Varm varm, jättivarm!

Alldeles otroligt jättivarm! Men varför beklaga sig? Det är ju sånt här väder man brukar betala dyra pengar för att söka upp utomlands. Fast där slipper man ju klippa gräs förstås, och man kan ta en pilsner till frukost om man vill det. (Det kan man ju förstås i Sverige också, men det känne mer... ...omoraliskt...)

Nå, mamman är högtidliggjord, 4 maskiner har jag tvättat, gräsklipparbatteriet står på laddning till kvällen blir lite ljummare...

Sånt är livet. På en pinne.

Euphoria!

Vilken värdig vinnare! Bara att gratulera Loreen. En fantastisk låt. Ett fantastiskt nummer. Och hr Sandberg plockade 4 av de 5 i topp. Om det tyder på musikalitet eller inte låter jag vara osagt.

Hr Reinfeldt, i Loreen har du i alla fall en oetnisk svensk av fel kön som inte kommer att ha problem med att få jobb i framtiden...

I love Europe!

Christer Sjögren och jag utbrister i samma hyllning till detta fantastiska band som upplever en sann rennäsans nu 2012. Agnes och jag var och tittade på dem på Metallsvenskan i går kväll/natt (ihop med Mathz Lagerberg och Robban Rosander) och jag måste säga att jag tyckte att det var en riktig höjdarkonsert, lite nytt, lite gammalt, bra ljud, ljus, bra show.

Jag har bara sett Europe en gång tidigare och det är 25 år sedan eller så och det här var milsvitt mycket bättre. Joey Tempest sjunger som en gud och John Norum skulle ha platsat i Thin Lizzy hur lätt som helst om han varit född då... Cry Baby! (Är en wah-wah-pedal som han använder lika frekvent som Scott Gorham.)

Euphoria!

Sitter ute på altanen och njuter av den ljumma kvällen. Det är snart dags att gå och sova, men först ska jag hylla Loreen som jag tyckte var fullständigt outstanding i kväll. Bara att hoppas att det går bra i finalen också. Det kommer en del rätt bra låtar från de där direktkvalificerade länderna, men visst är hon coolast, vackrast, mest dramatisk. Jag får en lätt Mangafeeling av henne.

Det är allt ett riktigt spektakel den där mellon. En del låtar är så svaga att klockorna stannar. Men att tio finallåtar har svenska kompositörer säger kanske något om att "vi kan". Vi kan mello. Om nu det ska vara något att vara stolt över...

I morgon ska Agnes och jag och Mathz gå på metallsvenskan och se Europe. Det ska bli riktigt kul.

Photoshop elements 10

Gillar jag stenskarpt! Massa lättarbetade coola funktioner. Nya headern blev väl riktigt fin? Och vad sägs om min vackra dotter:

Eller den här lomo-modifierade bilden av mig och mina hjältar:

Fullmäktigefiasko

Hr Sandberg var inkallad som ersättare till ett Kommunfullmäktige som för kvällen var utlokaliserat till en filmstudio utanför Hällabrottet. Jag gav mig av i god tid tyckte jag, kollat på kartan hade jag också gjort. Men så tokigt det blev. Jag körde och körde och kom liksom aldrig fram... Konstiga skogsvägar över Närkesslätten, stigar som slutade i intet. Till sist kom jag fram men då var mötet i princip över. Nå, jag fick mig en pratstund med Stefan Svensson i alla fall, och Elisabeth Berglund. Fick väl vara bra så. Så kan det gå när inte gps:en är på. (Eller ens inköpt.)

Att lägga in hela musikbiblioteket i I-tunes igen kräver sin man

Det är ett flerdagarsprojekt. Ett par hundra gigabyte av musik som ska hamna i rätt mappar, alla jäkla omslagsbilder jag letat rätt på som bara försvann... Suck. Men, a man´s gotta do what a man´s gotta do. Förhoppningsvis ska det väl ta fyra-fem år innan det är dags nästa gång.

Vaknar till vilt fågeltjatter

Vad skriker dom om, egentligen? Obegripligt. Men inget att beklaga sig över. Första stugövernattningen för året är avklarad. Vi har precis ätit frukost. Tuva och Tuva befinner sig på studsmattan, Agnes ligger på taket och solar, jag dricker snabbkaffe från Lidl på verandan och livet är ganska härligt. Får se om jag får igång gräsklipparen sedan. Det skulle behöva klippas en del gräs. Men om jag inte hinner eller vill så finns det ju kvar till nästa gång.

I mina svagaste stunder brukar jag fundera på om jag verkligen ska ha stugan kvar. Det kostar ju en del och vi är här så sällan och det är en del pysslande. Men det är himla mysigt här ute.

Premiärbloggande med ny dator

Det kanske man ska vara glad för, fast jag tycker det är syndapengar...

Nå, nu står den här i allafall, och konfigurerar sig. Må den leva i många år.

Nej det här var då verkligen inte roligt...

Respass mot Chek-ien, datorn slut, dåligt med pengar veckan innan lön, halvrisigt väder... Lika bra att gå och lägga sig igen.

Vilken hockeytorsdag...

Självklart väntar jag mest på Sverige-Tjeckien ikväll, men det är roligt att kolla de andra kvartsfinalerna också. Canada ut mot Slovakien - skräll. Norge gjorde en kanonmatch mot Ryssarna men räckte inte riktigt till. Finland-USA 0-0 i skrivande stund. Men som sagt, ikväll är det på riktigt. Jag har lite pirr i magen. Agnes kommer hit och hejar med mig. Kanske bäst att inte göra några svenska flaggor. Minns när jag var liten och gjorde svenska flaggor till hela familjen. Ryssarna slog oss med 8-0. Jag grät av skam.

Mathz ringde

Och frågade om jag ville följa med och titta på Europe på metallsvenskan - och det ville jag ju. Jag tycker sista skivan är riktigt bra faktiskt. Bluesig. Zeppelinish... 25/5 redan. Paul DiAnno är också där. Har inte han sjungit i Iron Maiden ett tag? Agnes ville också hänga på.

Nu dör verkligen datorn...

Tre gånger fick jag starta om den för att kunna skriva detta lilla enkla. Usch! Jag har verkligen ingen lust att bli ännu fattigare.

I dag haver jag trädgårdsarbetat

Och fastän jag egentligen inte tycker sådant är särskilt roligt så känner jag mig ändå mycket nöjd med mig själv. Nu har jag dessutom duschat och tänker mig att runda av kvällen med "Sherlock Holmes, A game of shadows". Kan nog vara lagom spännande.

Förlust igår och vinst idag

Antagligen som det ska vara, när Ryssland var gårdagens motståndare och Italien dagens... Inte mycket till lördagsunderhållning egentligen, men har man inget bättre för sig så...

Jag var inne på vardagslyx och köpte mig en god salami och den har jag njutit av ikväll, liksom en härlig chevré - själva hjärtbiten liksom, den gottigaste av det gottiga. Mums!

Min mamma fyllde sjuttiofem

Det får väl betraktas som en hedervärd ålder. Vi var där och käkade lite smörgåstårta och presenterade med en blomma och med en hemkörd skiva med "Sandbergs orkester". Den blev hon glad för.

Regntunga skyar

Över Närkesslätten idag. Igår var det däremot riktigt skönt ute. Då firades fritidshemmens dag nere vid Kumlasjön. Det var riktigt mysigt. Den här dagen går väl däremot inte till historien som särskilt mysig. Den var blöt och kall bara. Tuva och jag åkte ut till Hardemo för att vara jury på fritids talangtävling. Tänk att det var så jämnt att ALLA vann!

Dödens måndag

Kan man ha en svartare rubrik? Fullt så illa var det såklart inte men jag var extremt trött när klockan ringde och det är ingen bra början på en dag. Jag har sovit oroligt i flera nätter i rad, jag vet inte om det har med jobbet att göra eller om det är något annat som stör mig. (Fullmånen kanske?)

Vi kom i alla fall upp och iväg och jag var på nätverksträff med förskolan på förmiddagen. Träff med medarbetare från Hardemo efter lunch och så konferens på Stene efter det.

Tuva och Agnes kom hem efter farmorsbesök och cellospelande (för Tuvas del i alla fall). Vi tog kvällsmaten på korvmojjen. De kan man kosta på sig när de skickar ut rabattkuponger, annars är det SVINDYRT med hamburgare från Sibylla.

Sverige-Danmark på teven sen och så var den dagen över. Hoppas på lite bättre ork och humör i morgon.

Söndag med Hallsbergsbesök och dansuppvisning

Min lilla dotter skakade rumpa så det stod härliga till när Lenas dansstudio hade terminsavslutningsuppvisning. Jag blev riktigt imponerad. Visste inte att jag hade fört vidare mina starka dansgener så tydligt.

Nä. Jag skojade. Den äran kan jag inte ta åt mig. Duktiga var de i vilket fall som helst.

Tuva åkte på övernattningskalas

och Agnes och jag fick huset för oss själva. Vi såg tre kronor göra en bra match mot Tjeckien och efter diverse rotande bland filmerna beslöt vi oss för att titta på Kill Bill del 1. Det var några år sedan jag såg den sist - och jag blev lika full i skratt och småäcklad den här gången. Tarantino är ett geni. Det bara är så.

Annars var det precis så där blåsigt och kallt ute idag som jag fått för mig att det skulle vara och lusten att påta i trädgården uteblev fullständigt.

Tredje Majdagen var också fin

Sen kommer helgen och då ska det visst bli regn och rusk i stället. Vi hade i alla fall en upplyftande arbetsplatsträff på jobbet (not) och på kvällen sökte jag ett jobb i Lekeberg. Jag känner att jag är i behov av miljöombyte.

En lika solig andra maj

Fast idag blev det till att arbeta förstås, så riktigt lika njutbart var vädret kanske ändå inte. Men äh, varför ska man tänka så? Det ska ju bli snö till helgen förutspår metereologerna.

Diverse samtal med olika människor, ap-träff med Stene på seneftermiddagen/kvällen. Hem till "the finishing touch" på den städade verandan sedan. Nu är den nyskurad och fin. Jag hoppas det blir lite sol i helgen i alla fall, så vi kan premiärgrilla.

En solig första maj

Något annat kan man faktiskt inte säga. Och på torget samlades tusentals människor för att fira den nalkande ankomsten av den socialistiska revolutionen. (Hrm, ja eller 75 i alla fall, om man räknar med sossarna som satt och bevakade sin valstuga så att den inte skulle vandaliseras av vänsterradikalerna.) Jan Hammarlund sjöng så vackert med sin späda stämma och Bengt Berg talade om glesbygdsproblematik i Värmland och om barnfattigdom. (Jag har inte läst mycket av Bengt Berg, men han skriver bättre än han talar.) Sen åt vi Lajlas äppelkaka och så gick vi hem.

Ja herregud, vad ska man säga? Kanske som Rolf Ö sa, att första maj är vår motsvarighet till kyrkobesök. Man går dit och så har man fått syndernas förlåtelse. En stund i alla fall. Sorgligast av allt var nog att jag - mina snart femtio år till trots - tillhörde de yngre på torget. Det är nog inte särskilt inne med solidaritet, feminism och internationalism bland ungdomarna nuförtiden.

Är jag laddad inför maj 01?

Nä. Inte särskilt. Men jag ska i alla fall gå fram till Kumla torg i morgon förmiddag. Kan ju bara inte missa Jan Hammarlund, denne kulturhjälte från forna tider. Bengt Berg vill jag också gärna höra, fast framförallt Hammarlund. Kan man hoppas på "Jag vill leva i Europa"? Sången som Saijonmaa gjorde odödlig. Annars kanske det kommer något vackert regnbågsaktigt från denne vår svenske Tom Robinson.

Valborgsmässoafton vid Kumlasjön

Hur kul är det på en skala? Inte särskilt om jag ska vara ärlig. Men när Tuva sjöng i Skogstorpskören ville jag förstås ändå vara där. Tre låtar sjöng de - med emfas - och de var jätteduktiga. Min egen dotter varken hörde eller såg jag, men jag vill ändå gärna tro att hon tillhörde spetstrupperna.

Jag fick också nöjet att beskåda Cumvoxkören som i vanlig ordning bara hördes fläckvis, beroende på var de stod i förhållande till mickarna. Mats Hellgren (M) höll vårtal, detta nästan omöjliga uppdrag, hurusom man pratar på i fem-tio minuter om i princip ingenting. Med detta tycker jag emellertid han lyckades bra. Grottmänniskotemat var välfunnet. Lägg sedan till detta Sveriges antagligen minst karismatiske konferencier i form av Baldergatans egen Kulturnämndsordförande Björn "jag läser alltid innantill" E så kanske ni förstår att tillställningen var en fullständig succé. Typ not. Men jag var i alla fall där. Träffade Tunström och familjen Hyttnäs också. Det var trevligt.

Kompledig Valborgsmässoafton

Jag tyckte alla medier och väderlekstjänster lovade sol, värme och blå himmel, men här i lilla Kumla är det mulet, kallt och lite grått. Där rök den vårdagen i stugan med andra ord. Men det ska väl gå att sysselsätta sig med något annat antar jag.

Lördagskväll i timmerkojan

Jag kan väl inte säga att jag varit särskilt "produktiv", men något lite har jag i alla fall fått gjort. Jag har bytt strängar på två gitarrer, tvättat ett par maskiner, i alla fall börjat göra i ordning på verandan...

Kanske inte behöver vara så mycket mer. Det duger.

Kollat en film har jag också gjort. Maggie Gyllenhaal - den rara - i "Hysteria". En bagatell föralldel, men ganska småmysig ändå. Romantisk komedi från det viktorianska England - med en lätt erotisk twist i så måtto att den behandlar ämnet "kvinnlig hysteri" - en besvärlig åkomma som nog inte finns längre. Men på den tiden var det ett vetenskapligt faktum att kvinnor inte kunde uppleva sexuell njutning utan manlig penetration. Emellertid kunde de drabbas av livmoderkramper som kunde avhjälpas med massage. Köerna var långa till de läkare som kunde "lätta på trycket" och avhjälpa de stackars hysteriska kvinnornas hysteri.

Detta ekivoka tema till trots var filmen mycket sedlig. Inte alls som Sekreteraren som ju är en absolut Maggiefavorit. Men lite söt. Tre massageapparater av  fem.

Dags att gå och lägga sig

Det blev ingen höjdardag i dag. Jag hade det på känn... De där argumenten jag framfört vägde lätt som en fjäder när organisationen skulle sättas. Läge att ge sig ut på arbetsmarknaden?

Hur man får en gammal man på gott humör...

Tänk att så lite kan betyda så mycket. Från levnadströtthet till "jag var nog inte så tokig i alla fall" på en minut bara. Tack Jimmy, vem du nu är...

I morgon ska vi få besked av chefen om hur hon tänker sig den framtida organisationen

Det tog henne bara en vecka att komma fram till ett beslut och det betyder väl antagligen att hon inte gjort så stora förändringar i det ursprungliga förslaget. Jag ska väl inte ta ut några bekymmer i förskott men det är en magkänsla jag har.

Nå, jag får se i morgon.

I dag begravdes Bengt

Det var en fin begravning. Som jag tror att Bengt ville ha den. Mycket vacker musik, lite högtidligt, värdigt, jordfästning, avsked vid graven. Jag hade verkligen önskat Bengt en längre tid som pensionär, han hade ju så mycket han ville göra och hinna med när han slutat arbeta. Men det enda vi kan vara säkra på är att vi inte vet så mycket om morgondagen. Den insikten borde få en att vårda varje dag lite bättre.

Jag skulle kunna skriva mycket om Bengt men det får vara i dag. De goda minnena finns i alla fall där.

Den uteblivna våren får en att tappa lite sug

För uteaktiviteter och för att "göra något kreativt". Fast jag ska inte klaga, vi hade en ganska skön lördag i alla fall. Griljerade en överbliven påskskinka på förmiddagen och åt skinkmackor till frukost - bara det...

Sen varvades det lite läsning med kortspel och kanske lite datorsurfande också. Agnes försvann med sin mor till Marieberg och när kvällen kom åkte vi till Brändåsen och käkade god kvällsmat hos Torbjörn.

Tre avsnitt av "game of thrones" på kvällen sen. Rikigt bra fantasytv. HBO är som vanligt kvalitetsmedvetna.

Spelar "The last waltz" för Levon Helm

The Bands sångare och trumslagare Levon Helm har gått ur tiden. Strupcancer. Det känns sorgligt tycker jag. The Band gjorde så fantastiskt mycket bra musik och Levon Helm gjorde mycket bra efteråt också. "The dirt farmer" har jag spelat mycket, även "Electric dirt".

Det är väl som dom säger, vi ska alla den vägen vandra. Vila i frid.

Jag ska titta på filmen den här helgen bestämde jag mig just för. Både för att se Levon sjunga, men också för att njuta av Neil Young och hans kokainstinna näsa under Helpless. Sheer magic!

Dagarna dom går och går...

Men vad händer egentligen? Ingenting känns det som, inget värt att rapportera om här i alla fall... Inget "roligt".

Jag känner mig supertrött och på halvtaskigt humör. Kanske beror det på den där omorganisationen som väntar på jobbet och som jag misstänker kommer att få konsekvenser för mig på endera eller andra sättet. Det är inte så att jag inte kan tänka mig att byta arbetsplats och medarbetare till vilket pris som helst men jag trivs så bra där jag är och alternativen som jag sett hitintills har inte precis sett så lockande ut. Nå, jag får se vad det blir av det, i morgon bitti ska vi få se "förslaget" och få tillfälle att diskutera det. Ingen idé att spekulera känns det som.

I går var jag inne i Örebro och handledde i den "presumtiva skolledarutbildningen". Det är ett skojigt uppdrag, men det tar en massa tid också. Men så är det ju alltid. Man får prioritera.

Datorn varnar för sin snara död lika ivrigt som tidigare, men än har den inte packat ihop för gott. Nu är jag i alla fall klar med all säkerhetskopiering och nu får den gå så länge som möjligt. Sen får jag väl leta pengar i någon madrass när det blir dags.

That´s all folks. För nu, anyway.

Tänk vad man inte vet...

Läste ut Cajsa-Stina Åkerströms bok "Du och jag farsan" i går kväll. Hennes farsa Fred Åkerström räddade mig ut från en toalett som gått i baklås vid Folkets hus när jag var sju eller åtta år gammal. Jag fick sitta i hans knä backstage efteråt. Han var min hjälte i många år efter det. Snacka om att den hjälteglorian hamnade på sniskan nu. Mig var han snäll mot, men Cajsa-Stina har nog inte haft det så lätt inser jag. Snacka om "daddy-issues".

50 - eller möjligtvis 100-årsfest

Det var det ju egentligen, eftersom vi firade både Bertil och Peter M samtidigt. Platsen var Multek, stämningen var hög, allt var så bra ordnat och jag gick hem i vettig tid, vilket jag både uppskattade och tackade min lyckliga stjärna för när jag vaknade i morse. Det blir liksom inte bättre framåt natten - det har jag lärt mig med tiden och genom dyrköpta erfarenheter.

Nå. Må de leva i hundra år var. Minst!

Bredbandsbolaget har lagt ner.

Ingen signal på vare sig tv eller dator. Surt. Tur att Telia och paddan finns som räddare i nöden, jag är i alla fall inte totalt isolerad på denna öde ö.

Dagen i dag var en märklig dag. Det är väl så det känns just nu. Trött i både huvud och kropp, samverkansgrupp, lokal skolutvecklingsgrupp, möte med kurator sent på eftermiddagen, socialtjänstanmälan, svårt som alltid, men jag är säker på att vi gjorde rätt.

I morgon ska Bertil ha kalas. 50 år. Fy fabulan vad vi börjar bli gamla...

Ego boy var död...

Sen trettio år tillbaka uppenbarligen. Det gick inte att satsa på den kusen alltså och trots stalltips från Jessikas expertvänner hade vi spruckit efter första loppet. Maten var i alla fall god. Det blev en väldigt trevlig kväll.

Ont i huvudet och smälltrött...

Jag somnade nästan ifrån de svenska dialektmysterierna - bara det kansle säger något om tillståndet i nationen... Det kan vara vädret, som är precis så där ouppmuntrande som bara regn och rusk i april kan vara.

Annars har det väl varit en trevlig dag. Agnes, Johan och jag har varit på Kumla bibliotek och spelat en sväng - efter inbjudan från Tomas Borg. Det var förstås inte någon stor publik, mening tyckte det lät bra, och vi hade roligt i alla fall. Och jag tror den lilla publiken också tyckte att det var okej.

Datorn flämtar på sitt yttersta. Jag blir tammesjutton deprimerad av allt som bara går sönder just nu. Jag har inte råd... Nå, I-landsproblem,, vi har ju i alla fall mat.

Dags att arbeta igen...

Lite påskledigt blev det ju förstås och det ska man inte förakta, men visst sjutton hade det varit roligare med lite fint väder på köpet. Nu blev det mest "sitta inne och uggla"...

Det har dykt upp en varningstext på min dator som säger "säkerhetskopiera omedelbart, hårddisken håller på att krascha". Skulle just komma lämpligt det, med tanke på nya sommardäck och bilservice. Usch! Jag har i alla fall sparat ner alla bilder och all musik på två bärbara hårddiskar. Sen får vi se hur länge den håller...

Påskdagen

Halleluja. Och jag vet inte varför, men jag har varit på uruselt humör hela dagen. Retat upp mig på småsaker helt i onödan. Usch vad tråkigt. Måste försöka få bort den där känslan. Kanske en liten vårdepression? Det är ju onödigt, när vi går mot ljusare och bättre tider.

Vi var en sväng till Jensens böfhus med mina föräldrar i alla fall. Vet inte om de uppskattade det så mycket. Kanske hade varit bättre med pizza hut...

Påskafton

Vi tog en promenad till mina föräldrar och fick lite fika där, sen gick vi hem och lagade till påsklammet - en lammstek som blev precis så god som jag föreställt mig den. Potatisgratäng och rödvinssås till. Gott! Kontemplerade sedan lite grann över Jesu död och uppståndelse men blev inte klokare av det.

Snöstorm på långfredagen... ...ur led är tiden

Jag kände mig nästan lite lurad när jag vaknade i morse och såg snön. Jag hade så gärna velat ha 15 grader, sol och ett stugbesök i stället. Nå, inte mycket att göra åt. Vädret bestämmer jag inte över...

Flickorna är här, vi har käkat lite mat och kollat in "Let´s dance". Gäsp.

Alcatraz

Kommer på tv 4 snart, J.J Abrams står bakom, the maker of "Lost".

Jag plockade ner säsong 1 häromdagen och har sett 4 avsnitt och får tyvärr lov att meddela att det här definitivt inte är någon ny hitserie som "Lost". Fasen också. Killen kan ju, om han vill...

Jorge Garcia (Hurley) har en ny blytung roll, men det är i alla fall ingen ny "Lost". I stället är det en rätt dum historia om skumma och elaka människor, (och tidsresor i och för sig) men inget i närheten av det "Lost" stod för. Nah, jag är beviken. Men jag kommer såklart att kolla färdigt i alla fall.

Satt här och lyssnade på lite "Irish folk"

njöt av det för vad det var. Van the man och the Cieftains spelade så vackert som bara de kunde. Fick sedan en ful bild inom mig. Påskupproret är inte ens 100 år borta. Vit mot vit. I Euoropa. Glöm det aldrig! Aldrig mera krig!

Skön påsklovsdag

Vi vaknade vid halvnio både Tuva och jag. Käkade frukost och läste tidningen tillsammans. Garvade åt den fula katten "Grovis" som prydde (?) familjesidan idag, insåg att vi borde skicka in våra fina kissar i stället för att visa hur riktiga katter ska se ut.

Kollade med Carro om det var okej att hämta hem Tuva F från fritids och det var det. Så var den dagen räddad. Flickorna lät sig mutas till lite trädgårdsarbete och jag kunde ägna mig åt tvätt och lite annat pyssel.

När vi kört hem Tuva åkte vi till Marieberg och Jula och inhandlade en ny torkvinda. Den gamla hade både tappat tråden och rostat. Nu blev det en lättviktare i aliminium i stället. Fräscht! Ska bli ett nöje att få hänga tvätt på den, fast först måste jag klippa ner spirean som växt sig så hög att det inte går att snurra torkvindan utan att trassla in sig i den. Får bli i morgon.

Kollat lite hockey på tv och i natt ska Agnes hämtas hem från Polen. Jag tror och hoppas att hon haft det bra.

Måste förstås också länka till

Lasse Litzens härliga reportage på kumlanytt.se. Där får man ett smakprov på hur det lät och dessutom fick jag möjligheten att förklara skillnaden mellan John Holm och John Holmes. Bara det!

Nu har vi gjort det!

Kära dagbok... Jag har inte hunnit skriva på ett par dagar eftersom helgen gått i musicerandets tecken. Jag hämtade Johan i Askersund på fredagseftermiddagen och så körde vi till Kumla station för att plocka upp huvudstadsbon hr Olsson. Därefter vidtog ett dygn (mer eller mindre) av pratande och spelande. Tänk så många bra låtar det fanns som vi nästan kom ihåg, tänk så många bra låtar det fanns som vi inte alls kom ihåg...

Nå, metodiskt och envist betade vi oss igenom den gemensamma låtskatten och när lördagskvällen kom hade vi fyllt en pärm med sånger, 20 sisådär, som vi trodde vi skulle kunna leverera inför publik.

Kraxkompaniets kyrka var fullsatt och det kändes riktigt roligt att äntra scenen. Många låtar gjorde vi riktigt bra, någon rent genialiskt, en del av dem var väl så där ringrostiga som vi anat att de skulle vara men det funkade och både arrangörer och publik var nöjda. Vi också, tror jag.

Lasse Litzén från kumlanytt.se var där och filmade och Åsa Johansson från NA satt i publiken. Bilden ovan har hon tagit.

Vi har känt varann så länge, tänk att det är trettio år sedan vi började spela tillsammans i år. Nu måste vi ses och lira lite oftare, det känns som om vi har börjat på nytt igen. Först med hockeylåten och sedan så här, på scenen.

Janne var nog firrigast, jag tror att han var den av oss som haft längst scenfrånvaro, men han skötte sig med den äran. Johan var lika stadig som alltid i sitt basspelande. Jag gjorde så gott jag kunde och om man bortser från prostitutionsspelandet av "Sommaren är kort" där jag alldeles kom av mig och glömde både text och ackord så klarade jag mig ändå hyfsat.

Vi fick många goda kommentarer efteråt och det var till och med en kvinna som sprang efter oss på parkeringen för att tala om hur bra hon tyckt att det varit. Det värmde såklart!

Kvart över fem i morse gick vi och lade oss, trötta och glada. Nu gäller det bara att vila sig i form inför morgondagens jobb.

Filip har hälsat på

Och vi har talat. Dagens radiosamtal handlar om löner och anställningsvillkor. Det kan du lyssna på här.

Ser fram mot morgondagen!

Tänk att få repa in lite låtar med herrarna Högberg och Olsson, det ska bli skitroligt rent ut sagt! Och att få köra dem live dagen efter sedan, det ska bli minst lika roligt!

Dessutom blir det liten radiocomeback i morgon bitti. Filip Nyängen kommer och hälsar på mig på jobbet. Får vi se vad vi ska prata om, men det känns också jätteskoj. P4 08.40!

Var inne i Örebro och köpte nya strängar idag, passade på att lämna in gamla Bettan på service. Bettan är min Strata 77:a, min gamla kompis som hängt med mig ända sedan 1984. Nu behövde hon få telejacket justerat och banden slipade. Det kommer hon att bli som ny av!

Supertrött onsdag...

Gäspade mig igenom finalen av "Sveriges mästerkock" - jag känner att jag är så dödligt trött på alla kocktävlingar på alla kanaler nu, men den här är i alla fall på svenska. Och Sigrid var säkert en värdig vinnare.

Skönt att det snart är påsk, jag tror att vi alla behöver några dagar att vila på nu. Agnes ska ju till Polen, Krakow. Där kommer hon att ha det bra. Tuva och jag får stanna hemma och ha det bra vi också.

Vi har varit på turné och har kommit lätt på sné, finns det ingen som kan säga var vi é?

Eller, hrm, vi är ju hemma nu, så det är inte mycket att snacka om förresten. Däremot har vi varit i Örebro och spelat, på A-huset, på uppdrag av Per Holm. Det blev väl en ganska odramatisk och trevlig tillställning och folk verkade uppskatta det vi gjorde. Det var bara det att jag fått för mig att det skulle vara i morgon och att vi skulle haft kvällen på oss att repa. Nu blev det tvärtom. Spelning i dag och rep i morgon. Om vi inte hoppar över det förstås. Nu när vi redan har spelat. Vi körde i alla fall "Evangeline", "Flickan och kråkan" och "I natt är jag din" för första gången offentligt. Och lite annat. Agnes var småirriterad på några små felspel, men jag tyckte det lät helt okej.

Eljest har jag blivit fejs-rejpad av min elaka dotter och lärt mig läxan. Inte glömma logga ut i fortsättningen. Men jag bjuder på det.

Marsmåndag

En måndag i hösnuvans tecken. Jag nyser och nyser och nyser. Gång efter annan. Med full kraft. Det blir nästan lite komiskt till slut.

Jag har varit med Agnes på utvecklingssamtal idag, vi hade lovat varandra att prata så lite och kärnfullt som möjligt, men det tog en timme och en kvart i alla fall. Så kan det gå när inte haspen är på. Men hon är på gång i de flesta ämnen verkar det som. Skönt det!

Så har vi käkat lite pasta med gorgonzola och bacon och så har vi repat inför onsdagens spelning som jag faktiskt inte vet så mycket om mer än att Per Holm har ringt och bett oss komma till någon spelning på A-huset i Örebro. Men det ska bli kul såklart.

Det var länge sen jag kunde säga att jag hade tre spelningar bokade inom två veckor, men så är det faktiskt nu. Agnes och jag på onsdag, Johan, Janne och jag på lördag på kraxkompaniets engelska pub och så Agnes, Johan och jag på bibblan den 14/4. Riktigt skoj alltihop, det blir det ju när man vill och inte måste.

Och vart tog den helgen vägen?

Jag vet inte riktigt, men fort gick den i alla fall, så snabbt att jag inte ens hann blogga den day by day...

I fredags jobbade jag intensivt hela dagen och när ungarna kom var vi nog lika trötta allihop. Det blev lite tv och tacos bara.

I lördags var det kanonväder och vi var på väg till stugan när vi hastigt och lustigt ändrade planerna och åkte till Ikea för att köpa en ny sängstomme. Sen kom Kristina och Alice på besök i ett par tre timmar och så tog det resten av kvällen att få ihop sänguslingen. Agnes och Tuva skruvade mer än jag, men jag hejade på bra.

I går söndag var det våffeldagen och projektet att bjuda hit mina föräldrar tog halva dagen i anspråk. Den här gången klappade han i alla fall ingen strumpa.

Hungerspel och Kroksmark

Pustar ut i soffan efter att ha varit på smygpremiären av Hungerspelen tillsammans med Agnes. Vi var överens om vad vi tyckte efteråt. En riktigt bra film, fast böckerna är nog ändå lite bättre. Jennifer Lawrence var så bra som Katniss! Lika bra som hon spelade "Ree" i Winters Bone. Det var nog bra att Tuva inte var med, jag har en känsla av att hon skulle ha tyckt att den var otäck.

Annars då? Föreläsning med Thomas Kroksmark, pedagogikprofessor från Gränna. Han sade en massa bra saker, men särskilt pedagogiskt är det inte att tala oavbrutet i flera timmar i en mörk hörsal utan luft.

Resmål - målresa...

Som jag skrev häromdagen satt jag och tittade över vardagsekonomin för april månad och insåg att det fanns mer utgifter än inkomster... Det var en bedrövelse i sig, men så kan det naturligtvis bli någon gång. Får nypa av den redan skrala reskassan. Inser att det knappast kan bli någon utlandsresa för oss i sommar. Trist, men så är det.

Å andra sidan, varför ska man ha en sommarstuga om man nästan aldrig är där. Vi får väl njuta av Tjugesta och Glanshammarstrakten i sommar. Det är faktiskt inte det sämsta.

Men om vi sparar ordentligt så kanske vi kan göra en bra resa när jag fyller 50 i stället. DN är ju alltid rolig att kika i om man är reslysten och jag har kikat på en Indienresa som skulle kunna vara fin för oss någon gång vintern 2013. Delhi, lite tigersafari, Taj Mahal, det skulle kunna bli en härlig upplevelse. Jag har ju bara sett små delar av södra Indien för väldigt länge sedan och ungarna har inte upplevt Asien alls. Vad tror ni om den här?

Den borgerliga regeringens lakejer slår till igen.

Nationella prov för sexåringar? Och Björklund står i aktuelltstudion och tycker att det är en god idé. Om den mannen får hållas har vi snart nationella prov i matematik för ettåringar. 1 blöja full med bajs byts mot en blöja utan bajs. 1+1=1. Solklart.

När kommer våren? På riktigt? När kommer den glada tiden?

När kan jag få känna mig lite pigg och livfull igen? Just nu tycker jag livet suger nämligen. Stundande omorganisation på jobbet, den är jag inte särskilt glad över... Räkningar som överstiger månadslönen i april, hur kul är det? Huslån, el, CSN, Radiotjänst, Boxer, telefoner, fan och hans moster... Service på bilen, nya sommardäck som måste köpas. Det blir till att suga på ramarna en månad till. Fryser gör jag också, idag blåste det ju halv storm på eftermiddagen.

Klag klag klag, gnäll gnäll gnäll - ibland får man kosta på sig.

Kanske läga att söka nytt jobb. Jag hade verkligen tänkt att klara tjugofemårsanställningen i Kommunen, men om jag ska göra något annat i livet kanske det faktiskt är läge nu, innan jag blir för gammal och för trött. Eljest får jag väl emigrera till Irland.

Jag är nybadad!

Avbränd kan man nästan säga, för idag var vattnet på gränsen till skållhett! Nu sitter jag här, lätt rosa i hyn och känner mig fräsch som en nyponros. (Behagligt sömnigt avslappnad dessutom.)

Nä, det här går ju inte... Vad ska man hitta på?

En tråklördag i mitten av Mars? Det är väl bara att inse att livet inte alltid är roligast och anpassa sig till det. Får bli en film och lite popcorn. Mammuth kanske, med Gerard Depardieu... Det är nog ungefär så upphetsande som det kan bli den här kvällen.

Dagens Janne

"Jag måste putsa till den här gamla guran så den håller stilen till nästa gig, och en dag kan den bli en customgitarr dessutom, om jag bara vårdar den väl!"

Nu är det dags! 31/3 återvänder Janne till Kumla för att göra en världsunik spelning med Johan och Håkan! Tom Bombadill reunite. Det ska bli så jäkla skoj! Och låt nu ingen förglömma; Vi firar 30:års jubileum i år!!! Kraxkompaniets lokal. Missa det inte!

Studiebesök i st: Mellosa

Inte på morotsodlingen utan på Mellösa skola som av SIQ blivit utnämnd till Sveriges bästa skola. Det är förstås imponerande. Ett trevligt besök, bra bemötande och gott käk...

På kvällen var det dags för föräldramöte inför Agnes Polenresa. Den informationen kunde man fått på ett papper i stället. det hade sparat tid för många föräldrar. Men det blev ju kris i butiken när vi insåg att resan går av stapeln när vi lovat att spela på Kraxkompaniet. Skit också! Vad synd. Vi får klara oss utan Agnes såklart, men det blir ju inte riktigt lika roligt...

Faderhjärtat klappade så stolt

när Agnes och hennes kamrater från skolår åtta i Skogstorp uppträdde på Bibliotekets öppna scen ikväll. Det är klart att det vart ett och annat litet felspel ibland, och kanske någon liten tupp i halsen av nervositet också, men på det hela taget var det jättebra och de hade fått ihop ett varierat program med allt från Winnerbäck till the Cab till Green Day till Wiehe. Coolt!

Om ett par veckor ska vi stå på scenen tillsammans igen, först på Kraxkompaniets pub och sedan på Bibblan. Det ska bli kul.

Annars var väl dagens höjdare den lerhöna som Tuva kom hem med från skolan. Hon är fortfarande fantastisk på att få till detaljer i färg och form. Den talangen har hon definitivt inte ärvt från mig. Men hon har den och det är det bara att vara tacksam över. Ska se om jag lyckas plåta den.

Åkte till ett jobbmöte på Matildelunds förskola...

Vår mest "nybyggda" förskola i Kumla, fast den fått nästan tre år på nacken... Jag hade inte varit där sedan den blev färdig så det var sannerligen på tiden. Vilken fantastisk miljö att arbeta i, för både barn och vuxna. Så vackert, så estetiskt, så "Reggio". Så kunde man ju önska att alla förskolor i Kumla fick se ut, skillnad det mot två nedgångna rum i Hardemos gamla skolbyggnad är det definitivt.

På eftermiddagen ringde Agnes och var förbannad - något pucko hade snott hennes jacka med en massa nycklar och annat "praktiskt" i. Förbaskat onödigt, grisigt rent av. Det blir en massa jobb att fixa nytt igen.

Supertrött på kvällen, halvsov framför sista delen av "Hårdrockens historia". En spännande och intressant serie att följa även om dagens avsnitt var sisådär, det kanske inte var musik som tilltalade mig helt enkelt.

Sköna söndag

Så särskilt mycket har det väl inte blivit gjort, men ett billass med skräp har i alla fall försvunnit från verandan - och dessutom har de kvarblivna löven från i höstas krattats ihop i en hög - tillsammans med de ruttnande äppelresterna. Nu ska jag bara köpa sopsäckar också, att läggs skräpet i, så blir det riktigt vårfint i trädgården sen.

Tänk att det kan kännas så skönt att få en föraning om vår. Jag längtar efter sol och lite varmt och att få sitta vid stugan och ta en fika på verandan.

Mina föräldrar är som mina barn, en ständig källa till glädje...

I kväll bjöd vi hit dem för att se på Mello-finalen och äta lite mat. Det blev en oerhört förvirrad tillställning. Min pappa varken hör eller ser så bra längre nämligen. I kväll bröt både Agnes och jag ihop när han mitt i alltihop började klappa Agnes raggsocka som låg under bordet. Han fick väl för sig att det var en av katterna som låg där, stilla och fridfullt. Sjömansbiffen blev i alla fall jättegod, liksom kladdkakan med grädde och jordgubbar. Så delade vi en flaska Tomassi Apassimento. Suveränt vin under hundralappen. Molto bene!

Nå, rätt låt vann såklart. En mycket värdig vinnare. Bästa låten på många år, bästa framträdandet också.

Hemma igen, lugn och lycklig...

Vilken fin konsert det var - Anna Ternheim och Dave Ferguson på Conventums scen. Det var inte bara bra, det var bättre. Sköna låtar, intimt, hemma hos Anna i vardagsrummet liksom - och en fantastisk sidekick i denne Ferguson som hon hämtat från Nashville där han bland annat arbetat med Johnny Cash. Underbara röster, snygga rena arrangemang. Härligt! 4 Cash-hattar av 5.

Här är en video med undersköna "The longer the waiting"...

I dag var också en "vardaglig dag"

Men i morgon ska jag gå på konsert på Conventum. Anna Ternheim. Det ser jag mycket fram mot. Hennes sista platta är bara så fantastiskt bra.

Dessutom ska vi få se förslaget till ny ledningsorganisation. Det ska bli spännande att se om jag i alla fall blivit lite lyssnad till.

Tisdag i Mars

Och mina inlägg går på tomgång känner jag. Det kanske är så enkelt som att det är mycket jobb och lite annat just nu, inte så mycket att skriva hem om helt enkelt... Är inte barnen här så blir det dessutom inte så många roliga konversationer att återge. Det är klart att jag snackar en del med katterna, men det blir lätt infantilt och lämpar sig inte särskilt väl för tryck. "Komsi-komsi-lilla-snutti-plutten" och sådana utsagor.

Skrållan är emellertid en förskräckligt rolig katt. Jag tror inte ens att hon vet om att hon är en katt. Hon är motoriskt störd och klarar inte eleganta språng som andra katter, kan falla handlöst när hon ska försöka ta sig upp på soffbordet exempelvis. (Det skulle eventuellt också kuna bero på dålig syn.) Dessutom har hon den excentriska men mycket rara vanan att slänga sig på rygg i husses knä och kräva att bli kliad på magen och under framtassarna. Det är lite lemurvarning på henne. Eller "Sid sengångaren" kanske...

Doris är mer traditionellt kattartad, men bägge spinner lika rart och de gör det väldigt gärna ihoptrasslade i husses knä. Ibland kan det vara på gränsen till enerverande, men vad sjutton, det var ju keldjur vi ville ha. "Vi valde precis rätt", sade Tuva i helgen. "Vilken tur att vi inte tog en av de röda".

Lite jobb och sen en film på det...

Det var väl ungefär så min måndag var... En eftermiddag/halv kväll med ett gäng presumtiva skolledare i Askersund - på temat "ekonomi", vilket väl i sanningens namn inte är den roligaste delen av det här jobbet och sen hem, lagom trött och dan. Hittade en film jag bränt för ett tag sedan men inte kommit mig för att titta på. Stoppade i den i dvd:n och småflinade förtjust i en och en halv timme eller så.

Heartbreaker. Eller L´arnacouer i orginal. Romain Duris och Vanessa Paradis i en riktigt småputtrig fransk romantisk komedi med flera kluriga vändningar och riktigt roliga scener. Bra skådespeleri och en fransk touch på det hela. Jag skulle förstås hellre ha sett Audrey Tautou i den kvinnliga huvudrollen eftersom jag är platoniskt förälskad i henne, men Vanessa Paradis gjorde det riktigt bra. 4 långvariga förlovningar av 5.

Rensar huvudet och öronen med lite UFO

Man kan bara lyssna på så mycket melodifestival innan man börjar må illa... Nu tar jag ett glas vin och lyssnar på UFO:s nya album "Seven deadly".

Vi pratar alltså om bandet som i mitt tycke gjorde en av de allra bästa av de "dubbellivar" som kom i slutet på sjuttiotalet och början på åttiotalet. "Live and dangerous" med Thin Lizzy och Dylans "At Budokan" är de enda verkliga konkurrenterna - om du frågar mig.

Jag såg UFO i Göteborg 1980 om jag inte minns fel. Det var en höjdarkonsert. Jag skulle gärna se dem igen.

Jag är sjukt imponerad. Phil Mogg sjunger som en gud och allt låter vitalt och melodiskt precis som förr, trots att alla i bandet måste närma sig pensionsåldern - pre Reinfeldt i alla fall... Tunggung helt enkelt!

Om man vill kan man kolla

hur det såg ut och lät när vi spelade för ett par veckor sedan. Jag kan inte lägga upp någon film här, för det funkar inte har jag insett, men man kan gå in på den här sidan och kolla. Det kostar inget, men man måste registrera sig. Lite för mycket fix och trix kanske, men är man intresserad så... Vi kliver in efter 33 minuter ungefär.

Supertråkigaste fredagen...

Alldeles för trött för att ta någon enda social kontakt - bortsett från ett och annat meddelande på facebook. Det blev en fryspizza och lite slötittande på tv - och det var inte heller särskilt uppmuntrande. Tråkiga "The voice Sverige" och tråkiga "Skavlan" och tråkiga... Inte förrän jag rattade in kunskapskanalen och fick se ett program om Madagaskarkameleonternas sexliv tände det till lite grann. Undrar om det är någon slags tecken?

Lägger mig i sängen och läser lite i stället. Det kan i alla fall inte skada. Hungerspelen del 2 har jag börjat på. Jag gillade verkligen del 1, trots att tematiken var bekant - både genom Stephen Kings Maratonmarschen och genom diverse filmer. Jag tyckte det var en välskriven historia i alla fall, och jag vill gärna fortsätta läsa. Filmen har världspremiär 23/3. Den verkar också bli spännande - i alla fall om man kollar trailern.

Det där med svenska språket...

Det är inte alltid så lätt att få till det. Satt just och läste igenom ansökningar till en tjänst jag haft ute. En sökande skrev så här:

"Jag har hög närvaro p.g.a att jag nästan aldrig är borta ifrån arbetet."

Hm. Okej. Bra.

Skottdagen, 29/2 2012

Jag visste inte att jag kände någon som fyllde år på skottdagen, men det gjorde jag. Lasse Feldt på Duvan fyller verkligen år den 29/2. Kul när man är vuxen, men säkert inte lika roligt när man är barn... Nå, det rår man ju inte över.

Hände det något minnesvärt denna skottdag då? Nja, Sverige spöade Kroatien i fotboll och Zlatan var mittfältare. Det var kanske det mest sensationella. Sen var det riktigt varmt också, 8 grader på eftermiddagen. Så härligt det är när luften bär en föraning om vår.

Sitter här och har ont i munnen.

Jag har haft en porslinskrona på en rotfylld "rot" i underkäken, den har liksom suttit på något betongfundament som sakta men säkert luckrats upp. Allting rasade samman för en tid sedan och tandläkare Bodil tyckte inte att det var någon idé att försöka börja bygga upp det hela igen. I dag drog hon ut själva roten och det gick ju bra i och för sig, även om jag blödde som en liten gris en stund, det är väl en biverkning av hjärtpillren. Men nu när bedövningen släppt känns det som om någon slagit mig på truten. Det gör riktigt ont. Och det är klart, de satt djupt, de där rötterna. Får trycka i mig ett par alvedon och gå och lägga mig.

När discshop hade rea köpte jag Twin Peaks-boxen för 400 kronor...

Nu har jag precis sett det sista avsnittet och jag måste säga att det var välinvesterade pengar. Vilken briljant tv-serie det var, jag hade faktiskt glömt bort många av de fantastiska karaktärerna, många av de helsjuka sidohandlingarna, många av de roligaste passagerna och replikerna. David Lynch skapade ett mästerverk där i den skälvande början av nittiotalet. Och inte går han av för hackor som skådespelare heller. Hans inhopp som döv FBI-boss är hur bra som helst. Jag kommer ihåg den som "läskig" men så kändes det inte nu, snarare som en underbar skröna med massor av substans under ytan.

Tillbaka till ordningen!

Ingela har rätt, babianstjärtsrosa är inte snyggt. Inte läsvänligt heller. Svart på vitt är mycket bättre.

I dag har vi varit på Pizza hut med mina föräldrar. Vi har också tagit en snabbtur till Karlslund och sett islossning vid Karlslundsfallen. Jag tackar gud för att vi slapp Mc Donalds som min pappa först föreslog. Jag skäms sällan för mina föräldrar, jag har tillräckligt mycket att skämmas för själv brukar jag säga. Men min mamma har en särskild sak för sig på Mc Donalds som jag inte riktigt klarar. Hon beställer hamburgare utan bröd. Hon gillar väl inte bröd helt enkelt och på ett sätt är det ju fullkomligt iskallt gjort av henne, men de unga servitriserna och servitörerna fixar det inte riktigt. De kommer som i chock. Och jag har försökt förklara för henne att själva grejen med hamburgare är "kött i bröd". Jag har också sagt "ta hela hamburgaren och släng brödet så slipper dom trassla" men det har inte hjälpt.

Nå, idag blev det pizza och bägge två skötte sig exemplariskt. Tack och lov!

Det här är mitt tvåtusende inlägg...

Det känns lite högtidligt faktiskt, nästan lite värt att fira, om inte annat för att det tyder på en viss envishet. 1/11 2006 skrev jag mitt första inlägg, så det har tagit mig fem år och fyra månader att komma hit. Det har varit ett bra sätt för mig att "få lite ordning på mitt liv" och om inte annat så betyder det ju att jag faktiskt har tänkt i alla fall tvåtusen gånger på de här åren.

Alltså utropar jag ett litet hurra för mig själv och markerar högtiden med att klä blogen i festfärger. Rosa eller nåt!

1999

Vad är då detta? Ett årtal? Något annat?

Tuva och jag hade en skön dag. Kollade lite film, var på vårdcentralen och tog ett pk-prov, käkade pizza, fikade med min mamma och pappa. Det räckte bra så. Och det var det jag hade råd med. Jag känner mig alldeles förskräckligt fattig just för tillfället, men det är ju faktiskt lön på måndag. Tack och lov.

Lugn och skön dag...

Med regn och rusk ute slipper man prestationsångesten. Det är okej att bara vara... Jag var först uppe men behövde inte väcka någon. Skönt det. Vi käkade frukost och såg "de tre musketörerna" tillsammans. Sen har vi mest softat fast jag har fått jobba lite också, diverse mail och telefonsamtal och en tur till Hardemo för en anställningsintervju.

Nu har Agnes åkt till gården och Tuva och jag har huset för oss själva.

På besök hos sjukgymnast Anders

För att få lite hjälp med min onda fot. Han tittade, klämde, kände, jämförde med "friska fossingen". Ibland var det vidrigt och ibland gick det bättre. Syftet var såklart att hitta de ömma punkterna och se vad som behövde göras. Han hittade något slags nervknippe under foten där det brände som eld kan jag säga. Men sen blev det lindring! Stödtejp, remiss till ortopeden för att få någon slags inlägg som ska avlasta, lite fotövningar och återbesök om en vecka. Skönt att något hände. Sista veckan har inte varit så kul.

Kraxkompaniet lade ut lite bilder på sin facebooksida

Filmen lär vara på gång, men så här fint såg det i alla fall ut. Härliga bilder på både Agnes och Johan!

Dagen efter "Made in Närke"

kan jag inte låta bli att garva åt Lasse Litzéns sågning av eventet vi deltog i. Jag ska inte göra någon egen recension av föreställningen. Jag nöjer mig med att le lite. Johan, Agnes & jag hade i alla fall jätteroligt och jag tycker dessutom att vi gjorde så gott vi kunde och att det lät riktigt bra. Vi får väl se om den där filmen som spelades in kommer ut någon gång. I så fall länkar jag naturligtvis dit.

I eftermiddag får jag "bänka mig framför datorn" för att hålla koll på vad som kan vara Kumlas sista hockeymatch för säsongen. Vi får se hur det blir. Det är flera komponenter som ska landa rätt om det ska bli någon fortsättning.

Första privata förskolan i Kumla....

Artikel i Allehanda i dag. Och den öppnar i Åbytorp - av alla ställen...

Jag kan inte säga att jag direkt räds konkurrensen, för jag antar att det är föräldrar från hela Kumla som av ideologiska skäl kan komma att välja att placera sina barn på förskolan Plantan. Vi kommer säkert att ta emot de flesta av Åbytorpsbarnen även framgent.

När vi för några år sedan hade jättetrångt med platser i förskoleverksamheten i Kumla öppnade vi avdelningen "Blåsippan" i Åbytorps Folkets hus - samma lokaler som "Plantan" ska husera i. Då var det nästan inga föräldrar som ville åka dit med sina barn, trots att vi hade erkänt goda pedagoger på plats och trots att det var mindre barntätt än i övriga Kumla.

Kanske blir det skillnad nu. Jag vet inte vad jag ska tycka riktigt. Jag har svårt att bli upprörd, men i mitt huvud är det ändå så att det är den kommunala förskolan som måste kunna garantera en bra kvalitativ verksamhet i Kumla. Skit vore det annars. Jag kan ändå tycka att det är fascinerande med människor som brinner för något.

Äntligen fredag...

Oj vilka veckor det varit, många långa timmar, mycket kvällsjobb... Jag är trött och behöver vila och det har jag just gjort genom att se på-spåret-finalen. Briljant tv. Svåra frågor. Bra musik. Fredrik Lindström, paret Haag. Bra tv helt enkelt.

I morgon ska Agnes, jag och Johan uppträda på länsteaterns "Made in länet". Vi hade nog inte kommit på tanken själva, men när vi blev headhuntade av Kraxkompaniets Susanne Karlsson kunde vi helt enkelt inte motstå frestelsen. Det ska bli jätteskoj och mycket spännande eftersom vi inte haft möjlighet att repa än och inte ens bestämt vilka låtar som ska sjungas. Men sådana petitesser tar vi och får ordning på i morgon. Min mamma vill höra "han som har ett hål i armen" och det är väl inte omöjligt att det kan bli ett av valen i alla fall. Eller inte. Vi får se. Enligt uppgift är det slutsålt. Man kanske skulle ta och bli lite nervös.

Hockeykväll, måttligt kul...

Man kan ha roligare än att se Kumla förlora mot Mjölby på straffar. Det var med största sannolikhet slutet på den här säsongen. Referat här.

Nä, den här dagen var inte jättekul på något sätt, även om den började bra med fin föreläsning av skolpsykologen Malin Backéus på temat "barn med problemskapande beteenden".

Sen var det stress och hej och hoj och sen fick jag problem med mina egna ungar bara för att jag tyckt Malin pratat så klokt, fick sitta och vänta 20 minuter på dem och kände mig skitstressad och sur. Vi blev i alla fall sams efter en stund. Tur det.

Stackars stackars mig...

Nå, allting är ju relativt. Men igår förmiddag haltade jag lätt på högerfoten. När jag kom hem på eftermiddagen hade jag så jäkla ont så jag knappt kunde stödja på den. Det brände och isade om vartannat, så kom det smärtilningar och det var fullkomligt vidrigt. Väderomslag? Gikt? Övervikt? Hallux valgus? Jag vet inte, jag vet bara att det kostade mig en trevlig kväll och gav mig en sömnlös natt. Ringde vårdcentralen idag, men någon läkare tyckte de inte jag skulle träffa, däremot en sjukgymnast. Ringde sjukgymnasten och fick en tid om en vecka. Då har det säkert gått över, men jag går dit i alla fall...

Vad annat? Inte mycket. Snön föll ikväll och nu börjar det se ut som vinter. I mitten på februari. Vad ska det vara bra för?

Katterna har fått sin veckopeng indragen på obestämd framtid

Detta sedan de kloat sönder och förstört köksstolarna så till den milda grad att det kändes deprimerande att sitta där och äta. Ingen söndagsströmming blir det heller förrän tidigast till påsk.

Det är inte så lätt att bara byta stolar så där heller, särskilt inte om de inte ska vara stoppade och "klovänliga". Jag kikade lite på IKEA:s och Jysks hemsidor och såg "ostoppade" ekstolar som inte var svindyra på Jysk. Men när vi kom dit och kikade kändes de klena och taniga och det slutade med att vi kom hem med några slags formpressade saker med kromben. Inte särskilt vackra, men sköna att sitta på och jag tror katterna får klorna nedslipade innan de lyckas göra märken i bakeliten (eller vad det nu är för material)...

Agnes och Tuva skruvade, jag hejade på och bar ut kartonger och gamla stolar.

Kikade på någon slags "kidnapparskräckis" med Kjelle Bergqvist när barnen lagt sig. "Försvunnen". Den hade väl några smårysliga ögonblick, men det kändes som jag sett den hundra gånger förr. Fast inte på svenska då. 2 psykopater av 5 kanske.

Dessutom kom rapporterna om Whitney Houstons död under dagen. Jag kan inte påstå att jag hade någon nära relation till hennes musik, men det var ändå en tragisk saga som fick sitt slut. Det kan inte vara lätt att vara superstjärna tänker jag.

Jag vaknade till i soffan, fem på morgonen...

Lagom ont i halva kroppen... Släpade mig i säng och fortsatte sova, till elva nästan. Det är inte så ofta jag sover så länge, men det kändes nästan nödvändigt...

Så gick dagen, lite städning, lite handling, lite köra Tuva till kalas och hämta henne, lite hockey och lite mello - ikväll fullständigt ursvagt tyckte jag. Taskiga låtar, bleka artister, det kändes gammeldags och off helt enkelt.

I kväll ska jag undvika soffan och lägga mig i sängen direkt i stället. Det blir mycket skönare i morgon bitti då.

45 timmar, måndag till torsdag, kamikaze mission...

En av mina tidigare kollegor sade en gång till mig; "det här med att vara rektor, se det inte som ett jobb, se det som ett uppdrag, du behöver inte vara på plats jämt. Bara när det behövs."

Nämen så är det ju. Men den här veckan blev inte som jag tänkt mig. Jag tänkte; Jag har inga ungar hemma, jag bokar in ett par arbetsplatsträffar. Sen kom centern och ville ha mig med på ett möte om skolan i Kumla. Sen kom "presumtiva-skolledarutbildningen" och hade en träff inbokad och vips var antalet kvällar uppe i fyra.

Så kan det vara ibland och det är helt okej, men det förutsätter ändå att man har någonstans att hämta igen det man gett i någon slags vilsamhet. I morgon gör jag inte mer än nödvändigt.

Jag ser rött!

Jag ser nyheter från Kumla. Jag ser att samma människa som brukar skriva i "Alla-ska-med-flygbladet" från Kumlas socialdemokrater nu har författat en motion till Kommunfullmäktige. NA skriver om det här. Kumlanytt.se här.

Förutom att jag starkt ifrågasätter innehållet i motionen reagerar jag på hur den är skriven. Kan ingen hjälpa människan ifråga att uttrycka sig lite bättre? Eller i alla fall att stava rätt. Det måste ju vara direkt förnedrande för hela socialdemokratin i Kumla att bli associerade med sånt svammel i en fullmäktigemotion. Språket är så undermåligt att jag skäms när jag läser det. Felstavningar, syftningsfel, avsaknad av skiljetecken, grammatiska grodor... Holy cow!

Nå, det hela slutar säkert med att det tillsätts en projektledare - en som ska vara "direkt underställd kommunstyrelsens ordförande och dess vise ordförande". Jag vet inte varför jag tänker på totalitära stater när jag läser de där raderna.

Skönaste stycket är nog ändå det här: "Detta innebär samordning av skolans alla verksamheter tekniska förvaltningens samtliga verksamheter detsamma gäller våra bolag deras byggande samt kulturella och fritidsrelaterade verksamheter. Naturligtvis måste också den sociala verksamheten inrymmas i arbetet för att nå tjugofemtusen invånare 2025 så att ingen del av kommunen kan bli lidande av utvecklingen."

Glasklart, eller hur? Aj vad jag fick ont i huvudet.

Två små musiktips bara...

Inga nya fräscha artister idag, men röster som värmer;

Leonard Cohens "Old ideas" och Tomas Andersson Wijs "Romantiken".

Vilsamt gott!

Länktips

Bloggen "Jonas Sjöstedt looking at things" är riktigt rolig tyckte jag. Som Vänsterpartistisk partiledare får man kanske leva med att jämföras med Kim Jong-Il. Och han är ju intresserad av många saker.

Bister söndag

Fast vi led inte av den innan vi tog oss ner till hallen för att se på hockey. Det känns som om den där hockeyladan håller samma innetemperatur som det är kallt ute, men så kan det väl ändå inte vara. Vinst blev det i alla fall. Yippie! Jag skrev så här efteråt.

Förmiddagen ägnade vi åt tavelinramning, det blev jättefint, men nu gäller det att klura ut vart de ska hänga för att göra sig bäst. Några fann sin plats direkt, andra får man suga lite på.

Kalla februarilördag...

"En del dagar kan man inte kalla kalla."
"Nej dom borde heta heta."

Hö-hö. Fast den här kunde man kalla kall, de facto.

Agnes var borta när jag vaknade, i Mellringe för att kolla innebandy-dm för pojkar tillsammans med Julia och Ida. Märkligt, de har väl aldrig varit idrottsintresserade förr... Undrar just vad som lockade egentligen.

Tuva och jag hade en mysig förmiddag på egen hand, tog det lugnt, jag åkte till Pickaboo för att köpa ett par ramar till några gamla foton jag förstorat, verkliga fynd till ramar, guld och glas för typ 29:- Det ni IKEA!

Telefonen ringde på eftermiddagen, Agnes och Julia var strandsatta i Mellringe. Inte hade de förstått att man inte kunde åka buss direkt mellan Mellringe och Kumla. Världsvana små damer. De fick hämtas.

Vi lagade mat tillsammans sen och det var riktigt roligt. Färsbiffar med färskostfyllning, ugnsbakade rotfrukter med citron och timjan, citronsås, sallad. Alla bidrog och det kändes kul. Sen blev det världskrig när flickorna gav fan i att plocka undan efter sig, men det är en annan tråkigare historia som vi inte behöver skriva mer om här.

Så var det dags för första deltävlingen i mellon, jag tycker nog i princip att det var rätt låtar som tog sig vidare, hade förstås gärna sluppit Sean Banan, men han fick väl röster av en miljon sexåringar så jag antar att det var ofrånkomligt. Loreen stod för kvällens snyggaste nummer, Dead by April var rätt coola faktiskt och Thorsten är ju alltid Thorsten. Det var okej.

Wislawa Szymborska är död - en poet att sakna...

Jag läser inte mycket poesi nuförtiden, vet inte vad det kommer sig, det var inte så förr, men poesin fångar mig sällan. Men Szymborska gjorde. Hon skrev så att hon talade till mig direkt, berättade om sakernas tillstånd. Hon var en värdig nobelpristagerska och hon är redan saknad.

Lång dag på stadshuset - i väntan på vad då?

På skolinspektionens "dom" såklart, eller "beslut" som det heter rent formellt. 12.00 släpptes rapporten offentligt. 13.30 skulle vi skolledare få en dragning om resultatet.

Nästan alla var svart-vit-grå-klädda i dag, alla utom Karin i Tallängen. Det lände henne till heder. Kanske berodde det på att hon inte blivit granskad och därför var u.p.a. Vår förvaltningschef bar förvisso också en lila blus, men det är väl lidandets färg enligt den kristna liturgin. Skolinspektionens inspektörer var så vitt jag såg undantagslöst uniformt klädda i grått; grå kavajer, dräkter, byxor, blusar. Korrekt. Formellt.

Det är säkert värre än att svära i kyrkan att säga det, men hela tillställningen kändes faktiskt grå, med inslag av Jan Björklundskt svartblått förstås.

"Fel fel fel...", det är vad skolinspektionens rapporter består av, 99 gånger av 100. "Ni kan inte", "ni har inte", ni genomför inte"...

Jag skulle naturligtvis begå tjänstefel som rektor om jag sade något annat än att jag "tacksamt tar emot den kritik vi fått och genast ska göra rättning", så det gör jag inte. Skolinspektionens kritik är säkert sann och rättfärdig i sig.

Men herreminje vad kul det vore om det också pratades lite om allt det goda arbete som sker i landets alla skolor varje dag, om alla duktiga lärare som faktiskt gör ett kanonjobb, om alla barn som faktiskt tycker att det är roligt att gå i skolan och som lär sig bra saker, om hur vi gör sociala insatser och räddar en del barn från undergång, om hur vi jobbar med värdegrundsarbete på väldigt bra sätt.

Jan Björklund har gjort sig själv till förkämpe för utbildningens kvalitet i Sverige, och det borde vara en god egenskap för en utbildningsminister, men jag vill påstå att hans ständiga budskap om att det vi gör inte är "gott nog" mest fått negativa effekter. Hur bra blir man om man ständigt får höra att det man gör inte är tillräckligt bra, hur positivt är det att föräldrar matas med mediabrus om hur dåligt det är ställt med utbildningen i Sverige?

Skolinspektionens representanter jämför sig själva med bilprovningen. Inte ens en Rolls Royce kan anses mer än trafiksäker. I alla fall ligger det utanför bilprovningens uppdrag att bedöma om den har några andra kvaliteter. Så kan man naturligtvis se på saken. Det är korrekt. Det är grått.

Jag är stolt över mina medarbetare i förskola, fritidshem och grundskola, alldeles oavsett den kritik vi får. Problemen i den svenska skolan ligger definitivt inte hos lärarna.

NA skrev så här på sin hemsida. Vi kan säkert förvänta oss ett antal negativa kommentarer.

Så fruktansvärt trött!

Länge sen jag satt och somnade framför teven faktiskt - brukar hålla mig vaken, mycket tack vare snarkmaskinen som gör att jag sover på nätterna i stället - men ikväll hände det flera gånger. Det hänger säkert ihop med förkylningen som liksom aldrig bryter ut ordentligt. Nå, jag får se Homeland-slutet på svt play någon annan dag och nu blir det till att gå och lägga sig ordentligt "på riktigt".

De förlorade döttrarna är återfunna!

Hemkomna, välbehållna fast det tydligen kräkts en och annan gång där nere i Egyptien. Det var så härligt att se dem och jag tror de var glada över att vara hemma trots de´lfinsim och annat roligt. Jag är i alla fall glad att de är här!