Partytime!!!

Party On!!! Jag tror vi hade rätt roligt allihop, i alla fall om man kollade in trötthetsgraden dagen efter. Härligt att vi faktiskt fick uppleva "sommarens sista kväll"? i så illustert sällskap.

Snodde dom väl Agnes mobiltelefon...

...Hon ringde hem från Kumlasjön (med lånad telefon) och berättade, skitledsen... "Den var bara borta och jag hade ju till och med lagt den under kläderna..."

Klart man blir arg, men det var liksom ingen större idé att ta ut frustrationen på Agnes som plötsligt drabbats av en smärtsam insikt om att alla människor inte är riktigt så där ärliga som man skulle vilja önska sig.

"Det var ju riktigt tråkigt att höra hörredu, men jag vet inte om vi kan göra något åt det. Du får komma hem så får vi prata om det." (Men det fattar du väl att man inte kan lägga ifrån sig en mobiltelefon i ett omklädningsrum på ett offentligt bad!!??")

Lite tröst hade hon redan fått när hon väl kom hem. Hennes bästa kompis hade minsann berättat att tjuvar kunde ta precis vadsomhelst, närsomhelst.

"En gång tog dom till och med Willes kalsonger, och han är ju till och med utvecklingsstörd".

"Nämen fy vad hemskt, har dom verkligen gjort det?" (Fast du är ju inte utvecklingsstörd, klantskalle...)

Vi ringde säkert hundra gånger den där kvällen, ägnade oss riktig telefonterror, bara för att visa att vi inte gav upp. Ibland sade vi inget alls, ibland sade vi "vi såg nog vad ni gjorde, lämna tillbaka telefonen omedelbart", jag skickade ett sms som kanske inte var så trevligt men ganska tydligt: "lämna tillbaka telefonen ungj-vlar, annars..." Inte för att jag trodde det skulle hjälpa men för att jag var så sur. Min mamma som har svårt att sova på nätterna tog över vid fyrahugget på morgonen.

På eftermiddagen dagen därpå ringer min telefon. Det är A.C som jobbar på fritids vid Fylsta skola. "Förskoleklassen var i skogen innan lunch, de hittade en mobiltelefon som vi tror tillhör er."

Lycka! Kanske vågade de små tjuvarna inte ta hem en telefon som ringde in hotelser hela tiden, eller så kanske de insett att den inte hade något värde för dem eftersom det bara fanns 22 kronor på kontantkortet och de snart inte skulle kunna ringa längre... På en stubbe i skogen hade de i alla fall lagt den, mycket prydligt, fortfarande inslagen i sin mobilstrumpa, och jag kunde åka och hämta den när jag ville.

Jag blev själaglad eftersom jag slapp slänga ut en tusenlapp på en ny mobil och Agnes blev ännu gladare eftersom hon knappt kunnat sova av ångest inför sin egen klantighet. Slutet gott allting gott, också för förskoleklassbarnen på Fylsta hoppas jag, för de fick glasspengar i hittelön.

Nu ni, nu ska jag göra svamppaj.

Och den ska bli så god så god. En del av er kommer att få smaka den i morgon.

Av fyllehundar och barn får man höra sanningen

Besökte en förskola idag, möttes av en liten invandrartjej som log ett soligt leende mot mig och hälsade.

Sen frågade hon "Har du ätit många mat?"

Undrar om Atkins eller viktväktarna är effektivast.

Vi laddar för fest i helgen

och hoppas på i alla fall oregnigt väder så vi kan vara ute. Hitills har det ju sett bra ut men nu slår regnet mot rutan och genast känns det en liten orosklump i magen. Fast det är ju långt till lördag förstås. Bara att hålla tummarna.

Man kanske skulle gifta sig i alla fall...

Skolstartsdag

Agnes forsade iväg som ett Jehu här på morgonen, äntligen går hon i skolår fyra och får privilegiet att äta frukost på skolan.

Själv ska jag hålla "godmorgontal" i Stene. Det ska bli trevligt. Och sen kommer glassbilen.

Årets första trattar...

igår. Vi lyfter på hattarna och blåser i lurarna för den nyheten. Mmm!

Motion - denna ständiga källa till förödmjukelse

Det där med Davidmaskiner var inget för mig, det insåg jag snart. Sen dess har jag promenerat och promenerat, simmat lite ibland, men det hjälper ju liksom inte. Getingmidjan kommer ju aldrig...

Men nu ni, nu har jag blivit stavgångare, forsat fram längs Kumlas gator likt Gunde i sina värsta dagar, fast utan skidor då... Jag tycker alla tittar konstigt på mig men jag får sätta mig över den förödmjukelsen. Det kanske är för att jag har en tendens att hamna i passgång om jag inte hela tiden räknar ETT-två-tre-fyr, ETT-två-tre-fyr... Motoriken har aldrig varit någon jättestyrka hos mig.

Secondhandfynd

gör jag inte särskilt ofta, men i går kände jag mig riktigt glad när jag kom ut från "Bra & Begagnat" med en kasse fylld av flera kompletta årgångar "Populär historia". 30 välmatade magasin för 2:- styck, det är sannerligen att betrakta som fynd. Lise bara skakade på huvudet men jag lovade att läsa och slänga i stället för att lägga på hög. Annars kan jag ju alltid ta med dem till Stene skola.

Sydafrikanska viner

är jag lätt insnöad på just nu och om någon skulle få för sig att fråga om jag skulle följa med på en resa till Sydafrika skulle jag tacka ja på en gång. (Av flera anledningar såklart, men det vore riktigt häftigt att få göra en riktig Sydafrikansk vinprovarresa.)

I går kväll drack vi 97921 Kleine Zalze, en Shiraz (till 80%, men med inblandning av två andra druvor också) som kändes riktigt riktigt prisvärd. 80:- för en massa smak, lite åt lakritshållet faktiskt. Kompakt. Gott.

Nypremiär för Kumla hockeys hemsida idag skulle det vara

och det är ju inte utan att man längtat efter lite nyheter. Klickar mig dit och möts av samma svarta vägg som funnits där den senaste månaden. Trist.

Örebro diapers hemsida meddelar i alla fall att det snart är dags för "Slaget om Närke", en träningsturnering med ÖHK, Kumla, Lindlöven och Arboga. Jag är urdålig på geografi, men "Slaget om Närke"? Trodde varken Lindesberg eller Arboga hörde dit.

Tog mig en kvällspromenad

den där halvmilen som brukar vara rätt skön när man ska rensa huvudet, gick över gärdena och såg "the fields of gold" i kvällssol, kände kanske något som liknade Stings inspiration när han skrev den gamla dängan någon gång för länge sedan. Sen kom jag in i skogen och möttes av 1000 flygmyror som satte sig på mig och inte ville låta sig jagas bort och så var allt det vackra bara borta.

Synd på en så fin låt. Fick gå hem och trycka in Eva Cassidy i cd-spelaren.

You'll remember me

when the west wind moves

Upon the fields of barley

You'll forget the sun

in his jealous sky

As we walk in the fields of gold

Första dagen på jobbet

och det kändes riktigt trevligt att möta alla "gamla bekanta" igen. Sen for vi till Mjölby och satte Agnes på tåget för att hälsa på mormor i Skåne, på egen hand. Bara att inse att man börjar få "ett stort barn". Jag såg i hennes ögon att hon var nervös innan hon kom på tåget men det hela avlöpte bra och hon lät jätteglad och stolt när hon ringde och meddelade att hon kommit fram. Skönt.

Äntligen!

Dags att gå till jobbet. Som jag har längtat. Det är alldeles för jobbigt att vara ledig. Not.

Fast visst ska det bli bra, det ska det.

Aj aj aj - oj oj oj

Mycket som skulle kunnat göra ont där på Skara sommarland, fast ömmast i huden är jag nog av solen. Vilka dagar, 35 grader varmt, jag har en lätt rosa hudton.

Agnes gav sig ut i fritt fall, det vågade inte jag. Men jag åkte skruven och megatoaletten i alla fall. Och hade jättetrevligt. Det hade vi allihop. Fast Tuvakraken skrapade näsan.

Edit: Kolla in bilderna på Agnes 0,1 sek långa Wakeboardtur. Det var stor humor. 40 minuters väntan för den millisekunden i rampljuset.

Under semesterns sista skälvande dagar

far vi till Skara sommarland tillsammans med P, F och W. Det kan väl vara en trevlig avslutning på en ganska innehållsrik sommarledighet. Jag menar, vad gör man inte för att få uppleva ett riktigt vattenlavemang?

LVAKAN

lärde min pappa mig aldrig riktigt vad det betydde. Men vad det nu var hade han minsann fått lära sig på Karlsborgs fästning. Jag fattade aldrig riktigt vad han menade men nu när jag idag tillsammans med A & T besökt fästningen med tillhörande museum tror jag att det har med Ryssen att göra.

Ibland är det bättre att inte veta. Dock inser jag att vi måste akta oss för Ryssen.

A & T & jag hade i vilket fall som helst en riktigt trevlig dag. Vi hittade till och med en riktigt bra Thairestaurang där i Karlsborg.

Bergmans bortgång...

Är väl en nyhet som redan är passé, men när man är på landet bortom all ära och redlighet så känns det emellanåt som om hela livet blir "postponed".

Jag blev inte särskilt tagen. 89 år är trots allt en ganska respektingivande ålder. Kanske sade han som indianerna i min barndoms böcker "Wakantanka, idag är en fin dag att dö".

Egentligen kan jag bara säga att jag riktigt uppskattat två av Bergmans verk, "Den goda viljan" och "Fanny och Alexander". Förutom dem har det mest varit ångescht.

Vi hade trevligt i stugan

Och jag är numera svensk mästare i Lasse-Majas detektivspel.

Pride (in the name of love)

Lär väl inte höra så mycket från Fjollträskarna den här veckan... *S* Men det är som det ska.

Jag vet inte vad som for i mig.

"Jag är så lycklig för jag är på Factory outlet!!!"

"Agnes och jag ska åka till Marieberg och leta efter ett par mjukisbyxor", sade Lise igår.

Jag vet inte vad som for i mig, vad det var som triggade mig, jag trodde det knappt inte själv när jag hörde mig säga "Kan vi inte göra en utflykt i stället? Kanske till Vingåker och den där Factory outleten?"

Jag menar, hur dum får man bli? Klart hon nappade och en timma senare satt vi i bilen på väg mot Vingåker. Jag kände ångesten växa. Men det var bara att bita ihop.

Dyrt blev det, fast Lise påstod att vi tjänat flera tusen på den lilla utflykten.

Frigående ägg i Lidlreklamen igen.

Skulle jag aldrig köpa. Man har ju ingen aning om vart de gått.

Dylan har varit på besök,

kommer det säkert att stå i Agnes blog, möjligtvis med en bisatskommentar om husse och matte Hasse och Tina...

För egen del är förhållandet såklart det omvända, så otroligt kul att ses, det är människor - men för den delen också hund - att tycka om.

Det blev en riktigt bra dag

för den historieintresserade. Vi hade med oss en nydisputerad arkeologidoktor på färjan, Charlotte Hedenstierna-Jonson och när hon blev igenkänd av guiden så blev det en halvtimmas spontanföreläsning om krigarna i garnisonen på Birka. Jätteintressant.

Det var också i övrigt en alldeles perfekt dagsutflykt tycker jag. Trevligt sällskap, strålande sol, en och en halv timma till Strängnäs i bilen, sedan båt över Mälaren i ett par timmar innan vi kom till Birka, kunniga guider, fascinerande historisk miljö, badmöjligheter för den som ville, Agnes, Tuva och Wilma gjöt egna hedniska smycken i vikingabyn och Wille sköt pilbåge. Klart är att vi skulle kunna haft ett par timmar till på Birka, men nu fick det bli så här. Rekommenderas varmt.

Vi ska på Viking!

Närkingaätterna Bach-Sandberg och Lundblad ska ge sig ut på pillage and rape-tour. Till Birka. Det ska bli en höjdare.

Detta fantastiska internet...

Skriver in mig på "stayfriends.com" som är en databas där man kan återfinna gamla vänner och klasskompisar genom att tala om vilka skolor man gått i och vilka år. Bara på kul sådär. Men så plingar det till i mailboxen och genast har jag återupptagit kontakten med C.C som jag inte hört ifrån på 19 år eller så, sen vi slutade förskollärarutbildningen 1988. Jätteroligt. Hon är en av två kvinnor i mitt liv som fått förtroendet att färga mitt hår i nyansen "svart tulpan". Bara det. *S*

Gul bil, gul bil...

Den leken lärde jag mig av G-O-J för ett par tre år sedan och den leker vi allt sedan dess. Mest förtjust är den i familjen som kommer ihåg att vi har en ständigt pågående kamp och får syn på en gul bil efter vägen. Är det jag så säger Agnes "Äh, vi har ju inte börjat än, jag är inte med". Är det Tuva, Lise eller Agnes så säger jag "Äh, jag såg den för länge sen, jag trodde ingen annan var med".

Nu kan vi inte låta bli att spela, för från och med idag är vi ägare till en gul bil och den som kommer först till parkeringen kommer alltid att ha ett psykologiskt övertag över de andra.

Sålde vi en väl fungerande (blå) Skoda till M.Ö för 40.000, så tar det bara ett par månader innan Lise får jobb som hemtjänstchef i Askersund och vi faktiskt måste ha två bilar. Nå, nu har vi en (mycket gul) Honda Jazz också och det blir säkert bra.

"Titta", sade Sam, "en Olifant!"

Foppatofflor

Bara för att jag gillar hockey kan jag till nöds acceptera att mina barn vill ha "Foppatofflor" för sisådär 600:- paret, även fast de är gjutna i plast och kanske renderar ett råvaruvärde av en tia ungefär. Men när dessa parasiter till skotillverkare också tillverkar och distibuerar "skosmycken", så kallade Jibbitz, 3 små plastbitar för en hundring, utan vilka dessa "Foppatofflor" uppenbarligen inte är kompletta och "fotvärdiga", då är måttet rågat tycker jag.

Länge leve den socialistiska revolutionen. Det kapitalistiska samhället är fullständigt degenererat.

Edit: En kanonlänk: http://www.ihatecrocs.com/

Allt blev så tyst.

Lise åkte på bio med Kicki. Agnes åkte på Harry Potter 5 med min mamma. Tuva slocknade i soffan. Och jag blev kvar med...

...upplösningen av "Heroes". En sån där dum tv-serie som är så bra att se på dvd för att man slipper reklamen och för att man inte behöver vänta en vecka på att se 42 minuter.

Den är skitbra. Övernaturliga krafter, förflyttningar i tid och rum, riktigt onda och riktigt goda, inget som helst krav på realism. The Matrix i kubik, liksom.

Kommer tydligen på tv 4 i höst, men på nätet går den bra att finna redan nu. God underhållning för lata dagar.

"Save the cheerleader, save the world!"

Lerbäcks Teater,

Ronja Rövardotter, där var vi igår. Oj vad bra det var. En riktigt välspelad föreställning. Och vilka musiker! Vi var nog lika imponerade hela familjen.

Vi träffade Johan och Katarina och resten av familjen också. Det kändes som om det var länge sen.

Tina Turner,

I´m standing in the rain...

Springsteen,

min söte Bruce...

Nu kollar vi/lyssnar på den nya dvd:n "from Dublin" och jag blir helt sjuk. Fan vad jag skulle ha velat vara där "live"... Med Agnes. Då hade hon fått sitt livs fiolkick.

Live in Dublin. Köp!!!

Bara blåset i bonusspåret "Love of the common people" betalar skivan. "Pa-rap-pa-papapapapa-pa-rap-ba-ba...".

I´m bored...

Ska man vara det på sin semester? Det kanske är ett gott tecken? Vem vet...

Missy Higgins

Lise såg henne på teve och undrade om jag hade hört. Det hade jag inte, då. Men nu har jag. Riktigt riktigt bra! Rekommenderas.

http://www.missyhiggins.com/

Vi for till Vinön,

fick åka vägfärja, hyrde cyklar, badade i Hjälmarens iskalla vatten. Det var en riktig höjdare. Ibland behöver man inte åka så långt för att kunna känna sig borta.

Körde sightseeing i Kvarntorp på hemvägen. Det är verkligen "bostadsområdet som Gud glömde". Snacka om slum. Jag trodde faktiskt inte det var riktigt så illa.

Nu jobbas det i stugan minsann!

I går kväll slängde Agnes och jag en dryg halv kärra skräp - grannen Björn var bussig nog att bereda oss plats på sitt soptippssläp - och i dag har vi haft Benny med oss och fått hjälp med att sätta upp en teveantenn. En tusenlapp fattigare är jag nu än jag var i morse, men nu är antennen på plats och boxerboxen likaså och nu är vi inte längre beroende av att se på dvd. My goodness så civiliserat det börjar bli.

Agneta och Frida stod och vippade på rumporna bara. *S*

Public service stinker lite...

Musikbussen har jag just genomlevt, de levererade ett reportage från en "kammarmusikfestival" i Malmös närhet. (Får återkomma/redigera när jag kollat upp det bättre.)

Helt igenom olidligt för "vanlige svensken". Definitivt olidligt för mig som ändå tycker mig ha hyfsat tränade öronmembran.

Konsert för gastuba och röst? Utdrag ur konsert för stråke, säckpipa och lössläpptoperaalt? Olidliga dissonanser blandade med närbilder på en publik som i de flesta fall just syntes ha släppts ut ur ett demensboende...

Nej my God.

Det finns så mycket klassisk musik man kan spela/visa om man vill hålla någon slags kulturpolitisk nivå.

Det finns så mycket mer om man vill nyrekrytera - klassiskt, folk, jazz, om vartannat.

Gjorde man en mätning på antalet tittare på de sista minuterna av "Musikbussen" landar man antagligen nationellt på 14-15 eller 16 enskilda hushåll. Det kan väl aldrig vara därför vi ska betala licenspengar?

Howard Sounes

hette mannen jag tyckte skrivit en intressant Dylanbiografi.

T.B. Jag tyckte du skulle veta, "Dylan Dylan Dylan, Biografin" hette den. Norstedts 2003. Vill du låna så har jag den hemma, finns den redan på din arbetsplats så har jag i alla fall "Dontlookbackfilmen" du ville se.

Olika tider, olika storheter.

Jag har svårt att glömma min barndoms fascination över Guinness rekordbok, bilden av Robert Pershing Wadlow 3, 2,72 lång, eller bilden av de siamesiska tvillingarna Chang och Eng Bunker, herrarna som slagit rekordet i att "leva tillsammans" genom att bli sjuttiotvå år eller så. Tror mig också om att minnas att det i min upplaga från 1973 står att Bob Beamons 8,90 med största sannolikhet kommer att stå sig i "eviga tider", fast det kan hända att jag blandar ihop det med någon annan källa. Att inte ens B.B var "forever" har vi ju sett nu.

Agnes har pratat om Guinness rekordbok ett bra tag nu, att de har den på skolan och att hon brukar kolla i den. Så hittade vi sista utgåvan på bokrea för 99:- och när hon bad om förskott på månadspengen så tvekade jag inte många sekunder innan jag sade ja. Jag ville ju också gärna se om det hänt något "sen sist".

Min gamla bok hade "världens största och minsta tändsticksask" på omslaget. Det var den enda färgbilden. Agnes upplaga hade ett "riktigt" hologram. Hennes bok var fylld med flashiga färguppslag med "världens mest tatuerade människa", "världens mest kackerlacksätande person", världens snabbaste korvätare" e.t.c.

Same shit, men oerhört mycket snyggare presenterat. Klart den intresserade henne. Och jag funderar starkt på att efterskänka den där förskottsutbetalningen, eftersom jag bläddrat minst lika mycket i den som Agnes.

Men egentligen var det en helt annan bok jag ville tipsa om, en bok jag fick i födelsedagspresent av Anders Meriloo redan 2006, ingen sån där sak man tokläser alltså, eller inte jag i varje fall eftersom det tagit mig över ett år att komma igenom den, men en oerhört fascinerande bok i vilket fall som helst. Jag har haft den liggande vid badkaret och tagit ett par-tre-tio sidor varje gång jag badat. Den är så sprängfylld med obegripliga siffror och smärtsamma insikter om vilken flugskit man är i universum att den liksom "behöver smältas", piece by piece, men samtidigt så lätt och underhållande skriven att man ibland faktiskt tycker sig förstå lite grann av "hur det funkar". (Vilket man naturligtvis inte gör eftersom det handlar om exempelvis geologi, kemi, Einsteins relativitetsteori och partikelfysik.)

Bill Bryson. En kortfattad historik över nästan allting. ISBN 91-975261-1-8

Ta den till din badrumskant också. I alla fall om du en gång i världen gillat Guinness rekordbok. Det finns ingen kackerlacksätare i världen som kan imponera lika mycket som de saker man kan få reda på däri.

Den här törs jag lägga upp för att jag vet att alla mina vänner vet att jag älskar asiatisk mat och också är hej och tjenis med många kineser.

Cat of yols
No mole ask please!

Glöm heller aldrig Peter Dalle och Johan Ulvesson i rollerna som kinesiska kockar i Lorry. "Lis, lis, vi måste koka lis!"

När nyhetstorkan sätter in

blir allsången på skansen viktigare än något annat.

I går var det riktiga fetrubriker i Aftonbladet, Siv Lindberg och hennes kompisar i "Järngänget" som inte missat en tisdagsallsång på 30 år var uppretade. De hade kommit tio stycken till sina 8 VIP-platser och inte fått fler. Taleskvinnan Siv Lindberg var mycket upprörd och hade tårar i ögonen när hon berättade hur hon blivit behandlad.

-Jag går aldrig dit mer, sade hon. De sade att vi inte fick 10 platser. Gud så fräckt.

Nej det var verkligen fräckt.

I Iran stenades (också i tisdags) en man för äktenskapsbrott. Nu är Amnesty oroliga för hur det ska gå för kvinnan han begått sin brottsliga gärning tillsammans med. Det var värt fyra rader i samma upplaga av Aftonbladet. Det kan man kalla schysst nyhetsvärdering.

Tillbaka igen,

lätt beslöjade av skogsdoft efter tre nätter i stugan. Det är ju fantastiskt skönt att gå därute och skrota, man tvingas ner i tempo helt enkelt, det går inte ens fort att värma vatten till disken, men det är rätt skönt att komma hem också, det ska erkännas.

Det hjälper liksom inte att ha trådlöst nätverkskort till nya laptopen, inte i Tjugesta i alla fall. Det skulle väl vara det där nya nmt.net då kanske, men det är lite för mycket pengar att betala för de fjuttiga dagar vi är där. Jag antar att jag får leva utan internetaccess i stugan helt enkelt.

Tomas B. kom och hälsade på oss med Hillevi och Hedvig igår och vi hade en riktigt trevlig dag. Hillevi sov över sedan och då var Agnes lycklig. Hon längtar alltid så mycket efter en kompis.

1408

Mikael Håfströms nya skräckis 1408, baserad på någon slags StephenKing-novell, såg vi igår. Den var trippat dum, men hyfsat skrämmande, så där så jag fick sätta glasögonen i pannan och titta med mitt synsvaga öga ibland. 5 "hoppahögtisoffan" av 10 möjliga kanske.

Lätt ledbruten

efter sex timmar i Gustavsvik... Att bada äventyrsbad är ju för all del en trevlig sysselsättning en regnig dag när det liksom inte passar sig att åka till stugan, men en del attraktioner gör verkligen ont. Den där forsen till exempel, det finns tydligen en lagbundenhet i att man ska fara in i vänsterväggen med full kraft när man kommer till tredje nerfarten. Det är väl ändå onödigt?

Nu somnar vi nog allesammans ovaggade i natt.

Grillfest hos Helena

Då är det sommar på Baldergatan. Gott! Trevligt! Kul. I dag har jag lite ont i skallen.

Visade Agnes

vad en blog var idag, hon blev FRUKTANSVÄRT arg! men krävde inte att bli bortttagen. I kraft av att inte veta att det går att redigera/deleta meddelanden återkommer hon i morgon med en egen blog. Bäva månde faderen. Hittade en lapp på skrivbordet häromdagen, "Tita inte! Anars!" stod det där. Det kunde man ju inte motstå. Vad det handlade om får hon emellertid själv meddela.

Nu har jag bestämt mig. Jag öppnar upp igen.

Det går inte att låta sig störas på det här sättet. Jag vet att det finns människor som undrat vad som hänt, men jag tar inte den historien offentligt. Vill ni veta så får ni PM:a.

Sommarkantarellerna är här.

Inte så många visserligen, men två liter blev det i alla fall. Dessa primörer skall avnjutas ikväll, stekta alldeles som de är, med smör, salt och vitpeppar bara. Till detta en iskall öl. Mmm. Jag dreglar.

Massor med grodor också som allesammans avpussades, men ingen av dem ville bli vare sig prins eller prinsessa.

Läste ut "Luftslottet som sprängdes" häromnatten

...kunde inte lägga den ifrån mig. Lisbeth Salander är coolare än Lara Croft.

Kände mig lite feministiskt styrkt av L.S och gav mig därför på "Kvinnorna i det Nya Sverige" av Alf Åberg, något som jag trodde var en spännande historisk skildring av Sveriges försök till kolonialisering av Nordamerika, med kvinnligt fokus då.

Jodå, jättetrevlig bok. Men var är brudarna? Snacka om missvisande titel. Jo de nämns vid namn ibland, men berättelserna är i alla fall männens. Trist.

Idag var vi i Stora Mellösa,

eller Sankt Mellousa som en del säger... Tuva och Agnes plockade jordgubbar och jag gick bredvid och pekade. "Där är en riktig klase, ta den". Man är väl gammal van arbetsledare. Goda var de hursomhelst.

POTC3

Nja, ingen riktig höjdare. Det var lite för många turer i den för att Agnes skulle fatta vad som hände när hon dessutom skulle försöka läsa texten så hon frågade mig hela tiden och jag är inte ens säker på att jag fattade allting själv...

Men visst fanns det riktigt häftiga scener och visst var det ett riktigt äventyr.

3/5 kanske...

Så märks det att jag legat av mig på biofronten, för jag fick inte i mig mer än en halv popcorn, hur jag än kämpade.