Cowboys & Aliens

En genialisk dum idé - eller vad det nu var för något... Det är förstås lika sannolikt att gröna monster från rymden dyker upp 1873 i vilda västern som att de skulle komma till Kumla 2011. En underhållande film med "mycket av allt" och med en hel hop bra skådespelare. tre och en halv grönslemmig alien av fem.

Jag är inte sådär överdrivet förtjust i söndagar...

Dom känns ofta ensamna på något konstigt vis, helgen gick fort förbi och så ska man på en arbetsvecka igen... Agnes och Julia tittade in en liten stund i alla fall och det var trevligt såklart. Jag har tvättat och varit till Baldergatan med en del kläder och mycket roligare än så har det nog inte varit. Allt för Sverige förstås och en idiot på resa och nu ska jag alldeles strax gå och lägga mig. I morgon ska jag åka på någon slags fokusgrupp med arbetsmiljöverket. Får vi se hur det blir...

Konstavtäckning i Reggio-Emilia-anda

Tog jag chansen att gå och kika på i eftermiddags. Kumla Fastighets AB hade köpt in ett konstverk som ska pryda nya hyreshuset i kvarteret Fiskalen, ett muralverk som ursprungligen var baserat på ett videoverk om människor som åkte brandstång i Reggio Emilia.

Det var inte så många där i snålblåsten och strilregnet, jag vågade mig knappt ut själv, men när jag nu ville kika på både konstverket och Mariannes kör, så fick jag vackert härda ut. Körens sånger gav mig nog mer än själva konstverket om jag ska vara ärlig.

Kommunstyrelseordförande Lennart Eriksson tackade alla, inklusive sig själv, som ordförande i det fastighetsbolag han lovordade... Det är bara så typiskt för den här kommunen.

Nu ska jag kika på "Så mycket bättre" med Mikael Wiehe i centrum. Det ska bli spännande.

Hemma igen

Himla trevliga människor de där lärarförbundarna, undantagslöst. Vi hade vinprovning och den var supersvår tyckte jag, jag fick två rätt till slut, Malin K knäckte alla fyra däremot och imponerade mycket. Kanske ska man vara NO-lärare för att kunna hålla i ordning på alla syror och tanniner och dofter och smaker? Frankrike var temat, en Gamay, en Pinot Noir, en Syrah, en Cabernet Franc. Jag får dra lärdom av mina misstag helt enkelt.

Mona, som gått i pension och som jag inte sett på ett år eller så, berättade att jag hade ett fan på hennes gård. Det är radioengagemanget som slår igenom igen förstås. Man får en stor kontaktyta där. Jag blev lite glad och belåten när hon berättade om hans välvilliga ord. Själv tycker jag ju mest att jag bara pratar...

Exotisk bricka från Maxi sedan, frågesport om Frankrike där Kent och jag hävdade oss väl men ändå fick nöja oss med en hedrande andraplats.

Kan du nämna fem franska författare/filosofer och något av deras verk? Vet du vilket år Marie Antoinette och hennes make avrättades? Vilka franska lag som gick till åttondelsfinal i champions league? Hur många människor bor det i Frankrike? Hur många år får en fransk president inneha sitt ämbete? Vilka är Frankrikes största städer om du undantar Paris? Hur stavar du presidentens namn? Med mera...

16,8 poäng fick vi. Barbro Aidantausta spöade oss på mållinjen. 18 poäng fick hon. Men så är hon ju också fransklärare.

En mycket trevlig kväll. Nu ska jag gå och nanna kudde. Behövs!

Nu ska jag gå på julfest med Lärarförbundet

Jag hoppas och tror att det ska bli jättetrevligt. Per H ska hålla i lite vinprovning och sen blir det mat och samvaro. Lagom en fredagkväll i december.

Finfin julkonsert i Kumla kyrka ikväll...

Kultursskolans stråkar bjöd in till sedvanlig julkonsert och det var precis lika rörande som vanligt att se de små "gyllene stråkarna" göra sin debut i stor sammanhang. Lösa strängar med stort allvar, ett par låtar själva men ofta tillsammans med mer rutinerade violinister.

Mina döttrar har passerat det stadiet, Tuva spelar med en "mellanorkester" som heter Tonerna och Agnes med Arco Nova eller vad de nu heter, de är riktigt duktiga och har spelat i många år. I år bjöd de bland annat på Vivaldis "Vintern".

Jag blir varm i hjärtat av de där konserterna, det är så mycket spelglädje och det är fantastiskt att ett sådant kulturskoleevenemang kan fylla hela stora kyrkan.

Förra året hade jag permis från sjukhuset för att åka dit och titta. Då höll jag på att svimma och det var först idag som jag blev införstådd med att Agnes faktiskt fick musikstipendiet redan förra året... Jag var helt säker på att det var hennes tur i år nämligen. Ja ja, det är ju världsligt.

Citerad i NA, nätverksträff, julsånger på biblioteket och en avslagen hockeymatch

Svårare än så var det egentligen inte att sammanfatta onsdagen den 7/12. Slog upp tidningen i morse och såg "skandalrubriker" om Kumla igen. Dessutom var jag själv citerad och jag lät som värsta neggot, trots att jag verkligen försökte balansera mig själv när NA ringde. Sedan årets sista nätverksträff för fritidshemspersonalen, jag måste säga att jag har hamnat i ett härligt gäng som nu också lärt känna varann väl och pratar ganska prestigelöst och fritt med varann.

På eftermiddagen var det dags för framträdande med Stenes julsångare, dvs jag själv, Birgitta Kinnander och Marianne Sjöberg. I ett svagt ögonblick hade vi lovat att bidra med några julsånger på bibliotekets boktipsträff. Det blev både Deck the halls och Snart kommer änglarna att landa och lite däremellan. Vi fick jättefina bokjulklappar med oss hem och det kändes nästan för mycket, men det var bara att tacka och ta emot.

Kvällen avrundades med Kumla-Tranås och mitt lilla referat kan ni läsa här om ni vill. Finns nog inte så mycket mer att säga om den matchen.

Tack och lov för Nessir, min gode granne...

Som förbarmade sig och kom och tittade till pannan i källaren. Det är nåt tjopselitjofs med tjoffelivoffen. (Nåt fel alltså.) Men han fick liv i den så nu är det i alla fall nödtorftigt varmt härinne. Fortsättning följer nog för han skulle ta hem en tjippelivipp som skulle kunna fixa tjofselitjofset. Jag förstod nästan allt han sa. Det hör ni väl?

Tisdagar, vinterdäck och Hockeylåt i P4 frukost

Det lät sisåhär...

Nån som kan något om värmesystem?

Det blir ju aldrig varmt i det här förbaskade huset. Jag går här med dubbla tröjor och fryser. Längtar till jul och lite ledighet gör jag också. Det känns att det är som mörkast och tröttast nu.

Men man ska inte klaga. Allt är relativt. Det blir ljusare igen. Gäller bara att hitta rätt besvärjelser.

Några bilder från inspelningen

I dag var vi trötta och behövde vila upp oss efter gårdagens musikinsats

Vi gick upp vid halvtio och hann käka god frukost och sitta och prata en stund innan det var dags att köra Janne till Stockholmståget. Vi skiljdes åt med ett löfte om att snart ses och spela igen. Och det ska vi. Baske mig!

Agnes och jag däckade i soffan och slog på en film och så kom Tuva. Härligt att få krama om henne!

Vi käkade lite lunch och på kvällen kom Julia på besök. Hon och Agnes lät sig skrämmas så de skrek åt Pans labyrint. Den är ju riktigt bra.

Dags att sova nu, jag är verkligen jättetrött.

Jag är som Fantomen - en legend - en myt

Kolla här bara!

Vilken härlig dag!

Klockan har hunnit bli över två på söndagsmorgonen och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Janne och jag har suttit uppe länge och kollat på gamla bilder, pratat och lyssnat på god musik. Agnes slocknade i Tuvas säng redan vid tolv tror jag.

Det var bara efterspelet på en alldeles fantastisk dag. Vi har varit i studion och spelat in "Kumlas svarta tjurar". Agnes, Håkan, Janne, Johan, Olof och Pelle, det vill säga "Tom Bombadill mk 2" eller "Tom Bombadill with family" eller rätt och slätt "Tom Bombadill 2011".

Det lät så jäkla bra. Det överträffade alla mina förväntningar. Det blir fett och stadigt och tungt och en riktig hockeylåt. Unge teknikern Linus sade helt seriöst att vi var det tightaste band som varit hos dem. Det tycker jag är starkt med tanke på att vi bara repat en dag ihop, att en del av oss aldrig spelat ihop förut och att det börjar närma sig tjugo år sedan de som spelat ihop förut gjort det i något seriöst sammanhang. Men idag fanns det både spelglädje, rutin och lite nerv.

Vi fick en "slaskmix" med oss hem. Den tänker jag inte lägga ut här, men bara efter den halvtimme som Linus rattade ihop lät det superbra. Nu väntar vi bara på en slutversion med riktigt feta hockeykörer över alltihop,

Jag var nog mer nervös för Agnes skull än för min egen, hon är trots allt bara 14 år och det här var hennes första studioinspelning. Hon skötte sig med den äran. Jag är så jäkla stolt. Jag kan erkänna det så här lite mindre offentligt, trots att hon höll var chibbig mot mig och höll på att dö av skratt när jag skulle sjunga och tyckte att jag såg allmänt bajsnödig ut. Sånt kan man ta när man är nära de 50.

Olof visade sig också vara en klippa på trummor och går direkt in på min topplista över Bombadilltrummisar. Norpan och Mighty Max kan slänga sig i väggen. Olof is here. (Nu har ju varken Mighty Max eller Norpan spelat med Tom Bombadill, men ändå... Jag tror ni förstår vad jag menar...)

Det var väl ungefär allt jag ville ha sagt just nu. Nu ska jag gå och sova och njuta av att vara i lyckligt rus.

Fredagkväll i timmerkojan

En lugn och skön kväll hade vi Agnes och jag. Vi åkte till Marieberg och köpte in lite hårfärg, en ny adventsstjärna eftersom den gamla var som alldeles försvunnen, åt lite kinamat dessutom. Hem till en hastig städavrepning så vi inte behöver ha allt för mycket ångest i morgon när Janne kommer, så kikade vi på Idol och repade lite på hockeylåten i pauserna. Agnes hann med att färga håret också. Nu är det bara att gå och knoppa och längta till i morgon.

Dagens Janne

De´e´vi som e´dom coola grabbarna. Galle fort, Galle, Sri Lanka, 1993.

Historien upprepade sig inte. Jag är kvar på hemmaplan!

Tacksam för det såklart. I kväll har jag spelat gitarr så jag har ont i fingrarna. Måste ju vara flink till inspelningen, men det kanske bara blev värre. Äh, struntsamma. Det är ju ändå jag som gjort låten. Spelar jag fel kan jag alltid säga att det ska vara så.

Perspektiv på tillvaron... I morgon är det ett år sen jag åkte in på sjukhus

1/12 2010 - en skräckfärd till vårdcentralen som fortsatte med ambulansfärd in till USÖ med påslagna blåljus och en och annan siren. Jag höll på att dö. Två och en halv vecka på hjärtavdelningen, sjukskriven till slutet av januari, förtvivlan, elände och allmän misär.

Nu har det gått ett år. I dag mår jag bra. Jag äter visserligen en massa medicin var dag, men hjärtat slår i takt och jag sover gott på nätterna. Det är något att vara tacksam över.

Jag önskar i och för sig inte en enda människa att vara med om en sådan resa, men ibland kan det faktiskt vara nyttigt att bli påmind om sin egen dödlighet för att kunna uppskatta livet. Jag tycker jag haft ett bra år. Jag orkar (oftast) vara bra för mig själv, jag orkar vara engagerad på jobbet och jag orkar med att "inte bara sova". Det är härligt.

Tisdag med full fart.

Oj vad trött jag är i huvudet. Den här dagen gick för runt. 2 medarbetarsamtal på förmiddagen, handledning i Hardemo nästan till kvällen, föräldramöte i Stene klockan sex, därefter iväg till möte i Svenska kyrkan med anledning av Agnes och hennes konfakompisars vårresa till Krakow och Auschwitz. Ett hedervärt initiativ att ta med dem dit tycker jag.

Skulle ha velat ta ett varmt bad, men jag somnade till lite på soffan och nu är det för sent. Det får bli i morgon i stället.

Nu är det alldeles snart dags att spela in hockeylåten. Det ska bli så jäkla kul. Och bra kommer det att låta.

Tomorrow, when the war began...

Mycket spännande film, baserad på en "ungdomsroman" av australiensaren John Marsden. Jag trodde inte att jag skulle låta mig fångas så, men jag blev riktigt fast i den, trots att den pendlade mellan "söt" ungdomskomedi och sci/fi-krigsfilm. Märkligt hur det kan vara ibland. Ska nog försöka få tag i boken till Agnes, tror hon kan gilla den. Filmen kommer hon att älska. 4 exploderande broar av 5.

Slak söndag,,,

Förstår inte hurdan jag blivit, jag vaknade kvart över åtta trots att jag varit uppe länge igår och trots att jag fick sova så länge jag ville. Det kändes inte som om jag skulle kunna somna om så jag gick upp och satte på kaffe.

Fick gå och hämta bilen i snålblåst och ilsket regn sedan. Piggnade till så pass mycket av promenaden att jag bestämde mig för att åka till Arboga och se på hockey. Agnes var snäll nog att följa med och hålla mig sällskap.

Det blev stryk med 5-2. Kumla kändes rätt slutkörda och var aldrig riktigt med i matchen.

Hemma vid strax efter sju. Däckade i tv-soffan och avnjöt "Allt för Sverige" och "En idiot på resa." Småputtrigt. Nu ska här sovas.

Hemkommen...

En mycket trevlig kväll. Jag är mätt och glad och dessutom tacksam för att ha så goda och vänliga arbetskamrater. Jag tror att vännerna som lämnade oss kände sig både uppmärksammade och firade och jag tror att de flesta hade lika roligt som jag. Särskilt nöjd är jag med att ha förstått att hr Berglund på Haga är en Lundellkonnässör. Aldrig trodde jag väl att jag skulle få sjunga "Gå upp på klippan" tillsammans med någon som kunde texten bättre än jag själv. Det var riktigt roligt.

Fredagsmatch igår

Kumla höll i sin fina trend och spöade suveräna serietvåan Vimmerby med 6-5. Det var en spännande match att se och jag var alldeles slut i halsen när jag kom hem.

Nu har jag precis badat och pudrat näsan. Jag ska gå på avslutningsfest för Maj-Britt, Maria och Hasse. Det ska bli trevligt.

Dagens Janne

"Don´t you mess with me muttafokker, I´m a Hells Angels-prospect!" (Korsika 1984)

En månad kvar till jul sisådär...

Det får man väl vara tacksam för antar jag, för just nu går det för runt på jobbet. Jag ska inte plåga er med några beskrivningar, konstaterar bara att dagen var full av mer och mindre roliga möten med människor.

Bäst att gå och sova nu, så torsdagen kan hanteras.

Rapport från en vägkant

Då lät det så här. Konferensen var för övrigt ganska tråkig och på hemvägen körde vi fel, trots gps-stöd. Dimma och skogsväg i tre och en halv mil. Shit happens.

Jag ska bara mycket kort konstatera att

jag haft en trevlig dag på jobbet, fast jag känner mig så väldigt trött. Var inte hemma förrän strax före sex, så Tuva var hemma när jag kom. Hon hade knallat hem från Cellon själv. Det gick ju bra det också.

I morgon ska jag till Linköping på skolverkskonferens. Det ser jag väl fram emot ungefär så där mycket. En bit att åka, blir lång dag i morgon också med andra ord..

Återbesök hos kissarna

Vi var så sugna att se om de växt något. Eva var snäll nog att ta emot oss en gång till och var de små liven söta förra gången så var de ännu sötare nu. Doris och Skrållan, vad sägs om de namnen?

Kumla vs Mjölby 4-1

Agnes tog lite bilder som jag försökte lägga upp på hemsidan genom att länka hit. Det var förbaskat svårt. Omöjligt. Men referatet hittar du här.

En lördag passerade förbi.

Agnes nattgäster gick hem i omgångar. Julia stannade längst. Jag lagade helstekt entrecote med gratäng och sallad och Agnes svängde ihop en skysås till. Gott.

"Så mycket bättre" på tv:n sen. Lena PH är ju inte direkt någon superfavorit, men det är ett trevligt program i alla fall...

Brudarna har kommit

Tuva först, vi hann både äta lite mat och se på idol innan Agnes och hennes vänner anlände, glada i hågen efter att ha sett Twilight del 3 (4? jag har inte koll längre). Bra var den tydligen i alla fall. Nu ska de kämpa sig igenom en "filmnatt" och ligger utbredda i vardagsrummet och käkar chips och ser på "Jennifers body". Själv har jag dragit mig tillbaka in i sovrummet. Tuva kollar "Kronjuvelerna" på sitt rum. Jag är varm i pannan och trött, men jag antar att tjejerna sköter sig själva...

Turstag

Neh, ingen bra dag idag... Ont i halsen, lite feber, genomtrött...

Släpade mig iväg till utvecklingssamtal för min kloka dotter vid halvsex. Det var väl helt okej. Hon kan om hon vill och hon vill fast hon inte har fattat det förrän nu. Typ.

Disturbia...

Jag refererar till "the movie" såklart. Mina grannar Nessir och Almira går som på klocka. 21.45 släcker de ner sitt hus. 06.00 tänder de upp igen. Det är såklart bara de yttre tecknen jag kan tyda, de som syns från framsidan så att säga, men det är ändå imponerande. Jag önskar att jag hade tillräckligt mycket självinsikt för att gå och lägga mig så dags.

Dagens Janne (Jag skrattar hela vägen)

Här ser vi Jan Olsson identifiera sig totalt med kämparna i den antifascistiska/antinazistiska motståndsrörelsen. (Le Havre 1985) Hade han bara varit född i rätt epok så hade han sprängt x antal tyska trupptåg, trots att det fanns en del mörka inslag i hans släkthistoria. Enligt uppgift så specialtränades han för dylika uppdrag under sin militära tid i början av 80-talet. Bland annat körde han projektorn när de antikommunistiska filmerna visades vid I-3. (Special services branch, Orebro.)

Jag började skanna av bilder för ett par veckor sedan - det har jag redan skrivit om. Började i USA 1983. Nu har jag snart tagit mig igenom Jannes och min tågluff 1985 och jag kan utlova fler intrika bilder så småningom. Vilken nutidshistorisk resa man gör om man ger sig tid att betrakta bilder som fått en 25-30 år på nacken.

Absolut ingen idé att polemisera med skolinspektionen

Det visste jag ju från början egentligen, men när deras preliminära bedömning kom tillbaka för faktagranskning så kunde jag ändå inte riktig låta bli, jag tyckte nog att en del skrivningar var i tuffaste laget nämligen. Det hade jag inte mycket för. Bäst att hålla truten, annars blir det väl ännu värre...

Annars hände det väl inte så mycket idag. Var ute i Hardemo och pratade med Rebecca, Ingegerd och Eva. Katterna växer och har det bra säger Eva, vi får se om vi kan komma ut till Kånsta en sväng och kika på dem i helgen...

Jag var inne i Örebro och hämtade hem "Hello-Kitty-gitarren" efter jobbet också. Den har blivit rätad i halsen och fått stallet nedfilat och det blev som en ny gitarr nästan. Nu går den finifinfint att spela på. Ska nog ta med den till storsamlingen på jobbet i morgon.

Nu ska jag gå och sova - det ska bli skönt.

Agnes 14 år...

Stora lilla tjejen... Det blev till att gå upp sex i morse för att hinna åka och gratta henne innan skolan och jobbet. Det var en gitarr jag köpt till henne. En Tanglewood. Riktigt snygg och lättspelad och med kanonljud. Den kan hon ha länge. Och hon blev glad för den.

Efter jobbet var det dags igen. Spagge med kerre och körre och fultårta från Sveas tillsammans med mina föräldrar. Gott men jag tror Agnes tröttnade på uppmärksamheten efter ett par timmar. Inte att undra på...

Nu är det ett tag till nästa födelsedag i alla fall.

Fars dag...

Idiotiskt påfund egentligen. Varje dag borde ju vara fars dag. Nå... Jag fick messa Agnes och be henne gratulera mig, annars hade hon sannolikt inte kommit ihåg det alls.

Min pappa fick i alla fall ett lunchbesök och några trisslotter. Jag fick stekt fläsk med löksås.

Johan P ringde och frågade om jag kunde tänka mig att skriva "hans" hockeyreferat och visst, jag hade ju ändå tänkt gå ner till hallen och titta. Agnes ville hänga med och när jag åkte och hämtade henne begåvades jag faktiskt med ett par farsdagskallingar med käckt tryck på.

Kumla låg under i stort sett hela matchen mot Skövde, men lyckades komma ikapp med en halvminut kvar och vann sedan straffläggningen. Skönt. Referatet kan du läsa här.

Sen var det väl inte så mycket mer. "Allt för Sverige" på tv - underhållande program med överkänsliga svenskamerikaner. Alla gråter. Nu ska jag gå och lägga mig. Agnes ska ju firas i morgon bitti klockan sju.

Agnes fyller 14 år på måndag...

Mitt lilla barn, hur kan det ens vara möjligt? Jag har i alla fall varit iväg och köpt en present till henne - från mig och mina föräldrar ihop - och den är så svinbra att jag knappt vill ge bort den. Jag är redan avundsjuk och jag funderar allvarligt på om jag ska behålla den själv och ge henne något annat i stället, nästan lika bra men bättre begagnat. Men så kan man ju inte göra- Jag kanske kan få låna någon gång i alla fall...

Förskräcklig pappa

Tuva begick sitt nioårskalas i kväll, tillsammans med bästa kompisen som också heter Tuva. Alla 17 skrek och skränade och det var nog precis som ett nioårskalas ska vara. En kille utmärkte sig lite extra emellertid. "Haru något vasst" väste han till sin kompis, just när jag gick förbi. "Jag ska smälla den här ballongen..."

Fan flög i mig. "Du ska inte smälla någon ballong alls för då kanske jag smäller dig". Sicket idiotutspel. Skulle jag ju aldrig göra. Hota är en annan sak.

Det tog nog skruv tänkte jag. Två minuter senare klättrade han på min arm för att få tag i en annan ballong, Då gav jag upp.

Trött i höstmörkret

Jag hade arbetsplatsträff med Åbytorps förskola ikväll, det gick förstås bra, men jag kände mig trött när jag åkte dit och det var kolmörkt ute. Jaja. det är snart fredag igen. Och i morgon ska Tuva ha kalas så jag lär få vara discjockey.

Onsdag i fortbildningens tjänst...

Vi brukar ha ett aktuellt tema i ledningsgruppen, runt detta tema får man prata en kvart eller halvtimme eller så, när det blir ens tur. Jag gjorde det för någon månad sedan, tydligen så pass väl att jag fick ett ""erbjudande jag inte kunde motstå" från Kommundirektören. "Du kan väl göra om det under chefsfrukosten?!"

Jag hatar chefsfrukostar. Eller rättare sagt, jag hatar att förväntas prestera 07.30 på morgonen. Särskilt om upplägget innehåller sånginsatser och krav på allmän pigghet.

Emellertid gjorde jag som jag blev ombedd. Jag gjorde det dessutom riktigt bra kan jag tycka. Kanske växte jag något lite av detta, kanske fick jag någon annan att fundera... Jag vet inte, men jag vet att jag är jättetrött nu ikväll och att jag snart ska gå och lägga mig. Jag önskar jag vore ung och rask.

Ein bisschen radio

Här är utsändningen från radiohuset i Örebro. Malin och jag pratade om hösten och om 3-d-bio. Bland annat.

Nostalgitripp - många år tillbaks i tiden...

Jag skulle titta i ett gammalt fotoalbum och blev förskräckt. Bilderna jag inte sett på säkert fem-sex år var alldeles bleknade, urvattnade, utsuddade i konturer och kontraster. Jag har såklart inte koll på var negativen finns, om de ens finns.

Det blev till att starta ett räddningsprojekt, en massiv inskanning och sedan diverse fipplande i photoshop för att i alla fall försöka få tillbaka lite skärpa. Vad roligt det var. Jag tror aldrig jag betraktat de här bilderna så noga förut, men jag insåg att jag hade med någon slags tidsdokument och nutidshistoria att göra.

Året är 1983. Vi har åkt buss från Georgia över hela USA för att ta oss till US-festivalen, en tredagars jättefestival i San Bernadinoöknen, den största musikhappeningen sedan Woodstock. Man räknar med en halv miljon besökare, . Jag är 20 år, Ylva 19. Vi har nästan inga pengar - vi har inte ens ett tält att sova i utan bara varsin filt att svepa in oss i. Vi livnär oss på två ostburgare var om dagen - och varsitt kanderat äpple. Vi fryser på nätterna och svettas på dagarna, vi är skitiga utom dess like. Vi njuter. Njuter av musiken, av det som pågår runt omkring oss, njuter av att vara där. Närvarande helt enkelt.

Kollar in killens t-shirt med alla banden på ryggen. Clash, Men at work, Inxs, Van Halen, Scorpions, Ozzy Osourne, Judas Priest, Motley Crue, David Bowie, Stevie Nicks, John Cougar, Pretenders, Little Steven, längst ner med pyttesmå bokstäver ett band som med tiden skulle bli större än de flesta; U2...

Hur det var att vara 20 år? Jag minns knappt inte längre. Men jag var väldigt permanentad.

Trädgårdsryck...

Någon gång måste det ske, och helst innan snön fallit. Förra året var jag så dålig att jag inte ens kunde tänka mig att gå ut i trädgården och hösta, men i år gick det bättre. Tuva och Agnes kommenderades med ut, de protesterade inte så fasligt. Vi krattade löv, klippte ner perenner, gick lös på plommonträdet med sekatören, lite av varje helt enkelt. Nu har vi tre stora lövhögar som vi inte vet vart vi ska göra av. Men det får bli ett senare problem.

Pizza sen, och så bakades det äppelpaj. Mums!

(o?)-nödigt inköp!

Vi skulle handla en födelsedagspresent till Tuvas kompis Olivia. Det gjorde vi också. Sen blev det ett litet impulsköp i form av ett I-pod-torn. Kanonljud. Och vi hade ingen stereo värd namnet. Desutom cool. Jag är nöjd.

Fot-ont

Vad ska berättas om denna fredagen? Att jag tog mig till (det före detta statliga) apoteket och köpte mig en superstödbinda till min högra fot, som jag haft alldeles förskräckligt ont i under ett par dagar. Jag har inte snavat, stukat, gjort något speciellt. Min självdiagnos säger mig att det antingen (a) beror på att jag gått runt i ett par alldeles o-ortopediska sandaler alldeles för länge eller (b) är för tung och snedbelastar foten eller (c) har en nerv i kläm efter mitt fotbrott för snart 16 år sedan eller (d) har ALS eller MS.

Lite att välja på. Själv hoppas jag på alternativ (a) om jag nu får hoppas på något alls.

Agnes kom hit vid elva, käkade llite mat och var alldeles slut. Tydligen hade hon sovit över på fritidsgården igår och knappt inte somnat alls innan sex på morgonen. Jag tvingade henne i säng med mild övertalning och vi får hoppas att morgondagen känns bättre för henne.

Vi åt helstekt fläskfilé med rotfrukter och citrongul sås. Det var rätt gottt faktiskt. Heja hemmakocken!

Någorlunda vilsam torsdag

Jag vaknade redan vid halvåtta i morse. Det kändes fruktansvärt onödigt men samtidigt var det liksom kört med att gå och lägga sig igen. Tuva var redan uppkravlad och när jag klarat ut de grundläggande toalettbestyren och kikat lite i tidningen så var det redan kört. Det blev till att koka kaffe i stället.

Särskilt mycket blev det inte gjort. Tuva fick lite hjälp att rensa upp i sitt rum och sen åkte vi och såg Tintin på bio. Det var första gången i mitt liv som jag var på 3-d bio och jag kan nu meddela att det var sista gången också. Jag är ju "halvblind" i bemärkelsen att jag bara kan titta på ett öga i taget. Dessuom med olika synfel på bägge (respektive? hur sjutton säger man?) ögonen. Jag såg inte tillstymmelse till 3-d effekt kan jag säga. Allt var lika platt som vanligt. Enda skillnaden var att jag fick sitta med fåniga glasögon på mig, över de vanliga glasögonen. Så kostade det lite mer än vanligt också. Waste of money. Gör jag icke om.

Annars gillade jag Tintin. Det var fullt ös hela vägen.

Stackarna...

Nej. Ingen Rihanna. Utmattning. Inställt. Besvikelse. Sen ska dom gå på bio. Efter halva filmen går brandlarmet. Ingen film...

Hockeyn däremot var riktigt rolig. Kumla sopade dit Tranås med 7-2. Helt rättvist dessutom.

Agnes och Lise är i Stockholm för att titta på Rihanna

Läser man tidningarna så verkar hon ha tillfrisknat alldeles utmärkt efter den inställda konserten i Malmö, så det är bara att hoppas på att de får se en höjdarkonsert på Globen. Jag fick tag på Agnes på telefon, men hon hade inte tid med sin gamle far, hon stod i ett provrum och prövade strumpor.

Tuva och jag ska gå på hockey i stället. Det är väl inte riktigt lika kul... Men i morgon blir det Tintin i 3-d. Undrar om det funkar för en halvblind gammal gubbe?

Blir en "rasistattack" värre för att man kallar någon för "jävla zigenare"?

Det verkar så nästan och det får mig att fundera lite. Martin Sevc ska naturligtvis inte skälla någon för att vara zigenare eller blanda in etnicitet överhuvudtaget, men fördömandet har varit så totalt. Är det just "Z-ordet" som får hela den samlade hockeyeliten att skälla som bandhundar och mena att "det är det grövsta de har hört?" Negerjävel, apa, jävla finne e.t.c är rasistord som hörts många gånger på svenska ishockeyarenor. Är inte det lika illa? Eller är romerna så stigmatiserade att det är det hemskaste man kan kalla någon annan? Jag blir lite förvirrad. Tre matchers avstängning fick Sevc i alla fall. Det kunde han gott ha. Den jäkla tjecken;-)

Det ringer några idioter och vill prata premiepension

Trots att jag är hur "nixad" som helst. Jag har varit trevlig förut men under dagens andra samtal blev jag vansinnig och skrek "när ska ni fatta att jag inte är intresserad kan ni inte sluta ringa FAR ÅT HELVETE!" Sen slängde jag luren i örat på den stackars callcentermedarbetaren som fick klä skott för 10 samtals frustration. Jäkla skitföretag. Jag fick bara lite dåligt samvete. Det är min husfrid det handlar om.

Fel på linan i går kväll

Bredbandsbolaget slutade leverera och jag drabbades omedelbart av internetabstinens. Hur bar jag mig åt innan internetrevolutionen? Läste böcker antar jag. Och skrev brev på riktiga papper... Det känns så länge sen.

Var iväg på medlemsmöte med Vänsterpartiet igår kväll. Jag har inte varit någon frekvent besökare av dessa möten, men när jag nu fått en ersättarplats i fullmäktige så tycker jag att jag har någon slags moralisk skyldighet att gå dit. Om jag nu orkar. Mötesformen känns vara som på stenåldersnivå dessvärre. Men jag ska göra mitt bästa i alla fall.

I dag fyller den här bloggen fem år

Närmare 1900 inlägg har det blivit på dessa fem år och även om det jag skrivit naturligtvis passerat något slags "privat lämplighetsfilter" så tycker jag nog ändå att jag gett en hyfsat rättvisande bild av vem jag är, vad jag står för och vad som hänt i mitt liv, både roliga saker och mindre roliga.

Jag märker ibland att jag går tillbaka och kikar i bloggen för att påminna mig om vad som hände när och hur det kändes då, så för egen del har det blivit en slags historieskrivning som jag tänker fortsätta med, ett tag till i alla fall.

Riktigt allt ska man nog inte skriva om har jag insett, inte om man är en lite "halvoffentlig" person i en liten Kommun som Kumla, det märktes inte minst under det första året, när Socialdemokraterna inte förstått det här med bloggande och sociala medier och utövade en del påtryckningar för att få mig att sluta. Det var då det. Nu har de egna bloggar i stället och det har de rätt i (och till).

Min dotter tycker att den här bloggen har en förskräckligt tråkig design. Själv gillar jag den för att den är så enkel och lättläst. Svart på vitt, liksom. Emellertid har jag lovat henne - och mig själv - att försöka hitta på något nytt efter inlägg 2000. Det blir väl någon gång tidigt 2012 om jag fortsätter i den här takten. Får se vad det kan bli.

Det om detta. Må så gott!

Håkan

Filmfiaskokväll...

Först tänkte jag ge mig på "Black butterflies" som är en liten film om den Sydafrikanska poeten Ingrid Jonkers, men den var så seg att jag nästan somnade. Försökte mig på något lite mer actionpackat, nämligen "Transformers", men det var det dummaste jag sett någon gång, så den gick inte heller att se färdigt. Suck.

Årets trehundrade inlägg skrivs efter ett varmt bad

Jag ser knappt inte vad jag skriver för jag har imma på glasögonen. Ni får ha överseende med eventuella stavfel.

I natt blev det vintertid och det betyder att jag har en timme till att förslösa denna söndag. Hittills har den inrymt en höstlig promenad i snålblåst och regn och så detta underbara bubbelbad då. Det är verkligen skönt och avslappnande, men jag skulle verkligen vilja ha en bastu också. Någon gång kanske...

Jag ska försöka städa lite grann och sen ska jag dumpa ner mig i soffan och kika på en bra film - om jag hittar någon.

Religion och skola...

En av Tuvas bästa kompisar gjorde sin sista dag i klassen igår, hon ska flytta till en kristen friskola i Örebro efter lovet. Tuva var genuint bedrövad över att mista sin kamrat, samtidigt som hon verkligen försökte förstå och söka efter mening med det som skedde.

"Hon vill ju flytta lite i alla fall, och hennes mamma säger att det är lugnare på den andra skolan. Hennes syskon går där också. Men hon ska vara med på mitt och Tuvas kalas och jag måste få hennes telefonnummer."

Jag ska förstås varken döma eller ha någon åsikt. Kompisens föräldrar gör ett aktivt val och de har säkert fler bevekelsegrunder än de som Tuva har fått sig till livs och jag kan ha en aning om. Men någonstans inne i mig så bubblar det lite ändå. Jag tänker att det - i alla fall när det kommer till religions- och värdegrundsfrågor - borde kunna gå att ha sitt barn i vilken skola som helst. Min Tuva och hennes kompis har lekt bra i många år, trots det faktum att Tuvas pappa - petit moi - är förvirrad inför trosbegreppet överhuvudtaget och att den andra flickans föräldrar är bekännande kristna. Jag tänker att det snarare borde vara berikande för alla parter.

I svensk förskola och skola bör vi hålla oerhört högt i tak, det är rent av vårt uppdrag.

Jag avslutar denna lilla betraktelse med att länka till en artikel från den "nationalistiska" hemsidan Nationell idag. Där ger man sig på en hbt-certifierad förskola genom att använda sig av någon slags bakvänd ironi. Jag skulle vilja att varje förskola var hbt-certifierad i stället. Och öppen för olika religiösa riktningar. Leve mångfalden!

Solig lördagförmiddag

Härligt att kunna dricka förmiddagskaffe på verandan i slutet av oktober, solen skiner och det var nästan ljummet ute. Jag sov länge idag, till halvelva tror jag, det var riktigt skönt att få en lång natts sömn. Inte vet jag om jag blev så mycket piggare av det, men det kändes bra i alla fall. Jag borde ge mig ut i trädgården och kratta äpplen, får se om lusten till det är tillräckligt stark.

Torsdagskväll i timmerkojan...

Snart helg igen, skönt det får jag väl säga... Tröttheten är rätt stor nu, i slutet av oktober. Ledningsgrupp och rektorsintervjuer på jobbet och sen iväg till Marieberg med Agnes och Tuva för att köpa in en (som jag förstått det) fullständigt livsnödvändig tingest kallad plattång. (Ett sånt där ord som borde ha 3 t:n.)

Vete fasen vad man ska ha en sån till, locktång har man ju hört talas om men... Nå, sexhundra kronor fattigare blev jag, men nu är hushållet i alla fall begåvat med en sådan tingest. Jag tror jag ska ta och platta mig lite i morgon så blir jag säkert jättefin.

Dripp dropp dripp dropp regnet faller sakta

dunk dunk dunk dunk hjärtat slår...

Så står det skrivet i den gamla barnvisan och så är känns det just denna dag när jag först jobbat och sedan sett Kumla hockey förlora mot Arboga. Inte mycket att skriva hem om med andra ord.

Upp med hakan nu, det är ju lön i morgon...

Dagens radio

Ett radioavsnitt om moderater, skolinspektion och rock´n roll. Du kan lyssna här.

Så värst mycket roligare blev det inte denna dag. Trassel med dubbelbokning av kväll - ap-möte på jobbet och fiolkonsert samtidigt, en liten dotter som jag inte hittade där jag skulle, nah, bättre dagar har jag haft...

Jag har inte känt mig riktigt bra idag

Jag tror inte det är något allvarligt, men jag har frusit och känt mig lite dizzy vid ett par tillfällen. Säkert bara en höstförkylning, men jag blir ju numera lite småskraj när sånt kommer till mig. Då blir jag påmind om skröpligheten för ett år sedan och dit vill jag inte igen... Vi får väl se åt vilket håll det barkar...

Annars har en stor del av dagen gått åt till att intervjua presumtiva kollegor - Kumla har tre rektorstjänster ute just nu. Det är spännande att möta de sökande. De har väldigt olika bakgrunder och olika skäl till att vilja bli skolledare. En del är bättre att tala för sig än andra, usch, det var länge sen jag var på anställningsintervju. Det är inte något jag längtar till heller för den delen...

Lyckan var stor i dag när vi åkte till Eva och fick träffa kattungarna

Det finns väl inte så mycket att säga egentligen, mer än att det var alldeles bedårande söta. Makalöst gulliga, ulliga...

Hur var det nu då? Egentligen?

Jo det var som sagt alldeles för jäkla roligt att träffas och spela! Vi var lika unga som förr, lika trådsmala, lika långhåriga, lika högljudda och kaxiga, lika coola och lika uthålliga!

Nästan i alla fall, nästan så på varje punkt var det. Jag fick ont i ryggen av att ha gitarren på mig så många timmar i sträck och Joppe var tvungen att vila mellan varven, fötterna blev trötta av det rytmiska trampandet mot det hårda golvet och prostatorna gjorde sig påminda emellanåt. Tur vi hade ungt blod med oss i form av Agnes och Olof. De skötte sig med den äran!

Det svängde faktiskt riktigt skönt och det lät som Tom Bombadill och det ska verkligen bli kul att gå in i studion igen. Nu pratar vi dessutom seriöst om en "one-night-only-comeback" också, i samband med releasen av skivan. Kanske i sportpuben i hockeyladan, vi får se!

Oj vad skoj men oj vad trött jag är...

Tillbaka i Kumla efter en heldag med musik. Det var superskoj att få lira både hockeylåt och lite gamla hits. Jag får berätta mer i morgon, nu ska jag krypa ner under täcket och vila ett trött huvud, en trött rygg, en trött hals och två trötta fötter.

Nu är det dags för FREDAGSMYYYYS!

Tuva har anlänt och vi har bakat pizza som snart blir klar. Agnes är på fritidsgården och lär väl bli där till elva...

Tuva och jag ska snart slänga oss i soffan och avnjuta vår pizza och kolla in idol och det ska helt enkelt bli jätteskönt. Det har varit en hård vecka med skolinspektion och flera kvällsträffar och jag är jätttrött, inte fysiskt men psykiskt. Löjligt egentligen, men det är en anspänning att bli granskad och en sak kan man alltid veta. Allt är rektors fel.

I morgon ska Agnes och jag till Askersund och repa hockeylåt med Tom Bombadill mark 2. Det är så häftigt att det är Olof H som ska spela trummor och att Agnes ska lira fiol. Musik är både generations- och gränsöverskridande. Så är det bara.

Trött-torsdag...

Jag kände mig alldeles snurrig i huvudet när jag kom hem från jobbet idag, var tvungen att lägga mig ner en stund och försöka tänka på så lite som möjligt. Vi har haft besök av skolinspektionen i två dagar och den här dagen har jag både varit värd, blivit intervjuad och fått en del återkoppling.

Ytterst professionella människor, trevliga dessutom, men med ett enda fokus känns det som, att identifiera brister och påtala dem så det kan bli bättre. Som bilbesiktningen ungfär, du får aldrig höra att du har en bra bil, bara de fel bilen har.

Jag tycker vi klarade oss ganska bra ändå om jag hörde rätt på återföringen, lärarna och barnen framförallt vilket jag trots allt är glad för. Som rektor får man garanterat alltid lite stryk. Lite hälsosam upprumpning så man förstår hur komplext det här uppdraget fakiskt är. Det är nog bara hälsosamt.

Blir till att lägga sig tidigt i kväll, så att morgondagen kan genomlevas också.

På lördag ska vi repa hockeylåt. Det ska bli så himla kul.

Gårdagskvällen upptogs av ishockey

och därför blev det inget skrivet på den här sidan. Däremot skrevs ett hockeyreferat som du bland annat kan läsa här. Sen slocknade jag i soffan.

Höstruskdag

I dag kändes det som om hösten var här "på riktigt". Kallt, strilande regn, blåsigt efter vägen ut till Hardemo, gula löv på träden. Nu blir det bara värre...

Tidig onsdagsmorgon

Bäst att äta riktig frukost idag. Skolinspektionen kommer på besök och då får man vara redo. Men det går säkert bra.

Nu känner jag mig jäkligt bedrövad...

Jag öppnade mailboxen och konstaterade att jag fått post från en kvinna som tycker att jag tar alldeles för lättvindigt på kattens (eller ska jag kanske säga katternas) försvinnande eftersom jag vädrat funderingar om att "ta hem" en ny katt när en blivit överkörd (förra sommaren) och en annan försvunnit spårlöst nu under hösten.

"...blir jag fundersam när du använder katter som förbrukningsvaror. Två är borta vi skaffar två nya!" skriver hon, och vidare "Ja, du Håkan jag kan inte tycka det är okej att skaffa nya katter och om jag var du skulle jag fundera på något lättare djurslag, kanin, chinchilla eller något annat som är gosigt."

Alla har rätt till en åsikt såklart och skriver man offentligt så får man också leva med kommentarer, fast det här tyckte jag faktiskt var både beskäftigt och magstarkt. Det låter som om jag vore någon cynisk djurplågare med slitochslängmentalitet som inte bryr mig om just någonting alls och som struntar i liv och död.

Jag har haft katt i hela mitt liv och jag har sannerligen inte misskött vare sig de här två katterna eller tidigare på något sätt. Jag antar att vi helt enkelt haft maximal otur nu. Vi bor inte i något hårt trafikerat bostadsområde, hon som körde på den första katten var själv kattuppfödare. Borde inte det diskvalificera henne som seriös djurhållare förresten, i så fall... Jag vill inte ha nån jäkla sork eller kanin i stället. Sorgen och bedrövelsen har varit stor i vårt hem och det är inget lätt beslut att ta att ens fundera på att "ersätta" ett djur med ett annat. Det går inte ens att tänka så för det funkar inte så.

Nä fan, det här kändes inte roligt.

Det är inte dågarna som går förbi som är livet, det är dågarna man minns...

Ellar hur han uttrycker sig, Mads Mikkelsen. Den här dagen var inte mycket att hänga i julgranen faktiskt, den kom och gick. Lunch hos mina föräldrar, bort med lite kläder till ungarna, Captain America som söndagsfilm och den var verkligen inte mer än "så där". 2 serietidningar av 5. Kumla fick stryk mot Mjölby. Nä, jag går och lägger mig. Bums.

Dagens musiktips

Fick jag mig till livs av Robert Rosander. Skickar det härmed vidare.

Rival sons är mer Led Zeppelin än Led Zeppelin på något sätt... Riktigt groovy! Albumet heter "Pressure & Time". Rekommenderas! Tydligen spelade de på "Putte i Parken i somras. Synd att jag inte visste då vad jag vet nu.

Demens eller delirium? Jag tyckte jag såg katten.

Delirium kan det inte vara för jag var spik nykter och klockan var inte mer än halvfem eller så. Jag satt på altanen och pratade med Johan i telefon när plötsligt en gråspräcklig katt smög upp och tittade på mig. Hon försvann lika fort som hon kommit. Hon såg precis ut som Mikki och jag slängde på luren och gav mig ut på jakt. Jag ropade, kallade, kollade, kikade... Inget resultat. Ställde ut mat i natt och maten var borta när jag vaknade men någon katt fanns inte där. skit också.

Hon är så välkommen om hon kommer. Trots det har vi funderat på ny katt. Eva Lovéns kisse har fått ungar och vi tar nog en eller ett par av dem. De är helt oemotståndligt söta på bild och i nästa vecka kan vi nog få åka och se dem "live".

Nä Peter, lite besviken blir jag allt...

Peter Gabriel ger ut ett album med "avväpnade versioner" av sina största hits. Inga trummor, inga rockgitarrer, bara akustiska instrument. Ane Brun sjunger duett på "Don´t give up". Blir det bättre? Nä. Inte sämre heller. Bara samma. 2 moseböcker av 5.

Hemma igen efter en helafton med Salieri och Mozart

Jag ska inte göra någon längre recension, det är jag för trött för. Jag konstaterar bara att en nioåring, en fjortonåring och en fyrtioåttaåring kunde vara rörande överens om att vi sett något riktigt häftigt när vi klev ut från Örebro teater efter tre timmars föreställning. Jag både skrattade och grät, flera gånger om. Jag älskar filmen, men det här var något helt annat. Vilken närvaro, vilka sångprestationer. Mycket mycket bra.

Äntligen en vunnen match!

Gick till ishallen och såg Kumla vinna över Gislaved. Det var då sannerligen på tiden. Skrev ett litterärt refererande referat om detta på hemsidan, det kan du läsa här om du vill, så behöver jag inte upprepa mig så här på kvällskvisten...

Nu är jag megasuperdupertrött och ska gå och sova. Det ska bli så skönt.

Simtur till Hallsberg

Det blev en arbetsdag full med varierande sysslor och det var ganska skönt att jag lovat Tuva en tur till Hallsberg för lite bad och rekreation efter jobbet och skolan. Hon tog med sig bästa kompisen (som också heter Tuva) och vi plaskade ett par timmar innan Agnes mötte upp vid Alléhallen efter sin spelning. Vi tog vägen förbi McDonalds innan vi åkte hem och såg Sverige ta sig till fotbolls-em. Härlig seger, det hade jag inte trott på förhand.

Dagens radio...

Kan du lyssna på här. Vi pratade om Mozart- och tuggummieffekten, om sömn, om speedway och så outade jag min antisnarkmaskin.

Vi ska gå på teater

Jag har precis bokat biljetter till "Amadeus" på torsdag. Det ska bli jättespännande att få se Nour El Refai i rollen som Mozart. Jag är säker på att Agnes och Tuva också kommer att gilla det de ser. Vi får kolla in Formans film i veckan så att de har lite koll på vad som väntar bara.

Vi hade övernattningsgäst hos oss i form av Hedvig,

när jag vaknade hade de små liven redan ätit frukost, rostade mackor med nutella, väldigt nyttigt... Jag fick nästan ångest, men det gick ju inte att börja om från början...

Annars blev inte mycket gjort idag, lite städning, framförallt inne på lilla toan som hade fått nån äcklig svart beläggning i taket, vi fick bara nästan bort den med klorin, lite matlagning, lite äppelplockning och lite tv. Det räckte så bra så. Det är skönt när inte alla dagar är fulla av aktiviteter.

The whistleblower

Såg en riktigt bra film här på nattkröken, var tvungen att tugga i mig något substansiellt efter idol...

The whistleblower är baserad på verkliga händelser och handlar om trafficking och korruption i efterkrigstidens Bosnien. Rachel Weisz är mycket bra i rollen som polis som inte vill blunda för verkligheten. Grym och eländig, men ändå mycket sevärd. 4 korrupta FN-tjänstemän av 5 i betyg.

I morgon ska jag reflektera över ledarskap och styrning på ledningsgruppen

Jag kommer att hålla mig till temat "rock´n roll-rektor" och som en liten del av det resonemanget fixade jag till en liten photostoryvideo av en Tom Bombadill-låt. Här är resultatet.

Kumla - sämst när det gäller? Eller?

Nä du Ingela, inte var det bättre med spiddväjj... Det blev ju stryk där också, precis som i hockeyn för 50-elfte gången. Jag säger som i Fucking-Åmål-filmen; "Jag ska bli celibat".

Konstkännare Gunvor Sandberg uttalar sig för Kumlanytt. "Det är svårt med grönt".

Gamle Bombadillgitarristen Tony Johanssons pappa Sven Johansson var en duktig amatörmålare med förkärlek för lokala motiv. Nu ställs hans tavlor ut postumt på Kumla bibliotek. Kumlanytt var där och filmade vernissagen och min kära mor fick ett par minuter i rampljuset på slutet av inslaget. Missa det inte.

Trött, sur och frusen....

Var iväg och såg Kumla gå på pumpen mot Mariestad. Det var ingen höjdare. Jag fryser och känner mig på dåligt humör. Nu ska jag antingen krypa ner i bingen och försöka sova eller plocka fram en film som jag kan se. Det blir nog det senare. Klockan är inte mer än kvart över nio.

Tom Bombadill reunite?!

Jo men det verkar faktiskt som om det ska kunna bli verklighet. Kumla Hockey har bett mig om en fräsch inspelning av den hockeylåt jag skrivit en gång i världen. Själv är bäste dräng heter det ju, men det är inte sant. Jag behöver hjälp och jag kommer att få den. Johan är med. Pelle E är också med. Och i går ringde jag till Joppe och han är också med. Yippie! Det här kommer att bli riktigt kul. Thomas W får vi väl inte hem från Norge, men vi gör en Led Zeppelin och plockar in Olof Högberg på trummor och kanske kan Agnes också vara med och lira lite fiol. Det kan bli superbra!