Vi ska åka till Skåne i helgen

och hälsa på morfar Bruno en sväng. Det brukar vara trevliga resor, men hur det blir med den här vet jag inte. Hans cancer har blivit mycket sämre. För ett par år sedan tänkte jag inte så mycket på det, men nu har jag verkligen lärt mig att hata den där jävla sjukdomen.

Liten kvällsträff hos Linda igår,

vi beblandade oss med Sydnärkingarna och hade en heltrevlig kväll. Skönt att bara få vara i goda människors sällskap.

Hann med att tillägna mig lite "tysk kultur" i helgen också...

Ja, eller vad man nu ska kalla det. Såg filmen "Der Baader Meinhof Komplex", en riktig historielektion på sitt sätt, den kändes i det närmaste dokumentär i sin kliniskhet, men skickligt utförd och fängslande ändå. 4 handgranater av 5 sisådär...

Läste också ut Bengt Liljegrens Hitler-biografi och fann den intressant. En lättviktare om man jämför med exempelvis Bullocks tegelsten, men icke desto mindre med vissa poänger. Hitlers ondska manifesterades i hans ideologi och i hans gärningar. Den framstår som rätt uppenbar trots att han ges en avdemonifierad kontur i Liljegrens bok.

Det värsta med ledighet är att den går så himla fort över...

Det blev stugan för tredje dagen av fyra möjliga i går och när jag kom hem var jag så trött i både armar och ben att jag först stöp ner i ett skållhett bad, länge låg i det och lät mig värmas likt en annan knäpp-korv och sedan lagom ljusrosa i hyn damp ned på sängen där jag omedelbart somnade i någon slags Michelangelometaforistisk position, med armar och ben snett ut åt sidorna ni vet, eller äh, om ni inte vet, tänk er en korsfäst korv bara...

Vaknade till vid två sedan och då fanns det inget annat att göra än att dricka ett glas juice, borsta tänderna och gå och lägga sig igen...

Men det var i går det, i dag var det dags att gå till jobbet igen. Jessika var tillbaka efter sin föräldraledighet, det piggade omedelbart upp att se hennes glada ansikte.

Aj aj ajaj...

Jag är en 46:årig gubbe inser jag, klarar inte fysisk ansträngning längre... Det värker i både rygg och armar... Vaknade vid nio och körde ut till stugan för att fortsätta den där trädgårdsrensningen från i förrgår, jag körde löv i timmar kan jag säga, oändliga mängder... Och ändå blev jag inte färdig... Nå, det är i alla fall finare nu än det var i förrgår och när jag kommer dit nästa gång blir allt klart hoppas jag.

Torsson skrev en gång en låt som hette "Att kunna men inte vilja"

Här kan ni få höra på "Att vilja men inte kunna". Tack Johan för länken. Jag har ont i mungiporna och öronen än...

Låtskrivarnoja....

Sitter här och lyssnar - för fjärde gången tror jag - på plattan som Johan gav mig, en"ep" - en fyraspårare från "Längtans motell". Johan spelar bas, Kalix har skrivit låtar och sjunger och spelar gitarr, min gamle fritidspedagogutbildare Mattias Thurfjell spelar trummor. Det är uppmuntransvärt och i vissa avseenden skitbra, i vissa andra lite mindre skitbra kanske, men de har i alla fall gjort det. De har brytt sig, de har repat ihop, de har gjort låtar...

Jag tog bara slut. Jag skrev flera hundra låtar under en 15-års-period. Sen blev det inget mer, liksom... En och annan torftig sak när nöden krävt det men inget mer.

Jag blir så förbannad. Vad gjorde jag för att så totalt misslyckas? Tog det slut bara? Eller har jag bara varit lat? Eller tröttnade jag till sist på att aldrig bli bättre än en bra amatör?

Äh, jag ska baske mig sätta mig med den där gitarren igen, det måste gå att göra bra låtar 2009 också. Frågan är bara vem som ska spela dem? Kanske kan skicka en till "Längtans motell"...

Långfredag blev lång-städ-dag...

Ut till stugan for vi och även om det hanns med en hel del studsmatta också så fick vi bort tio kärror gamla löv från trädgården, minst... Allt det som blev eftersatt förra året får nu tas igen, och snyggt ska det baske mig bli.

Bonden Henrys bortttagning av granar är jättefin och sängkläder och annat textilt är redan tidigare hemtaget och tvättat. I dag tog vi med oss massor av glas och porslin hem för ordentlig disk innan sommargästerna (förhoppningsvis) kommer...

Jag skulle nog kunna nöja mig med en "hemmaträdgård", men så länge barnen aktivt vill till Tjugesta så får jag hänga i. (Eller förresten, jag älskar det där stället på sitt sätt, men det får inte bli för mycket jobb bara.) Nå, vi får se.... I dag var Agnes jätteduktig måste jag säga, hon kämpade verkligen med löv-skott-kärrorna...

I går kväll var vi hos Johan & Katarina och familjen

Det var länge sen kände jag, jättetrevligt hade vi det. Ovan synes Tuva värma Jum Jum, en tvättäkta Grand Danois...

Vad sysslolösa barn kan åstadkomma om de får lägga vantarna på kameran...

Örebro vann och Roland stack till Egypten på semester...

...han har ju jobbat hårt med att få upp laget till allsvenskan. Nå, jag ska inte håna vare sig honom eller Örebro hockey idag. Det är bara att säga grattis. Money talks, så är det.

Hockeynyheter från Kumla? Custemo fick gå från tränarjobbet. Annars är allt bara tyst och dött...

Annika Östberg på väg hem,

läser jag på Aftonbladets hemsida. Det är då inte en dag för tidigt...

Skrubbade av altanen ikväll,

plockade fram möblerna och gjorde lite vårfint, åkte till IKEA sedan och köpte några små mattor att lägga på strategiska ställen, Tuva var lycklig som få när hon lyckades få i sig tio köttbullar och nästan all potatis, det slank till och med ner en liten glass efteråt. Så åkte vi hem, jag drack kaffe på altanen och brudarna besteg studsmattan. Där stannade de sedan till mörkret föll. Ingen skrek, ingen grät. Unbeliveable.

Webbradio från Dackehallen lyssnar jag på just nu,

Tingsryd leder med 2 mål mot Örebro efter halva sista perioden, stackars Roland sitter väl och lider alla helvetes kval just nu, är det verkligen så att Fahlanders alla pengar inte räcker till att köpa en allsvensk plats i år heller? Det lärbli en spännande sista omgång...

En riktig latsöndag blev det också...

Flickorna tog med sin gamle far på "monsters vs aliens", jag slumrade mig igenom den men den var lite halvtrevlig som alla pixarfilmer. Så åt vi söndagsstek med god gräddsås a´la Agnes. Hon har talang för matlagning.

Lördagsdag...

...vårsol igen, Agnes kördes bort till heldagsinnebandydag, Tuva och jag har röjt lite ute, misslyckats med att få på kranvattnet utomhus, haft min pappa här för att lösa det, inte heller han lyckades lyckligtvis, då slapp jag höra "det var väl inget".... Det finns inget värre än "vad-var-det-jag-sa-människor"...

Tidernas sämsta hockeylåtar...

Aftonbladet listar värsta hockeylåtarna genom tiderna och jag är ytterst tacksam för att inte vara med...

Vissa saker talar man inte gärna för mycket om...

Med sådana vänner behöver man inga...

...andra vänner...

Det gör man såklart visst det, nu skarvade jag, för riktiga vänner kan man inte få för många av, men ibland får man ändå nöja sig och tänka; "wow, här är människor jag tycker riktigt mycket om, tack gode Gud för dem "...

Tackar alltså för vännerna L och M som förnöjde min tillvaro i kväll. Vi hann med både livet och döden; "tänk vad enklare allting vore i en värld utan statliga och kommunala regler fast vi nu ändå är så solidariska", "kvalitet i demensvård kan vara att låta den som vill städa i nattskjorta och förkläde" och en hel del annat jag nog inte ska nämna här... (Gossip gossip gossip och har vi verkligen klart för oss att R.A har hamnat på G.I-listan och har den där tjejen gift sig med henne och vet vi med säkerhet att SPIJ ska vara på iafm-listan.... Med mera...)

Viktigaste nyheterna för mig i dag:

Lagen om könsneutrala äktenskap röstades igenom i riksdagen. Grattis, säger jag till alla de människor som velat manifestera sin kärlek "på riktigt" men inte känt att de kunnat få det enbart genom partnerregistrering.

Noterade rört att Lärarförbundets gamle Örebroordförande Pell Uno Larsson i dag skrev på NA debatt och berättade om sin kärlek till sin man. För dem blev det inget äktenskap, det hanns inte med, men för många andra kan det nu bli fest i alla fall.

IPRED-lagen börjar gälla. Alltså, uppriktigt, jag är skeptisk. Om land med lag ska byggas så bär också samhället stå för rättsövervakningen. Jag kanske talar i egen sak, för visst har jag laddat ner ett och annat, men jag har också i alla år varit en trogen musikköpare...

Sen var det ju det där med Tolgfors förstås... Såg att "tanten" trodde jag gick på den enkla. Nja, men jag har i alla fall sänt in min ansökan till La legion etrangere. Kan Sten så kan jag.

Sten Tolgfors ska gå med i hemvärnet läser jag i Nerikes Allehanda på morgonen.

Skönt att han tar sitt ansvar för den militära hotbilden. Själv funderar jag allvarligt på att gå med i Främlingslegionen. Sol, bad, äventyr, bättre lön än här hemma...

Kan man hoppas den här gången då?

Att den förbaskade snön håller sig borta... Jag vill ha sol, vind och vatten...

Söndagsfilmsval, vad ska det bli?

Vicky Cristina Barcelona ligger bra till, för Scarlett Johansson om inte annat. Men det kan bli en tysk också, "Die Welle"... Vi får se...

Stilla söndag, härligt det också...

Blev bjuden på lunch hos föräldrarna, det var ju gott och trevligt såklart, bara det att jag missat att sommartiden inträtt så jag var en timma sen, fast ändå i tid, eller hur man nu ska säga...

Så kom Linda och barnen hit och fikade, jag fick mig en välbehövlig klippning dessutom. Agnes hade bakat god sockerkaka som hon bidrog med och Lise och Tuva svarade för gott humör och trevligt sällskap så det blev en bra eftermiddag.

Arrgh! Dumma telefon! Dumma mig!

Hur kan man vara så klantig? Sätta larmet på 07.00 "alla dagar"? Den ringde och ringde och när jag till slut blivit så irriterad att jag tvingades gå upp och stänga av den var det kört. Jag var klarvaken. Nu sitter jag här i ett tomt hus och dricker kaffe och undrar hur jag ska fördriva dessa oceaner av tid.

Är det något som är extra sjukt i Kumla?

Jag får en sådan obehaglig känsla när jag läser rubrikerna i Nerikes Allehanda, kollar på Aftonbladets hemsida och ser på text-tv...

Det är ju inte mer än något år sedan ungdomar från Kumla sist figurerade i rikspressen. Då var det ett gäng killar som misshandlat och förödmjukat en "kompis" på de mest vidriga sätt.

Något år innan det blev en ung pojke ihjälsparkad vid järnvägsövergången borta vid Fabriksköp...

Jag sitter här och undrar vad det är som händer.

– Detta är mycket ovanligt och oerhört kränkande för 17-åringen, säger Torbjörn Carlson, skriver Aftonbladet. I och för sig lika kränkande för offret som om han varit en kvinna tänker jag, men icke desto mindre.

Jag hoppas verkligen inte att det som hänt/händer handlar om Kumla som stad och uppväxtmiljö, men det är klart att man måste fundera i alla fall. Det hoppas jag kommunens alla politiker i barn- och utbildningsnämnd och socialnämnd också gör.

Snoret rinner från rödlyst kran...

haren skuttar mellan tall och gran

barnen sover lugnt under månens ban

jag fräser i duken som värsta kraken

så är det i mars

när endast Håkan är vaken

Första gången jag blivit hotad med stryk på grund av något jag skrivit...

En Tomas från Falun gillade inte det jag skrev om Tobbe Holm några inlägg längre ner... Han kommenterade det så här intelligent: (och anonymt såklart...)

"Tack vare aftonbladet har jag hittat till din lilla stinkande blogg av skit. Jag har sett Tobbes huvud och hans ärr, hur den senaste operationen gick vet jag inte än. Du kan dra åt helvete, din skäggiga jävla Kumla-pajas. Nästan så jag vill åka till Kumla enbart för att se hur tuff du är öga mot öga."

Vad svarar man på sånt? Jag har ju slutspelsskägg...

Men om nu någon annan också skulle ha valt att missförstå det hoppas jag självklart på Holms snara tillfrisknande. Allt annat vore ju förskräckligt. Att han sedan lämnade Kumla hockey som en pajas är en annan (och i grunden mindre viktig) sak.

Mycket bonus-prat just nu...

Jag är inte så moraliskt upprörd över just bonussystem om de tillämpas med någon slags klokhet och är tydliga. (Går det bra enligt tidigare uppsatta kriterier så får man bonus, gör det inte det så får man ingen...)

Det jag reagerar över (och många andra också egentligen, tror jag i alla fall) är ju de belopp det handlar om och arrogansen i svaren dessa herrar och damer ger, nämligen "vi som jobbar med det här tjänar så här och varför skulle jag nöja mig med mindre då?"

Varför inte, om exempelvis landets Statsminister har en månadslön på dryga hundratusen... Kan man ha ett mer ansvarsfullt jobb än det? Kan man äta för mer än det?

Jag har svårt att se att någon kan behöva ha 10 miljoner om året i lön för att klara sitt uppehälle. Det blir bara luft till slut, obegripligt för de som ska leva på 20.000 i månaden. Det skapar förakt.

Man ska inte såklart klaga, egentligen,

min lön brukar gå ihop sig för det mesta och då tycker jag det är okej... Men igår satt jag och skulle betala räkningar och då blev jag uppriktigt ledsen...

Husförsäkring 3.500, servicekontot 6.500, bensin 1.800, telefon och bredband, 1.700, billån 2.500, arrendeavgift sommarstugan 3.700, sophämtning 700, boxer, liten elräkning, noter till Agnes 600...

21.000 i räkningar. På en lön. Så ska man äta för några kronor och sedan var det inget kvar...

Får hoppas att snön ligger länge så jag inte behöver byta till sommardäck, för jag måste köpa två nya fram. Kan inte åka med smygpunka en säsong till...

Tur att inte alla månader är riktigt så här...

Det var väl inte utan att man undrade vad det var för fel

på Tobbe Holm när han straffade ut sig från Kumla Hockey och gjorde bort sig på alla möjliga vis. Kanske finns förklaringen här, en hjärntumör... Trist för honom, men han kanske har levt länge med den... Vi får såklart hoppas han tillfrisknar.

I eftermiddag ska Agnes och jag göra familjeorkesterdebut...

Hon är så jätteduktig på fiol fast jag inte har fattat det riktigt förränn nu. Men i eftermiddag ska vi underhålla 75-åringarna på Kvarngården,det ska bli riktigt kul. Vi har repat in "My heart will go on" från Titanic-filmen , "Vargtimmen" (en riktig folklåt) och "Amazing grace"....

I går kom två män och klippte ner mitt äppelträd.

De jobbade intensivt någonstans mellan trekvart och en timme, effektiviteten var inget att klaga på, motorsågar brummade och sekatörer sekaterades, bra blev det säkert också och jag ville verkligen bli av med de där grenarna som nästan gjorde mig blind i somras, när jag gång efter annan sprang in i dem när jag skulle klippa gräset.

Sen skulle jag betala. 600:- kostade det. Bara att hala upp plånboken och se glad ut. Inga kvitton. Det var då jag insåg att jag valt fel yrke här i livet. Varför ska man slita livet ur sig som rektor för 34.000:- i månaden när man kan beskära träd och ha dubbelt så hög timpenning?

Nå, deras jobb kanske är mer säsongsbetonat. Men ändå...

Dessa fantastiska barn, kort reflektion om hur man tillägnar sig det skrivna språket...

Ingen vet väl riktigt hur det går till, jag är bara så fascinerad över att hitta en sådan här lapp inne hos Tuva när jag städar inför hennes ankomst i morgon... Då anar jag att det mycket handlar om både förnuft och känsla. Här ville hon verkligen uttrycka något som hon funderat på, någonting hon ville bli av med. Ett bra sätt är förstås att skriva ner det och gömma det bakom Stora Tiger...

Jag tror inte att hon har något emot att jag lämnar ut henne på det här sättet. Jag tycker bara det är så fantasiskt, det visar både hur hennes skrivande är på väg, men också på att hon förmår reflektera över sitt eget handlande.

Ser ni inte vad det står?

"I dag slog Agnes mig. Det gjorde ont. Jag bad henne att gå ut. Förlåt."

Vilken lycka det är att ha barn i alla fall...

Johan och Olof kom förbi

i går kväll, det glömde jag ju alldeles bort att berätta. Kul att se dem, det var ju "sen sist" och nu har jag också fått svaret på vem jag lånade ut "Tillsammans är man mindre ensam" till eftersom den återlämnades igår...

Olof var i Kumla för att köpa sig en moped, ett riktigt cross-schabrak och Johan var i full fart med att fundera över att byta jobb igen.

"My sassy girl" vs "My sassy girl"

För tre-fyra år sedan såg jag en Koreansk film som hette "My sassy girl". Den tyckte jag så in i pipsvängen mycket om. Den var smart, söt, rolig, annorlunda. Definitivt en av de bästa asiatiska filmer jag sett.

I kväll såg jag den Amerikanska remaken med Elisha Cuthbert och Jesse Bradford och det är bara att konstatera att amerikaniseringen inte tillfört ett enda dugg utom en mycket tvivelaktig twisthappy-ending.

Det blir nästan aldrig bättre andra gången. Fast om jag inte sett orginalet skulle den senare varianten i alla fall fått en trea eller så. Vackert filmad med någon slags "gulton" a´la "Amelie från Montmarte", Cuthbert är knäppgullig och det var ett okej tidsfördriv...

Frågan man kan ställa sig...

På väg till Bangkok, 1993...

Tänk så mycket snö som smälte bort i dag, nu blev det nog vår "på riktigt".

Vintergäcken blommar för fullt och Tussilago har jag hört talas om men inte sett. Det var då baske mig på tiden! Pethra och Fredrik kom förbi en stund och det var trevligt. Då slapp jag sova framför teven hela kvällen, risken hade varit överhängande annars...

Jag kom på hedervärd tredjeplats

i schlagertippningen på jobbet... Hade jag satt 1000:- på Malena på oddset så hade jag varit 75.000:- rikare idag. Men 60:- är inte heller att förakta.

Oj vilken hockeymatch

sitter och tittar på Linköping-Skellefteå, första övertidsperioden precis avspelad, det är riktigt riktigt spännande. Mitt hjärta slår för Skellefteå såklart? Det är Bertils fel, förtjänst. Själv har jag aldrig varit där, men vad spelar det för roll? Linköping leder på poäng kanske man kan säga, men det kan gå hursomhelst...

Landy-bandy-matchen!!!

Coola shots. 7-1 slutade matchen...

Jag blir säkert inte vinnare när man räknar ihop alla siffrorna...

...men en moralisk segrare är jag i alla fall... (för mig själv)

Jag tog ettan, missade Caroline a. U som jag såklart hoppades på men inte riktigt vågade riskera min tjugolapp för... Jag hade fyra inom de fem bästa...

Egentligen är det väl inte så mycket att hoppa jämfota för och vad då, det är ju bara musik, och musik kan man som bekant inte ens tävla i...

Dock tycker jag att hon är läcker Malena Ernmalm, hon sjunger som en gudinna och hon är fullständigt iskall... Etta eller sist i ESC, vi får se...

Måste hitta någon platta med henne när hon är i sin normala omgivning. Googlar snabbt och hittar Naxos sida här. Ingen "Trollflöjt" ännu, men det lär väl snart bli en Papagena, allt annat skulle förvåna mig, med den koloraturen...

T.H höll med mig redan vid delfinalen. That´s cred, man!!!

Så hände det som nästan aldrig händer...

...jag somnade framför teven, vaknade till vid tio, besinnade mig och "gick och lade mig på riktigt"... Vaknade 07.15 i morse och kände mig utsövd. Gud så skönt!

Nu ska jag gå och duscha och sedan bär det av till Örebros för att se Agnes begå innebandydebut i en match mot Lillån (tror jag). Hon har varit med och tränat ett tag men inte fått spela match förrän nu och jag hoppas så att hon fortfarande tycker det är roligt efteråt... Ibland får jag för mig att hon ärvt mitt bollsinne och det kan vi ju prata färdigt om ganska fort. Men vi får se...

Fredagkväll, trött,

stora tystnaden har infunnit sig när barnen försvunnit. I morse kunde jag ha sålt dem för en tjugofemöring var, men nu sitter jag här och saknar dem...

Dagens Janne

Hans Vilnius säger: "Få människor vet att Janne ända in i det sista konkurrerade med Tomas Brolin om en plats som Target Player i landslagstruppen inför VM -94. I sin ungdom vräkte han in mål i såväl Askersunds FF som Törebodakamraterna och hans dribblingar vred ut och in på alla."

Bilden är tagen vid en midsummercamp 2001 och ögonvittnet H. Sandberg säger; "Han var så oerhört bra just då, vi satt som hänförda. Alla skrek; "JANNE! JANNE!! JANNE!!!"

På bilden synes också Hans Gunnarsson (på sin tid en av Sveriges skickligaste juniorbordtennisspelare) ringa hem efter hjälp och Mats "Kalix" Kalix uppgivet rensa bollen från målet han från Jannes attacker inte förmått freda...

Regnbågsdagis???

Det är livsfarligt att dyka in mitt i ett debattprogram på tv och sedan försöka bilda sig en uppfattning, jag vet, men jag tror att jag har koll på läget...

I Janne Josefssons "Debatt" stod i dag en man och förespråkade separata förskolor för "regnbågsbarn" - barn till homo- eller bisexuella föräldrar. På så sätt skulle de skyddas från okunnig förskolepersonal och från oacceptans från andra barn och deras föräldrar.

Måtte nu inte detta bli verklighet. Förskolan har en läroplan att arbeta efter, en värdegrund som klart och tydligt beskriver varje människas unika rätt att bli behandlad som människa alldeles oavsett etnicitet, religion, sexualitet, handikapp eller vad det nu kan handla om. Barn accepterar och förstår, har inga problem med den saken, särskilt inte om de får möta "Lina" med två mammor eller "Elin" med två pappor. De köper det rakt av, om inte vi vuxna konstrar till det. Om inte personalen fixar det så ska de inte jobba i förskolan.

Ska vi någon gång få någon ordning på likavärdesprincipen så kan vi inte hålla på att segregera - och då gäller det åt alla håll... Det är bara "live and live together" som räknas. Den enda grupp som vetenskapligt bevisats må bättre av att segregeras är de döva. De är ju inte alls "handikappade" i sällskap med sina egna kamrater, men ute i det hörande samhället får de problem.

Sen funderar jag lite över hur RFSL väljer ut sina debattörer... Som jag redan sagt, alla får och ska vara som de vill, jag ska inte rescensera, men hurdant intryck gjorde den här killen på de som "motverkar saken"? Allt jag satt och tänkte på var Hassans gamla telefonbus "Jag har ju en Honda 125:a, kan jag bli medlem i eran klubb, det är min kompis Knut-Christian som rekommenderat mig"...

De homo- och bisexuella människor jag känner är inte så stereotypa, kändes lite klantigt... Men å andra sidan vad då, vill man vara fjollig så får man ju vara det också. Live and let live. Det där var kanske bara en normaliseringsfördom från min sida? Äh, nu blev det snurrigt allting... Led mig vidare i tanken, regnbågskamrater...

Kulturskandal!!! Kulturskymning!!!

Femmans tjejer står i korridoren utanför mitt rum och snackar. Jag tjuvlyssnar inte alls, men de snackar rätt högt.

"I helgen ska jag se "Sagan om ringen" det är en som har klippt ihop alla tre delarna till en film och tagit bort lite onödiga grejer..."

Rektorn rycker genast in: "Det finns inga onödiga grejer i "Sagan om ringen" och hör sen!!! Det saknas i stället en massa viktiga moment!!!"
"Okej då men..."
"Inga men..."

Samtalet återupptas: "Aragorn med sitt stora svärd!"
"Vem är det?"
"Han är typ kungen..."
"Jonas Gardell..."
"Va?"
"Jamen han snackar ju om Aragorn..."

Rektorn rycker in igen. "Han är Aragorn, son av Arathorn, den rättmätige arvingen till Gondors tron, också känd som Vidstige, utbygdsjägare!!!"
"Okej då men..."
"Inga men..."

Letar efter en resa för mig och barnen till sommaren...

...men det verkar ju tammesjutton dyrare att resa 1 vuxen och 2 barn än tvärtom, hur nu det kan vara möjligt. Eller också förstår jag inte de här resesajterna ordentligt... Vi har hittat en vecka i Egypten all inclusive som man kanske kan h a råd med, men hur varmt är det där i Juli? Skulle vara kul annars, vi vill se pyramider allihop...

Ännu en återupptäckt bild... Colombo, Sri Lanka, 1987.

"Om det blir något över kanske jag kan ta det"...

Jill Johnson...

Fantastisk artist måste jag säga. Mathz L var på vippen att dra med mig på ett konserthusframträdande i mars, sedan fick han själv förhinder.... Nå, kanske jag inte ska låta mig stoppas av det, vi får se. I "Så ska det låta" igår var hon ju självklar drottning, även om jag också blev positivt överraskad av Frida Muranius som ju också hade en riktig pipa.

Ifråga om piercingars "snygghet" förlorade hon emellertid med 0-4. Skriver det med små bokstäver för det förtar ju inte sånginsatsen...

Jag mötte Fredrik...

Kul det här med blogvärlden... För något halvår sedan hittade en man som heter Fredrik in hit och fann något han tyckte var värt att kommentera. Jag klickade på hans "presentation" och såg att Fredrik arbetar som pastor i kyrkan som ligger på andra sidan gatan av min arbetsplats, kikade in på hans blog, fann en man som funderar klokt över sin omvärld och kommenterade något tillbaka. Så har vi hållit på ett tag. Världen är liten men ändå inte så liten att vi lyckats springa på varann, inte förrän för någon vecka sedan när Kumla Kommun lånat lokal av kyrkan för en chefsträff och Fredrik var där och hälsade välkommen.

Kul att se att han "fanns i verkligheten" också. I dag möttes vi igen, på ICA Maxi, snabb kontakt; "hur gick det med blandskivan med U2?" "Tack bra, har du hört den senaste?" "Köpte den idag faktiskt..."

Våra barn kommer aldrig att kunna förstå det, men det fanns en tid innan internet också, en tid när det var ännu lite svårare att skapa kontakter med andra människor...

Fredriks blog, för den som vill kika....

I´ll give you an offer you can´t resist...

Är det billigt eller dyrt?

Nicole Kidmans

Australia kikade jag på i kväll, den har väl fått rätt ljumma recensioner i Sverige men jag tyckte den höll ganska bra, lite episkt drama, lite komedi, lite allvar om hur illa man behandlat aborginerna, lite "fantasy"/magi, eller lite, rätt mycket av allt egentligen. Lång, vacker, underhållande. 3 fullstora digeridoos och en kort kanske...

Eftersom flera av mina medarbetare visat sig oförmögna att förstå U2:s storhet

håller jag som bäst på med att göra en bland-cd som ska överbevisa dem. Svårt att välja låtar bara, med ett sånt knippe hits att ta ställning till. "Stuck in a moment" ska med i alla fall, "One" likaså.

1/3... Vårmånad... Nu vänder det...

Jag känner det i vinden, den smekte kinden på mig i dag kändes det som, jämför man med hur det var för någon vecka sedan så är det som natt och dag. Också solen är där, försiktigt värmande, ger en föraning om det som ska komma. För ett år sedan så här dags var jag så ledsen och slut på alltihop att jag nog inte ens såg de små vårtecknen. I år känns det mycket bättre. Nu vill jag bara ha bort den här skabbigt fula snön så jag får komma till stugan och vår-röja. Vad skönt det är att kunna längta.

Rätt låt vann???

Agnes tyckte jag var dum i huvudet och det kanske jag var... Men jag tyckte ändå att den underbara sopranen Malena Ernmalm förtjänade att gå vidare. Det kanske inte var någon bra låt, men jäklar vilken pipa... Sen såg hon faktiskt genuint glad ut också... Grattis Malena!

Barnen är i Göteborg...

Hälsar på Krickan och Alice ihop med Lise... Det känns lite märkligt att inte vara med, men det är väl en del av hela processen antar jag... Krickan har jag känt i många år mer än L & K känt varandra, men det är helt okej... Min tur kommer kanske också. Jag får väl ta mig en Göteborgstur när Liseberg har öppnat eller så...

Blev det bra i går?

Jo men jag känner att alla våra "speciellt inbjudna gäster" fick sin stund på jorden och att det mesta flöt på bra. Skönt det, när man är lite festansvarig... Enda debaclet var att vi (tack vare Marie K) fick inse att ingen hade någon bra digitalkamera med sig... Nå, vi får hålla allt i minnet i stället...

I morgon firar vi av Ann-Sofie, Gunnel och Mats.

inte alltid lätt med avsked men jag hoppas och tror på en trevlig fest, de andra känslorna får vi bearbeta en annan dag.

Ibland är man så trött att bara tv:n finns som alternativ till omedelbar nattning

...i kväll var en sådan kväll...

Såg först "Debatt" som fokuserade på efterspelet av "rasismen på Södertälje sjukhus" och på hur den underskötare som vågat avslöja eländet efteråt utsatts för rena trakasserier och olagligheter av sina chefer som uppenbarligen inte visste (eller brydde sig) ett dugg om yttrande- och meddelarfrihet. Sorgligt. Dessutom kan de nog anses ha skitit i det blå skåpet eftersom deras Guantanamoliknande förhörsmetoder spelats in och nu spelades upp i Sveriges television. Hoppsan...

Sen blev det reprisen av "Uppdrag granskning" och ett långt reportage om miljökonsekvenserna av Norrmännens laxodlingar. Det är ju det jag alltid har sagt; "Tur jag inte äter fisk!" Då finns det i alla fall en sak jag inte behöver ha dåligt samvete för.

Nå, nu är det dags att nanna kudde. Måste vara pigg i morgon bitti, när jag på elevens val ska leda Stene skolas (alldeles nybildade) kör. Om ni vill kan ni kalla mig Hanna.

Kumlas sossar bär sig pinsamt åt i kommunfullmäktige...

...och diskussionen om etiska regler för hur man ska förhålla sig till politiska motståndare liknar något av ett lågvattenmärke i den lokala politiken.

-För oss har det aldrig varit aktuellt att skriva ett gemensamt dokument, sa Annica Eriksson (S), skriver NA på sin webbsajt.

I pappersupplagan kan man vidare läsa att kommunstyrelseordförande Lennart Eriksson menar att "partiet har regler internt och inför väljarna och att de räcker gott även i fullmäktige".

Det är väl tveksamt om de gör det med tanke på hur förre kommunstyrelseordföranden D-Å Moberg brukar uttala sig om sina motdebattörer, "du är ju för fan dum i huvudet" och annat käckt... Den enkla sanningen är nog snarare att man vet att Dan-Åkes tunga kommer att slinta många gånger igen och att man inte vill skriva in sig i en överenskommelse där man kan tvingas tillstå att han "gjort fel".

Jag har en känsla av att man biter sig själv i svansen här, för en socialdemokrati i Kumla kan rimligtvis inte bara bestå av råa sällar som tycker det är okej (och kanske till och med lite tufft) att svära och leva rövare i kommunens högsta beslutande organ. Fast det är ju inte min sak.

Däremot kan jag som kommunmedborgare tycka att det är förskräckligt att man till och med i kommunfullmäktige, som ju är den yttersta representativa utposten för vår lokala demokrati, så tydligt visar att den socialdemokratiska oligarkin struntar fullständigt i vad andra tycker.

"Vi har våra egna regler" - är det inte lite Hells Angels över det? "Följ dem eller försvinn", liksom...

Ja ja, Dan-Åke får väl svära på då, i enlighet med de interna socialdemokratiska reglerna. Det blir ju val igen. Babel hade sitt torn, Kumla har sitt nya stadshus.

Saker som sprids på internet är ibland av tvivelaktig moralisk karaktär...

...inte det här, som någon vänlig själ skickade över till mig... Det är snarare lite för präktigt för att vara sant. Emellertid effektivt...

En dag frågar en son sin far:”Pappa, springer du en maraton med mig?”

Pappan svarar:”ja” och de springer sin första maraton tillsammans.

En annan dag frågar sonen sin far igen:”Pappa, springer du en till maraton med mig?” och pappan svarar igen”ja, min son”.

En dag frågar sonen sin far:”Pappa, vill du göra en Ironman tillsammans med mig?”(4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)

Och pappan svarar igen ”Ja”…

Så finns det en liten film som hör till...

http://www.youtube.com/watch?v=OBjR1-0GVkI

Och här sitter jag och gråter en skvätt och tänker: "Man gör nog allt man kan för sina barn."

Fast det får ju finnas gränser...

Lätt "fysisk" söndag,

snön hade fallit under natten och fortsatte göra så långt in på förmiddagen, så vi fick klä oss varmt och ge oss ut och skotta. (Och framförallt hacka trappan någorlunda ren från livsfarlig is.) Så kom eftermidagen när Tuvas fotbollslag hade utflykt till "Söderhavet". Föga anade jag när vi åkte dit att det skulle innebära tipspromenad runt hela sjön innan man kunde få sig en korvusling. Halkade runt i lågskor och höll på att slå ihjäl mig, men det gick bra och till sist fick vi vår korvbelöning.

Trevligt ordnat i alla fall. Kul med människor som bryr sig.

Vad fort ett sportlov går, tyckte Agnes i morse...

Dags för skola i morgon igen... Bara att härda ut säger jag, skolan måste man gå i, ska man vara glad att få gå i, tänk på alla fattiga barn o.s.v.

"Jo men dom behöver ju i alla fall inte göra nationella prov... "

Nä, det är klart...

Vardagsdrama, Askersund 1988

Tog just ett sånt där dumt internet-test...

...landade på "högpresterande ADHD"...

Garvar lite först, men sen minns jag Pelle Fosshaugs beskrivningar i "mästarnas mästare" och det där jag hörde på radion häromdagen om tjejen som var tvungen att ha fyra almanackor för att hålla sig flytande, hon bara ville "allt hela tiden", missade det som varit strax före...

Nu får det vara hur det vill med den saken, jag har ju klarat mig rätt hyfsat hittills i så fall, men visst är det intressant... Fast någon bandystjärna har jag varken varit eller kommer att bli, så det stämmer nog ändå inte?!

På spåret är över...

...och i det sista programmet måste jag ha fått alla hjärnceller på plats (äntligen) för jag kunde Minneapolis på 8:an, Gällivare på 10:an, prickade årtalet lika snabbt som vinnarna och fixade Edinburgh på 8:an...

Har aldrig hänt förut så jag är omåttligt stolt.

Sen grät jag två gånger till Louise Hoffsten som jag tycker är så otroligt stark och vacker och välsjungande och mindes när jag och Janne (densamme som ni ser i dagens Janne) besökte det norraste av Skottland (Wick & Thurso fast det i vårt fall blev Thurso) och blev inbokade hos en mycket gammal tant som blev själaglad när vi kunde sjunga "Amazing grace" för henne. Vi sjöng den en gång, sedan en andra gång, sedan blev vi ombedda att sjunga den en tredje gång medans hon ringde sin syster i Australien och det gjorde vi såklart också...

Amazing Grace - förunderlig nåd...

Kanske handlar allt i slutändan om att kunna minnas alla goda delar av sitt liv, om att slippa vara arg och bitter.

I takt med att jag återupptäcker alla de här bilderna från "mitt tidigare liv" så inser jag att jag faktiskt varit med om många stora saker, mer än de flesta... Jag behöver inte vara bitter, bara komma på vad jag ska göra för värdefullt med den andra halvan av mitt liv

Dagens Janne

Hans Vilnius säger: "Dagens bild är egentligen två bilder, man kan också se dem som två pusselbitar, genererande en gemensam sanning i frågan "vem är egentligen Janne?"

Det är första året på det sista årtiondet av det sista århundradet av nittonhundratalet. Janne har rest till Danmark tillsammans med vännerna Håkan och Lise och Hasse och Pia. De får tag i ett fembäddsrum på Istedgade och beger sig sedan ut för att utforska den skandinaviska syndens huvudstad.

På den första bilden ser vi Janne i en ganska ömklig position. Det är den första morgonen efter den första natten och Janne har verkligen erfarit vad synd är. "Bäst att tvätta händerna ordentligt", tänker han.

När den andra bilden tas är han något mera alert. "Throw me a polse you sonnawabitsh", säger han tufft, "with både senap och ketchup!!!"

Den häpne korvhandlaren kan inget annat göra än att hörsamma hans begäran.

Den där Örebroresan var annars rätt trevlig.

Även en kort resa kan innebära ett stort steg.

I går eftermiddag var jag så förbannad på bägge mina döttrar att jag hotade dem med att "aldrig mer försöka göra något trevligt med så otacksamma ungar..."

Då hade bägge två tjurat sig igenom den apdyra bowlingtimma de själva tvingat sig till. Först hade Tuva staket och slog ner många käglor och då var hon jätteglad och Agnes jättesur. Sen visade Tuva verklig storhet och sade "okej jag kör väl utan staket då". Hon gick ut finfint och slog 18 poäng på de två första rutorna, men sedan tappade hon tålamodet och började kasta klotet i rännan. Då blev Agnes jätteglad och Tuva jättesur... I mitten stod jag och sade vuxenklokheter som "vi tävlar inte mot varann, man tävlar med sig själv" och "ni är ju i två olika klasser". Så småningom sade jag: "Håll truten och sluta tjura, annars är det bara att snöra av sig bowlingskorna och åka hem"... Då fattade de inte varför jag var sur...

Men jag tror ändå något gick in, för idag var bägge två ett under av trevlighet, mot varandra och mot mig.

Vi tog bussen som sagt, gick förbi myrornas och tittade men hittade inget av intresse, lunch på Pacos sedan, sen liten shoppingtur, rädda barnens konstutställning på slottet och eftermiddagsfika på Märtas café.

De kan om de bara vill. Skönt det...

Stor förvirring utbröt i dag,

Tuva, Agnes och jag hade precis gett oss iväg mot Örebrobussen när telefonen ringde, det var ett "privat" nummer och då är det ju bäst att svara, även om man råkar vara kompledig. Det kan ju vara något riktigt viktigt...

Det visade sig inte vara jobbrelaterat alls, det var en mycket trevlig man som presenterade sig som kanalchef (ta det med en nypa salt, jag är inte säker på titulaturen) för Sveriges radio Örebro och som undrade om jag möjligtvis var jag. För ett kort ögonblick funderade jag på att neka, tänkte "nu har dom fått nys om snöbollskastningen i Åbytorp", men sen bestämde jag mig för att det nog var lika bra att ta tjuren vid hornen och sade som det var; "Yes, I´m Your man".

Då berättar denne trevlige man att sr Örebro har ett nytt upplägg på gång, att det kallas "korre med koll" och att det i princip handlar om att få vara med om att göra lite radio ibland.

"Okej men var kommer jag in i bilden?"

Han säger att man "fått in ett tips" om att jag skulle kunna vara en lämplig person för ett sådant uppdrag, att någon skrivit och berättat om min blog och om trevliga krönikor i personaltidningen.

Hoppsan... Jag känner rodnadens hetta i ansiktet och blir såklart smickrad, samtidigt som jag undrar vad det är för fähund som hittat på ett sådant stolleprov. Fast det är klart att jag blir lite nyfiken.

Vi pratar en stund och jag säger att jag nog visst kan vara intresserad av något sådant om det nu finns något jag kan bidra med. Sen är det dags att gå på bussen och vi kommer överens om att höras av vidare. Han poängterar också att det finns många kandidater och att det inte alls är säkert att jag är rätt person för ändamålet.

Jag känner mig som sagt oerhört förvirrad, inser att jag är utan namn på människan jag pratat med, telefonnummer att ringa till eller ens är säker på om det var kanalchef han var... Kommer så småningom hem, tar mig in på Radio Örebros hemsida, hittar inte en rad om detta uppdrag "korre med koll", när jag skriver in det i sökformuläret får jag bara två träffar, "p3 planet tar minisemester" och "Per Eurenius, Berlin". Inget av dem känns särskilt relevant i sammanhanget.

Jag börjar fundera på om jag blivit utsatt för någon slags busringning och nu ställt mig själv i urlöjlig dager eftersom jag ens funderat på att tro på att jag skulle kunna vara en bra radiopratare. Får väl leva med det i så fall, det är i alla fall inte värre än "det här är ju ett shampoo för fett hår, jag vill ha shampoo mot fett hår".

Vi får se om han ringer igen eller om jag får sväva i ovisshet... Fortsättning följer. Eventuellt.

Nu tar vi bussen mot storstaden Örebro,

efter barnens önskemål... Eftersök oss om vi inte är tillbaka innan kvällen. (Man vet aldrig vilka faror som lurar i den urbana djungeln.)

Det är onsdag och jag längtar efter våren,

känner mig trött på kyla och snö så fort jag går utanför dörren och hämtar tidningen, jag vill ha vår, värme, vintergäck, krokusar, påskiljor, blå himmel, sol...

Måtte det väl ändå vara dags snart...

Ungarna är här och vi ska försöka ta oss iväg på lite bowling. En lagom sportlovsaktivitet.

Såg Angelina Jolie i Clintans

"Changeling" ikväll. Den var väl helt okej, men lång och mörk kändes det som, och så var det på något sätt som A.J fått alldeles för lite repliker i förhållande till filmens längd, jag tyckte mest hon såg hysterisk ut och halvskrek/grät "You are not my son" mest hela tiden. Hon kunde ju varierat sig med "You are my son" någon gång i alla fall...

Men men, habilt hantverk, snyggt filmat, based on a true story (vågar man lita på sånt nuförtiden?). 3 magnumpistoler av fem kanske?

Stackars Susanne,

fara utför trappan sådär, nu tycker jag det får vara nog med is och snö och olyckor och elände.... Hoppas du kommer ur sängen i morgon.

Märklig match...

...ligga under med 1-4, vända och vinna med 10-6... I hockey kan allt hända... Kul med mycket mål, men nog var det lite bättre ishockey i globen för en vecka sedan... Hoppas lille Berglund blir kvar tilll nästa säsong, men det blir nog Bofors för hans del...

Sista hemmamatchen för säsongen,

betydelselös i sig eftersom både Kumla och Lindlöven klarat division-ett-kontraktet, men ändå något av ett derby. Får nog knalla ner och se hur det går i alla fall...

Dagens Janne

Hans Vilnius säger: "Det här är en rar och i det närmaste unik bild på Janne. Vanligtvis ses han prydligt klädd, fåfäng som han är, men här har han fångats halvklädd. Janne ses argumentera med sina vänner om vilken väg de ska gå och den skriftliga dokumentationen på baksidan av fotot berättar att Janne vid detta tillfälle sagt "North, south, east, west, I don´t give a damn, all roads leads to heaven if You´re a believer..."

Så sant som det är sagt...

Alla-hjärtans-dag...

Sänder härmed ut en cyber-hälsning till alla, förtjänta som oförtjänta... May God´s love be upon you.

Jag vaknade till liv vid tio, vintersolen sken in alldeles fantastiskt mycket. Så blev det "stora åbytorpsrundan" och nu ska jag slänga mig i badet...

Snart kommer "Myggorna".

Jag ska bara duscha först, så ska en febril aktivitet ta vid i köket efter det. Det är inte alla dagar man har 8 damer på besök...

Efterlysningen gav resultat,

nu är Rushmorefilmen hemma igen. Heder åt hederliga människor!

Dagens Janne

Hans Vilnius läser: "Det var där" säger Jan och pekar, "det var där min farfar hade hotell..." Platsen är Helsingborg, en gråkall vårdag 1987. En familjehemlighet har plötsligen avslöjats."

Nu blir det till att vänta in provresultat någon vecka,

men Tuva verkade i alla fall ha klarat sig psykiskt oskadd från undersökningen. Skönt det. Och "belöningen"... Inte gick det att ta miste på stoltheten i ögonen när hon kom in här hemma med mössan på huvudet. "Men Tuva varför har du mössan på dig?" "Inge särskilt..." Men det var det ju. Hål. I. Öronen. Riktiga hål... Det är stort det.

Det var det för mig också när jag tog hål i örat för 30 år sedan. Känslan var säkert densamma, metoden lite modernare idag dock, Mikael B tryckte sig igenom min örsnibb med en stoppnål...

Den puckade kristdemokraten - kort uppföljning...

Jag citerar Rädda barnens dagsfärska pressmeddelande:

"11,9 procent av Sveriges barn är fattiga

År 2006 levde 229 000 av Sveriges närmare två miljoner barn i fattigdom. Mest utsatta var barn med utländsk bakgrund som bodde tillsammans med en ensamstående föräldrar, av dem levde nästan hälften i fattigdom. Det visar Rädda Barnens senaste barnfattigdomsrapport.

Fattigdomssiffran är den lägsta sedan mätningarna började och en minskning med 0,7 procentenheter jämfört med året innan. Men 2006 befann sig Sverige mitt i en högkonjunktur och nu står vi i början av en ny lågkonjunktur. Ofta glömmer man bort att även barn och unga påverkas av samhällsekonomin. Intervjuer med barn i rapporten visar att de är väl medvetna om problemet och tar stort eget ansvar:

”När man vill ha sin veckopeng, då kanske man brukar tjata om det så att inte mamma och pappa glömmer. Nu när det är kris frågar man inte längre, för man känner hur ens föräldrar har det.”(Flicka, 15 år)

Den ekonomiska krisen kommer sannolikt att leda till att barnfattigdomen ökar igen i hela Sverige. Det finns också stor risk att klyftorna mellan de rikaste och fattigaste barnfamiljerna vidgas ytterligare. Den utvecklingen började under förra lågkonjunkturen på 90-talet och har sedan fortsatt trots högkonjunktur.

– Tidigare ekonomiska nedgångar har framförallt drabbat dem som redan i utgångsläget är mest sårbara och oetablerade, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete på Växjö universitet och författare till Rädda Barnens rapporter om barnfattigdom.

– Vi har många gånger uppmanat regeringen att analysera konsekvenserna för barn av förändringar i ekonomin och trygghetssystemen. Nu när vi befinner oss i en lågkonjunktur måste vi särskilt uppmärksamma hur barnen påverkas och det räcker inte bara med analyser: nu krävs handling, säger Lina Stenberg, programhandläggare på Rädda Barnen.

Rädda Barnen kräver att regeringen omgående tar fram ett åtgärdspaket för barns välfärd under den ekonomiska krisen."

I Rädda Barnens definition på barnfattigdom ingår barn som antingen lever i familjer med låg inkomststandard enligt SCB:s definition eller i familjer som uppburit socialbidrag någon gång under året. Låg inkomststandard betyder att familjens disponibla inkomst är lägre än vad SCB beräknar går åt till boende och baskonsumtion.

12 % - det är ungefär tre barn i varje klass det, knappast någon siffra att ta lätt på. Eller vad säger du, Tom Bergström i Hylte?

Agnes och jag hade storviltsjakt i morse...

Med gemensamma krafter och med dammsugarens hjälp nedlade vi vårt byte, en fet äcklig spindel som synts promenera runt i takhöjd i köket i över ett dygn.

Eftersom jag knappt inte vågade mig ut i köket av rädsla för att den skulle hoppa på mig blev jag tvungen att göra något och när den kommit ner en bit på väggen så den blev nåbar gick jag till attack. Jag var fortfarande tvungen att ha långa röret på och den vägrade låta sig sugas in i munstycket, så jag skruvade bort det och tänkte ta den med bara själva handtaget - TROTS ATT DEN DÅ KOM JÄTTENÄRA MIN HAND!!! - men då fick Agnes snilleblixten att istället försöka dänga den med långa röret. Den rörde sig hotfullt mot oss och jag fick ta till det yttersta av mina inre krafter för att våga suga in den innan den kunde attackera. Jag gjorde det.

Sen lät vi dammsugaren stå på jättelänge så att den absolut skulle desintegreras och inte kunna komma ut igen. Hoppas vi lyckades.

Tänk att solen kommer att skina,

för andra dagen i rad. Man tror ju nästan inte att det är sant. Senaste månaden har bara varit som en mörk grå dimma. Jag behöver ljus och vind i ansiktet och kanske framförallt VÅR!!!

Smått nervös fader...

I dag ska Tuva till sjukhuset igen, för en andra njurröntgen, en besvärligare variant den här gången har jag förstått, där man får kontrastvätskan uppsprutad i urinröret i en kateter och sen förväntas ligga och kissa ut den, låter inte som någon höjdare... Hoppas det går bra för henne, hon är lovad öronhåltagning efteråt. Och tapperhetsmedalj...

Hakkapelle routsin poika!

Hemma igen efter en snabbtur (10 timmar sisådär) till Kungliga Huvudstaden och "Ericsson Globe arena" som gamla globen numera kallas. Roland, Agnes och jag såg Sverige slå Finland med 4-0 och det var riktigt roligt. Över tolvtusen på läktarna, mycket hejarop, god stämning och dessutom bra hockey. Vi skrattade gott åt den godmodige finländare som efter matchen stod utanför globen och försökte adoptera bort sig själv till en svensk familj.

"Ja har pra jobb, sänar mukke pengar, ja är snäll, ja vill int´vara finne mer...

Undrar just om någon tog hem honom?

Sämsta schlagerdeltävling jag sett på många år...

Här fanns ju inte en enda låt som hängde sig fast i örat. Caroline af Ugglas var ju cool förstås, men nu var hon mer "Janis-kopia" än någonsin och jag vet inte om det var till hennes fördel. Jag vill nog hellre se henne med glimten i ögat. Nah, inte imploderande.

Rasist har jag nog aldrig blivit kallad...

...av den enkla anledningen att jag inte är det. Däremot måste jag erkänna att jag för tillfället har starka fördomar mot en del Skåningar i allmänhet och Skånska poliser i synnerhet... Jag menar, övningar med fingerade namn som "Neger Niggersson" och "Oskar Neger", är det riktigt friskt det? Jag har alltid varit rädd för människor i uniform, även fast jag är vit, får väl tacka min lyckliga stjärna för att jag inte är neger...

Lat lördag...

...skönt...

Flickorna vaknade till vid nio, väckte mig någon halvtimma senare, så åt vi en fullständigt "obråkig" frukost innan Agnes skulle iväg på innebandyträning. Tuva och jag tog oss iväg till Bokia för att sätta sprätt på ett födelsedagspresentkort på 200:- Jag blev mycket fascinerad av valet av praktverket "Jorden" - en riktig fakta/kunskapsbok om vår lilla planet och dess plats i universum. Trodde kanske hon skulle vilja ha suddigum och någon "läsa-lätt-bok", men icke. Hemma igen satte vi oss och läste i den och hon var fullständigt klar över att solen var en gul stjärna, räknade dessutom upp alla planeterna i solsystemet utom Merkurius... Mycket imponerande.

"Hur vet du allt det här?" frågade jag.
"Men vi har ju jobbat med rymden i förskoleklassen..."

Snyggt jobbat Monica och Britt-Marie! Jag bugar mig.

Så såg vi Sverige detronisera tjeckerna i hockey (förövning inför morgondagen) och nu närmar sig nästa tv-begivenhet - schlagerfestivalen...

Agnes är på sova-över-kalas och Tuva har Hedvig här för övernattning. Ännu råder friden.

Dagens Janne

Hans Villius läser: "Året är 2003. En av Jannes kamrater fyller fyrtio år. Janne & hans livskamrat T har kommit till Nerike enkom för att fira detta tillfälle. Håkan som är inblandad i festligheten vill bjuda upp T, och Janne svarar "Vi kan väl dansa i klunga". No hard feelings is expressed. Alla dansar glatt. Det är det här året som Gudrun Schyman tvingas avgå, Idi Amin avlider och Guantanamobasen (antagligen) instiftas."

Efterlysningar

"Tillsammans är man mindre ensam". Den försvann i obruten förpackning, själv hade jag sett filmen på bio och längtade efter ett andrakik på Audrey... Jag vet att jag i min stora godhet släppte iväg den till någon annan, dock icke vem. Nu har jag pratat om denna film med Mathz L, och flera andra och lovat att låna ut den, men det blir lite svårt när jag inte ens kan minnas vem som lånat den.

"Rushmore" och "Punch-Drunk love" som jag också pratat gott om inför andra och sedan inte kunnat låna ut.

Hos mig finns inga förseningsavgifter, jag blir bara glad om filmerna så småningom kommer tillbaks.

Åååhhh, jag blir så frustrerat sur och vill veta allt på en gång...

...den känslan gör antagligen "Lost" till den bästa tv-serie jag någonsin följt, i alla fall om man räknar in spännings- och överraskningsmomentet.

("Sopranos", "Dexter" och "Six feet under" står sig väl annars rätt bra.)

Nu när jag sett fyra avsnitt av säsong fem, när det börjar bli tydligt att allt handlar om "parallell tid" om "time travelling", när jag kan ana att det finns en "puppet master" som styr alltihop, när Yin återuppstått, när de återvändande till "verkligheten" får samla ihop sig för ett andra besök till ön, när Claire har visat sig vara Jacks syster och Aaron därigenom hans systerson, när det plötsligen finns "the other others", ahh, det är lysande sci/fi.

Lita på mig. Det är ändå en man som genomlevt det mesta i genren som uttalar sig.

Jag vet att en del tröttnat och undrat. Stackare er! Ni kommer så småningom att ångra er och vilja låna hela serien av mig. Det kan ni visst det få, men bara en del i taget. (Det är ett smart sätt att se till att få tillbaka allihop.)

Dagens Janne

Hans villius läser: "Året är 1986, vi befinner oss i Köpenhamn, den danska huvudstaden på ön Själland. Det är karneval i stan, sambarytmerna ekar längs gatorna. Där de sitter och nyder deres bajer råder lugn och frid, men snart ska de dansa sig ut i karnevalen och dras med i massorna åt fullständigt olika håll. För Haakons del hittar han inte hem till campingen utan tvingas be danskarna om hjälp. Emellertid vill ingen tala om för en ansiktsmålad svensk vart Klampenborgs camping ligger så han tvingas anta en falsk identitet. "Excuse me, my name is Verscheer and I´m from Holland..." Då går det genast bättre. Morgonen återförenas de."

Om inte det är att ändra åsikt, vad är det då?

– Centerpartiet har inte ändrat åsikt. Men vi kan leva med att kärnkraften, under överskådlig tid, kan vara en del av den svenska elförsörjningen, säger Maud Olofsson.

Hm, jaha, okej Maud, skönt att du inte "dagtingar med ditt samvete" i alla fall....

Plötsligt är jag 17 år igen, minns Rockmagasinet i Örebro, Manillagatan, stödgala för linje tre i kärnkraftsomröstningen, Dag Vag piskandes upp stämningen med sin "hellre aktiv idag än radioaktiv i morgon". Har för mig att det var lika många centerungdomar som ungkommunister där. Fast Maud gick nog aldrig på rockmagasinet.

Vad säger Torbjörn? Och Olof?

Tom Bergström i Hylte kommunstyrelse - ett osedvanligt cyniskt pucko...

...kristdemokrat dessutom och alltså tillhörande ett parti som sägs företräda familjen, barnen och den lilla människan. Karln är till yttermera visso rektor och borde därför vara bekant med skollagen, men tydligen inte. Ingen god företrädare för min yrkeskår sålunda.

Aftonbladet berättar om hur han på kommunens hemsida svarar en undrande mamma som ställer frågan: "När ska skolan bli avgiftsfri i denna kommunen? När ska vi föräldrar få sluta skicka med mat till utedagen en gång i veckan? Eller dom dagar då klassen åker på utflykt och det ska skickas med mat för hela dagen? Alla har inte råd med detta."

Bergström svarar ”Du gör dig skyldig till en osmaklig skräckpropaganda när du säger att vi i Sverige inte ha råd att ge våra barn mat. I Sverige har alla föräldrar råd till det. Har du knapp ekonomi får du prioritera om dina utgifter och dra in på något annat. Sluta med godis, läsk, chips, veckotidningar, bil eller cigaretter eller vad du nu lägger dina pengar på. Mat ska pengarna alltid räcka till!"

Snacka om besserwisserattityd och brist på respekt. Killen tjänar ungefär 40 tkr i månaden enligt Kristdemokraternas lokala Hylte-hemsida. 40-tusen räcker till många mackor. Men om man är arbetslös ensamstående tvåbarnsmamma är läget möjligtvis lite annorlunda.

På den tiden det ännu var lagligt att ta ut avgifter i förskolan mötte jag människor som gråtande fick be om uppskov med terminsfemtiolappen till dagiskassan till barnbidraget kommit. Att inte ha 50 kronor att avvara och vara tvungen att berätta det, det är att behöva förödmjuka sig. Det ska ingen behöva göra. Lagen är bra och ska som annan lag hållas.

Lite empatiträning kanske inte vore helt fel?

Maria Larssons eviga ögonblick...

Den filmen visste var den tog. Rätt i hjärtat. Jan Troell är en magisk regissör.

Hopp om livet

Har känt mig lite slak ett tag, säkert sviter av Tuvas vinterkräkande, men nu är det lite bättre.

På söndag blir det huvudstadsresa med Fähunden Andersson, vi ska gå på LG hockey games och Sverige-Finland. Då ska det smälla i planket.

Dagens Janne

Hans Villius läser: "Se sån stil han har, spelandes för brödfödan i Katrineholm, obändig inför sociala makter som måhända velat annat. fast bestämd att inte längre vara en köpen knekt i kriminalvårdens tjänst. Klokt är också att lägga ut en tidning som sittunderlag. Man kan ju inte få byxorna smutsiga redan första dagen på tågluffen."

Dagens Janne

Hans Villius läser: "Margareth Tatcher har precis avgått, Janne & Håkan väntar utanför parlamentet, ivriga efter en snabb kommentar. Polackerna har avlyssnat konversationen:

"Vad ska du fråga henne?" "
"Om hon ångrar Falklandskriget. Du då?"
"Om det är sant att hennes man städat Downing street 10 iförd kalasbyxor och husahätta..."
"Det kan du väl inte fråga?"
"Nej jag vet men vad ska man annars fråga?"
"Om hon gillar Sex Pistols kanske?"
"Ja, den var bra..."

Efter detta vidtar ett besök hos duvorna på Trafalgar Square.

Körslaget är avgjort.

jag hyllar Hanna Hedlund och hennes Bollnäs-kör rakt av.

Vilken sångarglädje, skitbra!!! I just det här konceptet tycker jag tv 4 har hittat rätt, här finns inga förlorare, bara vinnare... Skillnad det, mot "bonde söker fru", "lets dance", "skridskoprinsessan" och allt vad det heter...