Snart sportlov...

Det går fort undan... Likaså skönt det kan man tänka, varje dag som går är en dag närmare våren...

I dag har vi haft en heldag med skoljuridik igen, mycket sånt nu, men det är väl för att det händer så mycket med lagstiftning och annat. En kvinna från JP-juridik, tidigare jurist på Skolverket. Hon var riktigt duktig och trevlig att lyssna på så det blev en bra dag.

Apropå kylan... Jag fick ge mig ut och byta proppar på utsidan av huset vid halvett i natt. Det funkade inte med både värmefläkt, tvättmaskin och diverse andra elartiklar samtidigt och så blev allt bara mörkt.... Jag svor ve och förbannelse innan jag hittade rätt trasig propp och fick ordning på alltihop. Ska det vara på detta viset?

Jag fryser fryser fryser fryser...

Nu hänger inte elementen med igen och det är "in-i-märgen-kallt" i huset. Har hämtat upp värmefläkten från källaren, får se om det hjälper lite...

Annars då? Dagens radio kan du lyssna på här, 12 minuter in ungefär.

Nähä, det höll inte i sig så länge...

Var på "hjärt-check-up" på alla hjärtans dag idag och den där elkyssen hade inte gett någon mer långvarig effekt tråkigt nog, för nu tickade det i sin alldeles egna takt igen. (7/8) För övrigt mådde jag bra, så det är nog inte så mycket att göra stor sak av, men vi får se om dom vill pröva igen eller inte. Jag märker ingen större skillnad i måendet nu eller då, så för den saken skull spelar det inte så stor roll, men det är klart att det är bättre om det slår jämt som det ska.

Kvällens "Solsidan" är hysteriskt pinsamt roligt,

missa det inte, vad ni än gör. Där finns några sekunders svensk tv-historia.

Söndag klockan ett...

Huset är alldeles för tyst och stilla. Det ska omedelbart rådas bot på. Får leta rätt på lite schysst musik att pigga upp mig med. Robert Plant kanske. Sen ska jag hoppa in i duschen och försöka trassla ut håret som verkligen blivit alldeles för oregerligt fulslitet långt. Klippläge.

Det här var nog, helt seriöst, den sämsta schlageruttagningen någonsin...

Det är två timmar sedan tv-utsändningen slutade och jag minns inte ens en liten hake av en enda refräng... Jag brukar ha hyfsat melodiminne och tror därför att det beror på att det inte fanns någon refräng värd att minnas. Däremot kan jag fortfarande skråla på Fireflys "Me and my drum" från förra veckan. Teddybears sthlm light skrev en del, men light can be good enough.

Jag längtar så jag spricker efter att få vara...

...kreativ... ...levande... ...uttrycksfull...

...efter att få vara något mer än 48 år och systembevarande...

Vad ska jag göra med den här känslan? Vad törs jag? Vad har jag att lägga in? Vad kan jag? Vad kan jag leva på om jag inte har det jobb jag har?

Är det här en 48-årskris eller en reaktion på att ha varit dödssjuk och tillfrisknat? Eller något annat? Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte känner överdrivet mycket för att ägna ett år till åt att berätta för människor att de inte får plats i systemet. Jag vill vara proaktiv i stället för reaktiv.

Vi får se vad det blir. En tumvante kanske.

Var och såg Kumla ta första vinsten i all-ettan igår...

Jag och 117 andra ensamma själar såg Kumla kämpa ner Olofström Steelers, det var nästan ruggigt öde, man kan ju inte låta bli att undra var alla människor som brukade tycka att det var roligt att gå på hockey i Kumla tagit vägen...

Revansch för debaclet på bortaplan alltså, och riktigt spännande och kul, trots att play-off-chanserna försvunnit redan. Jag kan ändå inte känna mig besviken över säsongen, att vi ändå gick till all-ettan var en höjdare och tabellplatsen kunde varit bättre med bara lite medflyt. Det har faktiskt tagits poäng i 5 av 11 spelade matcher, ser man det så är det godkänt tycker jag, övertid och straffar är alltid lotteri.

Hoppas vi får behålla en bra stomme från det här laget till nästa säsong och att någon med lite marknadsföringserfarenhet kan hjälpa till att locka publiken tillbaka. Jag kan nästan sakna den lilla radiostyrda lastbilen som skulle leverera matchpucken för en sju-åtta år sedan. Det funkade ju aldrig, men blev stor humor just tack vare det.

Lånade bilden från kumlanytt.se

På dörren till Tuvas rum...

Min dotter är bara åtta år, men hon har humor, tycker jag i alla fall. Jag tyckte den här skylten var störtskön. Saurons öga kan ju skrämma skiten ur vem som helst. "ICY".

Då ska ni ändå veta att hon (vid mitt påpekande) bytte ut en annan skylt som var betydligt grymmare. "STICK F-TTA!" stod det på den, med klar syftning mot storasystern. När jag sade att det inte var okej log Tuva sitt raraste leende och sa "Nej det står STICK!!! TITTA!!! Hon ska kolla så det är okej innan hon går in."

Jag valde att tro henne och hon valde att göra en ny skylt.

"Hurra mamma, inga hål!!!"

Kunde jag ha ropat när jag kom ut från Thea tandhälsa idag. Det var ju för all del väldigt skönt att slippa göra återbesök för att laga, men det gjorde ändå lite ont i plånboken. 580:- för 20 minuters undersökning, är inte det lite på gränsen till... ...ocker... Man har ju liksom inget att välja på. Nå, jämfört med kostnaden för en rotfyllning så...

Hit men inte längre

för de tappra kämparna i "Vi-i-femman". Att inte vinna länsfinalen är inget att vara besviken över, det var en jättefin insats i alla fall.

Gary Moore är död

Vilken sorglig nyhet som stod att finna på text-tv. Gary Moore var en gudabenådad gitarrist och en sympatisk människa som brydde sig mycket om sina fans. Glömmer aldrig när Janne och Örjan hittade honom i baren på Marquee i London, hur lyckliga dessa (vid den tidpunkten, vi pratar 1986 eller så) små hårdrocksslynglar var när de fick hänga med sin idol en stund... Nä, fy så trist. Nu går jag och lyssnar på Black Rose.

Lördag lunch

Tuva duschar, sensationellt, utan att ens bråka om saken. Jag förstår inte att jag kan ha närt en sådan liten Lopp-Loella vid min barm, men hon har verkligen jättesvårt för tvål och vatten i vanliga fall... Nu hade hon visst lovat Lise att duscha så det kanske hängde ihop med det att det inte blev världskrig. Nå, hon är ju söt i alla fall.

Agnes är i Askersund och tränar på "Queen Alice", den jätteföreställning som Sydnärkes alla Kulturskolor spelar gemensamt framåt maj någon gång. Det blir nog en höjdare, massor av Queen-musik i orkestertappning, fast Agnes tyckte stämmorna var för lätta. Vi får se.

Agnes och Tuva är hemma igen.

Gott att se dem "live" fast de bara varit i Sälen i fem dar. Inte tillstymmelse till olycka hos dem heller, värre för barnens mor som trillade ner från en sängtrapp och på grund av detta missade en dags skidåkning. Tur att det inte blev värre än mjukdelsskador.

Agnes troppade in redan på eftermiddagen med ett litet tjejgäng, de skulle ha filmfredag. Jag fick styra filmvalet lite grann och rekommenderade remaken på "Låt den rätte komma in" - "Let me in" som Amerikanarna så käckt kallat den för. Somliga skrek, andra inte, hoppas den inte var för hemsk för någon "på riktigt". Min bästa kompis Y fick träffa psykolog flera gånger efter att ha sett "Exorcisten". Det vill man ju inte utsätta någon för.

Hittade färsk svensk oxfilé för 199/kg och slog till direkt, så i kväll åt vi den med hasselbackspotatis och vitlöks-citron-och-chili-smör och det var vansinnigt gott. Kött har blivit apdyrt och ibland gråter man nästan när man betalar, men den här hundralappen var definitivt välinvesterad.

Saker och ting måste ibland ställas emot varandra för att bli begripliga. Inte minst när det gäller mat. De flesta ställen i Kumla tar idag 79:- för en dagens lunch. Det är tokdyrt. McDonalds säljer sin Big & co för 61:- eller så, men sen kostar varje liten dipsås eller annat tillbehör så mycket att vi snabbt är ikapp de 79 kronorna. Jag varken brukar eller vill vara snål, men det är bara att räkna efter. 80 x 5 x 4 x 12 = 15.000 på ett år (sisådär...) Höll man sig till nudlar skulle man vara både fullständigt uttråkad och en utlandsresa rikare...

79:- Där ligger snittpriset i Stockholm, dyrast i Sverige enligt alla prisjämförelser. Varför ska vi betala så mycket i vår lilla kommun?? Har det kommit en matmaffia hit måhända? Det fanns en kartellbildning i Karlskoga har jag hört, den kanske har spridit sig?

Det var ingen slamkrypare...

Mitt i all spänning missade jag att det (visserligen) var samma fråga men med olika antal ledtrådar. Rättvisa är skipad åt alla håll och jag har bjudit alla Stenes femmor på godis idag. (Och också lovat glassfest i skolan på onsdag, vinst eller förlust spelar ingen roll, på den här nivån är det bara roligt att få vara med...)

Vi är faktiskt upprymda allihop, och känner oss delaktiga och lite stolta, alltifrån de som haft de här barnen i förskolan och uppåt... Med all rätt förstås. I den här tävlingen gäller det att vara bred och allmänbildad och det tycker jag att vi har lyckats bra med. Än så länge...

Vi-i-femman-hysteri!!!

Stene skola vann just semifinalen i lokalradion. Det var så spännande och en slamkryparvariant i sista frågan, men vann gjorde vi och konfettin flödar! Grattis!!!

Halleluja jag är frisk!

Eller i alla fall inte sjukskriven längre. Jobbade full dag för första gången på ett par månader. Det gick ju för all del bra, men jag var bra nog trött när jag kom hem. Dessutom visade det sig, när jag kollade in läkarintyget, att jag var lite för tidigt ute. Nu fick det bli så i alla fall...

Anspänningen är mer psykisk än fysisk såklart, jag var och träffade chefen och förvaltningsekonomen på eftermiddagen och jag känner mig faktiskt lite orolig för hur det ska komma att bli framöver. Nå, vi får ta det som det kommer...

Ny dag, ny månad, ny radio...

Hör om vi i femmans semifinal, Hollybrottet och lite annat, här. Börjar vid tolv minuter cirkus.

Vilsam lördag

Lise var här och "bytte bil" inför hennes och barnens Sälenresa, det var väl det mest spännande som hände den här dagen... (Det hände med andra ord inget spännande alls...) Hoppas de får en god tur i alla fall. Borta söndag till torsdag, en riktig tjejkaravan, Ida ska med, Carro och Tuva och Agnes också. Måste bli förvirrande att ha Två Tuvor och två Agnesar på sammma ställe.

Härlig kväll i återseendets tecken.

Gode vännen och tidigare utredningssekreteraren Anders Andersson har fyllt 50. Detta firades med mat och samkväm på Restaurang Cesar i Kumla. Kul att se gamla bekanta ansikten som Marie H och K, Katrin A, Mikael C, Susanne E och så objektet själv då... (Dessutom en hoper människor som ännu är anställda i förvaltningen.)

Anders behövde strumpor och det fick han, allt från käcka golfrutiga till stay-ups.

Maten var okej men inte suverän, min pepparstek var kall och fick bäras ut i köket för värmning. Lite surt för 200 kronor kan jag tycka. Men det blev som sagt ändå en trevlig kväll.

Vilse i Örebro på morgonen

Alla vet väl var Risbergska skolan ligger, alla utom jag och Maj-Britt vill säga, vi trasslade in oss i Stjärnhusen vid Rosta och höll aldrig på att hitta ut... En vänlig man hjälpte oss emellertid till rätta och så kunde vi få lyssna til Lars Werner, icke min gamle partiordförande utan jurist, gammal domare, skicklig föreläsare i "Skoljuridiksegmentet". Mycket att hålla reda på blir det.

Kortrapport

Jag och Emma P fick "hemsideslektion" av Britt Tågmark idag, så nu ska det kunna bli lite ordning med Stenes hemsida framöver. Roligt att få lära sig. Så lite facklig lunch hos Maj-Britt. Det finns en del att tala om.

Stor dag idag.

Jag kunde med varm hand lämna över "modersmålspärmen" till min gode vän och kollega Per B som ju numera sitter på en central funktion i förvaltningen och som förbarmat sig över mig. Det är naturligtvis ett hedersuppdrag att vara ansvarig för modersmålsundervisningen i Kommunen, men det har ändå känts lite som om jag "skjutit från sidan" eftersom vi knappt inte haft några barn med annan språkbakgrund i mitt skolområde. Inga naturliga kontaktytor alltså. Dessutom har jag hela tiden tyckt att det borde vara en central funktion.

Vilket det nu alltså blev. Jag är så tacksam.

Vad annat? Agnes har bestämt sig för att konfirmera sig och ikväll var det introduktionsmöte i Kyrkan. Jag blev inte betrodd att följa med eftersom jag skojat med henne och frågat om hon tänker bli "relobabb". Tur att hennes gudfruktiga mor kunde gå med i stället då. *S*

Idrottsdag...

Uppe i ottan för att åka med Tuva på poolspel i fotboll inne i Örebro. 3 matcher, 2 x 10 minuter, fem timmar ungefär... Mycket väntan för att få se den unga adepten i action, men vad gör man inte? Hon hade bollkontakt flera gånger.

Hem för att laga lunch sedan, det blev pasta med gorgonzolasås och den blev riktigt god, det tyckte vi alla tre.

Så iväg till WMB-arena för att få se Kumla få stryk mot Skövde i ishockeyn. Inte mycket att säga om, idag var de lite vassare och bättre.

Hem till handbolls-vm sedan och triumfatorisk vinst mot Kroatien. Härligt!

Ja, den var det väl inte så mycket mer. Nu ska jag gå och lägga mig.

Plocka plocka, sortera, strukturera...

Vardag för en man med samlarmani, fast ändå inte riktigt så mycket vardag som jag skulle vilja... Jag har legat av mig inser jag. Nu hade jag emellertid fyllt en sån där aluminiumlåda med DVD-filmer och TV-serier igen och beslutat mig för att katalogisera dem och få dem i bokstavsordning innan de åkte ner i arkivet i källaren. En liten låda den här gången, 300 skivor bara, sist var det 800, men det tog några timmar i alla fall. Nu är den nedburen och klar och jag sitter här med listan framför mig, tittar igenom den och inser att jag sett en hel del både bra och dålig film (och tv) på senaste tiden. Minns nu att det här är sådant som inte platsar i filmhyllan i vardagsrummet. Det betyder inte att det inte kan vara filmer av riktigt bra eller i alla fall hyfsad klass, men det kan också innebära att det handlat om riktiga nedköp.

Klassiker som åkte ned i lådan: Citizen Kane, Skyskrapan brinner.

Vidrigast: The human Centipede, galen Tysk läkare syr ihop ungdomar till mänsklig tusenfoting och skrattar galet när de "kryper i takt".

Bästa Tv-serie? Antagligen Möbelhandlarens dotter, möjligtvis i konkurrens med första säsongen av How the west was won (Macahan) och Heroes. Zebulah M får ju 10 av 10 i min bok men Agnes tyckte det var ett riktigt sömnpiller...

Sämsta filmen? Vet inte riktigt, men en film jag definitivt inte kommer att se om är "Robertz - dvd:n". Varför den finns i min ägo förstår jag överhuvudtaget inte.

Redan fredag igen,

den här veckan har verkligen bara rusat iväg... Ska passa på att röja lite nödtorftigt innan jag ska hämta ungarna. Trevlig att få hit dem, får se om vi kan äta något riktigt gott ikväll... Biff, gratäng, rödvinssås, vi får se... Vadsomhelst men inte pizza.

Jag mår bättre och bättre dag för dag,

tror jag i alla fall...

Tog en tur till Hardemo på förmiddagen, trevligt att se (nästan) hela skolgänget. Fortsatte till Åbytorp och avslutade arbetsdagen där, så lite mat och en fika hos Linda och sen var jag så trött att jag fick åka hem och lägga mig ett par timmar. (Små steg, remember...)

Hämtade Tuva för lite cellospel och Agnes vid innebandyn och så fick de i sig varsin liten matbit innan det var dags för Agnes och mig att gå och se på hockey. Tuva skulle också med men ändrade sig i sista stund. Lika bra det kanske, hon hade ju glömt tjockbyxorna i skolan och frös hemskt senast... Lise plockade upp henne efter sin hemkomst från Stockholm.

Vi fick se Kumla göra en riktigt bra match mot serievinnarna i söderettan. 1-1 efter full tid och övertid och då tyckte jag att Kumla var klart närmast segern, ett klockrent ribbskott ifrån ungefär. Matchen gick till straffar och det blev allettans tredje förlust efter ordinarie tid. Inte mycket att bråka om, men synd, för jag tyckte Kumla var väl så bra som Kristianstad idag, aningen bättre till och med...

Jag har faktiskt varit på hockey i Kristanstad en gång i världen, med Agnes kusin Charlie´s pappa Magnus. Då var dom riktigt risiga och höll till i Skånetrean har jag för mig, publiken skanderade "KIK - division två", för att heja på liksom. Det var en cup och Tichonov var där med ett utvecklingslag från Moskva som spöade skiten ur alla andra... Viktor Tichonov, vilken jätte...

Ikväll körde jag samma ramsa, men det hjälpte ju inte riktigt. Hedersam förlust i alla fall, liten revanch efter 11-1-debaclet i Olofström. Jag tror inte att någon riktigt förstod vad som hände där.

Lyssnar just på en makalöst bra tributeplatta till Bruce Springsteen, "One step up" heter den, så många coola låtar i versioner man knappt kunnat ana.

Dagens radio

kan man lyssna på här. 18 minuter in i klippet ungefär. Ordning och reda, "Vi i femman" och "Kumla förr i världen". Med mera. Låten efter blev jag omedelbart kär i och jag fick leta på nätet ett tag innan jag hittade Rebecca Malmborg. Gick att ladda ner från kristna tiden "Dagen".

Var får dom allt ifrån?

Vilka ord och betydelser ska en åttaåring egentligen kunna och behöva använda sig av? Den lilla var upprörd över att den stora hade garvat åt att hon fått gå till "lekterapin" när hon var inne och röntgade njurarna. "Terapin", grät hon högljutt, "jag behöver inte gå i terapi"...

Jag tröstade och bestämde mig för att säga ett par sanningens ord till Agnes när hon kom hem från fiolövningen. "Hörredu", sade jag, barskt, "det är faktiskt inget konstigt med att man går till lekterapin när man är inne på sjukhuset, det är ju ett vanligt lekrum för dom som måste vara där ett tag."

"Nä det vet jag väl, det var ju bara för att hon sa att jag var psykopat..."
Hoppsan, det hade hon inte nämnt ett ord om, såklart... "Men Tuva, har du verkligen kallat din storasyster för psykopat?"
"Nej det har jag inte, jag sade att hon hade psykologiska problem."
"Och vad skulle det vara för något då?"
"Ja det kan väl vara det mesta."

Vad är det för fel på "dumma dig"? Var kommer de här orden ifrån? Jag fattar nada.

PK, bad och Dexter.

En ganska trevlig måndag. Tog pk-prov på förmiddagen och jobbade 11-16, det är ju för all del ganska behagligt, så kunde man ha det jämt om man hade råd med det...

Passade på att åka och simma efter jobbet, 500 meter bara men det var skönt och framförallt var bastun efter ljuvlig. Nu har jag sett de sista avsnitten av säsong 5 av Dexter. Jag är fascinerad av den serien. Jag är inte mycket för "hårda straff" och dödsstraff tycker jag definitivt inte om, men jag tycker ändå inte att man ska begå brott om man kan låta bli. Men när det gäller Dexter så har jag ingen annan vilja i världen än att han helt och hållet ska klara sig ifrån domstolssystemet för sina massmord och få leva lite lycklig. Det får han nog aldrig. Nå, bra tv är det i alla fall.

Blasksöndag

Det regnar ute. Inte gör det mig något, det kanske försvinner lite snö i alla fall och det kan det gott göra. Men inte får man lust med någon långpromenad precis. Det får väl bli en tur till Marieberg kanske, insåg att jag fått slut på ett slags piller när jag skulle ladda dosetten för nästa veckas övningar...

Hemma igen, rebootad...

Allt gick jättebra. Jag var lite kaxig innan och sade att jag inte var ett dugg nervös eftersom alla sade att det var ofarligt och att det bara kunde bli bättre och hejsan hoppsan, men så här i efterhand kan jag väl erkänna att jag ändå sov lite halvknackigt i natt, sövning och stöt på hjärtat var inte så kul i alla fall när det var kvällen före...

Men som sagt, allt gick bra, jag vet ju inte hur det gick till eftersom jag sov, men själva insomningen minns jag till dels i alla fall, narkosläkaren var supertrevlig och vi garvade lite tillsammans åt Hassans klassiker "jag tror jag tar en kyss själv", jag vet att jag sade att hon fick vänta med det till jag vaknat och sedan minns jag inget mer innan jag vaknade... Då var det kaffe och macka och det där gamla hjärtat hade trillat in i rätt rytm igen.

Hallelujah vad dom kan! Inget vet om det håller sig i takt hela livet eller börjar fladdra i morgon igen, jag träffade en kille som var där för artonde gången, men jag hoppas ju såklart att det för min del ska vara någorlunda beständigt...

Kvällen blir lugn, jag köpte Brunners bok om Anckarström för mammas födelsedagspeng, får gotta mig i den efter "På spåret", dramatik och kungamord visserligen, men man vet ju hur det går. OBS!!! FÖLJANDE AVSNITT INNEHÅLLER SPOILERS!!!

Kungen dör. Mördaren också.

Förr dunkade det i 7/6- takt eller så. Rush-varning! Nu är det mera 2/4. Reggaebeat tror jag. Kanske kan bli nya låtar nu.

Konverteringsdags i morgon...

Jag bukar konvertera en del filer på datorn emellanåt, waw till mp3, dvd till avi och så vidare. Det är fullständigt smärtfritt och brukar ge goda resultat. Bara att hoppas detsamma om morgondagens elstöt som tydligen ska kunna få mitt förmaksflimmer att ge med sig och hjärtat att börja slå "i vanlig takt" igen. Ctrl alt delete snarare än konvertering alltså. Jag återkommer med info så snart det låter sig göras. Går allt okej ska jag vara hemma i morgon eftermiddag igen.

Ulf Lundell ställer in vinterturnén på grund av sjukdom.

Detta är nyheten i sig, tråkigt att höra, jag hade precis tänkt köpa biljetter till Conventum, bortsett från spelningen på Tyrol var det många år sedan jag såg Lundell inomhus. Men den stora frågan är ju hur han mår och vad det är.

Lundell är (fast kulten såklart mattats lite med åren) min hjälte, min Gud. Han har skrivit sitt liv och jag har följt det troget. Inget får hända min Ulf, då blir jag alldeles rådlös och vilsen i tillvaron.

Hämtade flickorna på diverse olika ställen.

Så gick vi på hockey. Såg Kumla kämpa sig till en poäng mot Mariestad. Eller kämpa och kämpa, det var en underlig match, felpass åt alla möjliga håll, ribbskott, lita halabaloo helt enkelt. Mariestad var i alla fall inte ett dugg bättre...

Hem till duschen sen och ikväll hade nog utevärmen passerat en magisk gräns, för det gick att duscha riktigt varmt, sicken en njutning...

Hemliga polisen

Att säga så lite som möjligt verkar vara Polisens informationsavdelnings nya strategi. Ta det här med Eva nu till exempel, den mördade universitetsläraren.

Från presskonferensen:

"Kan ni bekräfta att hon är mördad?"
"Nej det kan vi inte uttala oss om."
"Kan ni bekräfta att hon är styckmördad?"
"Det kan vi inte säga."
"Men ni vet att hon är död i alla fall?"
"Ja."
"Hur vet ni det då?"
"Ja det är ingen hel kropp vi hittat. Och den rör inte på sig."

Okej. Man hittar delar av en nyligen försvunnen människa ute i skogen. De kanske har ramlat isär av sig själv.

Dags igen?!

Jaha, där ser man, 48 år gammal och lever än. Inte illa pinkat av en trähäst...

Blev väckt av två rara barn som sjungande serverade juice på sängen och presenterade mig med en jättefin blå, mjuk och lurvig morgonrock. Precis vad jag önskat mig! Tack så mycket.

Åkte till Åbytorp och förskolan för diverse arbete och sedan till Stadshuset på eftermiddagen och vips så hade de fyra timmarnas arbetstid förflutit. Hämtade upp barnen vid skolan och körde hem och gjorde liten köksröjning innan föräldrarna och Lise kom och åt kinamat och tårta. Inga större excesser, men det ska det väl heller inte vara på en 48-årsdag.

Min pappa kom med en "Kumla-förr-dvd" och till denna nostalgiorgie har jag nu småsnarkat i ett par timmar. Godnatt kära dagbok!

Ny vecka, nya friska tag...

Körde ungarna till skolan och fortsatte sedan till Stene, jobbade där till framåt elva och körde sedan till Kumla vc för lite nya pkk-prover. (Det heter det nog inte egentligen, men strunt samma, en gång i veckan ska blodets tjocklek kollas av mot medicineringen, så kan det bli något piller mer eller mindre efteråt sedan. När det provet sett bra ut under ett antal veckor, det har det nu, kan man bli föremål för den efterlängtade elkonverteringen. På fredag är det dags att få sig en kyss.)

Lunch med Linda sedan och en timmas vila innan det var dags att träffa lärarna på Stene på konferens. Jätteroligt att se alla tillsammans igen, kändes lite "halvnytt", eftersom det fanns en del nya ansikten i grupperingen.

Så iväg för att hämta Tuva. Stora lilla Agnes var vid Karlskoga folkhögskola för att repa på en jättespelning som ska genomföras i Lindesberg i Mars, 250 ungdomar i orekstern, Lina Hedlund och han lillbrorsan Fakir med glugg mellan tänderna och krulligt hår, heter han Nassem kanske... Ska bli kul att få se. Tuva hade blommor med till mig, hon var mycket hemlighetsfull, men det var födelsedagsblommor från "en dam". Jag funderade och funderade men fick inte svaret innan jag hittade kortet i påsen.

Tack snälla Charlotte för de fina tulpanerna! De värmde verkligen.

Det gick att köpa PPV-tv från Karlskrona, det gjorde vi.

Märklig upplevelse att sitta hemma i soffan och se Kumla spela hockey. Nu blev det ju stryk med 6-3 mot detta haussade Karlskrona men jag tyckte faktiskt inte det såg så illa ut. Oflyt i början och 3-0 i baken efter 11 minuter, målvaktsbyte och "jaga-jaga" som inte betalade sig. Men emellanåt såg KHK mänskliga ut och hemma blir det en ny match.

Det var väl dagens händelse. Var ute och halkade lite i bil också, det var inte att rekommendera denna dag, oplogat och tillfruset som det var. Man kom knappt ingenstans.

Existensiell etisk Sci-Fi i nutidshistorisk miljö...

Usch vilken sorglig film jag just sett. "Never let me go" är en ledsam sci-fi-thriller om barn som växer upp för att bli organdonatorer åt andra, i temat inte alls olik "The Island" med Scarlett Johansson och Evan McGregor, fast den var mer futuristisk och mycket mera "actionpacked". Ett tag trodde jag de var baserade på samma historia, men i slutändan var det nog ändå inte så.

Jag grät ett par tre gånger, det betyder ingenting för betyget i sig, i går grät jag dessutom av både "extremfamiljemakeover" på tv 5 och av ryssarnas felskott i skidskyttet. Jag är extremt labil med andra ord. Emellertid tyckte jag att tårarna kom vid rätt ställen och att det här var/är en historia som väcker eftertanke, stamcellsforskning är en sak, engelska boardingschools med barn som avlas fram som "reservdelar" en annan.

Torbjörn Tännsjö kanske har en idé om rätt och fel, jag blev hur som helst djupt berörd och vill gärna rekommendera den här filmen till andra. 4 levertransplantationer av 5.

El-fel i mitt hus...

Insåg jag när jag vaknade... Inget allvarligare än propp som gått, men jag hade inga 10-amperare kvar, så det blev till att ge sig ut och handla lite.

Övertygade dotter och far att följa med på hockey sedan och det blev en riktigt spännande tillställning. Vita Hästen vann i ot (overtime för er som inte är så bevandrade) men vi fick ändå en poäng med oss. Väl kämpat. Min pappa varken ser eller hör inser jag, för han jublade när Hästen gjorde segermålet och sade "det var skönt med en fullpoängare" när jag släppte av honom vid porten. Nå, han kanske gillade korven i alla fall...

Nä, inte ens ett brons...

Det såg ju bra ut länge, men... Inget att få hjärtbesvär för. Trea eller fyra kan nästan kvitta. Vi får väl hoppas att unge Max Friberg är tillbaka i Sverige när Skövde kommer på besök. Värd att titta lite extra på inser jag.

Vad annat innehöll dagen? Besök på USÖ, lite provtagning och medicineringsprat och så ska jag få göra den där "hjärtkonverteringen" nästa fredag, hoppas den funkar såklart, nu såg det bra ut i alla fall...

En tur till Åbytorps förskola också, härligt att träffa glada barn och trevlig personal.

Tji fick jag...

Det blev ingen VM-final för småkronorna i år heller. Däremot var det bitvis riktigt spännande, men det hjälpte ju inte...

Klockan är halvtio och jag sitter och funderar på om jag faktiskt ska gå och lägga mig "på riktigt" snart. Jag är trött och alternativet är väl att somna framför tv:n. Verkar onödigt...

Halvtidsjobb räcker bra till känner jag just nu, bara att komma in i en rutin igen känns annorlunda. Rätt skönt för all del, men annorlunda...

Morgonens radio kan du höra här. Börjar efter 21 minuter sisådär...

Gott att se bekanta ansikten...

Använde första arbetsdagen åt att visa mig på diverse strategiska ställen, Stadshuskorridoren, Hardemo, Stene fritids... Det kändes bra att se en massa bekanta nyllen, man blir rätt isolerad av en månad som "sjuk". Inser att det finns jobb att göra, hade nog inte förväntat mig något annat heller, nu gäller det bara att prioritera rätt. Tänkte be Mait om hjälp men hon hade semester den här veckan. Fyra timmar om dagen räcker inte särskilt långt inser jag och det är så svårt så svårt att peka ut "lagoma uppdrag" att ta bort som skulle kunna underlätta på ett bra sätt. En dag i taget som sagt, så blir det nog bra till slut.

Sov ett par timmar när jag kom hem, nu har jag klivit upp ur det varma sköna badet och om en dryg timme är det dags för semifinal i J-VM i hockey. Kan bli en rysare att möta ett revanschsuget Ryssland, men jag tror benhårt på de svenske.

På Torsdag kliver Kumla hockey in i allettan, tredje mötet mot Vita Hästen för året, ingen vinst hittills men kanske på trettondagen då... VH är ett sånt där lag som vi kan slå en gång på fyra ungefär, så pass bra har de varit i år... När jag började titta på hockey i Kumla, 1996 eller så, var Mora ett sånt lag, oftast fick vi stryk, men någon gång emellanåt skrällde vi till, minns en match när Mora sopades dit med 8-0. Emil Kåberg fightades med Håkan Bogg och allt var bara fullständigt underbart.

Det var roliga år, HV71 kom hit för en träningsmatch och fick åka hem utan vinst, Timrå spelade vi jämt med, om än inte på hemmaplan, Södertälje, Linköping, herregud, en tredjedel av halva nutidens elitserielag har ju varit i lilla Weidermans Buss Moab Bob Arena och spelat, börjar vi sedan räkna in de allsvenska lagen blir de än fler.

Läser på de södra lagens hemsidor att de flesta räknar Kumla som stryklag i serien. Kanske. Kanske inte. Men vi har legat i allsvenskan fler år än de södra lagen gjort ihop, nå, ta bort Nybro då... På gamla lagrar vinner man emellertid inga segrar, vi får se vad som händer men det är i alla fall jätteroligt att slippa fortsättningsserielunken. Det är sex-sju år sedan sen det hände sist. (2003-2004)

Tiden går, måndag i morgon, dags att försöka börja jobba igen...

Det ska bli jätteskönt på ett sätt, men jag har faktiskt känt mig lite stressad idag, märkte att jag gick och funderade på hur jag skulle kunna hinna "göra ikapp" allt jag missat samtidigt som det ska tas nya tag, och det på fyra timmar... Få ihop den ekvationen den som kan. Får väl ta ett snack med chefen och höra vad hon tycker bör prioriteras...

Bortsett från detta är jag vid gott mod. En sak i taget bara och lite lev och låt leva så fixar det sig säkert.

1/1 Seglördag...

Kom mig inte för med så mycket alls, men det kanske man inte behöver göra alla dagar. Ett par filmer har jag sett i alla fall.

Sticker upp huvudet igen...

Skön straffvinst där över Canada på slutet, väl värt att sitta hemma och vänta på.

Ett bra första ögonblick 2011. En bra känsla. Fick tag på Agnes sentomsider också. Hon städade Kumla torg. Mot ersättning visserligen, men ändå. Positiv känsla...

Nu drar jag mig tillbaka. Har jag tur vaknar jag i morgon också. Wakantanka.

Gott nytt 2011

Det känns lite märkligt att sitta här ensam och invänta det nya året, nyår är så förknippat med fest och god mat och glada människor och "tillsammans" liksom. Nu gick ungarna hem till Lise och det blev bara jag kvar...

Ingen att skylla på, jag hade säkert fått vara med på någons fest någonstans om jag bara frågat och jag är inte hundra i hälsan än så att jag orkat göra det, så känslan av ensamhet får jag ta på mig själv. Nevertheless känns det lite speciellt. Tid för lite eftertanke kanske.

2010 blev ett riktigt ruttet år. Jag kan inte säga något annat. Psykiskt utmattad och sjukskriven, ifrågasatt på jobbet när jag väl kom tillbaka, inte av medarbetare så mycket som av "höga vederbörande". Testad och befunnen värdig därefter och så kom det här hjärteländet efteråt... Jag fick det till psykiskt illamående igen, ivrigt påhejad av Landstingshälsans läkare som glatt skrev ut hur många lyckopiller som helst, utan att ens fundera på om jag kunde ha något fysiskt fel...

Jag inser att jag kunde ha dött och det stör mig massor att man måste vara väldigt frisk i Sverige 2010 för att kunna få hjälp när man är sjuk. Läkaren jag träffade halvtimman innan jag fraktades till sjukhuset i ambulans ville skicka hem mig med hostmedicin. Hade jag inte sittstrejkat där och då så tror jag inte jag hade överlevt. Är det rimligt?

Nu börjar ett nytt år, jag behöver inte hålla på med en massa töntiga nyårslöften om att sluta röka, den lusten har inte funnits på ett par månader snart, snusar gör jag emellertid fortfarande. Alkohol får jag dricka enligt läkarna om jag gör det med sans och måtta och det tror jag inte heller ska bli något större problem. För tillfället är jag mer sugen på att må bra och orka med mig själv både fysiskt och psykiskt och då är alkoholen inte något särskilt önskvärt alternativ.

En halva Cordon Negro ska jag öppna vid nyårsstunden i alla fall, jag ska dricka den och tänka på alla de människor som brytt sig om mig under den senaste månaden. De som inte alls hört av sig ska jag däremot inte ägna en tanke, de känns inte som om de behöver det...

Ja jag minns såväl den dan...

när jag reste ifrån dig, för att skaffa mig ett jobb i Göteborg...

Början på en låt jag trott mig kunna i sisådär 22 år, jag har aldrig haft orden på papper, aldrig hört melodin i orginal, den är traderad från Tom Bombadills förste gitarrist Tony "Tigern Johansson" som antagligen lärt sig den av sin några år äldre bror Gert "Leoparden Johansson".

9 verser eller så fyllda av melankoli och vardagsrealism, källan okänd alltså.

Men så idag googlade jag på "Stellan Fällan" och hittade "Love explosions" hemsida. Undergroundband från Göteborg, bildat 1968. Låten fanns med på deras första platta "Love Exposions bästa låtar" och eftersom den varit slutsåld i butik i 35 år eller så har bandet varit vänliga nog att lägga ut hela plattan på Mp3, kompletterat med texter och ackordsanalyser. Sicken kulturgärning!

Jag har sjungit en mycket "snyggare" version i alla år, kanske som jag trodde John Holm skulle ha sjungit den, där finns släktskap vill jag lova...

Frågan är om det ens en gång går att lära om? Orginalet är i alla fall vit blues.

Jag bekänner först som sist
jag har blivit fyllerist
så var läget när jag mötte dig igår
Du gick på stadens trottoar
jag yppa inte vem jag var
ty vad nyttjar att strö salt i öppna sår

En legend har gått ur tiden...

Boney M:s sångare Bobby Farrell har gått till de sälla jaktmarkerna skriver Aftonbladet på sin nöjessida.

Jag ska inte bedöma tragedins storlek rent artistiskt, för familj och vänner är det såklart jättetrist. Vi andra får bedöma individuellt.

Men jag har personliga minnen av Bobby Farrell, både från en sällsamt volymhög playbackspelning i Brunnsparken någon gång tidigt 80-tal, han anklagades för att vara sexuell sadist vill jag minnas, för han höll sina "sångflickor" i kedjor under showen. Polisen bröt visst spelningen till slut, men inte för osedlighet utan för volymproblem som sagt. Adolfsberg höll på att falla samman.

Så glömmer jag såklart aldrig när vi var strandsatta på Sri Lanka 1989 eller så och inte kom vare sig hem eller någon annanstans, hur vi stod där utmärglade i kön och fick se mr Farrell glida förbi som på ett bananskal. Fan vet om han inte sjöng också, när han promenerade förbi i full scenutsyrsel. Lise såg ut som om hon sett Gud. "Kolla, det är ju Boney M, wow!"

När ingen annan reagerade så gick hon runt i kön och berättade att "Boney M was in da house."
Det kunde ha varit riktigt trevligt, ett tecken på att vi ändå skulle flygas ut. Jag förstörde alltihop genom att muttra "Du är ju inte världsvan för fem öre".

Om detta drama visste mr Farrell ingenting. R.I.P mr Daddy Cool.

Vi var trötta alla tre i morse,

tröttast var nog jag, för jag hade varit uppe halva natten och deltagit i någon konstig fototävling med Tuva (i drömmen alltså) och när jag var mitt emellan dröm och vaken så fattade jag faktiskt ingenting. Lite läskigt när verklighet och dröm vävs in så i varandra...

Iväg till banken sen, så Agnes fick stoppa in lite pengar på kontot och fick sitt kort aktiverat. She´s a big girl now. Och ungdomskortet kunde hon visst behålla till 26 års ålder om jag fattade det rätt. När jag var liten var vi nog vuxna vid 22 i alla fall...

Vi har nog mest chillat. Kan vara skönt för barnen det också.

Burr!

Hemkommen från dataserviceuppdrag hos Lise, jag har blåst ur hela datorn och installerat om den och nu hoppas jag verkligen att det ska funka. Är jag frusen här hemma blir jag det än mer där, det är ett riktigt kallhål, Baldergatan 25.

Ni har väl knappast kunnat undgå att läsa om boksuccessen "Okej - Tiden vi aldrig glömmer"

Kan inte uttala mig om boken, mer än om bilderna på Sandelin i Leopardleotard, men det tänker jag inte sänka mig till. Emellertid har jag hittat soundtracket nu, och det går inte av för hackor. Vad sägs om:

Sha-Boom - R.O.C.K
Carola - Främling
Freestyle - Vill Ha Dig
Secret Service - Oh Susie
Europe - Carrie
Trance Dance - You’re Gonna Get It
Herreys - Diggi Lo Diggi Ley
Lili & SuSsie - Oh Mama
Niclas Wahlgren - En droppe regn
Tone Norum & Tommy Nilsson - Allt som jag känner
Lena Philipson - Dansa i neon
Anna Book - ABC
Millas Mirakel - Rytmen av ett regn
AnkiE Bagger - People Say It’s In The Air
Alien - Only One Woman
Attack - Oaa Hela Natten
Pernilla Wahlgren - Picadilly Circus
Noice - En kväll i tunnelbanan
Niels Jensen - Mobbingbarn
Nürnberg 47 - Hundarna brinner
A-ha - Take On Me
Limahl - Neverending Story
Howard Jones - What is Love
Culture Club - Do You Really Want To Hurt Me
Sandra - Maria Magdalena
Irene Cara - Flashdance...What A Feeling
Jennifer Warnes & Bill Medley - (I’ve Had) The Time Of My Life
Spandau Ballet - Gold
Alphaville - Forever Young
Tears For Fears - Everybody Wants To Rule The World
Duran Duran - View To A Kill
Simple Minds - Don’t You (Forget About Me)
Depeche Mode - Just Can Get Enough
Kim Wilde - Kids In America
Samantha Fox - Touch Me
Cindy Lauper - Time After Time
Belinda Carlisle - Heaven Is A Place On Earth
Nena 99 - Luftbaloons
Wham - Wake Me Up Before You Go-Go

och ett tjugotal hits till... Åh, ljuva 80-tal...

Dagarna rullar förbi...

Redan mellandag måndag. Ungarna är iväg och åker skidor med Tomas, Hillevi och Hedvig. Hoppas de får en härlig stund. Jag ska slänga mig i bingen en stund, sov illa i natt, vet inte vad det kom sig riktigt. Nå, nu kan jag ju få en stunds skönhetssömn i stället.

Jodå, det blev Julafton också...

Tanken var att vi skulle fira den hos Lise och att barnen skulle följa med mig hem sedan på kvällen, det blev bara nästan så, för Tuva hittade Hedvig att leka med och Agnes fastnade på sin nya "Wii-bräda", så jag fick åka hem själv igen. Det var helt okej, för jag känner mig lite trött och sliten och nu kommer de i morgon i stället.

Mina föräldrar var också med och vi hade lite knytkalas, vad jag kunde se var det inget alls som saknades på julbordet, jag var i alla fall helt nöjd med det som låg på min tallrik.

Hillevi var tomte hos oss och Agnes var tomte hos familjen Borg och jag tror minsann att även julgåvorna var tillfyllest. Jag sat mest där och var tacksam för att överhuvudtaget vara vid liv, men förärades dessutom såväl hemsyddd "vetekudde" som nya mjukisbyxor, så jag har verkligen ingenting att klaga på.

Jag hoppas verkligen att ni haft en fin dag.

Dan före dan,

det var inte mycket att tveka på, bara att ta sig fram till Maxibutiken för att i alla fall få tag på de mest nödvändiga av julklappar, de till barnen.

Det var en pärs kan jag säga, på många sätt, men det gick vägen. Agnes var med och höll koll på mig så jag inte svimmade.

I kväll har vi lagat köttbullar, precis som vi alltid gör. Det ser ut att bli jul i år också.

Se till att ha en lugn och vilsam jul, ta hand om er själva och varandra, gläds åt livet så gott ni kan, det kan mycket väl vara det enda liv ni har...

God jul säger jag till er! Vi hörs säkert en sväng i morgon också...

Stora besöksdagen...

Nu står de på rad nästan, besöken.... Ulrika Arnqvist, Anna-Carin, Hasse Melin och Mathz Lagerberg. Trevligt.

Comeback i radion igår...

Det går bra att lyssna här. (12.50 in ungefär.) Mest sjukdomsprat den här gången, här också, nu får det väl vara nog snart...

Katten och jag går och stirrar surt på varandra...

Vi skulle nog behöva komma ut bägge två, men hon är en fryslort och jag har inte hittat orken riktigt. Såg Sveriges damer vinna EM-silver i handboll, det kändes stort.

Lilla inlägget nummer 400 för i år. Lär väl inte kunna slå förra årets antal inlägg, men så har jag ju också varit lite indisponibel till och från...

Lördagkväll och lite obekväm med att inte bli märkbart friskare i supertakt. Har i alla fall varit ute en sväng och promenerat runt kvarteret, dessutom kört bil runt Kumla när Agnes kom och bad om hjälp med sin dator, datorerna kommer ju bara med provversioner av allt nuförtiden nämligen, så antivirusskyddet hade gett sig i går. Som tur är har jag en tremaskinerslicens på Norman och hon fick ta sista lediga platsen... Det tog en stund att få dit den och en del annat och jag fick köra henne hem sedan.

Sveriges damer i semifinal i handbolls-Em - det var spännande.
Sveriges herrar spöade Finland i hockey i "Channel one cup" - det var inte spännande.
Snygg-Erik vann Robinson. Det var ingenting.

Första dagen hemma tillbringades mest i sängen,

goda sköna sängen... Emellertid fick jag på eftermiddagen Agnes och hennes kompis att skotta fram bilen så jag kunde åka och köpa lite dammsugarpåsar och andra basförnödenheter. Det var ett framsteg i sig.

Home, sweet home...

Nu är jag hemma igen, jag och tusentals piller, med nyinköpt "dosett" för att kunna hålla i ordning på alla dessa små tabletter. Struntar jag i. Huvudsaken är att jag är hemma, att jag blivit så pass mycket bättre att jag ska kunna ta hand om mig själv igen. Men först heltidssjukskriven till årsskiftet, därefter tre veckor på halvtid, sen får vi se sade läkaren...

Nu ska jag göra något gott av det här eländet, se till att bli riktigt frisk under tiden. Det får bli mitt löfte för dagen.

Skynda långsamt...

Klart jag litar på läkarna, klart jag förstår att de menar väl när de säger att de inte vill skriva ut mig riktigt än, eftersom jag inte svarat riktigt på medicinen. Jag förstår rent intellektuellt, men sen blir jag besviken i alla fall. Nå, nu fick jag nattpermission i natt också, men i morgon blirdet vackert till att stanna kvar. Hur länge får vi se...

Otroligt skönt att få vakna upp i egen säng,

lagom varm i hela kroppen, sovit på både mage och sida också, det funkar inte i en sjuksäng. Det är de små detaljerna som gör det.

Det går FRAMÅT!!!

Två nätter hemma med början per omedelbart. Behöver inte vara tillbaka förrän måndag morgon 07.30. Katten purrar här bredvid. Mmm.... Jag blev hemkörd av en vänlig Afghan som bjöd på snus och berättade att Sverige och Afghanistan delar två passioner som inga andra länder håller sig med: snus och brännboll. Hade jag ingen aning om. Men nu vet jag.

Eftermiddagspermission idag också...

Jag kan nästan inte beskriva lyckokänslan av att bara få vara hemma, kunna krypa ner i sängen under ett mjukt täcke i stället för under en sjukhusfilt, slippa den där hjärtövervakningen hängande runt halsen ett par-tre timmmar, det är fullständigt underbart. Nu håller jag på och tappar upp ett varmt bad, det tänker jag hinna med innan sjukbilen går tillbaka till USÖ igen. Har jag riktig tur får jag komma hem "ordentligt" i morgon, men annars blir det säkert på söndag eller måndag. Bara att gilla läget. Jag lever och det är härligt!

Kumla klara för allettan ser jag. Härligt!

Det var länge sedan vi hade någon framgång i hockeyn, det här är definitivt en sådan! Nybro, Karlskrona, Kristianstad och Olofström från sydettan i dagsläget!

Kort hälsning från en permittent...

Jag vet att jag "varit gnällig" ett tag, men det visade sig finnas fog för det. Den polska stafettläkaren ville skicka hem mig från vårdcentralen med Cocillana-hostmedicin i onsdags, men då vägrade jag lämna rummet innan hon gjort "något mer". "Jag kommer att svimma på väg ut till bilen" ungefär, "Snälla hjälp"... Hon tog ett EKG och plötsligen fick jag inte lämna britsen ens en gång. Fem minuter senare var ambulansen där. Väl inne på USÖ konstaterades förmaksflimmer på hjärtat och en "vilopuls" på 195. Så har jag helt säkert gått omkring en längre tid, trott att det varit stress eller något psykiskt.

En vecka senare är jag fortfarande kvar på USÖ, man håller på att mickla med olika mediciner som ska få ner takten på hjärtat och när det blivit stabilt ska man visst göra en ctrl alt delete och försöka få tillbaka en normal hjärtrytm därigenom.

Visst är det skönt att vara under vård, personalen på 63:an är fantastisk, men det innebär inte att det är skönt att vara sjuk. Jag har mått (och mår än ibland) riktigt usligt och nu längtar jag verkligen hem!

Hemma är jag i detta nu, har permis för att få se Agnes och Tuvas julkonsert ikväll. Det ser jag fram emot jättemycket. Sen är det bara att hoppas att medicineringen biter snart. Det finns inget att göra mer än att hoppas... Hoppas ni mår bra i alla fall, kära läsare!

Vits

Det var en gång två tomater som var ute och gick. När de skulle rulla ett övergångsställe var den ena för långsam och blev till mos. Då sade den andra "Kom salsa så rullar vi!"

Blev tillrättavisad av dotttern i inlägget under. Håll till godo, lilla Agnes. Hur går det med ditt eget bloggande förresten?

Njae, det var nog bara marginellt i så fall...

Frusit mig igenom hela kvällen, ont i magen, fortfarande tungt i bröstet och fruktansvärt trött. Sover gör man illa också när man tungandas och hostar och hackar så nu har jag tagit en Propavan för att se om den kan hjälpa mig lite grann. Det är ingen sömntablett i vanlig bemärkelse, den ska bara hjälpa till vid själva insomningen.

Det var lite värre än jag trodde faktiskt.

Jag blev fruktansvärt trött och tung i bröstet. Men jag överlevde i alla fall. Som tur är. Lite lättare i morgon kanske?

Då var det dags att försöka ta sig till jobbet igen. Hoppas och tror att det ska gå bra,

jag ska ju ha nya förvaltningschefen på besök i morgon ser jag i almanackan. Det ska bli trevligt

Men vad gör Kumla hockey?

Spöar Tranås på bortaplan, en fredagsmatch. Jag blir jätteimponerad. Tänk vad roligt det skulle vara om vi kunde gå till allettan i år, få se lite nya lag och slippa "Munkforsträsket" i år igen...

Hoppas kan man ju alltid.

Fredag eftermiddag och jag har vaknat till liv.

Tusan vet om det inte börjar kännas lite bättre. Det har varit en mardrömsvecka men även sådana skall genomlevas. Får väl travestera Astrid Lindren; "Jag ser ljuset Jonatan, jag ser ljuset..."

Kvällens genomlyssnade skiva; "Uprising" Bob Marley & the Wailers!

Zion train, Could You be loved, Redemption songs, We´ll be forever loving Jah...

Jag flöt in i den musiken. Flöt.

Ett av mina älskade barn kom hit en stund idag,

pratade vänligt med mig. plockade lite ordning. Man blir knäpp av att vara ensam i fyra-fem dagar så tack och lov för Agnes.

Torsdag morgon, 06.15

Uppe och hostar, grannarna kör till sina arbeten. 06.30-mornarna var min skräck när jag jobbade i förskolan. Jag hade två väckarklockor igång och min morgonpigga mamma dessförutan. De två klockorna lyckades jag emellanåt utmanövrera, men mamsen pratade mig vaken 99 gånger av 100.

Hon talar än, fast det inte behövs. Senast bombarderade hon mig med frågor om statusen på barnens mobilbatterier. Jag blev jätteirriterad och fick ringa och be om ursäkt efteråt.

Vad håller jag på med?

Jag ställer mig den frågan allt oftare. Jag springer i det här jäkla ekorrhjulet, precis som alla andra, låtsas som om det är normalt på något sätt, men det är det ju inte.

Ikväll "tvingade" jag mig till att lyssna på "Live at Budokan" med Bobban. Jag satt still och hörde sången och orden, hörde genialiteten. Första halvtimman var vidrig. Disken pockade på. Tvätten. Dammsugaren. Jobbet som jag inte ens ska bry mig om nu när jag sjukskrivit mig. Hur kunde han köra en "tomvers" på "Blowing in the wind"? Något litet gitarrlick, brudarna i kören sjunger sina stämmor, men inget nytt händer.

Genious! Han låter mig vänta. Han tvingar mig. Han gör mig lugn. Uppmärksam. Stilla.

Lovar mig själv att använda I-poden lite mer aktivt framöver. En skiva per kväll känns som en bra utgångspunkt. Musik ska inte bara samlas. Den ska njutas också. Utan att reduceras till bakgrundsljud.

Inte någon rolig blog att läsa längre...

Jag inser det, har ju mest varit sjukdomsuppdateringar på sista tiden, det gör ingen människa glad...

Nu får det vara som det är, för jag kan inte bättre just nu. Däremot hoppas jag innerligt på att kunna få må lite bättre snart, så jag kan få sprida lite ljus över världen (och mig själv) i stället.

Jag skriver, alltså lever jag.

Rolig japan!

Hets mot folkgrupp? Njae, konstaterar bara att det första utslag på "humor" jag sett eller hört talas om hos en japonesare slutar med hans omedelbara avgång.

Brottet? Justitieministern tillstod att han hade ett lätt jobb, han behövde bara kunna två meningar: "Jag avstår från att kommentera i en enskild fråga" och "Vi hanterar ärendet med grund i lagar och regler".

Det du, Beatrice Ask...

Sjukt prat i Radion i morse...

Det var väl måttligt kul, men så här lät det i alla fall. 14.20 in i halvtimman börjar det. Förstod jag sedan Malin och Mattias rätt när vi pratade lite efteråt så kommer det att hända något festligare om två veckor. Den som har elever får se!

Men nu kanske det har hänt något...

Vaknade vid fyra och kände mig lite bättre. Trycket över bröstet var borta. Bara att hålla tummarna.

En dag till utan att må särskilt mycket bättre...

Jag har faktiskt legat mest hela dagen sedan barnen försvann. Fryser som en hund. Hostar som en kråka. usch vad det är SYND om mig.

Halvett, jag ska gå och lägga mig.

Men Tuva ligger tvärs över sängen och katten tvärs över henne. Jag kan inte ta den enkla vägen och lägga mig överst, så jag får försöka reda ut det här trasslet innan jag kan komma ner i bingen. Synd nästan, de ser ut att ha det bra.

Finns inte mycket mer att tillägga,

jag är fortfarande alldeles mosig. Nu ger jag mitt tillfrisknande den här helgen också, sen får det bli ett läkarbesök om det inte gett med sig.

Den mest långdragna förkylning jag någonsin varit med om,

känns det som i alla fall... Men sakta sakta känner jag mig lite bättre, idag har jag kunnat andas lite bättre än förut och när jag skakar på huvudet så kan jag känna att det rör på sig i högerörat, hela systemet har väl varit som en enda slempropp...

Klockan slog 12 och det blev den 14/11.

Min högt älskade lilla dotter blir tonåring idag. Herreminje, vart tar åren vägen? Jag minns ju ettårskalaset som vore det igår...

Sitter här och går igång på gamla Dag-vag-plattor...

Senbuddim till exempel. Grymt bra. Grymt 70-80-tal, grym rock´n roll. Låter mig särskilt imponeras av Kenny Håkanssons gitarr, in i den där rock-punk-reggae-misch-maschen fick han med sig folkmusiken, drillarna, de aparta melodierna. Länge leve Dag Vag.

Lerbäcks teater gav "Det Swedenborgska rummet",

en deckargåta i fyra akter, med "inbyggd" trerättersmiddag däremellan. Jag är nöjd och glad när jag kommer hem efter den helkvällen tillsammans med Åbytorps förskola.

Det var väl inget som var fantastiskt eller extraordinärt så att man kan ge ett femplusbetyg för någon enskild del, men det blev en jättetrevlig kväll i alla fall. Mordgåtan var som mordgåtor plägar vara, fullständigt oförutsägbar och med massor av alternativa slut, men den spelades med bravur och jag gissade (så klart) alldeles fel mördare.

Förrätten var jättegod, en kräftbakelse garnerad med siklöjrom och gräslök, efterrrätten, en Katrinplommonkompott med färskost var också alldeles okej.

Huvudrätten surnade jag däremot till lite inför. Det lät så gott; Älginnanlår med potatis- och palsternackstårta, gräddsås med tranbär och bönragu till detta.

Tråkigt nog var älgen lika torr och osmaklig som en tråkig söndagsnötstek. Potatis- och palsternackstårtan var besk i smaken och ganska kall och den där gräddsåsen hittade jag nästan inte alls på tallriken.

Ska man pynta upp en femhundralapp lite drygt så vill jag nog ha det lite bättre än så för att vara helt nöjd.

Synd, men ingen katastrof. Det blev som sagt i alla fall en bra kväll. De flesta var nöjda. Annika S också, hallelujah!

Mitt hjärta är fullt av Ulrika Arenius...

Jag har skrivit om henne här på blogen en gång förut, det var när jag precis fått plattan i min hand och blivit alldeles omedelbart uppåt öronen förtjust.

Elin K känner Ulrika och när vi skulle ha en liten trevlighetsaktivitet på jobbet kom tanken upp; "tänk om hon skulle vilja sjunga för oss"...

I kväll hände det, lite mat först och sedan en innerlig sångstund med Ulrika och makalöse keyboardisten Peter Tikkanen.

Skört, innerligt, nära... Vi var drygt tjugo som lyssnade. Det kändes som en ynnest. Den här tjejen skulle kunna sälja ut konserthus över hela Sverige. Uttrycket är eget, jag söker referenspunkter, letar hos Anna och Idde, det är nära men ändå inte. Kajsa & Malena är det närmaste jag kommer, "Historier från en väg" i mitten av 80-talet. Lite så, men ändå eget.

Eva L kommer och pratar efteråt och säger "nu var det väl gråtvarning på Håkan". U bet. Jag hade tårar i ögonen mest hela tiden.

Vill du lyssna så hittar du Ulrikas Myspacesida här.

Snöhelvetet är här igen.

Det är så fruktansvärt deprimerande och tröttsamt. Det känns som om tjälen knappt hunnit ur backen innan det är dags för nästa vinter. Nu går jag i idé. Hörs i April!

Veyron i ottan...

Lite radioprat om ditten och datten. (Men inget om katten.) Börjar vid 19.20.

Inte på topp än...

Fick gå och lägga mig ett par timmar när jag kom hem från jobbet, alldeles färdig. Vaknade till liv vid halvåtta, gick upp och såg någon ny slags dokusåpa på svt, bortskämda ungdomar ska lära sig laga mat och diska. Det var nog den värsta förnedringstv jag sett nån gång, fast å andra sidan kändes det nästan som om de kunde ha det. Det får ju finnas gränser.

Söndag lunch,

börjar så smått återvända till livet. Var det årets influensa jag åkte på? Fattar ingenting. Ingen vanlig förkylning i alla fall, för den satt långt ner i bröstet och jag kunde knappt andas. Dessutom ont i precis hela kroppen. Nå, ont ska med ont fördrivas heter det ju.

Lagom oroliga ledighetsdagar...

I morse var jag så dålig att jag knappt inte höll på att komma ur sängen. Jag hade så ont i ryggen och i nacken och i axlarna, knappt inte sovit en blund, tryck över bröstet och genomtäppt. Det var vidrigt. Jag tog mig ett morgonbad för att försöka mjuka upp mig lite grann i alla fall, det var knappt så det hjälpte.

På eftermiddagen ringde jag min mamma och bad henne komma över med lite härlig receptbelagd hostmedicin. Jag fick två flaskor. Som tur var läste jag etiketterna, den ena innehöll Dulkolax nämligen, synnerligen effektivt mot förstoppning. Ringde och frågade om hon försökte ha ihjäl mig, men hon sa att det var tur jag inte fått skurmedel, för allt stod i städskåpet.

Hur kan man värva ett Kommunalråd?

Maria Haglund (M) kommer att byta jobb efter årsskiftet, från oppositionsråd i Kumla till Kommunalråd i Örebro. Jag fattar ingenting. Jag trodde att en förutsättning för kommunalpolitiska uppdrag var att man var bosatt i den Kommun man verkade i.

Det kanske är så enkelt som att Maria byter bostadsort, att hon flyttar till Örebro helt enkelt. Inget att säga om i så fall. I Sverige får vi ju bo vart vi vill. Möjligtvis kan man undra vad Kumlas moderata väljare tycker om saken, en hel del av dem kryssade dessutom in Maria. "Politiken står fast", säger hon själv. Jo, men vem företräder den i så fall?

Som (numera frisinnnad) Vänsterpartist skulle jag ju kunna skriva något syrligt om hela saken, men det gör jag inte. Maria Haglund är en saklig och skicklig politiker, väl inläst på frågor och kunnig på mycket. Den lokala demokratin i Kumla förlorar en röst, Örebro är att gratulera.

Barnen är här,

Agnes var jättekraxig och hade ont i halsen, vi ringde vårdcentralen och fick en tid, det var halsfluss såklart, penicillin att hämta klockan 17 och så sket det sig med den eventuella Göteborgsresan på lovet. Inget att göra åt, synd om min stackars nästantonåring bara.

Syndapengar...

Dags att serva bilen, den har berättat det för mig de sista femtio milen eller så, bilar gör ju det nuförtiden, pockar på, piper lite, varnar envist om att "nu är det dags, jag vill ha ny olja"...

In till Skoda i morse, tillbaks igen vid lunch för att hämta den. Tjip-tjopp, femtusen kronor fattigare. Men då fick jag i alla fall med mig den halvliter spolarvätska som inte fått plats i systemet.

Ska väl inte beklaga mig, de är snälla och trevliga att ha att göra med och det kostar ju så där att hålla sig med en bil, men när man räknar efter, ojojoj...

Tvåtusen i billån varje månad, service emellanåt, skatt, försäkring, bensin och lite annat smått och gott, jag lägger säkert 50.000 om året på förmånen att få ha en bil. Är det klokt eller? Jag skulle ju inte klara mig utan så svaret är givet, men ändå...

Hittar den omtalade "the Promise" på nätet,

de outgivna låtar som Bruce Springsteen skrev och tillsammans med The E-street band spelade in när de jobbade med "Darkness on the edge of town".

22 låtar, en del alternativa versioner av det som sedan kom på plattan, annat som aldrig gavs ut, det är otroligt fascinerande att lyssna på och jag måste erkänna att de här (en gång) ratade låtarna berör mig mer än de tre sista Springsteenplattorna tillsammans. Han må vara lyckligare och äldre nu och det är helt okej, men här fanns en annan nerv, en helt annan röst, en annan svärta. Wow! En riktigt skön musikalisk upplevelse. En påminnelse om varför jag en gång i tiden hänfördes av och dyrkade Bruce Springsteen.

Tisdag och lunch och nu ska jag vara ledig resten av veckan.

Vad skönt det kändes att få skriva den raden, jag har verkligen längtat efter att få slippa tänka ett tag. Eller, jag ska väl inte vegetera precis, men i alla fall inte behöva firra upp mig över något jag borde gjort som jag glömt eller så. Hjärnan behöver varva ner känner jag. Ungarna kommer i kväll! Härligt!