Några bilder från gårdagens festivitet.

Jeremias session band, Malla, Ola Joyce, Nikola och så 2 riktigt rojalistiska bilder.

Karate kid 2010 versus Karate kid 1984...

Vi såg remaken för ett par veckor sedan, den var väl helt okej som ungdomsfilm antar jag...

Agnes vill nuförtiden alltid veta hur gamla filmer är innan hon ser dem - i alla fall om det är jag som föreslår något vi ska titta på. Jag tror att det har något att göra med att jag var överentusiastisk när det gällde "Macahan", denna kultwestern som vid tredje omtittningen även för mig förlorat sin tjusning...

Detta till trots är några av hennes absoluta favoritfilmer gjorda innan hon föddes. "Titanic" kom sommaren innan hon kom till världen, "Tillbaka till framtiden-trilogin" älskar hon också, trots att den sista spelades in 1990. "Dansar med vargar" och "Waterworld" var också helt okej. (1990 och 1995.)

I kväll blev det upp till bevis, efter lammkotletterna och Do-bi-do (som inte var särskilt kul) hamnade vi i "Karate kid-orginalet", från 1984.

Agnes slocknade vid tio-tiden. Hon får kolla färdigt i morgon, innan vi ska in till Örebro och hylla Kung Mikael Wiehe eller vadhannuhettebernadette.

Själv såg jag färdigt filmen (för fjärde gången i livet eller så) och grät flera gånger. Det är ingen prestation i det här fallet, kanske mer ett bevis på svaga nerver, men det är ändå en klassisk "underdoghistoria" och den är faktiskt riktigt bra gjord. Frågar du mig så säger jag att orginalet är en klar 8-poängare i karate. Remaken är (max) en femma. (Orange bälte eller så.)

Mr Miyagi är så cool, mindful, jag skulle vilja ha honom som Sensei i både Bonsai, Buddhism, Yoga, "how to get a girl" och Karate. Jag får väl överleva trots hans absence.

Fredag klockan 18.00

Tuva ska på träningsläger med sin fotboll så Agnes och jag har huset för oss själva. Det innebär lammkotletter och potatisgratäng, vitlökssmör och så två avsnitt av True blood säsong 3. Alldeles lagom en fredagskväll.

I morgon ska vi däremot ansluta oss till de monarkistiska massorna och ta oss in till Örebro. Jag vill se Jeremias session band och Malla och fyrverkerierna förstås, men sen skulle jag ju vilja hinna med Mikael Wiehe på "folkfesten" också. Vi får se hur det blir.

Den smarrigaste potatissoppa jag ätit i hela mitt liv...

Jag skojar inte, Hasse hade fått till en riktigt god soppa, krämig och smakrik, med stora potatisbitar i, precis lagom kokta. Detta till skillnad från den simmiga slemmiga produkt man alltsom oftast undfägnats med i skolkök och på sämre restauranger. Mums.

Ett bra samtal om skolledares arbetsmiljö tyckte jag också vi hade. Det är svårt att vara chef och facklig många gånger, men vi måste nog börja ställa lite krav på vettiga arbetsvillkor om vi inte ska behöva närma oss den där icke eftersträvansvärda väggen allihop.

Ungarna är här och det känns jättebra, skönt att få rå om dem igen, det känns som om sommaren blev väldigt "allt eller inget".

Nyss uppstigen ur ett fotbad sitter jag här och skriver. Tänk att något så obetydligt kan vara så skönt.

Matias ringde från radion idag. Start tisdag 31/8 för min del. Ska också bli roligt. Tänk att så många människor faktiskt frågat om en återkomst till hösten. Gott för egot, men jag blir inte mallig. *L*

Onsdag och jag är hungrig.

Tur att Hasse bjuder på facklunch idag. Ska bli kul att få komma upp i högkvarteret också.

Piet Hein

Vid vårt besök i Bengtsfors kom Piet Hein på tal flera gånger under föreläsningen. Inte visste jag att han var ett mattesnille. I min värld var han humanist i första hand, allt jag kände till och visste var hans "gruker". Man lär sig något nytt varenda dag. Eller vissa dagar i alla fall.

"Lär av träden - gro i ro."

"Sköt om ditt liv, spill intet bort, spara ingen möda.
Vi lever så förbannat kort och är så länge döda."

"Förnuftet är en sällsynt vara. Den som har det, han bör spara."

Så var första skoldagen avklarad,

samling vid Stene skolas flaggstång i morse, många förväntansfulla och glada barn och pedagoger, många föräldrar, högtidlig flagghissning och kort anförande av mig själv. Föredömligt kort tycker jag nästan. Så sjöng vi nationalsången och sedan var det bara att tuta och köra. Det var trevligt. Dessutom kom ju glassbilen till 09.40-rasten. Mums!

Tråkigare med beskedet om att gode kollegan Per lämnar jobbet på Vialundskolan. Vi har jobbat ihop i en massa år nu och jag tycker att han är en av de klokaste och kunnigaste kollegorna jag har. Vi borde inte behöva tappa honom.

Tråkväder... Tråk-väder... Trå-kväder. Svårt ord.

Kvavt och nästan regn, men inte riktigt, känns inte direkt uppmuntrande att bege sig ut i tycker jag. Synd, annars kunde jag ha tagit en tur till stugan med lite trädgårdsrens... Nå, det blir väl till at ge sig i kast med en bok eller ¨något annat "inomhusligt".

Borta bra men Bengtsfors bäst...

Jag blev i alla fall kär i hela Kommunen tack vare taxichauffören vi träffade. Vi åkte buss från Kumla i torsdags, men chauffören körde hem igen, för att komma tillbaks och hämta oss på fredagseftermiddagen.

Den lilla morgonpromenad vi tänkt oss - från hotellet till konferenslokalen - kändes inte alls trevlig när regnet hällde ner och blixtarna stod som spön i backen. Det var rätt många av oss som inte var med regnkläder och med tanke på att vi skulle sitta på föreläsning i sju timmar eller så (och ville ha någon behållning av den) fick jag ta ett snabbt beslut; "Ring taxi".

Taxin kom, taxin körde oss till mattesmedjan i tre omgångar, jag åkte med den sista eftersom jag tänkte lägga ut för kalaset. Vi pratade och skrattade under vår femminuterstransport.

"Det blir 300 kronor" sade chauffören när jag halade fram plånboken och tog fram Mastercardet. "Men jag tar ju inte kort dessvärre".

Hoppsan. Tar hon inte kort? Nå, vi är ju i Bengtsfors... "Men du, då får vi nog ta en sväng till banken så jag kan ta ut pengar..."

Hon tittade på mig, så sade hon "har du hundra kronor?"

"Jo men det räcker ju inte..."

"Du, jag tar hundra kronor så kan du bjuda dom andra på kaffe. Sten är ju alldeles underbar."

Vilken kvinna, vilken vänlighet, vilken egentligen alldeles omöjlig händelse i Sverige idag. Bengtsfors har Sveriges trevligaste och snällaste taxichaufför och Sveriges bästa och snällaste mattelärare i form av Sten Rydh. Bara så ni vet.

I-pod-inlägg från Bengtsfors.

Sitter på rummet och känner mig trött men mätt och belåten. Vi har haft en bra upptaktsdag i glada Bengtsfors. I morgon ska vi matematikutbildas. Det ser jag fram mot med skräckblandad förtjusning.

Kort rapport om inte mycket.

Jobb. Hem. Solen sken. Agnes kom cyklande. Vi åt och krattade löv. Sådan kan en tisdag i augusti te sig.

I går klippte barnen och jag häcken i strilande regn.

Inte så skönt eller kul, men nödvändigt. Vi samlade upp 4 säckar grenar på trottoaren och jag hade tänkt att ta insidesskräpet efter jobbet idag. Emellertid hällregnade det och jag stod inte ut med tanken på att känna mig lika blöt som igår. Nå, det ligger nog kvar till i morgon också.

Just hemkomna från en skogstur.

Nu ska vi laga biff med kantarellsås. Mumma det! Skörden blev inte vansinnigt stor, men över en liter i alla fall :-)

Gräset är klippt kan jag också meddela.

Jag lånade Bennys maskin. Den går på full gas hela tiden.

En på det hela taget ganska trevlig lördag.

Någon som springer

Bästa badbilden

Glass är gott

Vatten

Rött

Höga berget

Ett gott skratt

En kram

Vassa kanter

Agnes och jag vaknade sent, gick upp och åt frukost och såg att det inte direkt var något stugväder. Funderade på vad vi skulle göra och jag kläckte idén "fotosafari". 20 teman, tre timmar, Agnes och Hillevi mot Hedvig och Tuva i någon slags inte allt för blodig kamp. Det tyckte Agnes verkade roligt så hon ringde och kollade och alla nappade på idén. Vi åkte och hämtade de tre andra flickorna och så begav de sig ut. Jag är imponerad över kreativiteten måste jag säga. Ovan syns ett axplock fina bilder. Det kändes som alla var vinnare.

Åkte och hämtade mina kära barn,

fick sedan köra tillbaka Tuva till Baldergatan igen, då Hedvig ville ha en "sovaöverkompis". Ja ja, vi hann ju äta lite Tacos i alla fall. Agnes och jag såg sedan remaken på "Karate kid". Det var väl lagom hjärndöd fredagsunderhållning.

Mad men

har jag missat på tv, nu har jag köpt säsong 1 på DVD och det är precis hur bra som helst. Släktskapen med Sopranos märks tydligt. Rekommenderas varmt. 5 lucky strike av 5.

Vansinnesjakt efter tändstift

Gräsklippareländet fortsätter. Konsulterade min far, han hämtades upp med bil, beskådade gräsklipparen, skakade på huvudet och sade (med tyngden av all sin i fordom förvärvade gräsklipparkunskap); "prata med Benny". (Benny är min bästgranne, en fenomenal "mekkare", han kan allt som inte jag kan.)

Utan att tveka gick han därefter och väckte Benny från sin eftermiddagslur. Så fräck hade jag aldrig kunnat vara. Under tiden slet jag desperat i startsnöret - KAN SJÄLV!!! - och ryckte samtidigt loss "gasmojängen" från sin plats. Nej. Jag ryckte inte loss. Jag ryckte av gasmojängen. Jävla skitkvalitet.

Benny kom, Benny såg, Bennny svetsade. Så långt allt väl. Men inte fasen startade gräsklipparen för det. "Åk och köp ett nytt tändstift", sa Benny.

Jag for runt Kumla. Först till Shell. Där skrattade man bara åt mig. "Vi har inte tändstift, vi har bara mat..."

OKQ8 blev nästa stopp. "Vi har tyvärr inte fått in några gräsklippartändstift på hela sommaren, fast vi legat på flera gånger." Tjejen på OKQ8 var ändå schysst för hon sade "jag har ringt till Statoil för några kunders räkning nu i sommar. Dom har visst en sort, men jag vet inte om det är den du behöver. Men du kan ju alltid kolla där."

Hos Statoil trodde jag först att jag fått napp för när jag visade mitt utslitna tändstift sade killen i kassan; "jo men jag tror vi har såna". Sen försvann han och när han kom tillbaka med sitt lilla söta tändstiftspaket kändes det för ett ögonblick som om det klickade. Det visade sig dessvärre vara just fel storlek.

Desillusionerad och slokörad återvände jag mot hemmet, men så kom den Lidnerska knäppen till mig. Bilreservsdelsfirman nere vid Weidermans, kanske där...

Anlände dit 17.59. Visade mitt tändstift. Fick hjälp. Ett tändstift rikare (och 63 kronor fattigare) återvände jag till hemmet där Benny och Klippo väntade.

Medan jag (likt en hungrig voyueur) såg på, förde Benny försiktigt in tändstiftet i Klippos trånga fuktiga håla. (Det här känns nästan autoerotiskt. Finns det någon därute med en tändstiftsfetisch?)

Sen provdrog vi "ryckaresnöret". Vi slet så ända in i bombens. Gräsklipparen stod där, lika död och oengagerad som en sorgsen och bedrövad röd Klippohockeypuck.

"Det kan vara bränsletillförseln" sa Benny. "Jag måste få fundera lite".

"Ok", sa jag. "Vi bränner inte mer IQ på den här förskräckliga maskinen nu." Därefter gick jag in till mig och surade.

En stund senare kom Leif A och vi skulle egentligen diskutera behovet av elkontakter i sovalkoven i sommarstugan. "Det kan vara något med förgasaren", sade Leif, när gräsklipparen ändå kom på tal. "Jag får komma med kärran och hämta den om inte Benny får i ordning på den."

Nu känner jag mig lite lugnare. Två kompetenta män bryr sig om min gräsklippare. Två riktiga män. Jag vattnar blommor i kväll också. Det kan jag. När jag vattnat färdigt ska jag se på hela andra skivan av "The L word", säsong två. Jag funderar allvarligt på att börja definiera mig som en i princip lesbisk man. Är det queer eller? Å andra sidan, alla hatar väl apparater som inte funkar?

Min funkar, so far. Och om den skulle behöva service kallar jag varken in Leif eller Benny.

Jag får väl sälja det här jäkla huset...

Hopplöst att vara så fruktansvärt opraktisk, jag hatar det. Idag skulle jag göra ett trädgårdsryck, men av det blev intet. Gräsklipparen vägrade starta. Bensin fanns, olja med, jag ryckte i alla sladdar för att se att de funkade, tryckte på flödarknappen som man skulle, hade av tändstiftshatten och torkade av den ifall det kommit någon loppa. Hjälpte inte. Jag slet i snöret till jag fick ont i axeln och var genomsvett, sen sparkade jag på den dumma gräsklipparen och tog trimmern för att hyfsa till lite kanter i alla fall. Då hade trimmersnöret liksom försvunnit in i snurrhjulet och jag fick inte fram den igen. Kastade trimmern på gräsklipparen och gick in och vattnade blommor. Det kan jag i alla fall.

Nån som vill köpa ett litet hus billigt? Eller hjälpa till med en gräsklippare?

Så var det gjort.

Jag dog inte. Det gick till och med riktigt bra. Monika bjöd på kaffe och dammsugare på fritids och det var ju en god början. Sen har jag micklat med lite av varje och om ett par dar har hjärncellerna säkert kopplat igång igen.

Det var den semestern...

Den har gått fort, lite för fort känns det som, det är nog bara för att vädergudarna varit med oss för en gångs skull, dagarna har bara flutit iväg. Men det är inget att belaga sig över, det blir säkert en bra dag i morgon också. Lite ovant att sätta klockan bara.

Härligt med ett em-silver i höjdhopp som avslutning också. Hon var fantastiskt duktig, Emma Gren.

Tänkte skriva något om lucky number 41...

Ser att jag kommit upp i 41 inlägg under några månader i början av året nämligen. Men nu hann klockan bli tolv och det stämde alltså inte. Lucky nummer 40 då, eler 1, barnen är tillbaka och det känns så gott. De verkar ha haft en riktigt bra semester med Lise och det unnar jag dem verkligen. Och tänk, ikväll sades inte ett enda ont ord dem emellan. De gick till och med och lade sig i samma säng. Agnes bjöd in och Tuva sade ja. Gott att natta dem.

Jag måste tillstå att jag längtar efter mina ungar...

...och ikväll kommer de, som tur är. Pratade med Tuva nyss, hon skulle äta lunch hos mormor. Spagge med kerre och körre. De lär inte vara här förräns vid nio.

Sånt här är roligt tycker jag.

Jag läser på aftonbladets hemsida om tjejlaget i fotboll som spöar skiten ur alla killar och jag tycker att det är riktigt häftigt. Hade vi bott i Amerika så hade Disney redan varit där och köpt konceptet och planerat en film. Vi har förstås Åshöjdens BK redan, men Vaksala SK:s framgångssaga är ju på riktigt.

Tröttsamma McDonalds

Det här kan nog bli en sur insändare också, eller nåt, vi får se...

McDonalds fick mediaskäll för ett tag sedan, för att de serverade hamburgare som fått "vänta för länge". Detta har uppenbarligen lett till nya rutiner för företaget, för nuförtiden får man vänta på precis allt. Idag brast det för mig på McDonalds vid Marieberg, när det inte ens fanns en bigMac färdig och jag ombads vänta "2-3 minuter och sedan komma fram igen".

Det tog tio minuter att få den där jävla hamburgaren och jag fick inte ens en ursäkt. Vore det första gången så skulle jag inte ha sagt något, men det har hänt flera gånger under den senaste månaden och i dag fick den stackars kassörskan klä skott för företagets misslyckande. Det var ju inte schysst för hon kunde inte rå för det, men jag tog ändå mod till mig och väste "det här var inte 2-3 minuter och jag tycker att det är så jäkla ruttet".

Inte blev det bättre för det, men det kändes lite bra att få säga det i alla fall. Det är inte ens billigt att gå på McDonalds längre, det är 70-80 kronor varje gång, då tycker jag att man kan kräva lite mer. Svinnet måste ju också vara minimerat med de nya rutinerna, så nog sjutton borde det gå att pressa priserna med några kronor.

Neh, min lokala hamburgarproviantör gör det snabbare, billigare och godare, så det blir Rondellens gatukök nästa gång. Eller Max som i alla fall talar om att de "lagar efter beställning". Det är hedervärt.

Dagens sång:

"Efter stormen", Marie Fredriksson, passar utmärkt en dag som denna, i natt var det närmast orkan ute.

Jag söker lugn just nu känner jag, snart dags att börja jobba igen och det känns precis som vanligt; "In i ekorrhjulet igen, vart tog den där ledigheten vägen egentligen?"

Jag har haft en toppensemester och det ordnar sig så klart, som alltid, men ibland får man ändå fundera...

Pratade med barnen precis, har ju inte sett dem på ett par veckor. Kändes gott att höra att de kommer hem i morgon, trots att de var osams som två vildkattor.

Dagens sång:

Gyllene tiders "Vandrar i ett sommarregn" såklart. Bitterljuv, melankolisk, passar med dagens känsla. Och ute faller regnet.

Så långt som det är är så långt som det går
Det blir till ett sår av timmar och år
Mer vilse än nånsin genom junis snår
Det är sent och vått och längtan är svår

Åh jag vandrar i ett sommarregn
Ett regn som svalkar sanningen
Ett regn som sköljer dumheten
som vandrar i ett sommarregn

Kanske är det dom kvinnor jag aldrig borde mött
som lovade sött men bara gjorde mej trött
Som gör att jag känner känner att jag
inte är den som jag trodde jag var

Åh jag vandrar i ett sommarregn...

Så långt som det är är så långt som det var
en himmel och ett hav mer än vad jag klarar av
Kanske är jag förvirrad berusad och sjuk
men jag har aldrig kännt mig så ensam som nu

Åh jag vandrar i ett sommarregn...

Sitter här ordlös nästan...

Det händer sällan. Men så händer det inte mycket här heller. Allt är tyst och stilla. Jag ska verkligen inte beklaga mig, för det är såklart upp till mig att "hitt på nåt" om jag vill det, men jag har inte riktigt haft lusten. Vet inte om jag har fått nån variant på sommarsjuka, för magen har inte varit i ordning på flera dagar. Om nu någon mot förmodan skulle vara intresserad av det? Knappast, det tillhör avdelningen helt onödig information.

Maximal slöhögsdag...

Det blev ett bad till slut, och fyra avsnitt av 24 säsong åtta och det känns som man sett allt sju gånger förr (vilket man ju också har) men det är ändå rätt spännande. Var och handlade lite förnödenheter på LIDL och vattnade Lises blommor.

Burri-burr!

Sällan man frusit den här sommaren, men i dag är det riktigt ruggigt. Det blir till att göra rent badkaret och ta sig ett varmdopp på eftermiddagen.

Ja det är måndag morgon,

och jag har vilat mig i form... Det blev inte jättemycket film, men däremot lyssnade jag ikapp en massa sommarpratare via pod-radion. Bindefeld, Jill Johnson, Tina Jansson, Rolf Ekéus. En salig blandning intressanta människor.

Jag är så trött idag,

Borde inte vara så när man varit på fest hos Helena Sikh, men likt förbaskat... Helena har ingen som helst skuld i eländet utan jag har bara mig själv att skylla. Nå, det regnar ändå idag och kanske får det bli en filmfestivaldag. Vad sägs om... ...alla "Damages", säsong 1 & 2? Eller ringtrilogin extended... Det var nåt år sen.

Sicken underbar dag!

Härligt god Kyckling hos Lotta och så ställde vi kosan mot landet Stadra, beläget mellan Nora och Grythyttan. Vilken fantastisk miljö, sommarsverige när det är som allra vackrast. God och tänkvärd teater fick vi också se, om människoskap, om kvinnor och män och om vad kärlek egentligen är eller borde vara. Det är gott att leva!

Hemma en snabbis...

...för avduschning och kattmatning. (Och sugning av bautaspindel in i dammsugaren.) Hade en underbar kväll i stugan igår, badade sent, sen satt jag i min vilstol och lyssnade in tystnaden. Det var ljummet, nästan tropiskt och det fanns inga mygg eller bromsar. Ibland älskar jag det där lilla stället.

Nu ska jag på Hjalmar-Söderberg-föreställning på Stadra sommarscen. Det ska bli spännande.

Nya fina utemöbler till stugan -

det var rea på plantagen och jag blev ställld inför ett svårt val; de vitlackerade stabila, nedsänkta från 4995;- till 2500:- eller ett smäckrare set, stålmöbler, inte alls lika "classy" men å andra sidan i princip underhållsfria, i princip lika dyra.

Jag velade, funderade fram och tillbaka, kom ihåg alla gånger vi målat möbler med varierande resultat. Bestämde mig såklart för de svarta med textilene. Herregud, jag kan ju ställa in dem på vintern, bara att veckla ihop och ställa undan, glasbordet fick jag liksom på köpet, det får väl överleva så länge det kan.

Jag är nöjd, det var rätt beslut, fast de vita hade passat så in i bomben mycket bättre.

Naj, slouta vaela, som min x.svaerfaer skoulle ha sagt.

Agnes är desperat, mitt ute i den öländska naturen.

Fick följande sms i morse, kunde inte låta bli att skratta lite;

Jag vakna av den där jävla tuppen, fy för den, vem fan placerar en tupp vid två campingar? Gu kagaka låter den hela tiden :(

Vad svarar man på sånt? Gu Kagaka? Skjut den, det är nog en arabisk terroristtupp :)

Nu är de små hjältarna på väg till Öland.

Ringde för att kolla läget och de hade visst hunnit till Pålsboda ungefär... Hoppas de får det bra. Jag tyckte det var skönt med lite vuxentid, men jag vet att jag kommer att sakna dem rejält efter ett par veckor.

Lugn och stilla söndag.

Sitter här och väntar på att barnen ska komma förbi och hämta lite pryttlar inför semestern med Lise. Agnes fick ju en jättefin rosa digitalkamera i födelsedagspresent, men den försvann rätt omgående. Antingen ligger den i något hörn någonstans, eller också är den stulen. Synd i vilket fall som helst. Nå, hon får såklart låna min kamera om hon vill. Sen ska de väl ha lilla dvd-spelaren med sig antar jag...

Super-suveräna Lerbäcks Teater.

Jag har bara varit på en föreställning tidigare, Ronja Rövardotter, och den var så ohyggligt bra att jag grät hela tiden. Nu var det dags för Bröderna Lejonhjärta och jag hade tre rullar snytpapper med mig. Jag vet ju hur det brukar vara med mig och Jonatan och Skorpan...

Det blev slagregn mitt inne i första akten och det förtog såklart en del av nöjet, emellertid måste jag säga att det Lerbäcks teater gör är fantastiskt bra. Ohyggligt imponerande, Starkt. Lilla Skorpan kanske måste bli av med sina polyper, men annars var han också jätteduktig.

Sådan dotter, sådan far...

Nå, jag försöker i alla fall. Fast visst kunde jag göra bättre bullar förr... Emellertid skvätte det rejält. De här bilderna är från vårt suveränt trevliga besök hos Johan & Katarina i torsdags.

Vi åkte till stugan i måndags,

med katt och allt för andra gången, stannade vid Ica Maxi i Vivalla och köpte med lite gott kött till kvällen. Fick besök av mina föräldrar på eftermiddagen, de stannade och åt med oss också. For och badade ett par gånger, det var enda chansen att överleva i värmen.

Natten var olidligt varm, jag sov inte mer än ett par timmar tror jag, trots fläkt.

Tisdagsförmiddagen tornade åskmolnen upp sig och vi packade ihop för hemfärd. Mötte slagregnet vid Myrö ungefär. Sen vräkte det ner i princip hela dagen. Huvva!

Vad roligt det blir när ingen får säga att det är för varmt...

Jag har pratat med fem-sex olika människor idag. Alla vill egentligen kvida över värmen. Detta är emellertid förbjudet i Sverige, så i stället säger man "jo jag svettas pölar men det är okej", eller "jag måste duscha var femte minut", eller "Jag kan inte tänka normalt, men det är bara normalt..."

Varför kan ingen enda människa säga som det är; "Det här vädret är olidligt om man inte befinner sig nära en sjö eller ett hav där man kan få doppa av sig ibland".

Det är väl så det är? Jag svettas under fläkten, men jag överlever.

Denna årets (kanske inte men ändå) varmaste dag,

var orken noll eller mindre. Det blev lite garderobsrensning inomhus i stället för den grästrimning jag från början ställt in mig på. En bronsmatch i fotboll också, stackars Uruguay, nu tror jag att jag tar en kalldusch och därefter kollar in en gammal Varulvsrulle. Det låter lagom komplicerat en kväll som denna.

"Little pink guitars" sjöng han väl inte om, John Mellencamp

Men han kanske riffade på en rosa gitarr när han spelade in "Little Pink Houses". Nå, här är i alla fall bildbeviset på att liten och smidig kan vara riktigt bra. Hello Kitty är med som bonus. Och med en 2-watts Marshallstack kommer man riktigt långt.

Politikens villkor...

Littorin avgick inte för att media granskat hans barn, läser jag på aftonbladet.se idag, utan för att han anklagats för att ha köpt sex.

Det blåser hårt på toppen. Ska man vara där ska man nog i princip vara fullständigt vandelfri. Eller också från början redovisa "det här har jag gjort" o.s.v.

Man ska så klart följa lagen. Sen kan jag tycka synd om människan S O Littorin i vilket fall som helst. Finns det någon svensk som inte har något med sig i bagaget som vi inte skulle uppskatta att få se som löpsedel för Aftonbladet eller Expressen? Jag tror att det är det som gör oss mänskliga, att vi gör fel ibland. Bryter vi mot lagen så ska vi såklart korrigeras, men frågan är ju om hela Sverige måste veta det? I det här fallet finns dessutom ingen dom, inte ens en polisanmälan.

Drömmer om en spelkväll i stugan...

Tänker och får för mig att jag skulle kunna hitta ett gäng musikanter som skulle viljja komma och bidra till en härlig kväll. Jag ska baske mig pröva att skicka ut en inbjudan, open stage, no obligations.

Kolllar så här först: skulle några vara intresserade den 07/08/2010?

Bästa fredagen på länge...

...fast jag vaknade alldeles för sent och dessutom omedelbart kände mig snurrig i huvudet...

Linda och Olle kom och satte stor guldkant på vår tillvaro och efteråt kändes allt så mycket bättre.

Halvett på natten och jag sitter och lyssnar på Miles Davis från 1959 och den jazzen är bara så cool. "Kind of blue". Ett drygt halvsekel sedan. Alla är så coola att de nästan droppar av stolen. Jag också. Men jag älskar Miles. Den tidigare Miles. Sen blev han alldeles för medveten om sin egen betydelse.

Sitter och skriver i min nya kontorsstol, hopskruvad av Tuva.

Jag är klart imponerad, det trodde jag faktiskt inte att hon skulle klara. Jag fick efterdra några skruvar bara, annars var det perfekt. Hon höll på i två timmar, svor som den värsta borstbindare ibland, "jag får väl skruva om den där j-vla skruvj-veln då!", men hon gav sig icke.

Det blev en jättetrevlig dag,

trots mina negativa farhågor. Vi åkte till Unden och badade, hade nästan glömt vilken fin sjö det är, tog oss sedan till Sanneruds handel och köpte deras beömda Tivedsrökta sidfläsk och avslutade det hela vid chokladfabriken i Askersund. Min pappa var genuint glad och det kändes bra.

Liten tanke runt det här med Mattias Flink och hans (om fem år) möjliga rätt att bli fri.

Jag tycker det är rätt.

Om M.F är frisk i dag så räcker de här fängelseåren. Hans brott var oförståeligt och sorgligt och kommer alltid att förbli. Tydligen har han under dessa år förvärvat insikt om sig själv och sina beteenden

Hans offers lidande går inte att räkna i år. Är det 1 x livstid eller 7 x 7? Eller är det livstid för alltihop ackumulerat?

De drabbades sorg går aldrig att bortse från. Tycker i alla fall att det ska finnas en gräns. Någonstans måste man kunna bli förlåten.

Årets "föräldrapresentsutflykt" går till.... ....

....bampampampam! UNDEN!!!

I morgon klockan elva. (icke en minut senare.) Då åker Skodan till Ullsandsmo för bad och trevligt hangout. Min käre far började packa räksallad i förrgår. Tror att den är lika fräsch som mördarkvinnans trosor i "Kära Sussi". Han började dessutom diskutera avgångstider. Och om vi kunde köra förbi Sannerud och köpa fläsk på hemvägen. GPS:en i I-poden sade att man kunde det. Hans vägkarta från 1979 var osäker. Det blir nog en trevlig resa.

Det här med Gudruns pengabrännande...

Debattens vågor går heta, piss eller kamel, kaos eller ångest, kanon eller kalkon.

Jag har funderat mycket. Efter studerande av DN, Svd, NA, Svt, TV4 och diverse mediahemsidor tycker jag att draget under grillen var genialiskt. Fi fick uppmärksanhet för många miljoner för dessa 100.000 och uppriktigt sagt, skulle du ha läst en kvartssidesannons om orättvisa kvinnolöner i DN?

Elda på bara Gudrun!

2 dagars gräsklippning är över,

det är väl inte riktigt allt jag gjort, men det känns nästan så... Först en riktig avrivning/uppsnyggning vid stugan och sedan hem för att göra Fylstagatan lite mer presentabelt...

Jag har faktiskt känningar i armarna, så jag får väl se det som träning.

Några bilder från vår resa. Random orders.

Liten packning påbörjad,

vi ska ta oss ut till stugan ett par dagar tänkte vi. Nu får katten följa med så får vi se om det funkar, känns inte bra att lämna henne hemma i alla fall.

Jag sov till tolv,

undrar när det hände sist... Nåväl, skönt var det i alla fall.

Pratade med en massa människor i går kväll...

Märkligt att man måste få semester för att ta upp kontakter med goda vänner, men så var det uppenbarligen.

Nu hoppas jag på en sommarträff med Janne & Thomas, Johan & Katarina, kanske också med lillprins Thomas W men det kanske är för avståndligt. Sen har jag ju bara utedass i stugan och jag vet inte hur det funkar med en kunglighet.

Ni glömmer väl inte att det är val i höst? Gudrun Schyman tilll riksdagen!

Jag är snäll och dum,

och nu vill jag meddela dig obekanta människa att jag köpt ett nytt exemplar av "En långvarig förlovning". Den kostade bara 99:- för tvåskivorsutgåvan, men jag har för mig att jag betalade 229:- första gången.

Jag har alltid tyckt att det varit lite märkligt att en del människor skriver upp saker de lånar ut till andra, tänker att det väl måste vara en hederssak för den lånande att lämna tillbaka, men så är det uppenbarligen inte.

Nå, Audrey är säkert värd 328:- inalles, men det känns ändå lite onödigt.

Ungarna till Lise,

jag saknar dem redan, men kanske kan hon bringa någon ordning på syskongnabbet jag inte mäktat med... Eller inte. Jag kan inte förstå varför en trevlig stunds samvaro alltid måste sluta med att Tuva ligger i vattnet, ledsen...

Sakta och säkert återgår tillståndet till det normala.

Det var en katt. Man kan inte sörja ihjäl sig. Det finns miljoners miljarder små kissar som behöver min omsorg i så fall. Men ändå. Trodde inte att det skulle kännas så här. Hade glömt hur det var att förlora ett djur. Pratade med Bertil som påminde mig om hur han fick stanna hemma från jobbet i två dagar när Månsson dött. Insåg att det fanns fler som var lika fåniga. Fann någon slags tröst i det.

En ännu levande katt!

Vi har en kvar i alla fall! Mikki är alltid så här söt.

Begravd

Begravningsakten skedde vid tiotiden i går, lilla Mika vilar under plommonträdet i trädgården, vi hjälptes åt att gräva, hon blev nedlagd i sin finaste sovställning, sen lade vi igen och sade adjö, officianten Håkan sade att han hoppades att det fanns en katthimmel och att hon redan sprang där och jagade möss och fåglar. Våra finaste blommor lades sedan på graven. Agnes och Håkan grät floder, Tuva var nog lika ledsen, men det kom inte så många tårar från henne. Ingens sorg är lik någon annan.