Det är inte ofta jag hatar men...

Jag har hatat min dator i flera dagar. Nätverksstrul. Slutade med att jag fick installera om den från grunden och det tar tid och är jätteomständligt. Dessutom har jag nu ett evighetsgöra med att göra om I-tunesbiblioteket framför mig. Och inte törs jag stänga av den heller, för då kommer det väl nån obehaglig windowsuppdatering som gör att den tappar nätverket igen...

Nå det är ju värdsligt...

Kristian Gidlund är död

Vi visste ju alla att han skulle dö, jag antar de flesta av oss förstår att vi ska dö, men till skillnad mot många av oss andra visste han att döden var nära förestående. Jag har läst hans blogg i ett halvår eller så, förundrats över hur han förmått sätta ord på det han gick igenom, över hans klarsynthet och mod. Lyssnade på det där sommarprogrammet och satt tyst länge efteråt med tårar som trillade nerför kinderna. Nu känns det som om det är någon som stod mig nära som försvunnit. Vad livet känns orättvist ibland.

Det sista inlägget han skrev själv kom för en vecka sedan. Då visste han....

"Vår berättelse närmar sig sitt slut. Och vår figur klamrar sig fast på vrakets krutdurk på det öppna havet. Molnen hopar sig. Från och med nu blir allt han skriver korta fragment som han ristar in i tunnans trä."

Kanske molnen har skingrats nu.

Girl power!

Ibland blir jag bara så full i skratt av internetfynd!

En diffus huvudvärk har förföljt mig hela veckan

En beslöjad röst också. Kanske är det för att jag håller på med lönesamtal, detta stigmatiska påfund som inte gjort någon bättre, men en del sämre. Vad i hela fridens namn var det för fel på solidarisk lönesättning?

Gunvor laddar för innebandysäsongen.

Jag tror hon ska spela i Lekebergs F37-lag. Med henne som back blir det inte många baklängesmål.

Snart drar hockeysäsongen igång igen

Och jag har inte sett en enda försäsongsmatch i år. Kanske mest för att det just inte varit några här hemma. Kumla har i alla fall blandat och gett lite grann har jag förstått. Kanske Fredrik Johnson kan vara en välkommen ny röst i båset för Kumla, efter ett par rätt mediokra säsonger med Håkan Åhlund som tränare. Vi får se...

En del kännbara spelarförluster har det blivit, Patrik Ström till exempel, det tror jag kan svida lite. Arnmark. Tallberg inte minst.

Men också några spännande nyförvärv. Kulons grabb Viktor Lennartsson, Christoffer Larsson från Mariestad. Vi får se om det slutar på plus eller minus...

Det är bara att njuta!

I går var det så varmt när vi kom till stugan att vi fick ta skydd i skuggan. Helt galet. Men skönt förstås. Vi grillade och hade en jättetrevlig kväll och inga barn var osams heller för den delen.

Det bästa? Att det var lika skönt idag.

Vi körde förbi Mc Donalds på hemvägen och tog vår middag där. Avslutade kvällen med någon slags svensk thriller med Josefine Bornebusch - "Den som söker". Den var definitivt INTE bra.

Seg, långtråkig, knappt inte spännande. Dessutom med världens sämst dataanimerade älgolycka. Två små älgar till den.

Tjugotre grader varmt den sjunde september...

Då packar vi ihop grejorna och drar till stugan. Allt annat vore vansinne. Och kanske har det kommit en och annan svamp. Om vi har tur.

Gårdagskvällen spenderades med EM-kval i fotboll - en osannolik vinst mot Irland. Anders Svensson matchhjälte vid 1619 års ålder!!! Sen såg vi World War Z och den var osannolikt dum och knappt ens spännande.

Höst

På ett torg i gamla stan

mitt bland fyllon på en bänk

satt en tonårstjej och sjöng en blues för fåglarna

och hon likna faktiskt dig

så jag stannade en stund

och lät minnen virvla upp som löv för vinden

 

Den bara kom för mig, Hylanders gamla klassiker. Sannolikt för att det bär iväg mot höst. Det gör inte så mycket, det har varit en fin sommar. Men nog kan man ana det i morgonkylan och i växterna som tröttnar och i kvällen som kommer tidigare och tidigare. Jag kan uppskatta det. Då kan man kura skymning och tända ljus och bara vara. Det kan också vara fint. Jag är nog en höstman.

På konferens i Västerås

Läsrörelsen om sitt projekt om "närläsning" för små barn. Kan väl inte säga att hela dagen var  högkvalitativ, men Ulf Stark och Johanna Hellsing gjorde det ändå till en bra dag. Trött som grisen när jag kom hem, så det blev inte så mycket gjort här hemma. Tuva och jag åkte och handlade och så blev det lite mat bara.

Nu är det som det ska vara...

Majken Jackson blev den sista kattungen som lämnade oss. Det skedde igår. Man vänjer sig visst en aning vid separationer för det var inte riktigt lika hemskt den här gången. Huvudsaken är ju att de kommer till bra hem där de blir väl omhändertagna. Och det är jag säker på att de har gjort, alla fyra.

Det var en fantastisk upplevelse att ha de där små liven här hemma, det måste jag säga. Det kostade oss en tapet, ett par blommor, en matta. Men det var det väl värt.

Nå, nu ska Skrållan fixas, snarast möjligt...

Så här såg det ut i soffan, sista dagen

Katterna har fått sig en lucka.

Morbror Kalle var snäll nog att hjälpa oss sätta in den och nu kan alla kissar - stora som små - komma in i och ut ur huset som de vill. De är smarta och fattade omedelbart hur de skulle bära sig åt. Lilla Scar är mycket lycklig och springer in och ut hela tiden. Vilken frihet för en liten kattunge.

Fullmånen lyser så stark därutanför fönstret

Och jag är säker på att den påverkar min nattsömn, fast det inte finns någon vetenskap i världen som bekräftar det. Men kan månens dragningskraft förflytta hav så kan den dra i mitt blod också, det är jag säker på. Jag hoppas det värsta är över, för de sista två nätterna har jag sovit riktigt dåligt.

Tröttsöndag

Det kan man väl tillåta sig när man haft herrmiddag... Per och Kent var här och vi fick oss en helkväll. Hjortstek. Ugnsbakade potatishalvor med rosmarin, vitlök och timjan, godaste rödvinssåsen. Morbiere, Altesse och Tryfflebrie efteråt, med en god Sauternes till. Vi mådde fint alla tre, fast inte riktigt lika bra i morse... Om jag nu ska prata för mig själv...

Det glesades ut i kattskaran...

Fy vilken sorglig kväll. Bob Dylan, Bruce Springsteen och Bob Marley har lämnat oss och åkt till sina nya hem. Agnes och jag bölade ikapp, så pass mycket att den ena nya matten frågade om de skulle komma tillbaka en annan dag istället. Men det hade ju bara varit att förlänga lidandet. Man kan inte ha sju katter, det inser jag, men oj vad vi hann fästa oss vid dem på de här månaderna. Nå, de kommer till goda hem.

Skickade sms sent ikväll och det låter som om de små funnit sig väl tillrätta. Scarface och Majken Jackson har jag däremot haft i mitt knä ikväll. De kände sig nog lite övergivna.

Det fick ju bara inte hända...

Ösregn och hagelstorm och tryckande huvudvärk när jag kom hem från jobbet. Ett riktigt illamåendeoväder. Skulle bara lägga mig en stund och förhoppningsvis låta huvudvärken släppa. Vaknade till 21.30 sisådär... Och hur i hela fridens namn ska jag nu lyckas sova i natt? Det får bli som det kan. Huvudsaken är att jag tar mig iväg till kompetensutvecklingsdagen i morgon.

Sakta lunkar det mot höst...

På dagarna märker man det inte, men det är kyligare på kvällarna. Precis som det ska vara.

Det här jobbet är speciellt. Vissa dagar är det toppen, andra något mindre roliga. I dag har jag härbärgerat den största känslomässiga urladdning från förälder jag varit med om på 25 år tror jag. (Möjligtvis med undantag för den man som skulle ge mig en roundkick i pannan för att jag inte förstod att ett kristet barn som hans inte fick leka med ett muslimskt barn.) Det var inte särskilt kul. Jag har ägnat en del av kvällen åt att fundera på vad som hände, men jag har inget bra svar. Får väl sova på saken.

Så firar jag de vänsterhäntas dag idag. Det är stort.

Kissarna börjar vilja ge sig ut på äventyr

Det kan ju bara sluta på ett sätt! Med skämskoppel! :)

Det blev en fin kväll/dag i stugan

Det kunde man inte tro på förmiddagen när regnmolnen hängde tunga över Kumla, men så blev det faktiskt. Ljummet, varmt, sol, inga mygg, Tuva oljade in altanen och Manne och Agnes målade fönster. Jag grillade.

Härligt!

I morgon kommer barnen

Jag längtar efter dem, även om de är osams och skäller på varann just nu. De fyller ändå mitt liv med glädje och meningsfullhet och den veckan de inte är här är njutbar i en dag ungefär, när jag vilar ut. Men sen blir det mest tomt.