Och natten gick och det blev morgon...

Jag somnade på soffan och vaknade till vid halvfyra, släpade mig in i sängen och fick tre timmars sömn där också. Hittade ett gulligt sms på telefonen och blev glad för det och genast kändes livet något enklare...

Mattias och Malin ringde från frukost (börjar vid 13.40) och vi pratade om ditt och datt och älgar och prinsessor en stund och sedan var det bara att ge sig i kast med livet igen.

Ringde några samtal och försökte få lite styrsel på det som stört mig under gårdagen och bestämde mig sedan för att jag gjort det jag kunnat göra. Med det lät jag mig nöja.

Föräldramöte på Agnes spår på Skogstorp på kvällen sedan och information om smart drugs och annat elände... Inte lätt att vara tonåring i Sverige idag inser jag, kanske inte bara av den anledningen heller men...

Just nu mår jag inte så bra...

Det sägs ju att Gud inte ger oss mer än vi klarar av på en dag, det är säkert så, men jag får tillstå att det ska bli rätt skönt att bara få gå och lägga sig... Jag hoppas jag sover drömlöst och slipper fundera på hur en del människor egentligen är funtade. Ska nog inte vara mer specifik än så och det är säkert bättre i morgon.

Söndag morgon, vackert väder...

Kanske läge att ta sig en tur ut till stugan idag, måste ju göra första vårröjet någon gång... Ska se om jag kan samla ihop lite kraft kanhända...

Nä nu går skam på torra land!

Jag är upprörd! Madolene och Jonas går skilda vägar. Ska det vara på det här viset i vår monarki att man inte kan lita på folk längre?

Stillheten har sänkt sig över Fylstagatan...

Vi hade ett riktigt uttag idag, barnen och jag. Det kändes inte särskilt roligt att behöva bli så arg, men det funkar inte att leva tillsammans om man inte tar hänsyn till varandra. Huset såg ut som sju svåra år, kläder låg kastade överallt, jag räknade till sju glas och två thekoppar utplacerade på strategiska ställen, grrr...

Nå, till slut förstod vi varandra, städning vidtog och så avslutade vi med kräftskiva. Agnes bjöd sin lillasyster på sina födelsedagskräftor. Själv tog jag en Felix tacopaj. Jag ser ingen som helst anledning att äta kräftor i april.

Vård av sjuk Agnes...

Den stackars kraken liggen hemma med feber och hosta. Då händer det inte mycket annat här i världen... Nå, det är bara att ta det lugnt. Det går ju över.

Underbart bra!

Kan inte säga så mycket annat. Eller, det är klart jag kan, det var verkligen en fin konsert. "Unplugged", 8 musiker på scen förutom fru Johnson själv, multi-instrumentalister, mycket stämsång, mycket känsla, mycket vackert. Både Agnes och jag var mycket nöjda.

Jill Johnson-dags

Hemkomna från simtur i Kumlahallen bidar vi vår tid.

Snart ska Agnes och jag ge oss av in till konserthuset i Örebro för att se Jill Johnson göra "akustisk" konsert. Det ska bli jättekul, jag gillar verkligen den tjejen, hon har en sällsamt bra röst, väljer låtar med omsorg och känns genuin i sitt artisteri. Inte gör det ont att titta på henne heller...

Återkommer med omdöme efteråt.

Aj aj aj...

Det är inte helt riskfritt att jobba i äldreomsorgen uppenbarligen. Torde bevisas av följande artikel, i vilken man kan läsa om en senil boxare som knockade sin undersköterska efter att ha hört hissen säga "pling". Han trodde det var gong-gongen som gick...

Undrar just vad arbetsmiljöverket säger om sånt? Krav på plingfria hissar kanske?

Jag är en obehaglig cyniker

Jag tittar på "Lyxfällan" av en enda anledning. Jag vill kunna känna att jag har kontroll över min ekonomi och få bevis på att det finns andra som har det värre. Av det mår jag bra och får själslig ro.

Detta var min bekännelse för dagen. Förlåt mig fader, ty jag vet inte varför jag är som jag är ibland.

Vilken härlig dag!

Ibland får man bara vara tacksam för att finnas till. Jag har haft en jättehärlig dag och är glad för den.

Hade för det första sju kollegor här på lunch, lite fackligt snack men också en stunds jättetrevlig samvaro. Köttgrytan funkade också bra och jag tror alla var nöjda och mätta när de gick.

Sedan gick jag en promenad till Vialundskolan (slickandes på en Piggelin!) och lyssnade på Gudrun Schyman som höll en fantastisk föreläsning om jämställdhet. För mig var det ren "feel-good-lyssning" och jag kände mig upplyft i sinnet när de två timmarna var slut.

Slöt sedan fred med min far som nog faktiskt förstod varför jag varit arg på honom och tillsammans gick vi med motorsåg lös på det halva äppelträd som legat och skräpat på baksidan sedan förra året. Nu är det i mindre bitar och kan fraktas bort...

Tre bra saker på en dag. Kan det vara bättre?

En del har humor i alla fall...

NA låter meddela att Vänsterpartiets fullmäktigelista är klar. Petit moi hamnade vad jag kan förstå på en femteplats och då krävs det ett jordskredsval för att jag ska komma med, men det var inte det som var poängen...

Däremot kommentarfunktionen under artikeln där en "Rollo KOLAN" påpekar att "usch, man borde förbjuda extremism!"

Jag blir full i skratt när jag tänker på hur icke-extremt detta Vänsterparti faktiskt blivit. Jag är ju snart 50 år och inser nog att det kommunistiska samhället är en utopi och att försöken att bygga det varit rätt misslyckade. Däremot tycker jag faktiskt fortfarande att vårt samhälle skulle kunna vara mycket mer solidariskt och jämlikt. Men det är väl extremistiskt efter fyra år med en högerregering kanske...

Hämnden är ljuv Anwer!

Dagens hämndradio. Börjar vid 16.30 cirka. Det kanske låter elakt att hänga ut en vän så här, men ni som följt blogen vet att det bara är rena rama sanningen.

Besökshelg...

Skjutsade Tuva till ett bowlingkalas vid lördag lunch och åkte sedan hem till trädgården där fader Arne redan var i full fart med att beskära träd och se sur ut för att inte jag var där och stod vid hans sida... Det var inte ens varmt ute, men detta till trots rensade vi bort vintern i ett par timmar innan Alice och Kristina kom och hälsade på. Jag satte på kaffe men då ville han inte vara med längre utan bad att få bli hemkörd. Han tyckte nog inte att jag jobbat hårt nog för att förtjäna skottkärran än... Sade knappt hej när han klev ur bilen.

Krickan och Alice stannade och åt pizza med oss. På kvällen sov Tuva hos Hedvigs mormor! (Modigt, jag tror aldrig hon träffat henne förr.) Vi fick Hillevi som nattgäst i stället.

Söndagen kom och Agnes och Hillevi sattes i arbete med yttre fönsterputsning efter frukost. (Mot löfte om 100:- var. Vad gör man inte för att slippa stå på stege?) Dessutom skurade vi verandan och utemöblerna och gjorde riktigt vårfint.

Pappa Arne ringde igen och ville komma och fortsätta det avbrutna jobbet från gårdagen och jag sade att det kunde vi väl ägna oss åt, fast inte just då eftersom jag skulle laga lunch åt mig och barnen. Dessutom skulle Linda och Olle komma och fika under eftermiddagen. "Men", sade jag för att hålla mig väl med gubbskrället, "jag kan ju hämta dig vid fem-sex sådär, det är ju varmt ute och visst vore det bra att få lite ordning i trädgården".

Det paasade inte alls. Andemeningen i det han sade var att jag var otacksam och dum och hur kunde man välja "fika" två dagar i rad före trädgårdsstädning? Jag försökte parera honom någon gång till, men sen gav jag upp, bad honom flyga och fara och lade på luren i örat på honom. Det kokade i mig får jag tillstå. Martyrgubbe!

Nå, Linda och Olle kom, och så småningom även Anders och Gustav och det blev en jättetrevlig eftermiddag. Det är så roligt när det kommer någon trevlig människa på besök till det här huset.

Är det ett tecken?

Kommer hem och hittar en sprillans ny skottkärra på verandan, en häcksax också och en lövkorg. Är det grannarna som salat kanske?

Såklart inte, det är min far som bestämt sig för att göra en insats för trädgårdens upprustning och iordningställande. Rart av honom. Nu hoppas jag bara han kommer hit och hjälper till med röjningen också.

Veckorna rasar på,

redan fredag igen? Hoppsan vad fort det gick. Hoppas på lite fint väder så jag kan få en gnutta vårsol på mig i alla fall, den som Anwer bestal mig på förra helgen...

Så, dagens tunga jobb är gjort,

nu ska jag snart åka och hämta Tuva och Tuva, de oskiljbara kamraterna...

Min dotter och jag för allvarliga samtal om ett tv-program...

Jag är total motståndare till censur och för yttrandefrihet, men när jag hittade min kloka stora tjej framför "Anna Anka söker assistent" förra veckan satte jag mig ner för att kolla vad det var för elände. Jag blev faktiskt orolig över vad jag såg och över att hon ville se det. Snacka om fördummande, snacka om att få människor att förödmjuka sig, snacka om att glorifiera en människosyn som är komplett sjuk. Jag blir förbannad.

Ikväll är det dags igen och vi har redan bråkat om huruvida det ska ses eller inte. Jag ska inte förbjuda det, men jag ska göra som förra veckan, sitta bredvid och analysera skiten sönder och samman. Det kanske kostar mig sans och vett, men det är det värt i så fall. Min dotter ska inte gå omkring och få för sig att Anna Anka är cool.

Kulturmöte!

Anwer låter sig imponeras av sommarstugans moderna faciliteter...

Ja det är måååndag morgon...

...och mitt huvud känns så? Tomt? Urlakad känner jag mig i alla fall efter att ha varit 100% social under några dagar. Nu tror jag emellertid att Göran kommer och hämtar Anwer så kanske jag kan få gå på toaletten ifred i alla fall... Var jag elak nu? Det var inte meningen.

Barnen lämnar Simrishamn efter lunch och beräknas hem framåt kvällen. Härligt!

Vi tog en tur ut till stugan,

men jag tror inte Anwer lät sig imponeras särskilt mycket av en liten röd hydda utan bekvämligheter... Han ville snart därifrån och gå på Marieberg i stället. Precis vad jag längtade efter en solig påskdag 2010. Not.

En rar påskgumma kom på besök!

Det var verkligen jättetrevligt.

Påskdagen

Jag har fortfarande Anwer i huset, vi får se när han behagar lämna mig, det måste ju ske innan i morgon kväll i alla fall, när flickorna kommer hem, annars har inte Agnes någonstans att sova...

Q: Vad gör man med en rättrogen Muslim man en påskafton?

A: Kollar på Avatar och äter Påsksnarr. Det kom inga kärringar så vi har ett kilo att dela på.

Kom an You Påskkärringar,

nu finns här godis att matcha er med!

Anwer ringde från Göteborg och frågade när det var passande att han kom i morgon. "Ta vilket tåg du vill" sade jag, det ska bli roligt att träffa honom igen, det var länge sen sist. Anwer är en rättrogen muslim, han dricker inte alkohol alls, officiellt, men när han kommer till mig brukar han fråga om jag har en öl med "three streck". Han ställer den vid bordsbenet och låtsas inte om att han fått den. Så dricker han sitt mineralvatten och när han är säker på att Allah inte ser honom tar han en smutt på den trestreckade.

Jag har inga problem med det, säkert inte Allah heller...

Jag har en spirituell upplevelse!

Sitter och lyssnar på Slash, ni vet gitarristen från Gun´s & Roses, hans nya soloskiva. Jag känner mig riktigt jäkla lycklig. Så bra gitarrbaserad rock´n roll var det år sedan jag hörde. Axl Rose må ha sin charm, men det här är en miljon gånger bättre. Jag blir seriös imponerad. Och spelsugen.

Inga hejaramsor hjälpte...

...det blev stryk i alla fall... nå, 6 matcher kvar att vända på så än är inte slaget förlorat. Dessutom hejar jag ju bara på Skellefteå av en enda anledning, att Bertil gör det. Jag är itutad det sen barnsben helt enkelt.

Nu ska jag dammsuga lite och se om strutsen har tinat inför kvällens lilla middag.

Aj aj aj, dumma onödiga utgifter...

Först lagar jag en dator som inte behöver lagas för fyrahundra, sen kommer jag på att det måste vara skärmen det är fel på och får åka och handla en ny sådan för 1100:- Detta är säkert mitt påskstraff för att jag varit olydig och jag ska ta det som en man, men roligt är det förbaske mig inte. Fasen också! Men jag går och hejar på Skellefteå i stället. S-K-ELL-E-F-TE-Å let´s gå. Som Bertil skulle ha sagt.

Vi hade Hillevi som nattgäst,

vaknade förhållandevis tidigt och fick i oss lite frukost innan det var dags för projekt "slamsugning av akvarium". Agnes tyckte det var jätteäckligt att behöva ta slangen i munnen, men det blev riktigt fint till sist. Vi hittade några små yngel också, så det har fötts en kull med ungar som vi helt missat...

Lunch på Marieberg sedan, på "Chili & Wok" och därefter ett besök i simhallen. Det var sannolikt inte rätt månad att skaffa sig ett årskort till Simhallen men vad sjutton, jag får ju tillbaka pengarna så småningom.

I morgon far de små liven till Skåne. Jag kommer att sakna dem, men jag hoppas de får en bra påsk.

You can call me mr Bassman...

Jag har kikat runt lite efter en billig bas ett tag nu, både på Blocket och på Tradera och i olika musikaffärer, men inte hittat något vettigt till bra pris.

Men så fanns den plötsligt där, en svartvit Squier p-bass med förstärkare för 2000:-

Den gick inte att motstå, trots att den här månaden var vidrig vad gäller utgifters förhållande till inkomster. Nu står den här hemma, jättetrevligt instrument, lättspelad, kan nog funka både för mig och Agnes. Det känns som om jag är lite på gång med instrumentsamlingen till det påtänkta musikrummet i alla fall.

Mästarnas mästare, vilket antiklimax...

Hur kunde man konstruera ett så dumt slut? Tänk om den där hinderbanan varit första dagen istället och klätterväggen andra, då hade Louise varit i final i stället för Paddan Johansson. Tänk om den som kom först i mål hade vunnit, då hade det heller inte varit något snack. Nä, fånigt och dumt slut på en bra tv-serie och Louise Karlsson är självklart den moraliska vinnaren. Go girl!

Idag har jag gett spindelfobin ett ansikte. Eller en röst.

Om du vill kan du lyssna. Börjar efter 17.45.

The men who stare at goats

The men who stare at goats är en sjukt rolig film som bara inte får missas. Det var bland det dummaste jag sett i hela mitt liv, någon slags blandning av mockumentary, komedi och drama. Jag förstår inte hur detta stjärngäng av skådespelare kunde hålla sig från att bryta ihop när de tvingades säga så idiotiska repliker och samtidigt se allvarliga ut.

5 Getter och en Chevre på köpet!

Hittade en död spindel i min säng när jag skulle bädda.

Fy Fabian vad äckligt! Jag funderar allvarligt på att aldrig mer sova i min säng. Tänk om den hyser ett helt spindelnäste? Tänk om det var jag som låg ihjäl den, tänk om den kravlade runt på min kropp medan jag låg och sov, helt ovetande. Varför varför varför ska jag vara så rädd för de där djuren?

Tråkig lördag,

skriva räkningar, inte kul, dammsuga, måttligt roligt, tvätta, ingen höjdare heller, rinnsnuva till detta och inte en människa i sikte så kan jag nästan känna liiite sympati för mig själv. Kan det inte komma en vacker prinsessa och röva bort mig på sin vita springare...

Läser i DN att "Folket i Bjästa ställer upp för sin präst"

och att många känner sig oskyldigt anklagade och kollektivt dömda efter reportaget om den våldtagna flickan i Uppdrag granskning i veckan.

Det är klart att det finns många som inte deltagit i någon hetsjakt, det är klart att det finns de som faktiskt inget visste. Man kan inte skyldigförklara ett helt samhälle. Men det jag tycker är det vidrigaste i det här fallet är att samtliga samhälleliga institutioner så kapitalt misslyckats. Att enskilda människor kan vara dumma i huvudet är en sak, men det offentliga samhället får inte misslyckas på det här sättet. Det gäller min kollega rektorn och lärarna på skolan, det gäller socialtjänsten, kyrkan, fritidsgårdspersonalen, alla som skulle finnas där "professionellt". Ingen kan få mig att tro att det inte fanns någon av alla de där människorna som visste vad som pågick. Det är omöjligt.

Let´s dance

Jag ser Mattias vinna och känner mig, ja, typ, hjärndöd. Önskar mig en något mer intelligent fredagsunderhållning men är för trött för att göra något åt det.

Minns i alla fall Bowiekonserten med samma namn, Ullevi 84. Det var stort. Jag har inte haft så lätt för allt David Bowie gjort, historiskt sett, men han har en riktigt fin låtkatalog att välja ur om man ser det ur det längre perspektivet. Helst lallar jag nog med i Life on Mars"... "This is ground control to Major Tom"...

Jag missade uppdrag granskning i går,

läste om det och blev tvungen att hålla mig uppe och se reprisen. Nu är jag så arg och upprörd att jag inte kommer att kunna sova på hela natten. Hur kan så många vuxna människor fullständigt svika en fjortonårig våldtagen flicka? Jag kan inte skriva mer. Jag blir bara... ...stum.

Nu har justitieministern pudlat och får sitta kvar...

Det var visst inte någon jättesmart idé att skicka lila kuvert till ännu ej dömda sexköpare i avsikt att få dem att känna skam och förödmjukelse i förhållande till brevbärarna och sin familj... Hon har förstått det nu...

Offentliga skamstraff har ju annars prövats med framgång förr, på bilden från 1935 ser vi en tysk man som haft en relation med en judisk kvinna paraderas genom Berlins gator. "Jag är en rasskändare" står det på skylten. Funkade säkert då. Funkar säkert än idag. Varför pudlar du, Beatrice, du följer ju bara traditionen...

Mitt regelbundna promenerande (hör bara!!!) under de senaste veckorna

har gett mig riktigt jäkla ont i högerfotens ovansida, vet inte vad det är för knöl som har blivit öm, men den sitter alldeles nedanför höger stortå och är ett par centimeter i omkrets. Den ömmar så vid tryck att jag knappt törs röra på mig. Det är vidrigt!

Lyckan var därför stor när jag såg att man mot uppvisande av NA-kort idag fick 30% rabatt på både skor och klädesplagg vid Adolfssons i Odensbacken. Agnes och jag lämnade av Tuva vid fotbollsträningen och tuffade iväg. Jag fick tag på ett par skor som både var snygga och dessutom kändes fotvänliga, som vanligt när det handlar om storlek 48 kostade de skjortan (eller 1200:- i alla fall) men när rabatten väl var dragen så landade de alltså på 860:- Det är fortfarande inte billigt, men något mer humant i alla fall och om de är bättre för fötterna så är de definitivt värda sitt pris. Hittade en tröja också, Agnes muttrade något om den skrikiga färgen, lite orangerosa sådär, märkligt vad konservativ hon blivit på sista tiden, hon tyckte nog jag skulle hållit mig till blått eller grått...

Hack, host , snörvel... Ett förkylningspekoral.

...ur djupet av ett ingenting dök en förkylning plötsligt upp, tog boning i min kropp, fick mig att frysa och nysa. Bort feber! Bort snor! Jag vill ingen av er hysa.

Är det ett tecken?..

...att jag när jag pratat om dålig mathållning i P4 plötsligt får för mig att se filmen "Julie & Julia" med Meryl Streep och Amy Adams? En underbar liten film med två parallella handlingar, dels om Julia Child, Amerikansk diplomathustru i Paris som får för sig att ge ut en kokbok för "Amerikaner utan kock" om det franska kökets delikatesser och om hennes resa för att få den färdig, dels om Julie Powell, uttråkad byråkrat i New York som bestämmer sig för att börja blogga och hämtar inspiration till sin blogg från just Julia Child. Henne idé: att koka sig igenom boken på ett år.

En riktig feelgoodfilm, lite biografi, lite drama, lite komedi, lite romantik och stor kärlek till matlagning. Rekommenderas varmt. 4 Coq au vin av 5. (Och en Pariservåffla till efterrrätt.)

Dessutom hörde Ingela av sig och föreslog något slags gemensamt matlagningsprojekt vilket jag i princip ställde mig positiv till. Så får vi se vad vi mäktar med.

Två veckor går fort inser jag,

här är lite radio för den som vill lyssna. I dag pratade vi om Anna Bergendahl och den ensamståendes mathållning. Bland annat. 16.35 in i halvtimmen cirkus.

Dags att åka på utvecklingssamtal med Tuva idag,

ett sant nöje. Läraren Anna pratade klokt och bra med Tuva om hur det var att gå i skolan och precis som jag anat var det inga som helst problem, vare sig kunskapsmässigt eller socialt. Tänk att en så dysfunktionell man som jag fått så friska barn. Skönt det.

En värdig vinnare enlig mig,

Anna Bergendahl, 18 år, inte alls så "docksöt" som en del medier försöker få henne till. Inte alldeles rak tandrad, en liten fläck på kinden, till och med aningen "i alla fall inte smal".

Tack Gode Gud för det, det är ju sånt som gör oss människor levande. Jag tycker hon är helt underbar, hur hon kan stå där och bara se så eftertänksamt lycklig ut. Kanonröst dessutom, låt den växa till sig ett par år ytterligare så kan den bli precis hur bra som helst.

Jag är imponerad och lite förälskad och jag bryr mig inte ett dugg om vad dom säger i Norge. Anna var bäst, ingen protest!

Pappainstinkten kommer fram

Kommer på mig med att stå och skrika åt en främmande katt med uppruggad rumpa.

"Du rör inte mina katter. Du må vara större än dem men vi är fler än du".

Han gick.

Lyssnar på Amy McDonalds nya platta

och känner mig lugn, varm och behaglig inombords. Inte så mycket som sticker ut, men väldigt snyggt. Jag gillar det. 4 akustiska gitarrer och en säckpipa av 5.

Vilket härligt väder,

det måste förvaltas på något sätt. Får bli en långpromenad tror jag, för kvällen lär väl bli tv-soff-potatig med schlagerfinal och allt...

Om man inte ids laga mat till sig själv en fredagskväll

inte längtar efter pizza för vilken gång i ordningen som helst, inte bara vill ha en macka - vad gör man då?

Inventerade frysen och hittade en färdigrätt från Findus (Indonesisk kyckling med lime och kokossås, grönsaker och basmatiris tror jag det var) som faktiskt var riktigt god. Det är ju mer än vad man kan säga om innehållet i många av de där andra kartongerna...

Har du förresten kollat in sajten http://www.fulmat.se/ Bra för oss som behöver hjälp att välja ibland...

"The stoning of Soraya M"

blev kvällens inte alls uppbyggeliga film, baserad på en verklig händelse i Iran 1986. Usch, jag mår illa och kommer att drömma mardrömmar i natt, varför valde jag inte bröllopsfotografen i stället? Fy sjutton vad världen är obegripligt grym emellanåt.

"Jihad Jane"

Det är nästan omöjligt att tro att inte Quentin Tarantino har ett finger med i spelet när en ljushårig Amerikanska med smeknamnet "Jihad Jane" är på väg still Sverige för att mörda Lars Vilks för hans teckning av en Muhammed-rondellhund. Är han det?

Kollar bakåt i fotomapparna. Konstaterar dels att åren går fort och dels att det var bättre väder förr...

...även om nu våren är på gång... För nio år sedan på dagen var det barmark och tjälen hade gått ur marken. (I alla fall ur Agnes sandlåda...)

I kväll ska jag tidigt i säng,

gott skall det bli att nanna kudde. I morgon kommer en annan dag. Den tar vi då. Mikki ligger här bredvid och spinner.

Mårten från Vänsterpartiet ringde mig i förmiddags,

ibland blir jag förvånad över mig själv... Han undrade om jag kunde tänka mig att stå med på fullmäktigelistan inför valet och jag svarade "absolut, och särskilt om jag kan hamna på en någorlunda valbar plats"...

Ska jag jobba politiskt så vill jag kunna vara med och påverka känner jag, och som vi har det i Kumla just nu skulle jag verkligen vilja ha en möjlighet att finnas med i debatten och legitimt kunna jobba för en stor förändring. Beslut ska fattas offentligt, inte i stadshuskorridorer. Konsekvenser ska belysas så våra medborgare förstår vad de egentligen givit sin röst åt.

Nu får vi se vad det blir...

Nu så, nu blir det helg...

genomknådad av Jörgen "the heavy cat" Ericsson, med lodlinan rak genom bäckenet och upp i huvudet, sätesmuskeln släppt och sträckt ett hundtatal gånger, det här med basal kroppsmedvetenhet är en höjdare. (Men i morgon kommer jag att ha träningsvärk, det känner jag.)

Hon är fantastisk vår kursledare, hennes röst får mig direkt in i någon slags halvmedvetet tillstånd där jag slappnar av och följer. Så har hon en oemotståndlig dialekt någonstans från Karlskrona eller Jämjö eller där i krokarna, en Mundebovariant helt enkelt, och när hon säger "låt de baa vaa så" (Låt det bara vara så) så får jag en konstig klump i magen och håller nästan på att falla i gråt. Konstig man är...

Nu ska jag åka och hämta barnen. Härligt!

Fredag, solen skiner,

snart dags att åka på BK-kurs, sen kommer barnen. Det är en fin dag.

Hemma igen, mätt och belåten,

besökte Wongs i Örebro tillsammans med Lotta och hade en jättetrevlig stund. Mums vad gott det var. Nu ska jag lägga mig i soffan och gotta till mig lite. Låta det hela sjunka in.

Kommer hem och fryser som en hund,

jag håller väl inte på att bli sjuk? Nej jag tror inte det, det är nog bara huset som inte hänger med i upp och ner svängarna i temperatur? Hoppas jag...

Sedvanligt radio (ga ga) gagg

I dag har vi på sju minuter avhandlat kattuppfostran, myten om den "tojetjockefetesvajtehanen", Vinter-OS, rett ut styrkeförhållandet mellan Lionel Richie och Neil Young och dissat hela schlagerfestivalen... Börjar 18 minuter in...

Måste väl följa finalen i hockey i alla fall.

Sen är det rätt skönt att OS verkligen är över. Det blev väl mycket soffpotätande framför tv:n de här veckorna. Finaste minnet är nog Charlotte Kallas guld och hennes leende. Otroligt charmig tjej det där...

Katterna återhämtar sig finfint ser det ut som, aptiten är redan tillbaka och de rör sig obehindrat. Bra läkkött antar jag...

tråksöndag...

...blött och saggigt ute, ingenting att göra inne, usch vad trist allt var idag.

Äntligen trillade det in lite bra filmer...

"Luftslottet som sprängdes" får det nog bli i kväll... "Precious" vill jag också gärna se, om jag nu inte får sällskap på bio... "2012" har jag redan sett, men det är klart jag vill ha den i bra kvalitet. "No more pull-ups" är väl ändå den mest produktplacerade end-linern i världshistorien? Och sedan det logiska i att man med en millisekunds respit kan flyga ut ur varje jordbävningsdrabbad stad och missa varje skyskrapa. Underbart!

Nu är det operativa ingreppet gjort, (Med viss katthistorik)

nödvändigt antar jag, om man (utan att bli tokig i huvudet av regelbundna kåtskrik) ska kunna umgås med två katthonor i ett antal års tid, men samtidigt lite jobbigt. Jag bestämmer något som inte naturen har gjort, lite "play God" känns det som... Å andra sidan blev de födda utan mig och utan något annat hem och de har en oförskämt bra tillvaro i det Sandbergska hushållet så vad sjutton, lite får de väl offra.. Nej jag vet inte...

Det var ett rätt massivt ingrepp de blev utsatta för, och det var fascinerande att se dem vakna upp och vara så pass pigga som de ändå var. Då menar jag inte de första timmarna (när de raglade runt likt fulla små råttor, kissade på sig och kräktes när de kom åt) utan när exempelvis Mikki lyckades hoppa upp i mitt knä ett par tre timmar efter sitt uppvaknande. Det var nog en kraftansträngning utan dess like, för sen sov hon i två timmar och jag kom ingenstans.

Nu är bägge två på benen emellertid, går hyfsat rakt och både äter och dricker.

Lustigt ändå hur fäst man kan bli vid små djur och hur mycket det kan kännas i hjärtat att tänka på dem. Men jag har ju nästan alltid haft katt så jag är väl präglad kanske...

Rikard först, sen Missan, Jamas, Scooter och (Ra)Balder. Dessa var katterna vi haft innan jag flyttat hemifrån.

Så hade jag en underbar liten hona som hette Lizzie (in the spirit of Phil så klart...) innnan Maja (kovskij) kom in i mitt liv. Efter Maja (saligen avliden och fortfarande förvarad som aska i en kartong ute i stugan eftersom jag inte förmår mig att gräva ner henne) Elsa.

Elsas vägar och mina delades när hon blev kvar vid separationen. Nu är hon död.

Isak gjorde ett snabbt inpass. Mikki och Mika har snart varit här i ett halvår. Jag hoppas de får stanna länge.

This was the story of my cats. So far.

Två hungriga små katter går runt här och piper...

Ingen mat eller dryck efter klockan 18.00 igår kväll, de ska åka "tom-magade" till sin fixningsoperation. Vi får hoppas allt går bra...

Hur elak kan man egentligen bli? Och dum?

Aftonbladet berättar att en funktionshindrad man med inkontinensbesvär orsakat irritation på ett gruppboende i Torsby och att en av "vårdarna" beslutat sig för att göra något åt problemet.

Inte genom att erbjuda några bra hjälpmedel utan genom att utklädd till lieman nattetid gå in i mannens rum och hota med att hugga av snoppen om kisseriet inte slutade.

Det var tammefan det elakaste jag hört på länge. Och det dummaste. Jag menar, trodde han verkligen det skulle hjälpa? Jag tror snarare han förvärrade problematiken. Man behöver inte ens vara funktionshindrad för att kissa i sängen om någon hotar att skära snoppen av en med en lie...

Hur har vi det med empatin egentligen?

Sverige - sämst när det gäller...

Jag satte klockan och gick upp, jag kan inte skylla på någon annan. Jag ångrar mig bittert. Slovakien var inte särskilt bra, vad säger det om Sveriges insats? Nä, nu blir det inga fler nattvak eller uppiottantittningar. Det här OS:et känns över för min del.

Canada-Ryssland, Sverige-Slovakien eller möjligtvis både och...

Det beror på hur mycket jag kan sova i morgon... Skulle såklart vilja se bägge matcherna, men det finns en viss risk att jag sover hela dagen sen. Jag tänker vara kompledig så i och för sig är det inga problem, men TuvaLuva är hemma och kräver sin uppmärksamhet. Agnes ska till Bodaborg med Svenska kyrkan. Halleluja. (?)

En period av the clash of the titans så bestämmer jag mig sen...

Ibland känns det som händer i världen så surrealistiskt,

det är som om vi alla går omkring i en sims-bubbla, på ytan en liten småkommunsidyll, man kör sina vägar till och från jobbet, hälsar på dem man känner igen, köper cigaretter på Shell och mat på ICA Supermarket eller Lidl, kommer hem och kollar lite på tv, städar, säger hej till Björn som jobbar på bolaget, vinkar vänligt till någon snäll snöröjare, får något telefonsamtal och går sedan och lägger sig...

Emellertid anar jag någon slags konspirationsteori mitt i alltihop, börjar fundera på vem som styr mig, önskar att det vore så abrupt tydligt som i Sims, one game, one master, one rule...

Här ska man känna alla för att ta sig fram, ha en bra ingång till makten för att kunna påverka i alla fall lite grann. En gång i tiden trodde jag att jag hade en väg jag kunde ta, men i dag sitter jag bara och undrar vem som styr mig...

Man får inte förköpa sig i Sims, men jag tror att det är precis det som har hänt i det här spelet. På min lilla förskola satsar man stora pengar i investeringar, det kommer ju att bli jättefint. Men man har glömt att finansiera driften.

I Sims finns fusket "motherlode" som ger en obegränsade resurser. I "den verkliga världen" har jag ännu inte sett något sådant fint trick.

Så blir man svag som i Sims, förtvinar och dör, alldeles för tidigt. Vems fel var det? Simmarens eller den som satte villkoren?

I eftermiddag ska ungarna åka hem från mormor i Skåne...

...jag hoppas vid Gud att tåget går och att de inte fastnar på något spår och blir stående kvar. Det skulle inte vara så roligt när de inte har en vuxen med sig. Det här var nog den dummaste veckan i världshistorien att sätta dem ensamma på ett tåg, men det kunde man ju knappast veta innan. Vi tror oss leva i ett civiliserat samhälle där infrastrukturen fungerar, elen kommer genom ledningarna och tågen går som de ska. Efter den här veckan vet vi hur det verkligen låg till med den saken.

Satte klockan på 05.50 i morse...

Stolleprov, men nu gjorde jag det i alla fall. Fick se en bra hockeymatch som tur var, hade det blivit förlust så skulle jag ha förbannat min egen dumhet.

Jobbig dag igår...

barnen är i alla fall välbehållna och framme hos mormor Else i skåne och det är det viktigaste... Lise ville köra till Mjölby med Skodan men den fastnade i snömodden och kom ingenstans alls. Får se om vi kan få loss den idag...

Jag vaknade på soffan mitt i natten och insåg att jag tappat mina glasögon så illa att det ena glaset åkt ur. Det blev en lång promenad till optikern eftersom det var snöstorm och helt oplogat, men jag fick hjälp till slut och ser igen. Hallelujah!

Sen Hellners spurt, då fick jag hjärtvärk igen. Viva La Suede!!! Sueco eller vad vi nu heter utomlands. Ruotsi i Finland. Det ska ni få lära er att stava till snart. Doug-Murray-bastant-Ruotsi...

10-0?

Jag är i alla fall glad att jag är svensk...

...i vårt land finns det människor som anpassat sig till väderleken. Anna Haag till exempel, eller Björn Ferry... Grymt imponerande hur man kan vända upp och ner på steken och göra den till sin egen. (Gud vilken svag metafor, det kanske inte ens var en...)

Själv är jag på väg in i battle-mode med en granne jag inte ens känner. Jag hatar arga anonyma lappar och hade en på min bil igår morse,,,

"Kan du ställa bilen på en parkeringsplats i stället? Vägar är faktiskt till för att åka på".

Kära anonyma idiotgranne, om du bara satt ditt fåniga idiotiska namn eller ditt (sannolikt jäkla enkla så du ska komma ihåg det) telefonnummer under (jag kan väl pröva med 12 34 56) så hade jag kunnat kommit till dig och förklarat att jag inte har någon egen parkeringsplats, att jag är beroende av två andra människors "in och ut" på min garageuppfart och att jag i rådande väderlek inte ens kommer upp och in till mitt eget garage hur mycket jag än vill...

Dessutom får man parkera på den här gatan. Pucko.

Vaknar, drar upp gardinen och stirrar in i ett snökaos...

Hur länge ska det här få hålla på? Varför måste vi plågas så? Det finns väl ingen som tycker det här är roligt längre...

Agnes hade Ida hos sig på övernattning, vi käkade kinesiska köttbullar med sötsur sås och jag tror de hade trevligt. Idag är de lediga och sover än... Tuva ska jag släppa av hos min mamma innan jag åker till jobbet.

Skönt med fredag i alla fall. Alltid något.

Hemkomna från lllååånnnggg hockeymatch...

Trodde nog att Kumla skulle säkra kontraktet idag, men det blev bara en poäng mot Västervik efter förlängning och straffar och därmed bäddat för stor dramatik inför slutomgången. Inte kunde jag väl tro att säsongen skulle kunna ta slut med nedåtkval... Nå, vi får se på söndag. Allt är ännu öppet.

Nu ska jag gå och knoppa ett par timmar. Sedan är klockan satt för lite mer hockey, av något annan kvalitet och kaliber kanske. 01.30 möter Sverige Tyskland. Det ska bli kul.

Radioman Sandberg rapporterar...

Denna morgon ges han tillfälle att berätta för länsbefolkningen om sitt nyvunna intresse "Basal kroppskännedom". Inslaget hör du här. Börjar vid 18.45.

Fantastiskt lopp Charlotte, väldigt vad svensk jag kände mig helt plötsligt,

fällde en liten tår faktiskt. Hon är makalös den där tjejen!

Kom igen Kalla, nu går vi för Guld!

Den svenske infödingen fångad på en bild från 1880-talets början.

Kul sida där man med ett snabbt knapptryck kan föråldra sina bilder hittar du här.

Valentines day...

Det är saligare att giva än att taga... Får väl trösta mig med det. Åkte bort till barnen med lite hallonhjärtan och några filmer. Det tyckte jag de skulle ha.

Jag var inte så fel ute...

Bryan Adams sjöng ju... Tillsammans med Nelly Furtado... Men det största ögonblicket tyckte jag ändå tillhörde K.D Lang. Efter den versionen känns det inte som om någon ska ge sig på "Hallelujah" i Idolsammanhang något mer...

Jag är nog hyfsat medveten om mina fördomar tror jag, och jag älskade K.D Lang i går kväll precis som annars, men hon förbryllar mig. Vad är hon? Människa förstås, men hur definierar hon sig?

The end is near...

Lost har kommit igång på sista? säsongen och jag är oerhört förväntansfull inför hur de ska kunna reda ut alla dessa trådar. I vilket fall som helst, om nu Sopranos är världens bästa "någorlundatroligatv-historia" så är Lost såklart världens bästa heltotroligatv-historia. Ingen annan serie har fångat mig så. Vilka karaktärer. Vilket jäkla elände! Hurra hurra hurra!

Dagens schlager...

Lurig omgång... Något som kunde passa de flesta och därför inte allt för lättgissat...

Jag fick en tår i ögat av Calle M och min röst gick till honom, men jag hade nog inte räknat med mer än andra chansen...

Den lille "manboyen" var såklart alla flickors favorit och visst var han duktig. Inte mycket att säga om.

Andreas Johnsson då? Jättekompetent, snyggt, bombastiskt... Men han har inte bara stulit Bonos utseende utan också hans Irländska accent. Det blir liksom lite för mycket U2 för att det ska kunna passera...

Hade hellre haft Dogge där.

Att bitchen från hell, åttan, gick bort var då för väl. Det var bara tacky och "Madonna utan själ"...

Nu kollar vi aco och damkronorna. Heja Sverige!

Nä nu blir jag nästan lite sur...

Jag skrev ju upp Peter Gabriels nya för ett par veckor sedan, har lyssnar dagligen sen dess och tycker fortfarande att den är SÅ! bra.

Nu läser jag Aftonbladets rescension och fattar ingenting om jag ska vara ärlig.

Hur kan man lyssna så olika?

Den "stojesvajtetjockefetehanen" har varit här igen...

Jag har varnat bägge ungdjuren för det monster som nu regelbundet visar sig på vår veranda, men det är precis som att de inte alls bryr sig om det. Snarare obstruerar de och vill ut hela tiden. Det är väl så här det är att vara katt-tonårsförälder antar jag, det hjälper inte ens att hota med utegångsförbud. Nå, de har förhoppningsvis inte blivit könsmogna än, och om två veckor ska de fixas, vi får hålla ut till dess.

Den stojetjockefetehanen kanske också är fixad för jag har sett honom ligga stillsamt vid Mikas sida utan penetreringsförsök, men man kan aldrig vara säker. Det kanske är en kattpedofil...

Lise bjöd på utemiddag eftersom hon brutit hälsenan och missat min födelsedag,

vi åt grekiskt på Socrates och det var gott, Tuva uppskattade speciellt att få äta fyra efterrätter eftersom vi andra var proppmätta...

Hem till "På spåret" sen, Fredrik Lindström var i högform och jag knäckte två tior, Orsa och Bilbao. Den sistnämnda enbart på namnleken "Huvudfigur i Tolkienroman med diftonger". Jag är så smart!!! Där växte tuppkammen. Rätt lag vann dessutom så allt kändes bara bra där jag låg och rapade i min grekiska paltcoma. Och Sofia Karlsson sjöng så vackert att till och med Bertil sms:ade och undrade vad det var för något han såg...

Foppa ska bära fanan i natt,

får nog försöka hålla mig vaken till OS-invigningen trots allt, de där tillställningarna brukar ju vara rätt extraordinära. Och vem vet vilka musikaliska nummer vi kan bjudas på? Kommer Neil Young att framföra OS-sången? Bryan Adams är ju från Vancouver... Rush? Shania Twain? Tänk om Leonard Cohen knäppte fram OS-hymnen till ett gnistrande Hallelujah...

Apropå diskrimineringslagar och annat vi håller på med här i Sverige...

Jag menar, i "frihetens hemland" kommer man undan med sånt här...

Mina barn ska minsann också få lära sig. (Att de får tro vad de vill. Om de vill... Och att Tomten som inte finns kommer i alla fall...)

21,55, barnen i säng, eller ja,

Tuva för en stund sedan redan, Agnes alldeles nyss efter att vi sett "Prinsessa" tillsammans, Teresa Fabriks film... Jag grät flera gånger, Agnes brukar tycka att jag är fånig när jag filmgråter men den här gången sade hon inget. Hon tyckte själv att den var jättebra "fast inte rolig"...

En riktigt bra film, väl värd sina guldbaggenomineringar och goda rescensioner.

Jag fick hjälpa till med matteläxan också, inser hur svårt jag har för de där siffrorna. "Hur mycket rest blir det" sade Agnes. Vad då rest? Man ställer väl upp i trappan bara. Not...

Rotmos och fläsklägg hos föräldrarna idag,

sitter här och längtar till lunchen, denna husmansklassiker, denna tidlösa smakupplevelse.

Ibland är det enkla det bästa, i söndags lagade jag stekt fläsk med löksås till mig och mina barn, jag gör det sällan fast det är bland det bästa jag vet. Tuva såg lite skeptisk ut först, men som hon åt... Efteråt tittade hon allvarligt på mig och sade "kan vi äta det här i morgon också"... Heder åt ett sådant barn.

En nyhet på Nerikes Allehandas hemsida lockar fram de lägsta av instinkter hos människor...

Kommunen köper Frejgården för 3,1 miljon och tänker använda huset till ensamkommande flyktingbarn. Det var väl det mest hedervärda som skett i den här kommunen på länge. Men se, då dyker de flyktingfientliga upp och staplar kommentarer om hur mycket pengar det kostar och hur mycket råd vi inte har. Det är så klassiskt,spela ut en svag grupp mot en annan...

Jag har mycket funderingar om de makthavande i vår kommun, men i den här frågan stöttar jag dem fullt ut. Hur skulle jag kunna göra något annat?

God morgon världen!

Frukost har ätits, nu ska vi ge oss i kast med resten av dagen... Hämta kläder, fixa filter till fiskarna, gå på hockey kanske, det var ju gratismatch idag gubevars... Agnes ville fixa håret också, får se om jag kan hjälpa henne med det...

Annars var det väl helt rätt låtar som tog sig vidare, nästan...

Jag hade ju gärna sett Jenny Silver vidare också, på Jessika Anderssons bekostnad i så fall... Hon har röst och integritet och jag respekterar henne jättemycket för hennes resa från "dansbands-Candela" till Tottas ballader till det hon gjorde i kväll.. Fast den där sparkdräkten hon fick ha på sig var bara lite för mycket...

Nå. en Fakir vidare, en Harmynting med envetet piano likaså, ett hårdrockband utan band till andrachansen och så Jessika Andersson då... Inte mycket at bråka om...

Bli kroppsmedvetna nu, snappla av....

Även mina barn och inlånade Hillevi får sig en duvning. Här snapplar vi av kollektivt.

Mindfulnes

var också ett begrepp som kom upp på kursen, då var det en del av kollegorna som sade att det var svårt att koncentrera sig eftersom kvällsmaten dök upp som en inre bild eller hur man skulle hantera "problemet Svea"...

Där kände jag däremot att jag inte behövde oroa mig. Jag var "i mig" hela tiden.

Har förresten kollat stavningen. Mindfullnes, mindfulnes, men det senare är det korrekta.

Jag har gått på kurs och det är sannolikt det bästa som hänt mig sedan mina barn föddes....

Man kan vara bra på många saker, en del eller inga alls... Var jag befinner mig på den skalan överlåter jag till er andra att avgöra. Rörande överens med de flesta tror jag emellertid att jag är om jag säger att min balans, hållning och kroppsuppfattning kanske inte är den allra bästa. Så har det alltid varit, jag klarade aldrig bommen i skolan och mina barn brukar skratta åt mig när jag behöver hållas i hand för att klara att gå över en bred planka till en båt, eller vad det nu kan vara. So be it, men nu ska det rådas bot på saken.

Deltog i går i mitt första kurstillfälle i "Basal kroppskännedom", gnuggades i tre timmar i just balans, hållning, avslappning och andning. Det var så jäkla skönt och jag kände verkligen hur mycket jag fick till mig på bara den stunden. "Stå på framfötterna i stället för på hälarna","hitta lodlinan i kroppen", "hitta din egen inre balanspunkt" o.s.v Sen var det liggande övningar med andning och avslappning och "din kropp är en fem-strålig stjärna med benen och armarna snett ut och din avslappnade haka som femte punkt och nu ska du stråla ut som en supernova"...

Kamrat J somnade och alla flickorna som deltog skrek "nu sover grabbarna" men det var inte sant för den andra grabben var jag och jag var bara inne i mitt stjärntillstånd och gjorde de basala mmmm-ljuden.

Det fanns de i vår ledningsgrupp som sade "nej det där är ingenting för mig" och jag tänker så här - en stund efter första kurstillfället; "man kan inte säga att ni skulle behöva det mest, för det vet jag ingenting om, sannolikt har ni bättre balans och hållning än pour moi, men ni missar verkligen någonting för egen del"...

Oceaner av tid kvar, sju tillfällen till, övningar däremellan...

Ser ni mig mig stå och studsa lite på framtårna samtidigt som jag böjer knäna och för armarna framåt nedåt i en tryckrörelse och chantar "ohm-say-ram" eller bara gnyr "m-m-m-m-m..." så behöver ni inte vara oroliga. Jag har inte blivit knäpp, jag håller bara på att lära känna min kropp.

Ibland kan jag bli så oerhört sugen på Ostbågar.

Grannen Benny och jag slog våra kloka skovlar ihop,

det tog oss trekvart att få bort snön från den gemensamma garagevägen, men nu är det i alla fall gjort. Hårdaste fysiska arbetsinsatsen på den här sidan nyåret. Fy vad mycket snö det var... Hur ska det bli när allt det här ska ner i marken?

Tänker plötsligen på min kompis Hasse G och hans roman om livet i Finspång. "En jävla vinter" heter den.

Hur kunde jag missa Groundhog day?

Frk Lugn rapporterar att det var Groundhog day i Punxatawney PA i går och att det kommer att fortsätta vara vinter ett bra tag till...

Jag är inte förvånad. Jag känner att mitt liv går lika mycket på tomgång som någonsin Bill Murrays gjorde i filmen. Sova vakna skrapa rutor åka jobbet äta sova vakna skrapa rutor åka jobbet sova... Typ.

Fattar ni inte vad jag pratar om? Se filmen. Ett tragikomiskt mästerverk.

Han talar och talar...

Till somligas glädje och andras förtret möjligtvis... Här kan ni lyssna till dagens radio. Börjar efter 18 minuter ungefär.

Hockeynight i Tjeckien...

"Come on out there we´re on the air"... Sparta Prag vs HC Zlin i förrgår. Ojojoj... Dom måste ha käkat mycket blängsylta innan matchen. (Blengknödl?)

Knappt har man gått och lagt sig känns det som,

förrän man ska upp igen... Det måste ha fallit en 15 centimeter snö under natten, jag fick skotta mig ut för att kunna hämta tidningen. Nu är det som det är och ingenting att göra åt, men jag spenderar tid på destination.se varje dag. Att bara se bilder på gröna kullar och blå hav är en njutning för en frusen själ.