Fredagkväll och fotbollsskola

Kolla in vilket driv hon har. Är det en ny Malin Moström vi ser?

Knowing me knowing you...

En av de vackraste bittersöta uppbrottssånger jag vet, ABBA när de var som allra bäst, vi försökte göra cover på den med Tom Bombadill, men det gick inte för jag fixade inte hela registret som låten kräver...

Apropå vad då? Att jag tydligen inte känt Benny Andersson så väl som jag trott. I dag visade det sig att han skänkt 1 mkr till Gudrun och Fi i slutspurten av EU-valet. Hedervärt. Rörande till och med.

Jag håller med Benny Andersson, Gudrun förtjänar sin plats i EU-parlamentet. Hon får min röst också.

Möjligtvis har jag idag startat en körsångarkarriär...

...så värst stor var nu inte den här kören, men min goda medarbetare Susanne har i alla fall en idé om att det kanske kan bli en kör så småningom, nu var det jag, Susanne, Ingela, Anna och (möjligtvis?) Marie också... Vi lallade lite ihop och vi får se vad som kan bli av detta... Alltid kul att musicera med andra i vilket fall som helst, det händer alldeles för sällan.

Nu har Sveriges kommuner och landsting rankat Sveriges bästa och sämsta skolkommuner...

Nämndsordförande Hansson brukar avfärda Lärarförbundets skolkommunslista med att den är "partisk" men nu är det alltså SKL som står för rankingen.

Vart vi hamnar? Plats 240 av 290 möjliga. Det känns inte riktigt bra...

Stämplad okej i baken, som dockan i Kalles jul ungefär...

...hon klarade sig dottern min, om än hon behöver gnugga lite stavning i såväl engelska som svenska... Skönt att höra att hon tillhör den stora massan...

Utvecklingssamtal för Agnes i morgon

Jag blev jätteförvånad när jag hörde att det innebar genomgång av nationella prov med två olika lärare, ambitiöst må jag säga... Hon har haft sån Ågren för de där proven och jag har peppat henne och sagt "klart du fixar det, annars blir det obs-klass..."

Vid varje samtal vi haft sedan Agnes började i ettan så har de kompetenta och professionella lärarna sagt "du är på rätt väg, du fixar det här och det här och det här men du behöver träna extra på det här..."

Det skulle förvåna mig mycket om inte den prognosen stämmer i morgon. Men i så fall ska jag fundera mycket på vad det kan bero på....

Snart semester inser jag, bara ett par veckor kvar lite drygt...

Då kanske det inte är så underligt att man känner sig lite trött och sliten och i behov av vila...

Det kommer att bli en bra sommar känner jag, lite "se-på-världen", lite hemma, inte allt för mycket som absolut måste göras, jättestor skillnad mot förra året när det mest kändes som en lång väntan på en färd in i det okända...

I dag var Leif A här och fixade det sista med elen i huset och när jag frågade honom lät det i alla fall inte helt omöjligt att han skulle kunna tänka sig att hjälpa till med ett verandabygge vid stugan. (Ihop med Stig i så fall...) Vi får se vad det blir av det, men det vore ju rätt skönt att kunna sitta under tak även när det regnar.

Berättade den glada nyheten för Agnes och förväntade mig ett "tjo-ho". Men den stock-konservativa ungen suckade i stället - på genuint närkingst manér - "Nja det vet jag inte om jag vill ha nån veranda, det är väl bra som det är..."

Häromveckan pratade jag om ett inköp av bäddsoffa i stället för den gamla trasiga soffa vi har idag. "Nja det vet jag inte om jag vill ha, det är väl bra som det är..."

Jag vet inte om längtan efter att allt ska förbli vid det gamla har med Lises och min separation att göra, får nästan för mig det av någon anledning, men vi kan ju inte fortleva vårt liv i något slags skabbigt gammalt museum bara för det...

Vilken skräcknatt!

Det gick helt enkelt inte att sova, det var så fruktansvärt varmt. Jag var uppe och drack vatten, öppnade fönster, funderade på en kalldusch men orkade inte, tror klockan var fyra när jag tittade sista gången. Sen svimmade jag antagligen.

Badarbarn är glada barn

Sannabadet, 2009-05-31.

I denna ljuva sommartid...

Vi hade det underbart skönt i stugan, det kanske är den allra vackraste tiden på året nu, allt blommar och grönskan är skir. Fast det var rätt kallt i vattnet... Jag blev blåst av barnen som skreko och ropade förtjust; "Åh far, så varmt här är..."

Färdigpackad...

...så nu åker jag och hämtar barnen och sedan blir det sommarstugeövernattning...

Skönt!

Hedersuppdrag??? Eller stolleprov???

Jag har blivit "Korre med koll". Det känns mycket hedervärt och högtidligt, även om jag ännu inte riktigt förstått vad det är jag förväntas ha koll på.

För ett par månader sedan trodde jag att jag blivit utsatt för en "Hassan" när en helt obekant människa vars namn jag aldrig hann uppfånga ringde upp och berättade att jag var kandidat till det ärofyllda uppdraget "Korre med koll". Jag hade försovit mig och höll som bäst på att missa Stockholmståget och var inte i ett sånt tillstånd att jag kunde ställa vettiga frågor. "Visst", sade jag, "jag är med på allt"... Någon sades ha skrivit till SR Örebro och posiivt beskrivit mina krönikor i förvaltningstidningen och nu var jag en av flera möjliga medverkande. "Okej" sade jag, "det låter ju kul, hör av dig om det blir aktuellt..."

Efter det samtalet hörde jag inte ett ljud från någon radio och när ett par veckor gått var jag fullständigt övertygad om att jag blivit blåst och bestämde mig för att svälja förödmjukelsen och inse att jag blivit lurad.

Men i dag har jag pratat med Malin Holmberg på SR Örebro och förstått att det var på riktigt och med stor ödmjukhet tackat ja till att i alla fall försöka. De tre andra "utvalda" lät som spännande människor. Vi får väl se om jag kan matcha dem.

Start någon gång i Augusti, återkommer med närmare information senare.

Blir det något hockeylag i Kumla till hösten?

Sannolikt, även om de kontrakterade spelarna ännu är ganska få. Nu har i alla fall Robin Gustafsson från Skåre skrivit på för Kumla hockey. Det är ett bra nyförvärv, väger möjligtvis upp förlusten av Petter Sandberg som försvinner till Kungälv.

Nytt dödsbud

Så var det dags igen... I natt dog Lises pappa, barnens morfar, min gode vän Bruno. Jag visste ju att det var dags närsomhelst, men det känns ändå sorgligt. Jag tyckte mycket om Bruno, han var "enkel" att ha att göra med på ett skönt sätt, han komplicerade inte livet mer än nödvändigt, en kall öl och en bra fotbollsmatch på tv räckte långt för honom, helst med Chelsea som ett av deltagarlagen.

Ännu en bra människa som försvinner för tidigt från den här världen, ännu ett offer för den där cancern som tycks slugga vildsint omkring sig i min värld just nu. Usch!

Min lilla blogenkät är färdigröstad...

Kanske inte så statistiskt säkerställd, men 14 svarade att vi ska säkra de lagstadgade kommunala verksamheterna innan vi bygger nya lokaler och 2 att vi inte under några som helst omständigheter ska låna pengar till lyxbyggen. Ingen tyckte att det var okej att bygga badhus, ridhus, Bielkemäss eller lägga konstgräs om det innebär besparingar på barn och gamla.

Det tycker inte jag heller.

Min kära hemkommun utmärker sig åter i statistiken.

Nerikes Allehanda har gjort en koll bland länskommunerna om hur stor andelen utbildade förskollärare man har i förskolan. Kumla hamnar (föga förvånande) på en inte särskilt hedrande näst sista plats. Och det värsta är att jag är säker på att årets siffror blir än värre, eftersom vi har anställningstopp på förskollärare därför att vi har för många barnskötare utan fasta placeringar.

Vilken kommun som har lägre andel pedagogiskt utbildad personal än Kumla? Gissa en gång. Den expansiva och satsande Bergslagskommunen Ljusnarsberg...

Är det verkligen så här vi ska ha det? Lockar det villaköpare från Örebro månntro? Jag tror att människor kommer att se igenom bluffen snart. Det är mycket vacker "yta" i Kumla, men frågan är vad som döljer sig bakom ytan.

3 små gummor skulle gå en dag till marknaden uti Nora...

Noterar att nykameran tar bra "vattenbilder" om man ställer den på sport..

I dag hade Lena gjort Vanilj, hasselnöt och blåbär....

Stängt mellan hägg och syrén... I går blommade bägge samtidigt...

Janne & Thomas...

...småborgerligt boende sommarstugefascister? På Adelsö? Mitt i Mälaren?

Ja men det kan ju inte bli bättre. Jag lyfter hatten av och utropar ett fyrfaldigt leve för er nya stuga. Nu behöver jag aldrig mer bli avundsjuk på vinresor till Sydafrika & sånt. Nu lär ni bli påtandes i egen trädgård ett tag. Det är baske mig inte sämre. Första månaden åker ni såklart kollektivt, sen hyr ni bil ett tag för att få plats med allt, sen inser ni att ni måste ha en egen bil med kärra för att kunna bli av med allt skräp ni åstadkommer, sen...

Skojade bara... Allt gott!

Måste hylla Henrik Schyffert...

...måste helt enkelt, fast det börjar kännas otroligt smått att sitta här och recensera tv-program... Dags att sluta bloga snart?

Nu var det i alla fall direktsändning i går, avskedsföreställning på "The 90-tis, ett försvarstal" och jag skrattade och grät, så där som man kan göra när en människa vågar vara öppet ärlig mot sig själv och andra. Mycket imponerande.

The 90-tis? Nämen så hette det väl inte??? Kan jag inte ens stava längre?

Alltså Google earth är ju på gränsen till läskigt...

När man kan zooma ner till sin egen gräsmattas gräns och undra "är det Bennys eller min bil som står där..."

Skulle egentligen bara in och kolla hur långt det var mellan Hurgada och Kairo, men så blev det lite kartresande också... Annat det än min ungdoms kartböcker i geografin, hoppas verkligen det här mediet används flitigt i skolan...

Lite mindre depp och lite titt framåt i stället.

Barnen har pratat länge om "Egyptien" (som i alla fall Tuva säger) och efter att ha räknat semesterkassan många gånger bokade vi oss en resa häromdagen. Hotellet ser ut så här och verkar helt okej tycker jag. Nu blev det all inclusive för en gångs skull, men jag kan mycket väl tänka mig att ligga och päsa på hotellet rätt mycket, ska bli skönt att bara få vara. Pyramidresa har vi i alla fall beställt.

Tuva har kissat i badet

ojojoj vad tuva har kissat// agge:)

"Det är över nu"...

Ritva är begravd nu, hon är talad till och besjungen...

Jag tror att de flesta uppskattade att jag sjöng för och till dig Ritva. Själv känner jag efteråt att jag ville gjort något mer av de där minuterna, att jag så gärna ville berätta något lite mer om alla de samtal vi haft genom åren, att jag orkat vara lite mer personlig...

Men det är en så lövtunn väg att gå, du ville själv att begravningen "skulle bli en fest" och inte något fånigt gråt-tillfälle, så i slutändan tänker jag, "nä fan, det där andra var mellan oss..."

Jag saknar din egen recension Ritva, jag tror att du skulle ha tyckt att jag var okej. Möjligtvis skulle du ha gnälllt lite för att jag hoppade över det där med hejaramsan till Leksand, men jag tror att du skulle ha köpt mina argument till slut. Jag var en av de få som i alla fall undantagsvis kunde få dig på "bättre vägar".

Inte vet jag var du är, om det som händer efter döden vet ingen levande. Frid från sjukdomen har du i alla fall fått. I morgon bitti ska jag börja hylla dig som en av de mest levande människor jag mött.

I kväll vill jag bara säga "Sov gott, puss och kram, vi hörs i morgon..."

Precis som vanligt. Bortsett detta faktum; I morgon blir sig inte riktigt lik. Någonting saknas mig. Du saknas mig.

Skönt att vissa veckor bara har tre arbetsdagar...

...Känner mig alldeles utblåst just nu, ska bli skönt att få ett par extra dagar att vila upp sig på. I morgon ska Ritva begravas och jag vet inte om det är det som gör mig så anspänd. Jag hoppas verkligen att jag klarar av att sjunga utan att alldeles bryta ihop.

Agnes Sandberg badar alltid med kläderna på...

i mitten av Maj. Tuva B-S också... Själv lade jag mig på bryggan och snarkade i den ljumma vårsolen. Sen klippte jag gräset, så lite fick jag i alla fall gjort...

Schlagerkväll...

Nog hejade vi alltid, men vad hjälpte det? Men det var roligt i alla fall. Kolla in den sista bilden, Tuva är hysteriskt stirrig och Gustav illaklämd. Olle ser däremot alldeles cool ut...

Köpgalen?

Jag vet inte, men jag har längtat efter en digital systemkamera i många år och nu har jag slagit till på en Olympus som verkade både prisvärd och bra. Köpte ett 40-150 mm zoom också. Så fort batteriet är laddat ska här letas motiv!

Uppladdningen inför schlagerdramat har börjat,

vi har varit och inhandlat de nödvändiga förnödenheterna, det ska grillas och drickas vin och cola och det ska ätas gott och sen är det bara att börja hojta "Heja Malena"!!!

Familjen Meriloo kommer hit och skriker med oss. Det kommer att bli trevligt!

Höjdpunkten på jubileumsveckan

var det nog för de flesta ikväll, dubbla föreställningar med jubileumsshow i Betaniakyrkans fina lokaler, skolkören sjöng, det visades upp gammeldags lekar, teatergruppen spelade upp "Ruskiga Stene skola" med stor bravur, unga forskare berättade vad de fått fram om Stene skolas histora från de första hundra åren, bidragen till tårttävlingen åts upp med andakt, personalen hade mannekänguppvisning med tidstypiska kläder från hela seklet. Det kändes jättebra. Duktiga ungar vi har på skolan. Duktig personal också för den delen. Utan dem skulle det inte funka.

Det här var mitt andra hundraårsjubileum som skolledare, det är inte utan att det känns lite högtidligt och jag kanske har fått min beskärda del i karriären nu. När en skola blir hundra år har det gått rätt många barn i den, tusentals antar jag. Det är rätt häftigt att känna att man är en del i en historia som påverkat så många människors liv.

Uppdrag granskning om Äldrevården,

jag tittar och blir uppriktigt ledsen, det är så människovärdigt, så futtigt, så fattigt, det gör ont att se dessa gamla människors livsvillkor, i Sverige 2009, i välfärdslandet...

From Russia with love,

eurovisionsschlagersemifinal, det var väl så där upphetsande i sig, men jag imponerades ändå av mig själv när jag insåg att jag lyckats pricka in alla som tog sig vidare till final. (Eller också var de andra åtta riktigt urusla, det kanske var så enkelt.)

Bäst? Turkiet. "Dum-tek-tek". Öron- och ögongodis. Malena skötte sig fint och var vacker i vitt. Sen gillade jag Armenien också, coola syrror, och dragspelerskan ifrån Portugal var ju för rasande söt. Musettdragspel är otroligt vackert förresten, ett sensuellt instrument.

Om jag vore sosse i Kumla idag

så skulle jag skämmas över mitt parti och fundera på om någon enda av de lokala partitopparna hört talas om begreppet "megalomani" och försökt implicera det på sig själv eller någon av sina kompisar.

Vad är det för socialdemokrati som sparar in på driften av verksamheter som ska skydda och ta hand om vårt samhälles svagaste medborgare och samtidigt lånar upp "massormedmiljoner" för att kunna bygga ett nytt badhus?

Tror ni verkligen att det är det vi vill ha, vi som bor i den här kommunen? Ett glassigt badhus att simma runt i, samtidigt som vi lustfyllt tänker på vår gamla mamma som just fått lite sämre omsorg på kommunens äldreboende, eller på barnen som inte klarar målen i skolan därför att det inte finns lärare nog för att ens kunna fylla den garanterade undervisningstiden? I den kommun som i sin skolplan skrivit in viljeinriktningen "Sveriges bästa skola"?

Jag måste prata med mina gamla föräldrar och få dem att förstå att de inte kan fortsätta att slentrianrösta på sossarna längre, eftersom dagens socialdemokrati inte längre har något med arbetarrörelse och klasskamp att göra.

Stene skola 100 år

Kul reportage i NA och på NA.se.

Sveriges roligaste tv-program går i kanal 5,

jag skruvar generat på mig i soffan varje gång "Ballar av stål" sänds, för det som visas är både på och ibland en bit över gränsen. Å andra sidan är det väl det som gör att det bli så roligt också, Hassan på 2000-talet, i teveformat.

Min personliga favorit? Nour El-Refai förstås, vars karaktärsnick jag inte ens törs skriva här.

Kolla den här bara; vilken uppgörelse med manssamhället.

Soneby citysports är också grymt kul. Här är en favorit.

Jag känner bara en formerly "miss sweden-kandidat"

Hon är bland de brightaste människor jag någonsin träffat, tror knappast hon skulle ha svarat så här.

Ändå gör det mig lite faderligt stolt att en av dottern Agnes favoritfilmer är "Little miss sunshine" och att hon förstår och uppskattar ironin i filmen. I går spelade de in en film i skolan, för visning på en storsamling längre fram. Agnes roll var att springa runt i baddräkt, glasögon och simmarmössa och skrika som en höna; "pack-bah, pack-bah".

Jag vet inte varför, men det tyder ändå på viss självdistans.

Inte i år heller...

Canada var mycket starkare och effektivare, bara att inse. Nå, topp fyra är ändå helt okej...

"XX levde när hon sköts..."

Jamen snälla Aftonbladets rubriksättare, det gör väl de flesta. Det är efter man blivit skjuten som man eventuellt dör.

6 timmar kvar till nedsläpp...

...Och jag sitter här och längtar lite redan, får väl se vad våra kronor kan göra mot Canada som ändå måste anses vara favoriter... Kanske ändå...

"Facebook-gyttret"...

...mycket sällan jag ger mig dit överhuvudtaget, men nu ville jag se vad det var för människa jag hade att göra med. (Know your enemies har alltid varit en bra strategi...)

Herregud så patetiskt att en medelålders ganska mellanfet (rent ut sagt överviktig) kvinna sätter in en hårdsminkad bild av sig själv i 25-30-årsåldern på facebook och hoppas komma undan med det... Jag menar, hon ser ju inte ut så längre, det var många år och många kilo sedan...

Med fettvalkar är det som med ärr, har man kämpat sig till dem bör man se dem som medaljer. Eljest får man lägga sig i hårdbantning.

Där försvann trovärdigheten på en gång. Skönt det.

Liksom dessa bevis på tyngdkraftens upphävande...

Men en bild på Tuva med sin fina cello

kan i alla fall få mig på lite gott humör...

Hände det något roligt idag?

Uppriktigt sagt inte, det var en riktigt gråbeige dag. Sådana kommer ju emellanåt. Man får leva med dem. Man vaknar, sen går man och lägger sig igen, typ...

Stor dag för Tuva idag,

dags att börja i kulturskolan, dags att få spela cello, det kändes lite högtidligt nästan. Hon fick ett jättefint mottagande av celloläraren Tua och har nu övat såväl ur- och inpackning av cello samt strängvisan här hemma också. Jag är säker på att hon kommer att tycka om det. Men det såg ut som om cellon var ute och gick med henne när vi skulle gå till bilen. Fast hjälp ville hon inte ha.

"Det är min cello. Jag bär den."

Skittivoli!!!

Smaka på det ordet, skittivoli, låter lite finskt nästan, romskt eller ungerskt. Finsk-Ugriskt helt enkelt. Semantiken till trots, det var precis vad det var, ett riktigt jäkla skit-tivoli. IFK Kumla tjänar pengar på barnfamiljer utan vett att säga nej (det betyder Håkan och hans barn) och partykänslan är lika med noll. Vi köpte ett rabattkit för 240:- men orkade inte ens åka upp biljetterna innan barnen ville hem igen. Snacka white thrash...

Fick hit fyra ungar i stället för två...

...undrade stillsamt hur det skulle gå...

Det gick hur bra som helst. Litet debacle vid studsmattan först visserligen, men i övrigt förflöt kvällen jättebra.

Vi prövade nya grillen, Agnes och stora H skötte den med den äran, potatisgratäng till, sallad och lite olika såser. Alla var nöjda och glada.

Tuva och lilla H drog sig sedan tillbaka till rummet för att se "Min vän Totoro", Agnes och stora H såg "En chihuahua i Beverly hills" eller vad den nu hette...

Finge jag önska,

det vill säga om tomten nu var här, om han plötsligt kom farande med sin egen RÖDA ren, på arbetarrörelsens egen dag, ja då hade jag flera önskningar, lokala som nationella...

1: Ge mig Gudrun tillbaka. Vänsterpartiet har inte haft en bättre partiledare än G.S. Lars Ohly är alldeles för tramsig och osynlig och Gudrun ska inte behöva slösa bort sin karisma på Fi.

2: Hitta några skarpa hjärnor till som vill jobba i Vänsterpartiet lokalt. Roffe och Elisabeth kan inte göra allt själva.

3: Bygg inget badhus i Kumla. Den lokala Socialdemokratin har fått hybris, lånar pengar till investeringar samtidigt som man inte klarar av att hålla kvaliteten i sina lagstadgade verksamheter. Jag tycker att det är sjukt att man inte ser hur krisen påverkar "de vanliga människorna". Det finns väl ingen som vill ha ett nytt badhus i Kumla om man ställer alternativet mot vården av gamla, sjuka och unga? Det doftar LO-murar-kotteri.

4: Låt Vänsterpartiet bli ett riktigt alternativ till Socialdemokratin igen. Spetsa frågorna och låt medborgarna bestämma. Hamnar vi under 4 % så får det väl vara så, det är i alla fall bättre än att sväva som ett populistiskt parti för vinden.

5: Låt Socialdemokratin i Kumla få en insikt om att det lönar sig att satsa på utbildning. Vi klarar med yttersta möda att stå upp till skollagen och föra våra barn mot målen som det är i dag. Ska vi spara 10 mkr nästa år så lär det bli än svårare. När jag dessutom förstår att man inte ens förmår göra skillnad på olika utbildningar så blir det än värre... I Kumla Kommun är till exempel en gymnasialt utbildad barnskötare per definition exakt lika skicklig/utbildad/kunnig som en förskollärare. Här råder Jantelagen fullt ut och tre och ett halvt års akademiska studier är ingenting värda.

6: Ta ut en extra tusenlapp i skatt av alla (oss) som tjänar över (exempelvis) 30.000/mån och specialdestinera dessa pengar till driften av den offentliga sektorn. Vi kan leva med det. Det blir en jäkla massa pengar. Tjänar man sedan 300.000/mån så kan man ju betala en extra tiotusing i stället så blir det proportionellt rätt också. Det om något tror jag skulle öka konsumtionen, för då skulle det handlas i stället för att läggas i ladorna.

7: Samla krafterna och visa att det finns ett riktigt alternativ till Reinfeldt och hans följeslagare. Alla frågor går att kompromissa om, om de långsiktigt är bättre än alternativet...

Min första maj...

...var lugn och stillsam. Jag blev ombedd att sjunga för Vänsterpartiet i år igen, men tackade faktiskt nej. Jag har visserligen betalt medlemsavgiften för i år också, men jag känner att jag håller på att tappa mitt ideologiska fotfäste. Jag skulle så gärna lägga min riksdagsröst på ett parti som skulle kunna påverka politiken, men just nu känns det som om Gudrun och Fi hellre får min röst nästa gång...

Indikationer på att en närstående person påträffats blodig och dan...

...nere vid Kumlasjön.

Helvete också. Att den där alkoholen som är så god och trevlig också kan vara så ful...

Stene skola hundra år...

Kumlanytt har uppmärksammat begivenheten. Jag tittar och rodnar och känner att jag måste gå i gång med stavgång igen - trots att det är så förödmjukande - men eljest är det ett trevligt reportage...

Kolla här.

Nu tager jag mig en irländsk Whisky...

...har suttit och plockat ut "Little Willie John", känner lite på tonarter och inser att Ritva sin vana trogen vill sätta mig på ett sista prov... Jag skulle vilja kompa mig själv i E-dur, för då blir det värsta fetackorden och man kan köra lite med öppna strängar, men om jag ska sjunga till så passar G-dur mycket bättre. Med Capo blir det omöjligt för då hamnar jag nere bland småbanden på gitarren. Jag får hitta ett gyllene medelläge. Ahh!

Linda fyller år idag, hurra hurra!

Agnes och jag var på väg till Tång-gatan med blommor, men insåg att objektet själv i samma stund färdades mot Jönköping.

Varmt grattis i alla fall till min goda vän och protegé. 36 år är ingen ålder för någon, vare sig den är kvinna, mamma, hustru, förskollärare, genuspdagog eller rektor. (Eller allt det där ihop.)

Detta kämpande lilla Sverige,

alla är skadade känns det som... Den ene ut och den andre in och har vi någon målvakt överhuvudtaget och hur ska det bli?

Så kommer Huselius in och är iskall och vips har vi i alla fall spelat oavgjort mot den röskö björnön...

Molto bene, det blir fler spännande matcher sen!

Så blev det Valborgsmässoafton...

Agnes skulle uppträda nere vid Kumlasjön. Inte själv förstås, men tillsammans med "Skogstorpskören". 20.00 skulle de börja hade jag fått information om, jag såg till att vara där i god tid, 19.45 ungefär, fick se "Cum vox" sjunga några fina vårsånger och förberedde mig sedan på att kunna filma och fota "min" favoritkör.

Då kliver Björn Eriksson (S) upp på scenen och tackar alla medverkande och säger att "nu är det brasa och tivoli som gäller"...

Jamen shit, jag har lyckats missa alltihop.

Letar sedan efter ungarna och Lise i en timme ungefär, ger upp och tar en korv och tänker åka hem. Möter Pethra och Fredrik och Wille och får indikationer på att barnen Sandberg synts uppe vid tivolit. Men där har jag ju varit. Åker hem i alla fall. Min mobil är urladdad och Lise har ingen med sig så en rendevouz känns omöjlig. Ah, omöjliga tidspassarvärld.

Pratar med Agnes sen, men hon är cool; "Äh, vi sjöng i alla fall inga bra låtar"...

Det är omöjligt att skriva "Jag har sett bluesens framtid"...

när man varit på en Walter Trout-konsert... Killen måste närma sig de sextio, bandet likaså, publiken var väl lite genomsnittsligt yngre men ändå med en medelålder en bit över 40. Men det spelar liksom ingen roll, sprolla, som ungdomarna säger. (Det betyder, har jag fått lära mig "spelar roll da"...)

Vilken kväll, vilken man, vilket band, vilken indianorganist, vilket jäkla ös!!! Han sopade banan med Bonamassa som jag tidigare refererat till. Bästa blueskonsert jag sett i mitt liv. (Otis Rush på Rockmagget 1979 möjligtvis undantaget.)

Hatten av för Walter.

Trevlig lokal var Katalin i Uppsala också. Dit åker jag gärna igen. Man kan ta tåget och så är man liksom omedelbart framme i de gamla lokstallarna.

Birgitta och Mathz var lika nöjda och glada som jag. En mycket bra kväll...

Kort smakprov från kvällen...

I kväll ska jag se Walter,

jag lyssnade in mig hela kvällen i går. Jag ser verkligen fram mot den här konserten. Det är väl W.T och Joe Bonamassa som är mina gitarrgudar just nu och J.B fick jag ju se i Sala för ett par år sedan. Kolla in hemsidan:

Walter Trout

Den humanitära katastrofen på Sri Lanka...

Det verkar inte vara någon hejd på eländet för invånarna på den lilla ön. Tsunami, inbördeskrig, och nu ser det riktigt illa ut när man ser bilderna på tv:n. Usch. Jag lider med dem och undrar hur det är med alla människor jag lärt känna genom åren.

Stryk mot Lettland, Tobias Enström ut med 10 frakturer i ansiktet...

Man kan undra vart det här vm-et ska ta vägen... Det värsta var att det inte ens kändes spännande. Lite för mycket annat att tänka på nu kanske...

I går hade Kulturskolorna i Syd-Närke stor galaföreställning med tema "Film"

Eventet är så stort att det bara kan genomföras varannat år, det handlar om hundratals musiker, små som stora, dramagrupper, allt man kan tänka sig...

Agnes satt med i stora symfoniorkestern, musiken flödade, det var allt från Ring-temat till High School Musical, till Braveheart, till Grease... Superskickligt och proffsigt genomfört, jag var alldeles rörd flera gånger, både under och efter konserten. Tänk vad man kan, om man vill och vågar. Jag bugar mig och bockar för Kulturskolornas kraft. Tänk om jag hade varit med där när jag var liten, då kanske jag varit något mer än en sketen före detta pubtrubadur...

Ylva och Bertil bjöd på mat i går kväll...

Peter och Lena var också där. Vi hade en jättetrevlig kväll. Sällan eller aldrig tidigare har jag bjudits så många såser till grillköttet. Det var som värsta Greken. Typ.

Jaha. Så har man ätit vindruvor för sista gången. Aldrig får man vara riktigt glad.

Kolla här!!!!

Ritva är död

Ritva, min goda vän och förtrogna, min allrakäraste syster, min mest rättframma kritiker och sanningssägare, mitt mest godhjärtade stöd. Hur kan du dö ifrån mig? Vem ska nu ringa mitt i natten och påminna mig om föräldraskapets förpliktelser (men samtidigt tala om för mig att jag är "den bästa pappan"), vem ska nu påminna mig om mitt eget människovärde, vem ska nu kämpa för alla små och svaga människors rättighet att vara människor?

Ritva är den starkaste kvinna jag mött. Jag kommer att sakna henne så oerhört. Jag gör det redan. Jag önskar att den där jävla telefonen skulle ringa upp precis nu och att jag omedelbart skulle få stå till svars inför något hon hört av någon annan, vore det inom privatlivet eller jobbet spelade ingen roll...

För ungefär en vecka sedan vaknade jag mitt i natten. Jag hade drömt en mardröm. Det var Ritva som ringde och sade "nu Håkan, nu är det inte mycket kvar". Jag viftade hela upplevelsen i från mig. Men om det någonsin funnits en människa som lyckats få fram sina meddelanden, alldeles oavsett om det varit telefonavbrott, strokes eller avbrutna internetförbindelser, så är det Ritva. Spöken tror jag inte på, kanske inte liv efter döden heller, men den drömmen kan inte bara ha varit en dröm.

Förlåt mig Ritva för att jag inte tog dig på allvar och ringde upp dig. Jag hade bara så fullt upp med annat just då. Jag tror kanske du kände det också, och förstod...

Kvar i min telefon har jag i alla fall de meddelanden du skickade när du fått svårt att prata. De får bli några tillfällighetsreliker. Så småningom kommer jag inte att behöva dem heller.

Du är i frid nu, men min värld, vår levandes värld, har förändrats. Den har just blivit lite fattigare.

Walter Trout and the Radicals

på Katelin, Uppsala, onsdag 29/4. Det kommer att bli en höjdare. Trout är en riktig bluesman.

Så rätt tänkt, så fel det blev...

Blev uppringd av X strax efter fyra. "H och Tuva vill leka, kan vi ta med oss Tuva hem?"
"Jamen självklart"
"H har innebandyträning först så hon får följa med dit, men sen kör jag dem till Y så de får leka en stund efteråt..."
"Det blir kanonbra då hämtar jag henne där sen då..."

Vid halvsextiden kommer Agnes hemcyklande med Tuva på pakethållaren. Tuva är ilsken som en hel svärm med mexikanska mördarbin. Det gick inte att leka för Y hade planerat annat för sina barn. Tuva hade bara fått sitta och kolla på en astråkig innebandyträning och inte fått ut ett enda dugg gott av det. Hon hatade innebandy, Agnes, mig, X, Y och jordens övriga befolkning...

Tuva är en flicka som pendlar mellan stora känslolägen. När hon är glad så är hon översvallande. När hon är ledsen gråter hon stora tårar. När hon är förbannad bör man passa sig.

Jag kunde ju inget annat säga än att det var tråkigt att kommunikationen mellan X och Y klickat men att det blir så ibland och att det kommer tusen andra tillfällen när man kan leka i stället.

Det gick inte hem. Tuva var som ett åskmoln, bar sig jätteilla åt mot både mig och Agnes, skrek, gapade, svor och levde rövare. Till slut brast tålamodet och jag fick säga "bär du dig åt som en skit mot oss kan du lika gärna gå in på ditt rum och sitta där och sura. Du behöver inte komma ut förrän du är trevlig igen".

Det tog en timme innan hon kom ut men nu är vi sams igen. Nu har jag i alla fall lärt mig att inte tacka ja till hemgång med kompis innan jag kollat med alla inblandade föräldrar. Det är inte värt det.

Ibland blir jag så där professionellt arg...

...jag vet inte om det är nyttigt eller inte, men det är befriande i alla fall, förhoppningsvis kan det också fungera något sedeslärande för den som kommit i vägen för utblåset.

I eftermiddags till exempel, när jag kommit upp till kontoret och de större barnen skulle till att sluta. Hann väl inte mer än sätta mig på stolen innan de kom upp för att hämta jackor och väskor, till en början rätt vänskapligt gruffande men inom en halvminut hade det eskalerat och snart hördes ett "HÅLL KÄFTEN JÄVLA BÖGJÄVEL!!!"

Jag blir så trött, jag kan redan ana vilka grabbar jag ska hitta därutanför, men det får inte hindra mig känner jag. Kliver därför ut och anlägger min skarpaste röst; "Vem var det som just sa "Håll käften jävla bögjävel?"

Tystnaden blir intensiv, fem killar står där och tittar på varandra och ingen vågar peka ut "den skyldige".

"Men kom igen nu då, det var ju bara tio sekunder sedan jag hörde det, det var bara ni som var här och det måste varit någon av er. Vem var det som skrek "Håll käften jävla bögjävel"???"

Åh vad pinsamt det börjar bli. Åh vad man vill därifrån. Åh vad ingen vill säga något.

"Jag blir så trött på det här, om ingen av er vill skvallra på någon annan så hoppas jag att den som var klantig nog att vräka ur sig något sådant kan erkänna det själv, för innan det så kommer ingen av er härifrån, skolbuss eller inte..."

30 sekunder av tystnad innan X tar till orda; "Jag tror kanske... Jag tror kanske att det var jag som sade det..."

"Som sade vaddå?"

"Ja, det där..."

"Du menar "Håll käften jävla bögjävel?.."

"Ja..."

"Vet du vad en bög är?"

"Ja..."

"Det är en kille som är kär i en annan kille, det får man faktiskt vara här i Sverige och i de flesta andra länder i världen, så det är inget du kan använda som skällsord, blir du förbannad så får du hitta på något annat..."

Så pratade vi en stund om det och jag kände att vinkeln ändå blev rätt bra. "Ska du förolämpa någon annan så lär du hitta på något annat än att kalla den för homosexuell, för det är faktiskt inget fel..."

Vi har en lång väg att vandra än, men likabehandlingslagen är inte så tokig, faktiskt...

Hemma i Kumla igen...

Ja vad ska man säga? En del resor ska man bara göra.

Vi ska åka till Skåne i helgen

och hälsa på morfar Bruno en sväng. Det brukar vara trevliga resor, men hur det blir med den här vet jag inte. Hans cancer har blivit mycket sämre. För ett par år sedan tänkte jag inte så mycket på det, men nu har jag verkligen lärt mig att hata den där jävla sjukdomen.

Liten kvällsträff hos Linda igår,

vi beblandade oss med Sydnärkingarna och hade en heltrevlig kväll. Skönt att bara få vara i goda människors sällskap.

Hann med att tillägna mig lite "tysk kultur" i helgen också...

Ja, eller vad man nu ska kalla det. Såg filmen "Der Baader Meinhof Komplex", en riktig historielektion på sitt sätt, den kändes i det närmaste dokumentär i sin kliniskhet, men skickligt utförd och fängslande ändå. 4 handgranater av 5 sisådär...

Läste också ut Bengt Liljegrens Hitler-biografi och fann den intressant. En lättviktare om man jämför med exempelvis Bullocks tegelsten, men icke desto mindre med vissa poänger. Hitlers ondska manifesterades i hans ideologi och i hans gärningar. Den framstår som rätt uppenbar trots att han ges en avdemonifierad kontur i Liljegrens bok.

Det värsta med ledighet är att den går så himla fort över...

Det blev stugan för tredje dagen av fyra möjliga i går och när jag kom hem var jag så trött i både armar och ben att jag först stöp ner i ett skållhett bad, länge låg i det och lät mig värmas likt en annan knäpp-korv och sedan lagom ljusrosa i hyn damp ned på sängen där jag omedelbart somnade i någon slags Michelangelometaforistisk position, med armar och ben snett ut åt sidorna ni vet, eller äh, om ni inte vet, tänk er en korsfäst korv bara...

Vaknade till vid två sedan och då fanns det inget annat att göra än att dricka ett glas juice, borsta tänderna och gå och lägga sig igen...

Men det var i går det, i dag var det dags att gå till jobbet igen. Jessika var tillbaka efter sin föräldraledighet, det piggade omedelbart upp att se hennes glada ansikte.

Aj aj ajaj...

Jag är en 46:årig gubbe inser jag, klarar inte fysisk ansträngning längre... Det värker i både rygg och armar... Vaknade vid nio och körde ut till stugan för att fortsätta den där trädgårdsrensningen från i förrgår, jag körde löv i timmar kan jag säga, oändliga mängder... Och ändå blev jag inte färdig... Nå, det är i alla fall finare nu än det var i förrgår och när jag kommer dit nästa gång blir allt klart hoppas jag.

Torsson skrev en gång en låt som hette "Att kunna men inte vilja"

Här kan ni få höra på "Att vilja men inte kunna". Tack Johan för länken. Jag har ont i mungiporna och öronen än...

Låtskrivarnoja....

Sitter här och lyssnar - för fjärde gången tror jag - på plattan som Johan gav mig, en"ep" - en fyraspårare från "Längtans motell". Johan spelar bas, Kalix har skrivit låtar och sjunger och spelar gitarr, min gamle fritidspedagogutbildare Mattias Thurfjell spelar trummor. Det är uppmuntransvärt och i vissa avseenden skitbra, i vissa andra lite mindre skitbra kanske, men de har i alla fall gjort det. De har brytt sig, de har repat ihop, de har gjort låtar...

Jag tog bara slut. Jag skrev flera hundra låtar under en 15-års-period. Sen blev det inget mer, liksom... En och annan torftig sak när nöden krävt det men inget mer.

Jag blir så förbannad. Vad gjorde jag för att så totalt misslyckas? Tog det slut bara? Eller har jag bara varit lat? Eller tröttnade jag till sist på att aldrig bli bättre än en bra amatör?

Äh, jag ska baske mig sätta mig med den där gitarren igen, det måste gå att göra bra låtar 2009 också. Frågan är bara vem som ska spela dem? Kanske kan skicka en till "Längtans motell"...

Långfredag blev lång-städ-dag...

Ut till stugan for vi och även om det hanns med en hel del studsmatta också så fick vi bort tio kärror gamla löv från trädgården, minst... Allt det som blev eftersatt förra året får nu tas igen, och snyggt ska det baske mig bli.

Bonden Henrys bortttagning av granar är jättefin och sängkläder och annat textilt är redan tidigare hemtaget och tvättat. I dag tog vi med oss massor av glas och porslin hem för ordentlig disk innan sommargästerna (förhoppningsvis) kommer...

Jag skulle nog kunna nöja mig med en "hemmaträdgård", men så länge barnen aktivt vill till Tjugesta så får jag hänga i. (Eller förresten, jag älskar det där stället på sitt sätt, men det får inte bli för mycket jobb bara.) Nå, vi får se.... I dag var Agnes jätteduktig måste jag säga, hon kämpade verkligen med löv-skott-kärrorna...

I går kväll var vi hos Johan & Katarina och familjen

Det var länge sen kände jag, jättetrevligt hade vi det. Ovan synes Tuva värma Jum Jum, en tvättäkta Grand Danois...

Vad sysslolösa barn kan åstadkomma om de får lägga vantarna på kameran...

Örebro vann och Roland stack till Egypten på semester...

...han har ju jobbat hårt med att få upp laget till allsvenskan. Nå, jag ska inte håna vare sig honom eller Örebro hockey idag. Det är bara att säga grattis. Money talks, så är det.

Hockeynyheter från Kumla? Custemo fick gå från tränarjobbet. Annars är allt bara tyst och dött...

Annika Östberg på väg hem,

läser jag på Aftonbladets hemsida. Det är då inte en dag för tidigt...

Skrubbade av altanen ikväll,

plockade fram möblerna och gjorde lite vårfint, åkte till IKEA sedan och köpte några små mattor att lägga på strategiska ställen, Tuva var lycklig som få när hon lyckades få i sig tio köttbullar och nästan all potatis, det slank till och med ner en liten glass efteråt. Så åkte vi hem, jag drack kaffe på altanen och brudarna besteg studsmattan. Där stannade de sedan till mörkret föll. Ingen skrek, ingen grät. Unbeliveable.

Webbradio från Dackehallen lyssnar jag på just nu,

Tingsryd leder med 2 mål mot Örebro efter halva sista perioden, stackars Roland sitter väl och lider alla helvetes kval just nu, är det verkligen så att Fahlanders alla pengar inte räcker till att köpa en allsvensk plats i år heller? Det lärbli en spännande sista omgång...

En riktig latsöndag blev det också...

Flickorna tog med sin gamle far på "monsters vs aliens", jag slumrade mig igenom den men den var lite halvtrevlig som alla pixarfilmer. Så åt vi söndagsstek med god gräddsås a´la Agnes. Hon har talang för matlagning.

Lördagsdag...

...vårsol igen, Agnes kördes bort till heldagsinnebandydag, Tuva och jag har röjt lite ute, misslyckats med att få på kranvattnet utomhus, haft min pappa här för att lösa det, inte heller han lyckades lyckligtvis, då slapp jag höra "det var väl inget".... Det finns inget värre än "vad-var-det-jag-sa-människor"...

Tidernas sämsta hockeylåtar...

Aftonbladet listar värsta hockeylåtarna genom tiderna och jag är ytterst tacksam för att inte vara med...

Vissa saker talar man inte gärna för mycket om...

Med sådana vänner behöver man inga...

...andra vänner...

Det gör man såklart visst det, nu skarvade jag, för riktiga vänner kan man inte få för många av, men ibland får man ändå nöja sig och tänka; "wow, här är människor jag tycker riktigt mycket om, tack gode Gud för dem "...

Tackar alltså för vännerna L och M som förnöjde min tillvaro i kväll. Vi hann med både livet och döden; "tänk vad enklare allting vore i en värld utan statliga och kommunala regler fast vi nu ändå är så solidariska", "kvalitet i demensvård kan vara att låta den som vill städa i nattskjorta och förkläde" och en hel del annat jag nog inte ska nämna här... (Gossip gossip gossip och har vi verkligen klart för oss att R.A har hamnat på G.I-listan och har den där tjejen gift sig med henne och vet vi med säkerhet att SPIJ ska vara på iafm-listan.... Med mera...)

Viktigaste nyheterna för mig i dag:

Lagen om könsneutrala äktenskap röstades igenom i riksdagen. Grattis, säger jag till alla de människor som velat manifestera sin kärlek "på riktigt" men inte känt att de kunnat få det enbart genom partnerregistrering.

Noterade rört att Lärarförbundets gamle Örebroordförande Pell Uno Larsson i dag skrev på NA debatt och berättade om sin kärlek till sin man. För dem blev det inget äktenskap, det hanns inte med, men för många andra kan det nu bli fest i alla fall.

IPRED-lagen börjar gälla. Alltså, uppriktigt, jag är skeptisk. Om land med lag ska byggas så bär också samhället stå för rättsövervakningen. Jag kanske talar i egen sak, för visst har jag laddat ner ett och annat, men jag har också i alla år varit en trogen musikköpare...

Sen var det ju det där med Tolgfors förstås... Såg att "tanten" trodde jag gick på den enkla. Nja, men jag har i alla fall sänt in min ansökan till La legion etrangere. Kan Sten så kan jag.

Sten Tolgfors ska gå med i hemvärnet läser jag i Nerikes Allehanda på morgonen.

Skönt att han tar sitt ansvar för den militära hotbilden. Själv funderar jag allvarligt på att gå med i Främlingslegionen. Sol, bad, äventyr, bättre lön än här hemma...