jättebra dagar, men det är inte utan att jag känner mig lite tom i huvudet i kväll. Det kostar ändå på lite att vrida sig ut och in i andra människors sällskap. Inte för att det var några farligheter eller för att jag inte litar på folk i min närhet, snarare för att det krävs att man "är med" på riktigt för att det ska bli något bra. Det krävs det av hela gruppen. Det får nog bli några "revenge-avsnitt" som kompensarion ikväll, lagom okrävande underhållning.

Kungsörstorp var en ny erfarenhet bland Kursgårdar i Västmanland. trodde nog att jag sett de flesta under rektorsutbildningen annars. Bra käk, trevligt bemötande, lite alkoholisthemsvarning på rummen. Rent och snyggt emellertid. Anka till middag igår kväll, med kikärtstårta och balsamicosås. Helt ok. Dagens älgfärsbiffar var nog ändå godare, för att inte tala om viltpatén vi fick till förrätt, med cumberlandssås till.

Men som sagt, nu styr jag in mot tv:n.

Lycka är...

Ett par nya brillor, att använda mest till dator och padda! Vilken grej. Nu ser jag skärmen igen! Inte att undra på att jag stavat så fel det sista halvåret. Jag fick en remiss till en ögonläkare också. Hoppas inte det där med gula fläcken är ärftligt. Min pappa ser verkligen inte mycket. Han klappar ju raggsockor i stället för katter.

IDI

Tänk vad man låter sig utsättas för i jobbet... Jag har gjort Thomas-analyser, Myers-Briggs-test och lite allt möjligt genom åren och nu var det alltså dags att pröva på IDI-analys. Jag får väl tillstå att jag var lite skeptisk, en del av de där testerna liknar mest Veckorevyn tycker jag. Men här skulle man dels ge sin egen bild och dels få den speglad av ett antal respondenter. Så körs alltihop mot någon slags databas med 30000 människor i och så får man reda på hur man är eller "uppfattas" i tre dimensioner och får ställa det mot sin egen bild.

Inte för att jag förstår hur det går till men efter att ha svarat på en webtest får man ut någon vecka senare ut ett dokument där man placerats i en av sexton kategorier. Jag blev lite fascinerad över hur väl jag tyckte det stämde med hur jag själv uppfattar mig och tror att andra uppfattar mig. Det var rätt coolt faktiskt. Och så blev jag lite full i skratt ibland. Jag tror att man som grupp kan ha nytta av att göra något sådant här och sedan resonera om det. Det ska vi göra i två dagar nu. I Kungsörstorp, vart nu det kan ligga. Antagligen i Kungsör. :)

Vad jag "är"? En vänskaplig motivator såklart.

Min pappa ger bort saker

Min pappa har slagit till igen! Han älskar att ge bort saker. Det är tanken som räknas. Inte det rent monetära värdet. Tuva är den i familjen som oftast brukar undfägnas dessa gåvor, sannolikt för att hon artigt säger tack så mycket och ser glad ut. Hon har kommit hem med tre korgar, två slevar, diverse klistermärken från 70-talet, frimärken från Grönland, diplom från putteklubben 1970. Och en massa annat. Det är inte så noga.

Men igår var hon lite förbryllad när hon skulle berätta vad hon fått. "Det är liksom en brun ask med kort som man kan skriva på, sen är det andra oreanga kort med A-Ö. Han sa att den var jättefin."

"Okej Tuva. Grattis. Du har fått ett kartotek!"

"Vad är det?"

"Du kan skriva kakrecept på korten och sätta dem i bokstavsordning. Eller kompisarnas telefonnummer."

"Jaha. Men jag har ju alla recept i min padda. Och alla adresser, fast säg inte det till farfar, då blir han nog jättebesviken."

"Men du kan skriva upp alla fina saker du fått av honom och sätta dem i bokstavsordning. Kartotek kan du sätta bakom K. Grönländska frimärken bakom F eller G eller bakom båda. Så har du gjort en korsreferens. Slev kan du också korsreferera antingen som slev eller skitful."

"Eller skitful slev."

Söndag förmiddag

Vi har ätit frukost och jag har lyckats få ut min lilla dotter i duschen. Hon är verkligen inte överförtjust i det stället, den lilla lopploellan... Nu kommer hon att lukta gott en stund i alla fall. Och sen är det min tur.

Jag har inte riktigt kommit ikapp mig själv efter resan känner jag, är fortfarande torr i ögonen och har kvar en del eksem på kroppen. Det är smällar man får ta när man åker till andra världsdelar... Och det blir bättre.

Jag fick åka till Örebro två gånger i går. Först hämta Agnes som missat en buss - eller om den nu inte kom som den skulle. Sen var det Tuva som var på bio och skulle plockas hem. Sånt kan man ägna sig åt en lördag.

Testing testing!

Jo. Nu gick det. Plötsligen. Det var ju lustigt. Antagligen bara för att IT-mästaren Britt kom med goda råd.

Fick mina "friskvårds-checkar" idag

Det blir väl till att förslösa dem på ett klippkort på badet. Förr räckte det till ett årskort, men nu blir det bara ett 12-besökskort för slanten. Det är dyrt att ha nytt fint badhus. Men jag är inte bitter, Badar nog inte mer än nån gång i månaden i alla fall...

Det är nåt lurt med Blogspot

I alla fall hos mig. Jag kan inte lägga upp bilder nämligen, det brukar komma ett java-script så man kan bläddra mellan bilderna på datorn, men "bläddra-knappen" kommer aldrig upp. Surt. Jag skulle verkligen vilja få upp lite bilder. Har någon liknande erfarenhet?

Halva Hobbit! :(

Tänk vad jag hatar att vara olaglig och bli straffad med detsamma. Laddade ner en kopia av "the hobbit" och tänkte mig kvällsunderhållning. Det gick bra i 77 minuter, sen slog det tvärstopp. Det var säkert rätt åt mig, men frustrerande. Nu måste jag omedelbart se klart den på något annat sätt. Jag försöker trösta mig med att den var tunnare än ringenfilmerna, men det hjälper inte riktigt. :(

Mamma mamma mamma

Jag blir så nervös ibland. Kan hon köra bil längre? Polisen var i alla fall tveksam när de stoppade henne för att hon varit ute på fel sida av vägen. Hon hade haft bråttom för att hon skulle hämta Tuva sade hon, så hon hade inte skrapat rutorna ordentligt. Jag vet inte om det stämmer eller inte, men polisen ska tydligen ringa mig och be om ett utlåtande om hennes förmåga att köra bil. Jag vet knappt inte vad jag ska svara. Jag vet ju att hon behöver den där bilen för att kunna ta sig ut överhuvudtaget, men om det var ett olycksfall i arbetet eller något annat är jag inte alls lika säker på. Jobbigt.

Tänk att det kunde vara så roligt att spela djembetrummor i grupp

Kände mig som en neger från Togo eller Burkina Faso. Nästan i alla fall. Jag fick ju i alla fall ha den manliga bastrumman när Stene skola tog med mig på trumning. två timmar höll vi på innan det var dags för jättegod mat på "Grekiska kolgrillsbaren". Det var en supertrevlig kväll. Och nästan alla var med. Kändes bra för en gammal avdankad rektor.

Omtag!

På Sri Lanka hände något med blogspot och jag var inte förmögen att skriva ett enda litet inlägg mer än det allra första. Trist tycker jag, för det är ju ändå här som jag samlat mitt liv sedan 2006 eller så.

Vi hade i alla fall en alldeles fantastiskt resa, med alla de ingredienser som en resa ska ha. Kulturmöten, mat, djurliv, upplevelser, möten med människor. Jag är mycket mycket nöjd, barnen också. Tuva konstaterade att "dit ska jag åka tillbaka" redan när vi stod på Arlanda vid hemkomsten. Det är ett gott betyg åt ett land och en resa det.

20 år hade gått sen senast, mycket var sig likt fast en del förstås också förändrats. Fattigdomen fanns kvar, illalukterna, tiggarna. Men också de vänliga människorna, den fantastiska naturen, leendena, solnedgångarna. En motorväg hade man i alla fall fått, mellan Galle och Colombo. Den förkortade restiden med sex-sju timmar kan jag säga. Inte en cykel, kossa eller elefant på den. :)

Ögonproblemen och soleksemen fick jag också ta del av, som alla andra gånger, men det hade jag ju nästan räknat med,

Nu kör vi på med bloggandet igen.