Letar efter en resa för mig och barnen till sommaren...

...men det verkar ju tammesjutton dyrare att resa 1 vuxen och 2 barn än tvärtom, hur nu det kan vara möjligt. Eller också förstår jag inte de här resesajterna ordentligt... Vi har hittat en vecka i Egypten all inclusive som man kanske kan h a råd med, men hur varmt är det där i Juli? Skulle vara kul annars, vi vill se pyramider allihop...

Ännu en återupptäckt bild... Colombo, Sri Lanka, 1987.

"Om det blir något över kanske jag kan ta det"...

Jill Johnson...

Fantastisk artist måste jag säga. Mathz L var på vippen att dra med mig på ett konserthusframträdande i mars, sedan fick han själv förhinder.... Nå, kanske jag inte ska låta mig stoppas av det, vi får se. I "Så ska det låta" igår var hon ju självklar drottning, även om jag också blev positivt överraskad av Frida Muranius som ju också hade en riktig pipa.

Ifråga om piercingars "snygghet" förlorade hon emellertid med 0-4. Skriver det med små bokstäver för det förtar ju inte sånginsatsen...

Jag mötte Fredrik...

Kul det här med blogvärlden... För något halvår sedan hittade en man som heter Fredrik in hit och fann något han tyckte var värt att kommentera. Jag klickade på hans "presentation" och såg att Fredrik arbetar som pastor i kyrkan som ligger på andra sidan gatan av min arbetsplats, kikade in på hans blog, fann en man som funderar klokt över sin omvärld och kommenterade något tillbaka. Så har vi hållit på ett tag. Världen är liten men ändå inte så liten att vi lyckats springa på varann, inte förrän för någon vecka sedan när Kumla Kommun lånat lokal av kyrkan för en chefsträff och Fredrik var där och hälsade välkommen.

Kul att se att han "fanns i verkligheten" också. I dag möttes vi igen, på ICA Maxi, snabb kontakt; "hur gick det med blandskivan med U2?" "Tack bra, har du hört den senaste?" "Köpte den idag faktiskt..."

Våra barn kommer aldrig att kunna förstå det, men det fanns en tid innan internet också, en tid när det var ännu lite svårare att skapa kontakter med andra människor...

Fredriks blog, för den som vill kika....

I´ll give you an offer you can´t resist...

Är det billigt eller dyrt?

Nicole Kidmans

Australia kikade jag på i kväll, den har väl fått rätt ljumma recensioner i Sverige men jag tyckte den höll ganska bra, lite episkt drama, lite komedi, lite allvar om hur illa man behandlat aborginerna, lite "fantasy"/magi, eller lite, rätt mycket av allt egentligen. Lång, vacker, underhållande. 3 fullstora digeridoos och en kort kanske...

Eftersom flera av mina medarbetare visat sig oförmögna att förstå U2:s storhet

håller jag som bäst på med att göra en bland-cd som ska överbevisa dem. Svårt att välja låtar bara, med ett sånt knippe hits att ta ställning till. "Stuck in a moment" ska med i alla fall, "One" likaså.

1/3... Vårmånad... Nu vänder det...

Jag känner det i vinden, den smekte kinden på mig i dag kändes det som, jämför man med hur det var för någon vecka sedan så är det som natt och dag. Också solen är där, försiktigt värmande, ger en föraning om det som ska komma. För ett år sedan så här dags var jag så ledsen och slut på alltihop att jag nog inte ens såg de små vårtecknen. I år känns det mycket bättre. Nu vill jag bara ha bort den här skabbigt fula snön så jag får komma till stugan och vår-röja. Vad skönt det är att kunna längta.

Rätt låt vann???

Agnes tyckte jag var dum i huvudet och det kanske jag var... Men jag tyckte ändå att den underbara sopranen Malena Ernmalm förtjänade att gå vidare. Det kanske inte var någon bra låt, men jäklar vilken pipa... Sen såg hon faktiskt genuint glad ut också... Grattis Malena!

Barnen är i Göteborg...

Hälsar på Krickan och Alice ihop med Lise... Det känns lite märkligt att inte vara med, men det är väl en del av hela processen antar jag... Krickan har jag känt i många år mer än L & K känt varandra, men det är helt okej... Min tur kommer kanske också. Jag får väl ta mig en Göteborgstur när Liseberg har öppnat eller så...

Blev det bra i går?

Jo men jag känner att alla våra "speciellt inbjudna gäster" fick sin stund på jorden och att det mesta flöt på bra. Skönt det, när man är lite festansvarig... Enda debaclet var att vi (tack vare Marie K) fick inse att ingen hade någon bra digitalkamera med sig... Nå, vi får hålla allt i minnet i stället...

I morgon firar vi av Ann-Sofie, Gunnel och Mats.

inte alltid lätt med avsked men jag hoppas och tror på en trevlig fest, de andra känslorna får vi bearbeta en annan dag.

Ibland är man så trött att bara tv:n finns som alternativ till omedelbar nattning

...i kväll var en sådan kväll...

Såg först "Debatt" som fokuserade på efterspelet av "rasismen på Södertälje sjukhus" och på hur den underskötare som vågat avslöja eländet efteråt utsatts för rena trakasserier och olagligheter av sina chefer som uppenbarligen inte visste (eller brydde sig) ett dugg om yttrande- och meddelarfrihet. Sorgligt. Dessutom kan de nog anses ha skitit i det blå skåpet eftersom deras Guantanamoliknande förhörsmetoder spelats in och nu spelades upp i Sveriges television. Hoppsan...

Sen blev det reprisen av "Uppdrag granskning" och ett långt reportage om miljökonsekvenserna av Norrmännens laxodlingar. Det är ju det jag alltid har sagt; "Tur jag inte äter fisk!" Då finns det i alla fall en sak jag inte behöver ha dåligt samvete för.

Nå, nu är det dags att nanna kudde. Måste vara pigg i morgon bitti, när jag på elevens val ska leda Stene skolas (alldeles nybildade) kör. Om ni vill kan ni kalla mig Hanna.

Kumlas sossar bär sig pinsamt åt i kommunfullmäktige...

...och diskussionen om etiska regler för hur man ska förhålla sig till politiska motståndare liknar något av ett lågvattenmärke i den lokala politiken.

-För oss har det aldrig varit aktuellt att skriva ett gemensamt dokument, sa Annica Eriksson (S), skriver NA på sin webbsajt.

I pappersupplagan kan man vidare läsa att kommunstyrelseordförande Lennart Eriksson menar att "partiet har regler internt och inför väljarna och att de räcker gott även i fullmäktige".

Det är väl tveksamt om de gör det med tanke på hur förre kommunstyrelseordföranden D-Å Moberg brukar uttala sig om sina motdebattörer, "du är ju för fan dum i huvudet" och annat käckt... Den enkla sanningen är nog snarare att man vet att Dan-Åkes tunga kommer att slinta många gånger igen och att man inte vill skriva in sig i en överenskommelse där man kan tvingas tillstå att han "gjort fel".

Jag har en känsla av att man biter sig själv i svansen här, för en socialdemokrati i Kumla kan rimligtvis inte bara bestå av råa sällar som tycker det är okej (och kanske till och med lite tufft) att svära och leva rövare i kommunens högsta beslutande organ. Fast det är ju inte min sak.

Däremot kan jag som kommunmedborgare tycka att det är förskräckligt att man till och med i kommunfullmäktige, som ju är den yttersta representativa utposten för vår lokala demokrati, så tydligt visar att den socialdemokratiska oligarkin struntar fullständigt i vad andra tycker.

"Vi har våra egna regler" - är det inte lite Hells Angels över det? "Följ dem eller försvinn", liksom...

Ja ja, Dan-Åke får väl svära på då, i enlighet med de interna socialdemokratiska reglerna. Det blir ju val igen. Babel hade sitt torn, Kumla har sitt nya stadshus.

Saker som sprids på internet är ibland av tvivelaktig moralisk karaktär...

...inte det här, som någon vänlig själ skickade över till mig... Det är snarare lite för präktigt för att vara sant. Emellertid effektivt...

En dag frågar en son sin far:”Pappa, springer du en maraton med mig?”

Pappan svarar:”ja” och de springer sin första maraton tillsammans.

En annan dag frågar sonen sin far igen:”Pappa, springer du en till maraton med mig?” och pappan svarar igen”ja, min son”.

En dag frågar sonen sin far:”Pappa, vill du göra en Ironman tillsammans med mig?”(4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)

Och pappan svarar igen ”Ja”…

Så finns det en liten film som hör till...

http://www.youtube.com/watch?v=OBjR1-0GVkI

Och här sitter jag och gråter en skvätt och tänker: "Man gör nog allt man kan för sina barn."

Fast det får ju finnas gränser...

Lätt "fysisk" söndag,

snön hade fallit under natten och fortsatte göra så långt in på förmiddagen, så vi fick klä oss varmt och ge oss ut och skotta. (Och framförallt hacka trappan någorlunda ren från livsfarlig is.) Så kom eftermidagen när Tuvas fotbollslag hade utflykt till "Söderhavet". Föga anade jag när vi åkte dit att det skulle innebära tipspromenad runt hela sjön innan man kunde få sig en korvusling. Halkade runt i lågskor och höll på att slå ihjäl mig, men det gick bra och till sist fick vi vår korvbelöning.

Trevligt ordnat i alla fall. Kul med människor som bryr sig.

Vad fort ett sportlov går, tyckte Agnes i morse...

Dags för skola i morgon igen... Bara att härda ut säger jag, skolan måste man gå i, ska man vara glad att få gå i, tänk på alla fattiga barn o.s.v.

"Jo men dom behöver ju i alla fall inte göra nationella prov... "

Nä, det är klart...

Vardagsdrama, Askersund 1988

Tog just ett sånt där dumt internet-test...

...landade på "högpresterande ADHD"...

Garvar lite först, men sen minns jag Pelle Fosshaugs beskrivningar i "mästarnas mästare" och det där jag hörde på radion häromdagen om tjejen som var tvungen att ha fyra almanackor för att hålla sig flytande, hon bara ville "allt hela tiden", missade det som varit strax före...

Nu får det vara hur det vill med den saken, jag har ju klarat mig rätt hyfsat hittills i så fall, men visst är det intressant... Fast någon bandystjärna har jag varken varit eller kommer att bli, så det stämmer nog ändå inte?!

På spåret är över...

...och i det sista programmet måste jag ha fått alla hjärnceller på plats (äntligen) för jag kunde Minneapolis på 8:an, Gällivare på 10:an, prickade årtalet lika snabbt som vinnarna och fixade Edinburgh på 8:an...

Har aldrig hänt förut så jag är omåttligt stolt.

Sen grät jag två gånger till Louise Hoffsten som jag tycker är så otroligt stark och vacker och välsjungande och mindes när jag och Janne (densamme som ni ser i dagens Janne) besökte det norraste av Skottland (Wick & Thurso fast det i vårt fall blev Thurso) och blev inbokade hos en mycket gammal tant som blev själaglad när vi kunde sjunga "Amazing grace" för henne. Vi sjöng den en gång, sedan en andra gång, sedan blev vi ombedda att sjunga den en tredje gång medans hon ringde sin syster i Australien och det gjorde vi såklart också...

Amazing Grace - förunderlig nåd...

Kanske handlar allt i slutändan om att kunna minnas alla goda delar av sitt liv, om att slippa vara arg och bitter.

I takt med att jag återupptäcker alla de här bilderna från "mitt tidigare liv" så inser jag att jag faktiskt varit med om många stora saker, mer än de flesta... Jag behöver inte vara bitter, bara komma på vad jag ska göra för värdefullt med den andra halvan av mitt liv

Dagens Janne

Hans Vilnius säger: "Dagens bild är egentligen två bilder, man kan också se dem som två pusselbitar, genererande en gemensam sanning i frågan "vem är egentligen Janne?"

Det är första året på det sista årtiondet av det sista århundradet av nittonhundratalet. Janne har rest till Danmark tillsammans med vännerna Håkan och Lise och Hasse och Pia. De får tag i ett fembäddsrum på Istedgade och beger sig sedan ut för att utforska den skandinaviska syndens huvudstad.

På den första bilden ser vi Janne i en ganska ömklig position. Det är den första morgonen efter den första natten och Janne har verkligen erfarit vad synd är. "Bäst att tvätta händerna ordentligt", tänker han.

När den andra bilden tas är han något mera alert. "Throw me a polse you sonnawabitsh", säger han tufft, "with både senap och ketchup!!!"

Den häpne korvhandlaren kan inget annat göra än att hörsamma hans begäran.

Den där Örebroresan var annars rätt trevlig.

Även en kort resa kan innebära ett stort steg.

I går eftermiddag var jag så förbannad på bägge mina döttrar att jag hotade dem med att "aldrig mer försöka göra något trevligt med så otacksamma ungar..."

Då hade bägge två tjurat sig igenom den apdyra bowlingtimma de själva tvingat sig till. Först hade Tuva staket och slog ner många käglor och då var hon jätteglad och Agnes jättesur. Sen visade Tuva verklig storhet och sade "okej jag kör väl utan staket då". Hon gick ut finfint och slog 18 poäng på de två första rutorna, men sedan tappade hon tålamodet och började kasta klotet i rännan. Då blev Agnes jätteglad och Tuva jättesur... I mitten stod jag och sade vuxenklokheter som "vi tävlar inte mot varann, man tävlar med sig själv" och "ni är ju i två olika klasser". Så småningom sade jag: "Håll truten och sluta tjura, annars är det bara att snöra av sig bowlingskorna och åka hem"... Då fattade de inte varför jag var sur...

Men jag tror ändå något gick in, för idag var bägge två ett under av trevlighet, mot varandra och mot mig.

Vi tog bussen som sagt, gick förbi myrornas och tittade men hittade inget av intresse, lunch på Pacos sedan, sen liten shoppingtur, rädda barnens konstutställning på slottet och eftermiddagsfika på Märtas café.

De kan om de bara vill. Skönt det...

Stor förvirring utbröt i dag,

Tuva, Agnes och jag hade precis gett oss iväg mot Örebrobussen när telefonen ringde, det var ett "privat" nummer och då är det ju bäst att svara, även om man råkar vara kompledig. Det kan ju vara något riktigt viktigt...

Det visade sig inte vara jobbrelaterat alls, det var en mycket trevlig man som presenterade sig som kanalchef (ta det med en nypa salt, jag är inte säker på titulaturen) för Sveriges radio Örebro och som undrade om jag möjligtvis var jag. För ett kort ögonblick funderade jag på att neka, tänkte "nu har dom fått nys om snöbollskastningen i Åbytorp", men sen bestämde jag mig för att det nog var lika bra att ta tjuren vid hornen och sade som det var; "Yes, I´m Your man".

Då berättar denne trevlige man att sr Örebro har ett nytt upplägg på gång, att det kallas "korre med koll" och att det i princip handlar om att få vara med om att göra lite radio ibland.

"Okej men var kommer jag in i bilden?"

Han säger att man "fått in ett tips" om att jag skulle kunna vara en lämplig person för ett sådant uppdrag, att någon skrivit och berättat om min blog och om trevliga krönikor i personaltidningen.

Hoppsan... Jag känner rodnadens hetta i ansiktet och blir såklart smickrad, samtidigt som jag undrar vad det är för fähund som hittat på ett sådant stolleprov. Fast det är klart att jag blir lite nyfiken.

Vi pratar en stund och jag säger att jag nog visst kan vara intresserad av något sådant om det nu finns något jag kan bidra med. Sen är det dags att gå på bussen och vi kommer överens om att höras av vidare. Han poängterar också att det finns många kandidater och att det inte alls är säkert att jag är rätt person för ändamålet.

Jag känner mig som sagt oerhört förvirrad, inser att jag är utan namn på människan jag pratat med, telefonnummer att ringa till eller ens är säker på om det var kanalchef han var... Kommer så småningom hem, tar mig in på Radio Örebros hemsida, hittar inte en rad om detta uppdrag "korre med koll", när jag skriver in det i sökformuläret får jag bara två träffar, "p3 planet tar minisemester" och "Per Eurenius, Berlin". Inget av dem känns särskilt relevant i sammanhanget.

Jag börjar fundera på om jag blivit utsatt för någon slags busringning och nu ställt mig själv i urlöjlig dager eftersom jag ens funderat på att tro på att jag skulle kunna vara en bra radiopratare. Får väl leva med det i så fall, det är i alla fall inte värre än "det här är ju ett shampoo för fett hår, jag vill ha shampoo mot fett hår".

Vi får se om han ringer igen eller om jag får sväva i ovisshet... Fortsättning följer. Eventuellt.

Nu tar vi bussen mot storstaden Örebro,

efter barnens önskemål... Eftersök oss om vi inte är tillbaka innan kvällen. (Man vet aldrig vilka faror som lurar i den urbana djungeln.)

Det är onsdag och jag längtar efter våren,

känner mig trött på kyla och snö så fort jag går utanför dörren och hämtar tidningen, jag vill ha vår, värme, vintergäck, krokusar, påskiljor, blå himmel, sol...

Måtte det väl ändå vara dags snart...

Ungarna är här och vi ska försöka ta oss iväg på lite bowling. En lagom sportlovsaktivitet.

Såg Angelina Jolie i Clintans

"Changeling" ikväll. Den var väl helt okej, men lång och mörk kändes det som, och så var det på något sätt som A.J fått alldeles för lite repliker i förhållande till filmens längd, jag tyckte mest hon såg hysterisk ut och halvskrek/grät "You are not my son" mest hela tiden. Hon kunde ju varierat sig med "You are my son" någon gång i alla fall...

Men men, habilt hantverk, snyggt filmat, based on a true story (vågar man lita på sånt nuförtiden?). 3 magnumpistoler av fem kanske?

Stackars Susanne,

fara utför trappan sådär, nu tycker jag det får vara nog med is och snö och olyckor och elände.... Hoppas du kommer ur sängen i morgon.

Märklig match...

...ligga under med 1-4, vända och vinna med 10-6... I hockey kan allt hända... Kul med mycket mål, men nog var det lite bättre ishockey i globen för en vecka sedan... Hoppas lille Berglund blir kvar tilll nästa säsong, men det blir nog Bofors för hans del...

Sista hemmamatchen för säsongen,

betydelselös i sig eftersom både Kumla och Lindlöven klarat division-ett-kontraktet, men ändå något av ett derby. Får nog knalla ner och se hur det går i alla fall...

Dagens Janne

Hans Vilnius säger: "Det här är en rar och i det närmaste unik bild på Janne. Vanligtvis ses han prydligt klädd, fåfäng som han är, men här har han fångats halvklädd. Janne ses argumentera med sina vänner om vilken väg de ska gå och den skriftliga dokumentationen på baksidan av fotot berättar att Janne vid detta tillfälle sagt "North, south, east, west, I don´t give a damn, all roads leads to heaven if You´re a believer..."

Så sant som det är sagt...

Alla-hjärtans-dag...

Sänder härmed ut en cyber-hälsning till alla, förtjänta som oförtjänta... May God´s love be upon you.

Jag vaknade till liv vid tio, vintersolen sken in alldeles fantastiskt mycket. Så blev det "stora åbytorpsrundan" och nu ska jag slänga mig i badet...

Snart kommer "Myggorna".

Jag ska bara duscha först, så ska en febril aktivitet ta vid i köket efter det. Det är inte alla dagar man har 8 damer på besök...

Efterlysningen gav resultat,

nu är Rushmorefilmen hemma igen. Heder åt hederliga människor!

Dagens Janne

Hans Vilnius läser: "Det var där" säger Jan och pekar, "det var där min farfar hade hotell..." Platsen är Helsingborg, en gråkall vårdag 1987. En familjehemlighet har plötsligen avslöjats."

Nu blir det till att vänta in provresultat någon vecka,

men Tuva verkade i alla fall ha klarat sig psykiskt oskadd från undersökningen. Skönt det. Och "belöningen"... Inte gick det att ta miste på stoltheten i ögonen när hon kom in här hemma med mössan på huvudet. "Men Tuva varför har du mössan på dig?" "Inge särskilt..." Men det var det ju. Hål. I. Öronen. Riktiga hål... Det är stort det.

Det var det för mig också när jag tog hål i örat för 30 år sedan. Känslan var säkert densamma, metoden lite modernare idag dock, Mikael B tryckte sig igenom min örsnibb med en stoppnål...

Den puckade kristdemokraten - kort uppföljning...

Jag citerar Rädda barnens dagsfärska pressmeddelande:

"11,9 procent av Sveriges barn är fattiga

År 2006 levde 229 000 av Sveriges närmare två miljoner barn i fattigdom. Mest utsatta var barn med utländsk bakgrund som bodde tillsammans med en ensamstående föräldrar, av dem levde nästan hälften i fattigdom. Det visar Rädda Barnens senaste barnfattigdomsrapport.

Fattigdomssiffran är den lägsta sedan mätningarna började och en minskning med 0,7 procentenheter jämfört med året innan. Men 2006 befann sig Sverige mitt i en högkonjunktur och nu står vi i början av en ny lågkonjunktur. Ofta glömmer man bort att även barn och unga påverkas av samhällsekonomin. Intervjuer med barn i rapporten visar att de är väl medvetna om problemet och tar stort eget ansvar:

”När man vill ha sin veckopeng, då kanske man brukar tjata om det så att inte mamma och pappa glömmer. Nu när det är kris frågar man inte längre, för man känner hur ens föräldrar har det.”(Flicka, 15 år)

Den ekonomiska krisen kommer sannolikt att leda till att barnfattigdomen ökar igen i hela Sverige. Det finns också stor risk att klyftorna mellan de rikaste och fattigaste barnfamiljerna vidgas ytterligare. Den utvecklingen började under förra lågkonjunkturen på 90-talet och har sedan fortsatt trots högkonjunktur.

– Tidigare ekonomiska nedgångar har framförallt drabbat dem som redan i utgångsläget är mest sårbara och oetablerade, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete på Växjö universitet och författare till Rädda Barnens rapporter om barnfattigdom.

– Vi har många gånger uppmanat regeringen att analysera konsekvenserna för barn av förändringar i ekonomin och trygghetssystemen. Nu när vi befinner oss i en lågkonjunktur måste vi särskilt uppmärksamma hur barnen påverkas och det räcker inte bara med analyser: nu krävs handling, säger Lina Stenberg, programhandläggare på Rädda Barnen.

Rädda Barnen kräver att regeringen omgående tar fram ett åtgärdspaket för barns välfärd under den ekonomiska krisen."

I Rädda Barnens definition på barnfattigdom ingår barn som antingen lever i familjer med låg inkomststandard enligt SCB:s definition eller i familjer som uppburit socialbidrag någon gång under året. Låg inkomststandard betyder att familjens disponibla inkomst är lägre än vad SCB beräknar går åt till boende och baskonsumtion.

12 % - det är ungefär tre barn i varje klass det, knappast någon siffra att ta lätt på. Eller vad säger du, Tom Bergström i Hylte?

Agnes och jag hade storviltsjakt i morse...

Med gemensamma krafter och med dammsugarens hjälp nedlade vi vårt byte, en fet äcklig spindel som synts promenera runt i takhöjd i köket i över ett dygn.

Eftersom jag knappt inte vågade mig ut i köket av rädsla för att den skulle hoppa på mig blev jag tvungen att göra något och när den kommit ner en bit på väggen så den blev nåbar gick jag till attack. Jag var fortfarande tvungen att ha långa röret på och den vägrade låta sig sugas in i munstycket, så jag skruvade bort det och tänkte ta den med bara själva handtaget - TROTS ATT DEN DÅ KOM JÄTTENÄRA MIN HAND!!! - men då fick Agnes snilleblixten att istället försöka dänga den med långa röret. Den rörde sig hotfullt mot oss och jag fick ta till det yttersta av mina inre krafter för att våga suga in den innan den kunde attackera. Jag gjorde det.

Sen lät vi dammsugaren stå på jättelänge så att den absolut skulle desintegreras och inte kunna komma ut igen. Hoppas vi lyckades.

Tänk att solen kommer att skina,

för andra dagen i rad. Man tror ju nästan inte att det är sant. Senaste månaden har bara varit som en mörk grå dimma. Jag behöver ljus och vind i ansiktet och kanske framförallt VÅR!!!

Smått nervös fader...

I dag ska Tuva till sjukhuset igen, för en andra njurröntgen, en besvärligare variant den här gången har jag förstått, där man får kontrastvätskan uppsprutad i urinröret i en kateter och sen förväntas ligga och kissa ut den, låter inte som någon höjdare... Hoppas det går bra för henne, hon är lovad öronhåltagning efteråt. Och tapperhetsmedalj...

Hakkapelle routsin poika!

Hemma igen efter en snabbtur (10 timmar sisådär) till Kungliga Huvudstaden och "Ericsson Globe arena" som gamla globen numera kallas. Roland, Agnes och jag såg Sverige slå Finland med 4-0 och det var riktigt roligt. Över tolvtusen på läktarna, mycket hejarop, god stämning och dessutom bra hockey. Vi skrattade gott åt den godmodige finländare som efter matchen stod utanför globen och försökte adoptera bort sig själv till en svensk familj.

"Ja har pra jobb, sänar mukke pengar, ja är snäll, ja vill int´vara finne mer...

Undrar just om någon tog hem honom?

Sämsta schlagerdeltävling jag sett på många år...

Här fanns ju inte en enda låt som hängde sig fast i örat. Caroline af Ugglas var ju cool förstås, men nu var hon mer "Janis-kopia" än någonsin och jag vet inte om det var till hennes fördel. Jag vill nog hellre se henne med glimten i ögat. Nah, inte imploderande.

Rasist har jag nog aldrig blivit kallad...

...av den enkla anledningen att jag inte är det. Däremot måste jag erkänna att jag för tillfället har starka fördomar mot en del Skåningar i allmänhet och Skånska poliser i synnerhet... Jag menar, övningar med fingerade namn som "Neger Niggersson" och "Oskar Neger", är det riktigt friskt det? Jag har alltid varit rädd för människor i uniform, även fast jag är vit, får väl tacka min lyckliga stjärna för att jag inte är neger...

Lat lördag...

...skönt...

Flickorna vaknade till vid nio, väckte mig någon halvtimma senare, så åt vi en fullständigt "obråkig" frukost innan Agnes skulle iväg på innebandyträning. Tuva och jag tog oss iväg till Bokia för att sätta sprätt på ett födelsedagspresentkort på 200:- Jag blev mycket fascinerad av valet av praktverket "Jorden" - en riktig fakta/kunskapsbok om vår lilla planet och dess plats i universum. Trodde kanske hon skulle vilja ha suddigum och någon "läsa-lätt-bok", men icke. Hemma igen satte vi oss och läste i den och hon var fullständigt klar över att solen var en gul stjärna, räknade dessutom upp alla planeterna i solsystemet utom Merkurius... Mycket imponerande.

"Hur vet du allt det här?" frågade jag.
"Men vi har ju jobbat med rymden i förskoleklassen..."

Snyggt jobbat Monica och Britt-Marie! Jag bugar mig.

Så såg vi Sverige detronisera tjeckerna i hockey (förövning inför morgondagen) och nu närmar sig nästa tv-begivenhet - schlagerfestivalen...

Agnes är på sova-över-kalas och Tuva har Hedvig här för övernattning. Ännu råder friden.

Dagens Janne

Hans Villius läser: "Året är 2003. En av Jannes kamrater fyller fyrtio år. Janne & hans livskamrat T har kommit till Nerike enkom för att fira detta tillfälle. Håkan som är inblandad i festligheten vill bjuda upp T, och Janne svarar "Vi kan väl dansa i klunga". No hard feelings is expressed. Alla dansar glatt. Det är det här året som Gudrun Schyman tvingas avgå, Idi Amin avlider och Guantanamobasen (antagligen) instiftas."

Efterlysningar

"Tillsammans är man mindre ensam". Den försvann i obruten förpackning, själv hade jag sett filmen på bio och längtade efter ett andrakik på Audrey... Jag vet att jag i min stora godhet släppte iväg den till någon annan, dock icke vem. Nu har jag pratat om denna film med Mathz L, och flera andra och lovat att låna ut den, men det blir lite svårt när jag inte ens kan minnas vem som lånat den.

"Rushmore" och "Punch-Drunk love" som jag också pratat gott om inför andra och sedan inte kunnat låna ut.

Hos mig finns inga förseningsavgifter, jag blir bara glad om filmerna så småningom kommer tillbaks.

Åååhhh, jag blir så frustrerat sur och vill veta allt på en gång...

...den känslan gör antagligen "Lost" till den bästa tv-serie jag någonsin följt, i alla fall om man räknar in spännings- och överraskningsmomentet.

("Sopranos", "Dexter" och "Six feet under" står sig väl annars rätt bra.)

Nu när jag sett fyra avsnitt av säsong fem, när det börjar bli tydligt att allt handlar om "parallell tid" om "time travelling", när jag kan ana att det finns en "puppet master" som styr alltihop, när Yin återuppstått, när de återvändande till "verkligheten" får samla ihop sig för ett andra besök till ön, när Claire har visat sig vara Jacks syster och Aaron därigenom hans systerson, när det plötsligen finns "the other others", ahh, det är lysande sci/fi.

Lita på mig. Det är ändå en man som genomlevt det mesta i genren som uttalar sig.

Jag vet att en del tröttnat och undrat. Stackare er! Ni kommer så småningom att ångra er och vilja låna hela serien av mig. Det kan ni visst det få, men bara en del i taget. (Det är ett smart sätt att se till att få tillbaka allihop.)

Dagens Janne

Hans villius läser: "Året är 1986, vi befinner oss i Köpenhamn, den danska huvudstaden på ön Själland. Det är karneval i stan, sambarytmerna ekar längs gatorna. Där de sitter och nyder deres bajer råder lugn och frid, men snart ska de dansa sig ut i karnevalen och dras med i massorna åt fullständigt olika håll. För Haakons del hittar han inte hem till campingen utan tvingas be danskarna om hjälp. Emellertid vill ingen tala om för en ansiktsmålad svensk vart Klampenborgs camping ligger så han tvingas anta en falsk identitet. "Excuse me, my name is Verscheer and I´m from Holland..." Då går det genast bättre. Morgonen återförenas de."

Om inte det är att ändra åsikt, vad är det då?

– Centerpartiet har inte ändrat åsikt. Men vi kan leva med att kärnkraften, under överskådlig tid, kan vara en del av den svenska elförsörjningen, säger Maud Olofsson.

Hm, jaha, okej Maud, skönt att du inte "dagtingar med ditt samvete" i alla fall....

Plötsligt är jag 17 år igen, minns Rockmagasinet i Örebro, Manillagatan, stödgala för linje tre i kärnkraftsomröstningen, Dag Vag piskandes upp stämningen med sin "hellre aktiv idag än radioaktiv i morgon". Har för mig att det var lika många centerungdomar som ungkommunister där. Fast Maud gick nog aldrig på rockmagasinet.

Vad säger Torbjörn? Och Olof?

Tom Bergström i Hylte kommunstyrelse - ett osedvanligt cyniskt pucko...

...kristdemokrat dessutom och alltså tillhörande ett parti som sägs företräda familjen, barnen och den lilla människan. Karln är till yttermera visso rektor och borde därför vara bekant med skollagen, men tydligen inte. Ingen god företrädare för min yrkeskår sålunda.

Aftonbladet berättar om hur han på kommunens hemsida svarar en undrande mamma som ställer frågan: "När ska skolan bli avgiftsfri i denna kommunen? När ska vi föräldrar få sluta skicka med mat till utedagen en gång i veckan? Eller dom dagar då klassen åker på utflykt och det ska skickas med mat för hela dagen? Alla har inte råd med detta."

Bergström svarar ”Du gör dig skyldig till en osmaklig skräckpropaganda när du säger att vi i Sverige inte ha råd att ge våra barn mat. I Sverige har alla föräldrar råd till det. Har du knapp ekonomi får du prioritera om dina utgifter och dra in på något annat. Sluta med godis, läsk, chips, veckotidningar, bil eller cigaretter eller vad du nu lägger dina pengar på. Mat ska pengarna alltid räcka till!"

Snacka om besserwisserattityd och brist på respekt. Killen tjänar ungefär 40 tkr i månaden enligt Kristdemokraternas lokala Hylte-hemsida. 40-tusen räcker till många mackor. Men om man är arbetslös ensamstående tvåbarnsmamma är läget möjligtvis lite annorlunda.

På den tiden det ännu var lagligt att ta ut avgifter i förskolan mötte jag människor som gråtande fick be om uppskov med terminsfemtiolappen till dagiskassan till barnbidraget kommit. Att inte ha 50 kronor att avvara och vara tvungen att berätta det, det är att behöva förödmjuka sig. Det ska ingen behöva göra. Lagen är bra och ska som annan lag hållas.

Lite empatiträning kanske inte vore helt fel?

Maria Larssons eviga ögonblick...

Den filmen visste var den tog. Rätt i hjärtat. Jan Troell är en magisk regissör.

Hopp om livet

Har känt mig lite slak ett tag, säkert sviter av Tuvas vinterkräkande, men nu är det lite bättre.

På söndag blir det huvudstadsresa med Fähunden Andersson, vi ska gå på LG hockey games och Sverige-Finland. Då ska det smälla i planket.

Dagens Janne

Hans Villius läser: "Se sån stil han har, spelandes för brödfödan i Katrineholm, obändig inför sociala makter som måhända velat annat. fast bestämd att inte längre vara en köpen knekt i kriminalvårdens tjänst. Klokt är också att lägga ut en tidning som sittunderlag. Man kan ju inte få byxorna smutsiga redan första dagen på tågluffen."

Dagens Janne

Hans Villius läser: "Margareth Tatcher har precis avgått, Janne & Håkan väntar utanför parlamentet, ivriga efter en snabb kommentar. Polackerna har avlyssnat konversationen:

"Vad ska du fråga henne?" "
"Om hon ångrar Falklandskriget. Du då?"
"Om det är sant att hennes man städat Downing street 10 iförd kalasbyxor och husahätta..."
"Det kan du väl inte fråga?"
"Nej jag vet men vad ska man annars fråga?"
"Om hon gillar Sex Pistols kanske?"
"Ja, den var bra..."

Efter detta vidtar ett besök hos duvorna på Trafalgar Square.

Körslaget är avgjort.

jag hyllar Hanna Hedlund och hennes Bollnäs-kör rakt av.

Vilken sångarglädje, skitbra!!! I just det här konceptet tycker jag tv 4 har hittat rätt, här finns inga förlorare, bara vinnare... Skillnad det, mot "bonde söker fru", "lets dance", "skridskoprinsessan" och allt vad det heter...

Dagens Janne

Jag är med två morgontidningar just nu. Jag läser både DN och NA. Bägge har serier, återkommande reportage, bilder. Det är coolt. Den här blogen startar härmed också en serie. Den heter "Dagens Janne" och bildserien kommer att löpa i minst två veckor.

Hans Villius läser: "På den första bilden ser vi Janne på en balkong i Askersund, avsevärt sympatiserande med det socialdemokratiska demonstrationståget, dock inte tillräckligt mycket för att själv gå med. Statsminister Olof Palme har ett par månader innan skjutits ihjäl på öppen gata."

Twist in my sobriety...

Så så, inget armhår här inte...

Hoffa för bövelen, har han lika mycket armhår nuförtiden????

You go shave!!!

Tokflyt vid barnbyt...

...kanske man kan säga att Lise hade i går...

Vi brukar "byta barn" på fredagar, men i går var Lise upptagen på annat håll så hon frågade om det var okej att barnen sov en natt till hos mig och det var det ju såklart. Agnes beslöt sig emellertid för att sova över hos en kompis och så var det bara jag och Tuva kvar. Vi skulle ha fredagsmys på egen hand. Godis och choklad inhandlades på LIDL, saftig biff likaså, den skulle ätas med rotfruktsgratäng.

Vi åkte hem, lagade mat, åt den, zappade mellan "på spåret" och "let´s dance", sen slumrade jag nog till i soffan, vaknade av att Tuva sade "jag mår jätteilla och måste kräkas".

"Okej... Kom jag ska hjälpa..." Jag hann inte längre innan kaskaden kom, över Tuva-kraken, över soffan, bordet, mattan, filten, allt... Surstinkande chokladfärgat rotfrukts- och biff-kräk. I det ögonblicket höll jag på att spy själv, men sen besinnade jag mig och kom ihåg hur det var att jobba i förskolan, när jag hade en stående deal med poolen Anette; "du tar bajset så tar jag kräkset"... Tänkte; "A man´s gotta do what a man´s gotta do".

Tuva fick gå och ta sig en varm skön dusch, kräktes ner toagolvet också och lade en stor chokladfärgad spya i handfatet och sen var den första stormen över...

Under tiden torkade jag soffa och slängde diverse tygvaror nerför källartrappen, hade inte sett hur mycket kräk det hade kommit i filten riktigt, så jag rappade hela källarnedgången med chokladkräk, det ska jag ta hand om efter jag skrivit detta, med klorin och stålborste...

Ny pyjamas på och "hur mår du egentligen, är det överintag av choklad eller kräksjuka?"

"Jag mår ganska bra."

"Ok. Sov hos mig så är det nära till toan om du mår dåligt igen..."

Det kom ett kräk till under natten, men då var det mest bara galla och vatten. Lise kom och hämtade Tuva vid ett, nu stålsätter jag mig som sagt som bäst för rengöring och desinfektion...

Jag har inget större problem med kropputsöndringar i sig, det är bara när det luktar riktigt illa som jag blir kräkmagad, glömmer aldrig när vi hade en kille med svår förstoppning på förskolan, han gick och fes illa i flera dagar och sen kunde man ana att det var dags. "I´ve just put a diaper on this guy" sade Lena som ännu tydligare än jag anade vad som var på gång, men som inte ville hänga ut honom bland kamraterna och därför pratade engelska. Sen fick man vänta ut smällen så sakteliga, det som kom då hade säkert varit i honom i flera veckor....

Nu vill jag inte minnas mer sånt och går därför och skurar golv och väggar...

Om konst, Gunter Wallraff, psykiatri och "får man göra vad som helst i konstens namn?"

När barnen - äntligen - slocknat i kväll satte jag mig framför teven en stund. Hamnade mitt i "Debatt" som slog någon slags världsrekord i lägstanivå, kände jag i alla fall. Först det dödligt seriösa ämnet om "Rasism inom sjukvården" som jag skulle kunna tycka mycket om, i det fall jag ens orkade formulera mig om det. Men det gör jag inte. Det är väl så självklart att alla människor har rätt til respekt.

Men sen det här andra. "Kan man anse det som ett konstverk att simulera en psykos, låtsas vara suicid, bli intagen, spöa på vårdare, sjuksköterskor, läkare, skrika och oroa patienter, bli bälteslagd, e.t.c.". Klart man inte kan. Det skulle kunna bli ett bra socialpolitiskt reportage om man genomförde det konsekvent, absolut, men konst kan det aldrig bli. Hur skulle det kunna bli det? Konst handlar väl om att få människor att betrakta en verklighet ur någon annans (ibland mest oanade) perspektiv, inte om att ljuga ihop något.

Vad kunde Hitler ha sagt i så fall; "Jag tyckte egentligen om judar, det var bara en installation..." George W Bush; "Nämen Irak och Saddam och massförstörelsevapen, ni får se det som konst..."
NN: "Jag spöade på min kvinna men det var inte misshandel, det var konstnärsskap. Jag ville se henne gul & blå..."

Jag blir rent existensialistisk och skriver "Vi får alla ta ansvar för våra handlingar, alltid." Konst eller okonst.

Pensionsbesked i finanskrisdagar...

Jag vet inte vem som är bäst skickad att förvalta mitt pund i dagens samhälle. Inte jag. Inte fondbolagen heller verkar det som. Jag fick ett sånt där "Kap-kl-besked" i går, såg att värdet på min pension minskat med en tredjedel på ett år. Ändå drar man "avkastningsavgift", "schablonmässigt beräknad på värdet vid årets början"... . Vad är det för humbug?

Om jag fick bestämma över de där pengarna "på riktigt" så skulle jag vilja ha dem i statsobligationer istället. Men det alternativet finns ju inte. Den här "ta-hand-om-din-egen-framtid-reformen" blev bara ett stort fiasko för de flesta av oss, enkelt att konstatera... Så går det när Socialdemokratin lyssnar för mycket på högern.

Här i Sverige däremot, håller vi fanan högt, i alla fall när det gäller sånt som mänskliga rättigheter...

Jag menar, killen är ju från Libyen, då är det väl inte så noga? Vad jag pratar om? Det här.

Israel högtidlighåller minnesdagen för förintelsens offer

med nya attacker mot Gaza. Snyggt jobbat.

Jag backar på "Lust, caution"...

Eva brukar ha god smak och när hon blev förvånad över "halvsågningen" så fick jag ge den en chans till. Jag inser att jag måste ha sovit mig igenom halva filmen förra gången för nu blev det en helt annan upplevelse, c´est magnifique... Tur man kan ändra sig...

Fy vad jag fryser, var är du vår?

Hur länge ska det här mörka kalla få hålla på? Jag scannar över en del bilder, hittar magasinet med första besöket på Maldiverna, 1989. Jag skulle gärna ta en tur dit just nu, swusch sådär, stanna ett par veckor... Då jag emellertid inte riktigt tror att jag kommer att ges möjlighet till magisk swuschning får jag nöja mig med att kika på bilder. Det är också ett sätt att resa...

Johnny Cash remixed... Förvirringen är total...

Jag menar Johnny Cash och Snoop dogg, hur vettigt låter det? Men det fonkar, jag lovar.

En liten påminnelse om vad hårt arbete egentligen innebär, för oss som ibland beklagar oss...

Tack Jörgen för filmen...

The Boy in the Striped Pyjamas

Vilken dräparfilm ifråga om "odd companions", krig och djupt existensiella frågor och ultimat tragiskt slut. Det blev nästan för mycket, men ibland kan jag konstigt nog bli glad över filmer som vägrar en happy ending. Jag får väl tillstå att jag grät ungefär en hushållsrulle full. Egentligen borde jag inte ha blivit så berörd för man kunde ana, men det var ändå starkt känslosamt. (Man är ju pappa gubevars...)

Men herregud vilka rubriker dom vaskat fram i NA i dag...

Naken berusad pappa försökte våldta sonen

eller vad sägs om:

Berusad man körde in i hus - fick skäras loss

Vart är vi på väg, svenska folk? Annat var det förr. När jag var femton år och råkade köra in i ett hus så behövde jag minsann inte skäras loss. Det skötte jag minsann själv.

Hemkommen efter en riktigt bra ishockeymatch...

...som Kumla dessvärre ändå förlorade med uddamålet. Ingen skugga skall emellertid falla över Kumlaspelarna. Det hade aldrig hänt om det där puckot till domare dömt någorlunda konsekvent. Jag är rädd för att jag talade om det för honom också, möjligtvis lite högljutt. Får hoppas inte Agnes får ut för det i skolan bara, sist hade John talat om för henne att "din pappa skrek på hockeyn". Jag svor nog inte i alla fall. Inte så mycket...

Mätt och belåten,

hade goda kollegorna Roland & Per här på lite mat och trevligt prat och dessutom en "hemlig gäst" i form av Marie K. Supernice. Det gör vi om. Om vi hinner. "Artärdödaren" flottar just nu runt i allas våra ådror.

Egentligen är det kanske självklart att historia skapas "i sitt eget ögonblick"...

...däremot kanske det mer sällan är så att man faktiskt förstår det just då. Det känns som om i dag är en sådan dag, när USA får sin förste svarte president och hela världen (känns det som) hoppas på en stor förändring. Han har en del att bära på sina axlar, Barrack Obama.

Det där lät ju oerhört patetiskt dagen efter...

Jag får skaffa mig en katt helt enkelt. Att ha i knät. Allt annat är otänkbart, det skulle bara bli mos av kattkraken om jag lade huvudet på den.

Kände mig plötsligt så jäkla ensam...

Ville luta huvudet i någons knä. Det fanns ingen där...

Lust, Caution...

Se Jie på mandarin. Såg jag i går när jag insåg att det var Ang Lees film jag laddat ner och inte vilken Kung-fu-spaghettivästern som helst. Men inte blev jag mer än måttligt berörd. Bättre kan han, Ang Lee, det har han redan bevisat. Betyg: sisådär...

Spenderade senare kvällen med att "leta ikapp" en del musik jag inte hört på länge...

Graham Parker till exempel, Dave Edmunds, Steve Gibbons band, "Oh bondage up yours" med Poly-Styrene and the X-ray Spex... Mer ändå men jag kan ju inte sitta här och bli textnostalgisk... Mickey Jupp. Tur att det finns downladdnings-siter, men jag har gott samvete. Allt det här finns på LP, långt nere i källaren någonstans. Nu kan de förbli där.

Körslaget, I luv Hanna Hedlund,

men framförallt tjejen som alltid får stå i tredje raden, hon som har samma karisma som Idol-Alice, det glittrar i ögonen och så ser hon så jäkla lycklig ut. Hanna Hedlund är helt okej, men det var kvinnan med glitterögonen som fick mig att rösta två gånger i kväll...

Sen kan man inte låta bli att förbittras över programmakarnas dåliga fantasi... Kiss & Pink på samma kväll? En månad efter idol? Nä då ska Barbadosmagnus hellre ha credit. Daddy Cool är i alla fall en klassiker.

Det rullar förbi ett armefordon på Sörbyvägen varje dag,

jag antar att det är morgon och kväll jag ser det, för det är väl då jag sitter ute på verandan och röker...

En sån där fyrkantig bil, inte en humvee utan något annat... För två veckor sedan skulle jag inte ha brytt mig alls, inte ens sett den tror jag, men nu i ljuset av den här Israel-Palestina-konflikten så fick jag en obehaglig känsla av "tänk om det var på riktigt"...

Jag vill aldrig någonsin se militärbilar "in action" på Sveriges gator, knappast troligt att det blir så heller, men jag vill inte heller se dem i Gaza. Det måste bli ett slut. Jag såg en svensk jude (han kallade sig själv så) på debatt (svt 1) igår, han skämdes för vad som hände i Gazaremsan just nu och ville inte bli förknippad med staten Israels missgärningar och förstörelseverk. Kudu till honom. Skäms ni andra. Hur många Palestinska barn ska dö innan ni är nöjda?

Sexistiska Nerikes Allehanda med sin sexistiska lördagsbilaga "Latte"...

"Latte" har varit föremål för diskussion många gånger sedan den började ges ut. "Inget för karlar", "en riktig skräpprodukt", "veckotidningsjournalistik som inte har i en morgontidning att göra", "förhärligande av gammeldags kvinnoideal" o.s.v.

Jag har inte brytt mig så mycket, mest bläddrat, tänkt "det är väl som Aftonbladet söndag ungefär, låt dom hållas..."

Men idag blev jag - som danskarna säger "pissesur". Vad står det där på baksidan egentligen?

"Vill du bli lattes omslagsflicka? Skulle du vilja bli omslagsflicka för en dag? Sminkas riktigt snygg och sedan plåtas för ett läckert tidningsomslag? Nu ger vi dig chansen. I vår ska vi låta några av våra läsare pryda lattes omslag. Vill du - eller någon du känner - bli en av dem?"

Ja varför inte? Jag ska tammefasiken anmäla mig. Vem vill inte bli omslagsflicka på latte och bli sminkad riktigt snygg. Sen ska jag kräva att få kläs i en riktig modekreation dessutom. Kanske den här klänningen från Fifth Avenue shoe repair som enligt "Sofis mode" är det hetaste svenska modeundret just nu. Det är varje läsares rätt att ha möjligheten att bli omslagsflicka i latte.

Trött fredagkväll...

Körde iväg kläder och saker till Lise och sade hejdå till barnen på ett tag, de ska ju på skidsemester gubevars, till Säfsen. Handlade lite förnödenheter på LIDL och åkte hem för att se "På spåret" - idag med Filip och Fredrik och med Göran Greider och den helsköna invandrartjejen som kanske inte kan allt men som är 100% positiv...

Jag tror att jag var med ända till sista resan och Västerås för jag minns att jag grymtade något om "Ghurkas, Indiska elitsoldater kallas Ghurkas" men sedan vidtog det saliga utslocknandet och nu är klockan 23:36 och jag har just vaknat till... Hoppsan...

Edit 18/1. Zinat Pirzadeh heter hon. Inget annat. Sorry att jag inte visste.

Det där jag skrev om Dan-Åke...

Spännande... Nu har jag blivit kontaktad av flera människor inom loppet av några dagar. De har sagt samma sak. "Hur kunde du?" "Hur kunde du ta honom i försvar.." "Du vet inte hur mycket jävelskap han ställt till med..."

Möjligtvis inte. Sannolikt inte. Och jag tycker inte heller att man ska tala om för sina politiska motståndare att de är dumma i huvudet. Hade för mig att jag skrev det någonstans där längst upp också, att det inte var okej att säga vadsomhelst närsomhelst. Sorry om jag var otydlig.

Däremot tycker jag fortfarande att man får respektera en "livsgärning" som faktiskt varit i "det allmännas tjänst". (Där närmar jag mig min moderate kompis & trätobroder Göran Arveståhl som i Nerikes Allehanda i alla fall förmådde säga att "det egentligen funkat rätt bra, mig har han mest triggat". (Det var nog inte ordagrant, men i anden rätt...)

Jag tycker också fortfarande att det där med Dan-Åkes orkester var stor humor. (Jag var visserligen blond innan jag blev gråhårig, men jag är inte dum i huvudet i alla fall, klart killen funderade på om han kunde få någon röst på att ställa upp och sjunga...)

Men med den sångrösten vann han ingen tveksam, det kan jag lova. Samma sak med skådespelarinsatserna i Krax-kompaniet. Klart han begriper att han inte är Hjalmar. Klart han begriper att extrarösterna är marginella. Jag tror han tycker att det är kul helt enkelt och då ska han ha credit för det. Man måste få ha lite roligt här i livet...

För tydlighetens skull: Jag röstar på Vänsterpartiet. Det har jag gjort i alla år. Om vi får lite mer inflytande i den här kommunen så är det bara av godo.

Dock vidhåller jag; "en livlig debatt är bättre än ingen debatt alls..."

Nu bråkas det om Marklunds "Gömda"...

...om hur "sann" den är (var?)

Fattar inte hur det kan röra upp sådana känslor 2009. Jag minns den som ett pekoral, som en svensk motsvarighet till "Inte utan min dotter".

Inte mycket att ödsla kraft på om du frågar mig.

Guldbaggegala igår...

Inga särskilt förvånande/omvälvande utnämningar... Jag tyckte ju Lena Endre spelade suveränt i "Himlens hjärta" men jag har absolut inget ont att säga om Maria Heiskanens prestation heller.

Jag ser ljuset Jonatan!

Ljuset i kvalitetsredovisningstunneln... En gång om året vid den här tiden ska ingår det i rektorsjobbet att man ska kvalitetsredovisa sina verksamheter. Så har det varit i många år. Man ska samla utvärderingsbara data och sammanställa dem till begripliga produkter. Det borde inte vara så svårt. Det är det inte heller. Det är bara det att jag (och de flesta av mina kollegor) alltid hamnar i tidsnöd. Att jag (vi) inte förstår att det finns ett annat liv som ska levas också, en massa andra jobb som också ska göras, ungar som ska tas omhand och allt vad det nu är. Så sitter man där och svettas på slutet och så förbannar man sig själv och tänker; "Nästa år, då jäklar..."

När jag är färdig ska jag bjuda mig själv på en finare middag någonstans. Och nästa år, då jäklar...

46/2 = 23. 2009-1986 = 23

Om ekvationerna stämmer är det här med andra ord bilder från "ett halvt liv" sedan, 1986. Vi var "Närkes pärlor", vi var på festival i Roskilde och ser minsann inte Torbjörn ut som världsreportern Morgan Pålsson där han står, redo för sändning, mitt emellan de mänskliga vraken??!!

Den här diapositivscannern är en källa till ständig glädje.

"I dag" sade Bilbo, "fyller jag elftiett"...

Jag blir inte elftiett, men i dag fyller jag 46 år. Jag är uråldrig. Jag kan inte ens säga att jag har 20 år kvar till pension. Jag minns inte längre min barndom, i alla fall inte som speciella händelser, mer som känslor i så fall. Är det inte gräsligt? Vad är det för mening med det här?

Dagens dubbel från tidskriften Världens Historia; "Mödrar åt sina barn".

Vad är det för konstigt med det då tänkte jag, vad ska väl mödrar annars vara. Sen såg jag att artikeln handlade om belägringen av Jerusalem och att de inte var utan gjorde. Då blev jag lite äckelmagad...

Dan-Åkes sista dag på jobbet...

Jag vet att Kumlas avgående kommunstyrelseordförande Dan-Åke Moberg varit en omdiskuterad politiker och att många stört sig på hans bryska ordval och starka åsikter. Det har nog hänt mig någon gång ibland också, men i grunden har jag ändå sett en människa som drivits av ett starkt samhälleligt och socialt patos och det tycker jag man ska respektera. Och likväl som han svurit och gormat ibland så har han också alltid kunnat ta emot en propp med gott humör.

Dessutom vill jag faktiskt ge honom credit för hans självdistans och humor. När vi ställde upp i korprocken som Dan-Åkes orkester blev han inte sur för att vi snott namnet utan krävde att få vara med i stället. Vi sade okej, under förutsättning att vi fick bestämma klädseln. Så kom det sig att Dan-Åke under sin mer voluminösa period ikläddes vit "Elvismantel" med guldbräm och tillsammans med oss vanliga dödliga ställdes på Stora hotellets scen. Nu vann vi visserligen inte, men mediabevakningen var i alla fall total. Jag tyckte det var stor humor, för sjunga var han verkligen inte bra på. (Det visste han själv också.)

"Vill ni ha musik på fester, så finns bara Dan-Åkes orkester" är en textrad jag minns. "När ni bjuder in till fest så är Kumla-korven bäst" en annan...

Det blev en cd-singel efteråt och allt var frid och fröjd till D-Å fick se omslaget där vi klippt en bit ur en recension från Nerikes Allehanda:

"På fredagskvällen bubblar det i blodet man är kåt...

Kumlas tunga kommunalråd Dan-Åke Moberg tar i från tårna i Nationalteaterns gamla slagdänga "Livet är en fest"...

Eller nåt liknande. Då var Dan-Åke inte helt nöjd. "Hur ska vi kunna sälja den här till tanterna i Socialdemokratiska kvinnoförbundet" väste han. Men sen gillade han läget. Om han satte sig och klistrade över omslagstexten med någon slags etikett förtäljer inte historien. Tror inte det.

Nå, gå i frid Dan-Åke. Jag tror dessvärre inte debatten blir livligare eller bättre utan dig. Samförstånd och "Kumla-anda" har vi redan allt för mycket av i den här kommunen.

Upprörd konsument protesterar!!! Skärpning Sveas!!!

Min pappa säger alltid att vi ska vara så glada för att vi har Sveas konditori, det är minsann ett av de finaste konditorierna i mellansverige och bla bla bla och bla bla bla...

Det kanske är så vad gäller konditorivaror, men vad gäller produktion av lunchmat så har de fullständigt chanserat. Idag blev jag medlurad till TorgSveas av Hasse och Jörgen, beställde en köttfärspaj, det lät ju ofarligt... 64 riksdaler betalade jag för detta val. Ut kom tio minuter senare en paj med svampaktigt dallrande konsistens vars oläckra utseende bara motsvarades av dess unkna smak, det kändes som om jag fått en hårdmickrad pajusling som förvarats i kylen någon vecka eller så innan uppvärmningen. Skalet var alldeles mjukt och formbart och äggstanningen skimrade i gulgrönt. Nej fy tusan!

Ytterligare bevis; När Linda och jag var på SveasJärnvägsgatan senast så satsade jag på pannbiff och potatisgratäng och det var måhända något bättre, men ändå på gränsen till obehagligt. Pannbiffen måste ha kommit från Dafgård eller någon annan industrimatsproducent och den var mickrad till skosulekonsistens.

Beställer man en sallad så kan man få halvfrysta vattniga iskalla kycklingfilebitar på toppen, de går inte ens att få goda tillsammans med två deciliter mangoraja.

Nej det här ska jag inte utsätta mig för igen. Nu får det vara nog!!! Konditorer, bliv vid er läst, håll er till småkakorna!

Noterar att Kumla åkte till Sunne och fick med sig tre poäng hem.

Gott så. Låt oss vid Teutatis slippa ett nedåtkval i alla fall.

Så drog jobbet igång "på allvar" igen då...

Jag tror jag träffade de flesta av mina medarbetare idag, kändes bra, de såg glada ut...

Jag skulle också vara glad om det bara inte vore så förbaskat kallt, jag tycker jag går och fryser fötterna av mig vart jag än är...

Vaknar sent, 11.45,

inte så konstigt antar jag, efter att ha varit uppe halva natten och sett på hockey, men däremot en märklig känsla... Förr sov jag sent jämt, bara för att det var så skönt att få snooza ner sig i täcket en stund till. Nattmänniska har jag alltid varit... Sen kom barnen och då försvann själva möjligheten att kunna ligga länge en morgon. Nu finns den igen och då blir jag nästan sur på mig själv för att halva dagen försvunnit. Måste vara ett masochistiskt drag. Borde jag inte njuta i stället?

Angry three times x 3 part 5

One, two, three???

Plötsligen osäker.

Schweiz? Roland? Bara du kan...

Angry three times x 3 part 4

Var så säker på att det fanns en låt som hette så, med Stones eller Hollies eller Kinks eller...

Googlade och fann... ...ingenting...

Nästa låt-titel alltså. "3 gånger arg" på svenska...

Angry three times x 3 part 3

Skärpning småkronor! Sitter man uppe halva natten för att se er briljera, och så får ni stryk... Canada är bra såklart, men ni kunde ha tagit dem. Om inte annat i ett sjuhelsikes raggarslagsmål när de gav sig på Markström 3 gånger...

Angry three times x 3 part 2

Eden lake

Sågs i kväll och det fanns ingen anledning... Dels mår jag dåligt i själen än, fyra timmar efter, dels var det som att se en sämre hopajox av "Flugornas herre", "Den sista färden", "Hostel" och franska "Them"...

Läskig, obehaglig, inte alls nyskapande. Våldsploiting bara.

Angry three times x 3 part 1

Israeler, judar, missförstå mig inte nu; jag har gråtit till "Förintelsen", "Schindlers list", "Treblinka part 1, 2 och 3", so many more...

Men ge nu fan i att bomba Palestinier för hundrade gången. Det där landet ni bor i blev inte ert innan västvärlden fick dåligt samvete efter ww2... Gazaremsan fick ni definitivt inte. Usch! (Det kanske är ett starkt uttryck, men...)

En till bild jag blivit nyförälskad i.

Killarney, Irland, 1989. Det var nog först nu jag verkligen såg mannen i bakgrunden. Visst har han en Guinness i tanken?

Vaknade i morse och världen kändes plötsligt skitig...

...den närmaste omvärlden i alla fall, det knastrade om golven och kändes allmänt ofräscht. Fick ta lilla röjet, Tuva var villig att hjälpa till och sög upp ett riskorn från köksgolvet.

"Så", sade hon därefter, belåten, glad och nöjd... "Då var det klart då..."

Vuxen och barn har inte alltid riktigt samma referensramar.

Agnes ställde sig i badkaret och skrubbade det inifrån och ut och det klarade hon bra och jag dammsög och plockade lite annat skräp och efter någon timma kändes det mycket bättre igen.

Nu fick jag en stund för mig själv, för de är hos lilla och stora H och leker. Tystnaden är genomträngande. Det är skönt.

En tur till Kumlahallen

med Linda och Olle och så åkte vi hem hit och käkade lite pizza och fikade på Agnes goda citronkaka efteråt. Mysigt att få umgås en stund så där alldeles opretentiöst.

På kvällen såg Agnes och jag en danske film betitlad "Vår fröken är en utomjording" - "skräckkomedi för barn och ungdomar" kallades den för, men jag såg den också med rätt stor behållning. Paprika Steen spelade Alien-fröken med bravur.

En lugn och stilla nyårsafton blev det,

och det var riktigt skönt. Agnes gjorde snittar och jag fixade en pommes Anna och lite biff och så åt vi Häägen-Daze-glass till efterrrätt. Lite film, lite junior-vm-hockey och så gick vi fram till torget till tolvslaget. Mycket folk, många bekanta förstås... Med ålderns rätt tyckte jag att det var skönt att det inte var mer pretentiöst än så. Det vi saknade var hummer exelcior som vi ju ätit "jämt", men det skulle blivit för mycket...