tisdag, augusti 13, 2013

Sakta lunkar det mot höst...

På dagarna märker man det inte, men det är kyligare på kvällarna. Precis som det ska vara.

Det här jobbet är speciellt. Vissa dagar är det toppen, andra något mindre roliga. I dag har jag härbärgerat den största känslomässiga urladdning från förälder jag varit med om på 25 år tror jag. (Möjligtvis med undantag för den man som skulle ge mig en roundkick i pannan för att jag inte förstod att ett kristet barn som hans inte fick leka med ett muslimskt barn.) Det var inte särskilt kul. Jag har ägnat en del av kvällen åt att fundera på vad som hände, men jag har inget bra svar. Får väl sova på saken.

Så firar jag de vänsterhäntas dag idag. Det är stort.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det er aldrig rart, når sådan noget sker, og man ikke kan slippe det, men tænker på det, også når man skulle have fri og slappe af og lade op. Kender det fra mit eget arbejde. Det er svært, når man arbejder med mennesker af kød og blod. Håber, du kan lægge det fra dig og sove trods alt.

Anne-Marie

The Hawk sa...

Jodå, det gick bra. Tack för omtanken!