Och det blev lördag och det blev fotboll - och det blev massor av svamp!

Jag kan ju tycka att det är på gränsen till stolleprov att åka till Nora för att spela en fotbollsmatch med nioåriga flickor, men så är det nu i alla fall. Stryk blev det dessutom, med 5-1 och kallt blåste det och inga kaffepengar hade jag fått med mig. Jag var med andra ord lite bittersur när vi gav oss av hemåt.

 

Men avsevärt mycket gladare när vi tog lilla omvägen om stugan och plockade hur mycket trattisar som helst. Det blev många goda svampmackor på kvällen. Tuva och jag var mycket nöjda med oss själva - och Agnes var också nöjd med oss,,, Och med svampen.

Lat fredagskväll

Wilma och Agnes bakade pizza med vitlöksklyftor och kronärtsskockor. Gott! Sen försvann dom och Tuva och jag däckade framför teven. I brist på bra program såg vi tillbaka till framtiden 1. Det var säkert hundrade gången för mig, men den står sig! Dags att gå och sova nu. Fotboll i Nora i morgon...

Röjvecka...

Det händer inte ofta, men ibland blir jag städsugen... Det har varit en sådan vecka. Röj, plock, släng, systematiserande... Ska väl inte säga att jag är färdig än, när blir man det? Men det är inte så mycket skit som ligger framme i alla fall. Och lyssnar man på Dylan live at budokan samtidigt så går det nästan smärtfritt.

Arbetsmåndag och första ap-träffen avklarad...

Duvans förskola. Det var trevligt. Kändes konstruktivt. Det blir nog bra.

Annars har det väl inte hänt så mycket. Det är brittsommar. Jag har tvättat fyra maskiner och kunnat hängt kläderna på tork ute. Vädret får gärna hänga i till helgen. Då skulle vi kunna åka och ta en sista övernattning i stugan - och plocka lite goda trattisar, för det är jag säker på att vi kan hitta nu.

Pajkväll på Baldergatan

Var det som sagt igår. Det var trevligt. Och tack vare denna samvaro har jag nu hamnat i popquiz-träsket. Det var ju direkt beroendeframkallande.

1/9 - hösten är här. Är hösten här?

Det är för all del ganska varmt och skönt ute, men september är ändå september...

Tuva och jag vaknade ganska tidigt, käkade frukost framför tv.n och tittade på Tage Danielssons klassiker "sopor". Den stod sig riktigt fint, både som film och som samhällsatir. Man kan Sakna Tage. Han var en stor humanist.

Ikväll ska vi till Lise och äta marsvinsmatarmiddag tillsammans med familjerna Hyttnäs och Andersson. Har varit och handlat en flaska vin och lite ostar. Det får bli mitt lilla bidrag.

Us against the world!

Underbar låt "på nära håll". Jag fryser när jag tänker på hur bra det var. Agnes filmade men fick för sig att hon skulle ta kort också, så slutet försvann... Men det är gott nog.

Dagen efter Coldplay, hemma igen...

Coldplaydags!

Måste packa lilla väskan inför resan till den kungliga hufvudstaden i morgon! Agnes vet inte om hon ska ha långkjol eller skinnbyxor. Inte jag heller. Jag tar nog skinnkjol. Coldplay, here we come! Det ska bli så superskoj att gå på storkonsert. Det var länge sen.

Det känns som om jag tappat lite av uthålligheten...

Det här året har jag inte stått upp för min tanke om ett inlägg om dagen. Jag antar att det beror på att jag hamnade i facebookträsket till slut och att det faktiskt blir mer respons och kommunikation runt det jag skriver där. Det känns lite synd i alla fall och jag ska försöka skärpa till mig, för här har jag ju ändå snart sex års händelser och tankar i någon slags kronologi. Det har flutit mycket vatten under många broar på de där åren och även om inte allt varit enkelt och roligt så är det mitt liv, på gott och ont.

Tuva och jag stack in till Marieberg när arbetsdag och skola var slut. Hon behövde ha ett par nya dansskor till Discodansen börjar på torsdag. Och i morgon börjar cellon (samtidigt som det är fotbollsträning). Tänk vad fort man kommer in i vardagslivet igen efter en semester. Vi käkade där också, och träffade Agnes och hennes kompisar som åkte med oss hem. Mycket mer än så blev det inte den här måndagskvällen i augusti 2012. Men det räckte.

Hockeyfredag (frusen)

Årets första referat!

Härligt, tänkte jag. Hemmapremiär på hockeysäsongen, två träningsmatcher spelade på bortaplan dessförinnan, förlust mot Nyköping och vinst mot vilda Väsby. Gott om nya och nygamla spelare att titta på, divisiontvåmotstånd mot anrika Grums som vi inte sett i Weidermans Buss på några år, efter deras degradering till tvåan. Borde kunna bli frejdigt spel och rätt mycket mål... En 8-3 sådär trodde jag.

Så började matchen. Efter 8 (8!!!) sekunder stod det 0-1 till Grums. Hoppsan, tänkte jag. Där var vi nog inte riktigt vakna. Efter 04.06 stod det 0-2. Hoppsan, hoppsan, tänkte jag. Där var vi nog inte riktigt vakna. Efter 09.16 stod det 0-3 till Grums. Hoppsan, hoppsan, hoppsan, tänkte jag. Där var vi nog inte riktigt vakna.

Åhlund tog timeout och skällde så det stod härliga till och jag tänkte; nu vaknar dom nog. Men ingenting hände. Inte ett dugg.

Jag funderade på om jag skulle gå hem  och titta på tv i stället, men då spelades ”Du hast” med Rammstein i högtalarna och jag bestämde mig för att stanna. Det var periodens behållning kan jag säga.

Lite korv i pausen sedan och så tänkte jag; Åhlund talar nog allvar med grabbarna i pausen. Jag får nog stanna och se dem vända matchen i alla fall. Korven var god. Jag tror den sjuds upp med lök och kryddpepparkorn.

Andra perioden startade och efter 20.49 stod det 0-4 till Grums. Hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, tänkte jag. Det var då märkligt vad det var svårväckt idag. Det kanske inte alls går att väcka grabbarna. Kanske en tse-tse-fluga smugit sig in i omklädningsrummet och smittat grabbarna med sömnsjuka? Kanske ett kollektivt anfall av narkolepsi drabbat Kumlalaget?

Det tog nästan halva matchen innan Kumla fick in en reduceringspuck. Patrik Ström snärtade in ett snyggt dragskott bakom duktige Alexander Hermansson i Grums kasse efte 28.15. Hoppsan, tänkte jag. Vad bra. Ström är vaken.

Efter 31.48 visade sig också Max Lalander ha vaknat till. Han gjorde 2-4 efter skott och retur. Hoppsan, hoppsan, tänkte jag. Vad bra. Nu är två killlar vakna.

Efter 36.42 fick vi uppleva ännu ett uppvaknande. Andreas Jensen åkte in i slottet från sidan och satte 3-4 så där lite lagom försmädligt högt bakom Hermansson. Hoppsan, hoppsan, hoppsan, tänkte jag, Jensens mat och sovklocka kanske har ringt.

Dagens ende broder Harrysson, Robin, vaknade till efter 41.45, körde igenom Grumsförsvaret på egen hand och satte kvitteringspucken. Hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, tänkte jag, Robin är också vaken. Undrar just om brorsorna ligger hemma och sover eller om de vilar på madrasser i omklädningsrummet.

Efter 45.40 utbryter ett (mycket litet) rallarslagsmål när en Grumsspelare blir påkörd efter avblåsning i Kumlas försvarszon. Jag greppade aldrig riktigt hur många utvisningar det blev åt alla håll och kanter, men Max Lalander och Pontus Gustavsson hamnade definitivt på botbänken och Grums fick spela powerplay i två minuter, dock utan att kunna göra mål.

Efter 49.19 är upphämtningen ett faktum. Sjusovaren Erik Persson skjuter in ett powerplaymålet 5-4 efter passning genom slottet av Kim Tallberg. Hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, tänker jag. Kul att Erik är vaken.

51.55 in i tredje perioden fastställer Andreas Jensen slutresultatet till 6-4 i power play 5 mot 3. Då behövde jag inte tänka hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, hoppsan, för jag visste ju redan att han var vaken.

6-4 till Kumla till slut alltså. 44-37 i skott.

Jag drar inga som helt växlar av den här matchen.  Kumla ska slå Grums 9 gånger av 10, men det var inte alls säkert att det skulle bli så i kväll. All heder till Grums som kämpade på och försökte in i det sista, dessutom med ett lag innehållande 5 94.or och en 95:a...

Jag tyckte Kim Tallberg gjorde en bra match, han kämpar alltid liksom på, liksom Patrik Ström och Robin Harrysson.

Tryoutmålvakten Otto Nordgren hade väl ingen riktigt bra dag på jobbet, men han hade inte mycket till hjälp av försvaret heller.

Annars var det väl överlag, som redan sagts då, rätt sömnigt.

Andersell spelade inte, inte heller Robin Gustafsson eller Tim och Sebastian Harrysson.

Ny match på söndag redan, Väsby hemma. Då får vi se vilka som är vakna. Välkomna! Det kommer att finnas korv då också. Och kanske lite Rammstein.

Fahrenheit 451

Det gradtal vid vilket bokpapper fattar eld. Ray Bradburys fantastiska dystopi som filmades av Francois Truffaut 1966. Jag såg om den ikväll, efter många år. Jag gillade den. Fortfarande.

Nu ska jag gå och sova så jag orkar med möte med Bun i morgon.

Borttappade Doris är hemma igen.

Tack och lov. Avmagrad och lite raggig ligger hon i mitt knä och purrar efter att ha suttit instängd i Bennys garage i ett par tre dagar. Det var en himla tur att Tuva och jag ropade efter henne när vi kom tillbaka från fotbollsträningen. Vi hörde några ynkliga pip från garaget, fick upp dörren och där satt hon. Nu har hon inte lämnat min sida på fyra timmar...

"aldrig mer gå in i det elaka fula dumma garaget" har jag nu förmanat henne.

Högsommarvärme i mitten av augusti

Så typiskt när man börjat jobba. Nå, det är väl bara att gilla läget och uppskatta värmen i viilket fall som helst.

I morgon är en stor dag fast i det lilla... Agnes ska ta med sig tre kompisar till stugan och övernatta - utan mig eller någon annan vuxen. Jag tror de klarar det bra och jag litar på dem såklart, men det är ändå en lite märklig känsla. Liten blir stor. Fort det går...

Varit och träffat min nya kollega Mia.

Vi ska visst fungera ihop som något slags skolledarpar. Hon var jättetrevlig så det ska säkert bli bra. I övrigt är jag fortfarande rotlös. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med mina prylar. Önskar att sånt där vore fixat.

Marley!

Fantastisk dokumentär om Bob Marleys liv och gärning. Se den! Så mycket som i alla fall inte jag visste om denne mytomspunne man.

Onsdag morgon, kvart i sju...

Var så trött igår att jag gick och lade mig vid halvelva, det händer nästan aldrig... Men när jag märkte att jag höll på att somna ifrån "Marley", den otroligt fascinerande filmen om Robert Marleys liv och leverne, så var det väl dags. Det innebar att jag vaknade till vid sextiden och inte kunde somna om.

Bilar kör förbi, blommor behöver vattnas, jag har varit nere i källaren och hämtat lite tvätt. Jo, det blir en dag i dag också.

En dag på jobbet och så är det som om semestern inte har funnits alls

Det har den väl knappt inte heller, med tanke på hur allt utvecklade sig. Men det är inget att gråta över, det är som det är bara.

Besök på Kumlasjön, Duvan och i Hardemo, samtal med mina efterträdare Annelie och Anna. Sen var jag skittrött och fick gå hem och sova ett par timmar.

Fullt hus här i kväll. Agnes har Wilma och Julia här, Tuva har Tuva F på nattbesök. Stortjejerna städar huset. Halv tolv på natten. Ur led är tiden, ve oss...

Jag ska i alla fall gå och sova, så jag orkar upp i morgon bitti.

Sista semesterdagen

Blev det till att jobba lite. Var ju tvungen att städa ur kontoret. Kändes inte särskilt roligt, men det var bara att bita ihop. Agnes och Tuva hjälpte till som tur var.

Vi hann hem lagom till handbollsfinalen. Spännande blev det, men vi fick nöja oss med silver efter uddamålsförlust mot Franskarna, som Tuva envisades med att kalla dem. Snigelätarna, sa jag.

Sista semesterveckan gick i maklig takt

Fotstukartakt kan man väl säga.

Det roligaste? Att se Agnes och hennes vänner på Kafe' till salu igår. Det var riktigt häftigt!

Lasse Litzen gjorde ett reportage. Det kan ni se här.

Så sitter jag här igen med blå fot...

Varje sommar sedan 1989 påstår Lise i en kommentar på FB att jag slagit i fot eller fötter minst en gång. Det stämmer säkert. Den här gången var det ett par halvt påtagna sandaler som ställde till det. Jag snubblade på trappan när jag skulle hämta tidningen och valde att försöka ramla bakåt i stället för framåt, för då hade jag nog nästan dött. Nu var det foten som kom ikläm och blev halvdöd i stället. Antagligen bättre, men jag haltar runt här på andra dagen nu och hoppas det ska vara lite bättre i morgon.

Katt- och fågeljakt

Ibland kan insikter komma av ren slump. Doris kom infarande med en snöskateunge på eftermiddagen. Jag rusade efter, tänkte "den där ska du i alla fall inte äta upp inomhus". Katten in på Agnes rum, jag efter likt en vinthund. Hittar fågeln under skrivbordet och tar den i en plastpåse. Tycker att den är i ett märkligt tillstånd av förruttning för att vara så nyjagad. Tänker "stackars katt, är du så dålig jägare att du måste släpa in kadaver?",  bär ut fågeln i soptunnan och hör strax efter hur det dunsar i Agnes rum. Går dit och får se katten avsluta avrättningen av snöskatan hos just burit in. Inser att hon använder Agnes rum som visthusbod och inser också varför det luktat illa därinifrån ett tag. Nu är det sanerat.

Av bara farten blev det dessutom städat i kylskåpet. Det hade ingen koppling till katten i sig, men jag kanske kände att det där med mathygien blev viktigt...

Gruffel mummel hrumph!

Så kan det gott stå när man är allmänt missnöjd med det mesta. Dåligt väder, ont i magen, inget att göra mer än sånt jag inte vill... Nä, man kan lika gärna börja jobba igen. Sa Närkingen!

Livstecken!

Inser att jag måste göra ett avtryck i cyberrymden, så det märks att jag är vid liv i alla fall. Den här semestern går nog till historien som den sömnigaste någonsin... Men så är det när man är halvpank och småtrött...

Föräldrar vet man inte hur länge man har, inser jag...

Min pappa och jag har inte varit världens bästa vänner genom åren, det kan vi bara konstatera. Jag vet inte om vi är det nu heller... Men någon slags ömhet känner jag ändå inför honom nuförtiden. Idag skrubbade jag honom på ryggen när vi var i Sannabadet. Och igår var vi på utflykt i Närke, Sörmland och Östergötland. Här kommer några bilder från igår.

Märklig semester den här,

den verkar liksom bara - poff - försvinna iväg...

Kan inte säga att jag fick något vettigt gjort idag. I morgon ska vi emellertid ta ut min pappa på hans "80-årsdags-resa", till Rejmyre glasbruk och till Regna - bortåt Finspång Katrineholm till. Hoppas vi väl på något slags uppehåll i värderleken i alla fall.

Trevligt med besök!

En höjdarkväll, natt, förmiddag med Johan och Katarina och barnen. Gott att grilla, gott vin, vacker (?) musik... Musik? Musik! Nu pustar vi ut härhemma, skönt att få duscha av sig.

Fredagsförmiddag i timmerkojan...

Börjar känna mig rörlig igen, tur det. I eftermiddag ska vi åka till stugan. Det känns jättemysigt, för solen skiner och Johan och Katarina kommer på besök. Det ser vi fram emot.

Jomen nu börjar jag kunna röra på mig igen.

Kortisonet gör så sakteliga sin verkan tror jag, och även om jag inte precis skutteliskuttar fram så går jag ändå relativt obehindrat. Igår lyckades jag till och med klippa gräsmattan. Solen skiner så där lite halvt och jag tänker mig att jag och barnen kan ta en tur till stugan framåt eftermiddagen. Skönt att slippa det här huset i alla fall.

Man ska inte slå på den som ligger heter det ju...

Och det finns liksom ingen anledning heller. Det är bara att konstatera att min arbetsgivare gjort bort sig igen, genom att försöka få bort en smårolig och alldeles oförarglig film om Kumla camping från youtube. Det funkade naturligtvis inte, och nu är tittarsiffrorna större än de någonsin skulle ha varit annars. Dessutom har man lyckats få sig en skrapa av yttrandefrihetsexperten Nils Funcke och fått bannor av Nerikes Allehandas ledarsida. Yttrandefrihet ska man inte ta lätt på, det är en sak som är säkert!

Sune och Dilan får filma campingen hur mycket de vill, och lägga ut vad de vill på youtube. Enda anledningen till att kommunen skulle kunnat reagera vore väl om det gjorts på Dilans betalda arbetstid. Men om det förtäljer historien intet.

Man skulle kunna garva åt alltihop. Jag skulle kunna göra det. Men så minns jag att det inte var mer än fyra-fem är sedan jag själv utsattes för påtryckningar om att sluta blogga. Det passade inte heller i Kumla Kommun. Det var alldeles förskräckligt obehagligt. När jag tänker på det så skrattar jag inte längre.

Filmen då? Den hittar ni här.

Man ska inte tycka synd om sig själv

Men inte var det väl så kul att få börja semestern med en obrukbar fot, det kan man inte direkt påstå. Nu har jag haltat/hoppat runt i tre dagar, haft så ont att jag nästan grinat ibland, knappt tagit mig mellan soffan och toan ens en gång. Fick träffa en läkare igår, men han var inte heller riktigt klok på vad det kunde vara. Fick ta lite prover för att se om det kunde vara borrelia, ledinflammation eller gikt, annars bir det till att åka in och röntga foten så småningom. Fick i alla fall lite värktabletter som tog udden av det allra värsta och det var naturligtvis skönt det.

Nå, som tur är är vädret halvrisigt i alla fall, så jag missar inte långa baddagar någonstans.

Fruktansvärt tröttsamt...

Så kom då äntligen ledigheten, och med den återvände fot-ondheten och nu sitter jag här och kan knappt inte röra på mig. Helvetes jävla skit! Har ringt sjukgymnasterna, så får vi se om de ringer tillbaka. Och förstås, om de kan göra något...

Sista dagens sista morgon...

Det lät väl dramatiskt så det förslog. Som en niklas-strömstedt-låt nästan. Men det är sant. När jag jobbat färdigt i dag så ska jag inte jobba på fem veckor. Det blir 37 lediga dagar det, om man räknar med första helgen. Det ska bli så skönt att bara få vara. Batterierna behöver laddas.

Man blir sittande uppe och glor...

När det bara är en dag kvar till semester och när det är otillständigt varmt ute. Bägge barnen var borta, Tuva sovande hos en kompis för andra dagen i rad, hon messade mig och sade att hon längtade efter mig men när jag erbjöd henne att komma hem sade hon att det inte var så farligt. :)

Agnes var med sina kompisar och planerade för Justin Bieber på Globen, april 2013. Herregud..

Läste ut Zlatanboken idag, gillade den. En annan fin biografi är Kajsa Grytts "Boken om mig själv". Rekommenderas varmt. Spännade människa, spännande läsning, spännande liv. Och ett stycke svensk rockhistoria!

Sommaren är här

och det är naturligtvis underbart, men hur inspirerande är det då att sortera upp papper på kontoret? Inte särskilt kan jag säga. Elva års samlingar... Ich!

Nå, arbetsdagen tog slut och vi grillade gott därhemma och det var trevligt.

Där försvann en dag till, tre kvar till ledigheten

Jag brukar inte räkna ner på det här viset, det beror sannolikt på att jag brukar ha semester innan vecka 28 - och att våren varit turbulent och trist. Men nu är det inte långt kvar.

Ungarna kom hem vid halvsju, Agnes var ute ur huset 10 minuter senare. Speedwayen drog visst, och Wilma, och... Who knows?

Nå, då fick jag ju tid att umgås med Tuva i alla fall. vi käkade och snackade och såg gamla fina "offside" och läste Kamratposten och ja - det var mysigt bara.

Fyra dagar kvar då...

Till den efterlängtade semestern, och det ska såklart gå bra... Hälsade på de olika sommarverksamheterna, satte mig sedan och skrev ett hej-då-brev till de jag inte längre kommer att vara chef för. Det blev så sorgligt så jag bara sparade det i datorn, får fila lite på det i morgon.

Pratade med Agnes i telefon, de kommer hem efter sex i morgon, ska bli så roligt att de dem. Nu blir det säkert clash of the titans när de varit snälla hos mormor i en vecka, men det får vi ta då.

Så Spanien blev mästare. Jaha.

Bäst var de också. Inte mycket att säga om. Men nu är fotbolls-em-slut-slut-slut, fotbollen ska jagas ut-ut-ut, men till nästa år igen. kommer han vår gamle vän, för det har han lovat. Jag är lika glad för det. Hockey är roligare.

Det roligaste idag var annars att träffa Bosse Johansson Freire ett par timmar, gammal god vän som alltsom oftast bor i Brasilien, men som emellanåt letar sig hem igen. Mycket trevlig kille. Mycket intressant liv.

På tisdag kommer Agnes och Tuva hem. Längtar lite efter dem. Och sen är det snart sommarledigt.

Har jag blivit en tråknisse?

Ja det har jag nog, inser jag. För fem-sex år sedan skrev jag rätt intelligenta saker på den här bloggen ibland, men nu blir mest dagavrapporteringar. Jag har lite ångest för det, men jag kämpar på i alla fall. FB är ju bättre om man snabbt ska ut med något till någon man känner, men blogspot har den stora fördelen att den lätt är sökbar och att man inte måste låta sig begränsas av en liten ruta.

Förresten har jag ju sagt från början att jag mest skriver för mig själv. det blir någon slags kronomali i alla fall.

5 dagar kvar till semester - det ser jag fram emot. Och i dag fick jag mina beryktade fotinlägg. Ser fram mot att kunna gå som folk igen.

6 days to go and counting

Herreminje vad jag längtar efter semester just nu, måtte den komma snart. (Det ska den ju. Jag ska bara klara av i morgon och nästa vecka först.)

I morgon ska jag förresten åka till ortopeden och få mina plattfotsinlägg. Jag fantiserar om att slippa alla kramper och allt elände jag haft med fötterna det sista året, men vi får väl se...

Nästa vecka är det sommarverksamheten som gäller, och lite utstädning av kontor. Om jag vill, jag kanske vägrar... Det kändes verkligen jätteskumt att inse att mitt kontor snart inte är mitt längre. Men någon nyckel får hon baske mig inte förrän efter semestern.

Nä, jag begriper mig inte på fotboll...

Två timmars väntan på straffar och sen är allt över på en tåfjutt. Meningslöst. Och dessutom hejade jag på Portugal. Tacka vet jag hockey! Eljest bidas tiden i väntan på ledighet. Jag är så sliten nu, men snart är det bara en vecka kvar...

Hamnade i en liten "Anja-debatt" med G-O.

Och hade jättesvårt för att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte. Bestämde mig för att inte tycka något alls. Det är ju trots allt hennes beslut.

Nu du Hanna, nu är jag redo att gå till beslut... Min "måste-ses-film-lista".

Det här blev en verklig kamp kan jag säga. Usch vad jag har tänkt under det senaste dygnet. Men nu är jag i alla fall klar. Skulle du fråga mig i morgon skulle det kunna bli annorlunda.

Den här listan gör inga anspråk på att benämna världens tio bästa filmer. Det gör den sannolikt inte. Men det är tio filmer (eller filmserier) som betytt mycket för mig och som fått mig att vilja se dem igen.

Ingen inbördes ordning alls, bara rakt upp och ner. Du kan ha sett alla, eller de flesta. Men de du inte sett kan du komma och låna hos mig. Jag kan packa ihop dem i en snygg trave.

The Commitments - Alan Parkers underbara film om ett rockbands tillkomst och bortkomst i Dublin i början av 90-talet.

Missisippi brinner - Alan Parker igen tror jag. Gene Hackman i sin kanske finaste roll någonsin. En thriller om rasismen och medborgarrättsrörelsens framväxt i 60-talets USA.

Sekreteraren - Maggie Gyllenhaal och James Spader i den mest erotiska, neurotiska, romantiska film jag sett. Kärlek, tvångstankar, masochism och sensualism i en och samma film. Jag låter väl som en gammal snuskgubbe kan jag tänka, men flera av mina närstående kvinnliga rektorskollegor håller med mig. Om nu det ska vara ett försvar.

Gudfaderntrilogin - Coppolas mästerverk. Det går liksom inte att vara mer kriminal-episk än så. Som en parentes kan jag väl säga att jag nog gillar tvåan bäst - om man nu måste välja... Och vilka skådisar... Men Al Pacino är bäst!

Breaking the wawes - en dogmafilm måste vi ha med... Jag kan inte minnas att jag gråtit så högt och så hårt i en bioslaong någonsin som när jag såg Breaking the wawes första gången. Allt efter det kommer jag att älska Emily Watson.

Thelma & Louise - världens bästa roadmovie. Jag minns debatten om det eventuella "uberfeministiska" budskapet i filmen när den kom och det struntar jag blankt i. Geena Davis och Susan Sarandon är bara så jäkla bra. Och slutet. Fabbelofenomenalt!

Ringentrilogin - 10,5 timmars fantasy på toppnivå. Kanske har filmerna tappat något av sin glans efter att jag sett dem 30 gånger sisådär, men det är fortfarande toppklass. Och det feministiska inslaget? När Eowyn slaktat häxmästaren av Angmar som inte kan dödas av någon man och väser fram "I aint no man".

En långvarig förlovning - måste ju bara ha en Audrey Tatou och Jeunet-film med. Det här är den bästa, den vackraste, den mest färgstämda. Amelie från Montmarte kunde ha varit där, men nådde inte riktigt ända fram i konkurrensen.

Något av bröderna Coen... Och efter långt funderande och med hjälp av Tolle fick det bli The Big Lebowski. Störtskön, helt enkelt.

När lammen tystnar - thrillernas thriller nummer ett. Jodie Foster. Anthony Hopkins. "Jag åt hans lever tillsammans med ett gott Chiantivin". Bara det.

Tio upplevelser. Inga nyheter. Allt var bättre förr. Eller; det här är sånt man vet står sig...

Konkurrensen var mördande kan jag säga. Jag får gå och lägga mig nu.

Kämpar med listan

Men det är ren ångest att välja - och välja bort...

Utmanad...

Hanna har bett mig göra en "måste-ses-filmlista" för regniga sommardagar. "hah, enkelt", tänkte jag. Men det blev hundra stycken minst när jag började fundera. Håller på och sållar och återkommer...

Regn-slö-söndag

Det blev inte mycket gjort idag. Lite disk, lite plock, lite film. Orkar inte hålla entusiasmen för fotbollen uppe längre, så nu ska jag knäppa en rulle till innan jag somnar. Eva Lovén rekommenderade "My blueberry nights" - så den får det bli.

Så blev det midsommarafton

Arnes 80-års-dag dessutom. Vi var i Tjugesta, det blev en fin dag. Han var nöjd, jag tror att alla var nöjda.

Personalmöte med sommarverksamhetspersonalen igår

Sommarverksamheten är ett sammelsurium av logistik som ska lösas och att det blir något bra av det varje år är egentligen inget annat än ett mirakel. Tur man har god hjälp av de duktiga människorna i gruppen.

Jag var alldeles jättetrött i huvudet när jag kom hem, det kanske inte var så konstigt.

Hos Lise på 45-års-mat sedan. Det var trevligt.

En helg går så himla fort...

Redan söndagskväll och dags att jobba i morgon igen. Jag längtar verkligen efter semester nu, att bara få vara ledig och inte tänka på jobbet på ett bra tag. Men än är det ett par veckor kvar.

Tuva har haft sin kompis Johanna här hela dagen i princip. Det tror jag att hon tyckte om. De bakade bullar tillsammans med Agnes och sysselsatte sig med allt från cykling till studsmatta till...

Agnes och jag kollade en film - Safe House med Denzel Washington. En rätt bra agentthriller, filmad i Sydafrika. tre och en halv handboja av fem. Också Daniel Espinosas internationella regidebut

Överlevt två helvetesdagar...

Det låter säkert drastiskt och överdrivet, men så känns det i alla fall. Det är inte kul att stå och önska alla en trevlig sommar och allt det där när man vet att det är för sista gången och man själv inte mår särskilt bra. Det känns lite som DiLevas "vem ska jag tro på" med clownen som alltid ler. Men nu har jag i alla fall gjort det och jag tror inte att något enda barn blev lidande och det kanske i alla fall var det viktigaste.

Utvärdering och smörgåstårta på Stene på eftermiddagen och vi höll oss ifrån tunga tankar och skjöt upp dem till hösten. Agnes och jag såg Sverige förlora sig ut ur EM på kvällen sen och så var fiaskot kapitalt.

I dag har jag mest vilat mig i form, snutit ett par lite snor ur näsan tror jag. Så typiskt att det kommer när värsta anspänningen är över. Då kan man kosta på sig att bli lite risig...

Tuva har slocknat och Agnes är med kompisar i Örebro. Jag tror egentligen inte att jag behöver vänta uppe på henne, men det kan ju vara skönt att veta att hon är hemma...

Evangeline blev det

Och jag höll ihop och blev inte för känslosam - tycker jag själv i alla fall. Det kändes bara inte särskilt roligt utan mest tomt bara. Nå, det är bara att kämpa på. Hardemo i morgon och sen får vi se vad livet har att erbjuda.

Färdigtänkt på avslutningslåten...

Ska man lämna så ska man lämna med flaggan i topp var det någon som skrev till mig på Facebook. Och absolut. Jag har ingenting att skämmas för (inget jag tänker skämmas för i alla fall) så nog sjutton ska det spelas en trudelutt eller två i morgon och på fredag.

Titanic funderade jag på ett tag - "Vi går till botten där vi står men flaggan den går i topp". Hello Goodbye av Beatles också. Något ljushuvud föreslog "I did it Mait´s way" och det var visserligen roligt, men riktigt så enkelt ska jag inte göra det för mig. Nä. Det blir en Lundell. Mer säger jag inte.

Nedräkning, känns det som.

Till vad vet jag inte riktigt. Semester, nytt jobb, nytt liv... Äh, jag räknar bara.

Blev med Tuva på eftermiddagen - kvällen. Det var mysigt. Hon har mycket att berätta om man vill lyssna bara. Just nu rör det sig många tankar runt kamratrelationer i hennes huvud. Det är inte så lätt att vara snart tioårig flicka alla gånger. Skönt med sommarlov för hennes del tror jag.

Nä. Jag önskar jag vore någon helt annanstans

På Maldiverna till exempel. Gud så man kan längta bort ibland... (1990)

Direkt rutten avslutning på en trevlig kväll...

Personalpartaj i grillkåtan i Hardemo - sista kvällen med "hela gänget". Sång, musik, god mat, trevligt sällskap, frågesport, värme. Så åker man hem tidigt för att, ja för att, för att se Sverige förnedras av Ukraina. Jag trodde vi hade uppfunnit Ukraina, att svenska vikingar färdats utefter Dnjepr och liksom "startat" Ukraina. Att det mer eller mindre var en avverkningsbar koloni som vi skulle spöa med 2-0. Så fel jag hade. Och vad gjorde Lustig på plan? Överhuvudtaget?

Nu ska man behöva somna sur över att ha gjort en total felprioritering. Damn it!

Den helgen gick fort över

Lite fotboll och lite trädgårdarbete, och så var den över. Märkligt. Gräsklipparen går som den ska, men trimmern får jag inte att snurra. Antagligen för att jag lämnade batteriet i garaget i vintras. Det tålde nog inte kylan. Får ta mig in till K-Rauta och köpa ett nytt och se om den funkar då. Jag handklippte lite buskar i stället, så brevbäraren kan lägga posten i lådan.

Fick besök av Agnes på eftermiddagen, hon ville ha lite gitarrplocksövningar att bita i, så jag visade henne en liten "spansk" melodi och hur man fingerpickar "Sj-Sj gamle vän". Det blev lite att bita i men hon är verkligen jätteduktig på gitarr.

Irländarna kämpade tappert mot Kroatien men räckte inte riktigt till. Läktarmatchen vann de i alla fall. Och i morgon ska Sverige in i elden. Ska bli spännande att se hur det går. Ukraina blir ingen lätt match - när dehar hemmaplan och allt.

Den lilla butiken "Vardagslyx" - alldes bredvid systemet

har verkligen en oerhört trevlig och serviceinriktad ägare. Dessutom har de hur mycket godsaker som helst. Jag kom hem med en bit Granhammarsbrie idag, och en röd kittost. Dessa bägge godbitar har jag nu avnjutit till första halvleken av Portugal-Tyskland. Det var mumma det, med ett glas rödvin till. Gnarly head som nu också kommit i box. Lika gott, lite billigare. Så nu rapar jag belåtet och väntar på andra halvlek.

Eightees...

Hur stavade jag nu då? Blev det tokigt? Känns i alla fall mycket märkligt att se ett tv- program som ser tillbaka på 80-talets musik. Det var ju alldeles nyss och inte alls något man kan se nostalgiskt tillbaka på. Herregud, jag var ju där. Men okej då, det var en livstid sen. 30 år sedan i år sen vi i bandet började spela tillsammans. Sen dess har det fötts generationer. Och efter syntens ankomst - som vi knappt trodde var på riktigt - har så mycket hänt. I'm outdated. Bara att inse. Men i alla fall, det gjordes en del rätt schysst musik förr också. För flera hundra år sen såklart, men också på 50-60- och 70-talet. Basta!

Känslan av att vara på väg...

Har jag nästan alltid gillat, men alla resor är inte lika roliga. Jag skrev mitt tack för mig-brev till eleverna och föräldrarna i Stene och Hardemo idag. Märklig känsla att lämna en arbetsplats när man inte själv har valt det. Måttligt roligt faktiskt.

Tuva har sovit över hos en kompis

Och jag försöker få tag på henne så vi kan ägna oss åt någon form av nationaldagsfirande. Men det går inte så bra. Eller jo, nu ringde hon. Bra det. Halv tre ska hon hämtas.

Vänsterpolitik och sjissenje fission.

Så var man soffliggare hemma igen, efter att ha varit på vänsterpartimöte och diskuterat framtid. Nog borde det vara möjligt att plocka fler mandat än två i Kumla - om vi för en egen politik och inte associeras med socialdemokratin? Det behövs en vänster i kumla som ställer sig på de små människornas sida, prioriterar sociala värden framför projektledare och husbyggen.

I bakvattnet efter Phrometeus skulle vi sedan se "aliens" - för att få lite historiska referenser... "Vilken ful frilla" sa Agnes och somnade, fast jag laddat med kaffe och allt. Till hennes försvar ska sägas att hon varit på stockholmsresa i typ 14 timmar. Jag kan bara hålla med. Sigourney är mycket snyggare i "avatar", trots att den är filmad 30 år efter. The times they are a changing. No further your honor. Dags att sova.

Men vad som in i bomben håller datorn på med?

Alltså, värre har jag nog sällan varit med om. Nyfindatorn började konstra nu på eftermiddagen, något så bedrövligt. Flik efter flik med aftonbladets hemsida kom farande upp på skärmen, fortare än jag någonsin hann släcka dem, tog all processorkraft och allt hängde sig. Sen började tangentbordet skriva baklänges och ge ifrån sig massor med nior utan att jag ens tryckte på knappen. Detta tangentbord följde med datorn och sattes i igår när det gamla trådlösa vägrade skriva mer. Antagligen är det något som hänger sig och konfliktar. Just nu går det som synes att skriva, men det är nog bäst att snabba sig innan det börjar trassla igen.
Agnes och jag skulle gå på Phrometeus på Folkan i Kumla men kom dit en timme för sent, så det blev till att boka biljetter till 21.20-föreställningen i Örebro i stället. I dag är det lite oflyt med andra ord.

Fotbollscup i tusen timmar, dyngförkyld...

Tuva och jag har varit på fotbollscup i Sköllersta. Samling 07.15, hemma 16.30, svinkallt ute, ett par timmars väntan mellan de 2 x 12 minuter långa matcherna. Men seriöst, hur roligt är det? För någon? Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Klart jag ville att flickorna skulle gå så långt som möjligt, men inte grät jag när de åkte ut i semifinalen mot Hallsberg. Det får ju liksom vara någon måtta...